En vädjan till alla föräldrar!
Den som är stökig i klassrummet har ADHD. Den som får utbrott har DAMP. Den som inte hänger med eller säger fel har CP. Jävla bög är man också lite då och då. Mongo likaså. Antagligen efter den nyligen aktuella filmen på bio är Asperger ett nytt favoritsmeknamn. En med asperger fattar ingenting. De får utbrott om de inte får som de vill och är helt väck i skallen. Iaf om man får tro barnen.
Men för barnet i klassrummet med diagnosen är smeknamnen både träffande och kränkande. "Mamma är det så som de tycker?" blev jag frågad. "Nej absolut inte" svarade jag. Det handlar enbart om okunskap.
En vädjan till alla föräldrar som läser denna text. Berätta för era barn vad smeknamnen egentligen betyder. Det kan hjälpa många barn att slippa dessa negativa tankar kring sitt egenvärde. Jag förstår att det bara är uttryck som barn alltid haft för sig och sagt. Men i efterskalven av de utkastade orden är det svårt att bygga upp ett redan dåligt självförtroende hos barnen som faktiskt på papper har en diagnos eller upptäckt att de drar sig till lika kön.
Alla människor är fantastiska och unika och berikar världen på sitt individuella sätt. Vi kan aldrig säga det för många gånger till våra barn, för det är jätteviktigt när vi formar och förbereder dem inför framtiden.
One Love
Men tänk om vi har fel? Tänk om vilan inte finns där framme. Tänk om framtiden inte alls är så uppbyggd som vi planerat den. Och tänk om avstånden inte alls är så korta som vi förväntat oss. Det kan ju innebära att vi får fortsätta att rusa på i resten av vårt liv trots att hjärtat säger stopp och tanken säger sluta.
När livet rör sig snabbare än tanken och hjärtat är det viktigare än någonsin att stanna upp. Ta en stund och lyssna vad kroppen och själen har att säga. Tid till att fundera över vad vi egentligen har så bråttom till.
Om vi slutar att rusa en stund kommer vi att upptäcka att världen runt omkring oss är vårt nu. Runt om oss själva och i oss själva pågår vårt liv. Just nu och precis här där vi är! Inte i framtiden, inte förut, utan just nu. Och ju längre tid vi springer utan att stanna upp ju längre får vi vänta in vår tanke och vårt hjärta när vi väl stannar.
2012. Vi går in i ett nytt år. Det handlar om balans. Det är viktigare än någonsin att vi stannar upp och lever i balans med oss själva om vi ska kunna leva i balans med livet, våra närstående, vår jord, alla djur och alla människor runt om i världen. Det finns inget annat det finns bara ETT.
En kärlek. En värld. En enhet i balans.
Ny Design
Tack Susanne som fixat min nya bloggdesign! Är så nöjd!!!
Idag har vi trotsat vädret och tagit ut hundarna i skogen, passade på att fotografera dem med mobilen....det resulterade i ett 20-tal suddiga kort på hundar som springer och hoppar hysteriskt.
och egentligen kan jag erkänna att jag inte hade något som helst klokt att skriva idag jag ville bara lura in er för att se den nya bloggdesignen och kanske lämna en kommentar om den. Om ni inte orkar kan ni alltid kopiera detta:
"åååååh vad fin din blogg blev Catarina!! Städad och snygg och så slapp vi fjortisbilden på dig i rosa klänning! Vad duktig Susanne är! Vilket lyft! Vilken blogg! Nu blev det genast roligare att besöka din sida, Catarina:))"
Ett inlägg helt oigenomtänkt och utan struktur så därför kan jag ju lika gärna passa på att lägga in ett foto på Adam Osiris (Spike) OCH påminna om att det är meditation på knutpunkten i morgon, hör av dig om du vill vara med, bara för att stoppa in ÄNNU mer ostrukturerad text i detta inlägg.....:) PS MISSA INTE UNDERSKRIFTEN; DEN ÄR SÅÅÅÅ SNYGG DS
