Känner av förändringarna. Ny luft och energi sprids lugnt in över familjen. Som om den långa vintertäcket lade sig som ett lock över tillvaron en stund, men nu börjar vårdofterna att tränga sig igenom de kristallklädda fönstren och glädjen börjar spira och gro. jag tror inte att våran familj är ensam om att uppleva detta. Tror att den långa, kalla och otroligt snörika vintern har påverkat och tryckt ned en massa av energierna hos många fler än bara hos oss.

Jag har också upplevt många av livets prövningar. En del i ledet. En del i livet. Något som jag vet måste finnas där för att man ska gå vidare och till sist må ännu bättre. men just i prövotiden är det svårt att se detta magnifika. Som om man sätter på sig skyddsglasögon och skapar sig ett tunnelseende. Jag har ändå tagit emot det av tacksamhet, välkomnat det, accepterat det, lärt mig av det och släppt det igen. Äntligen. vad blev lärdomen den här gången tänker jag alltid sen. Bland annat denna:

Hjälp inte människor som inte ber om din hjälp.

Jag är hopplös på detta. Jag vill gärna fixa och hjälpa där jag känner att jag kan. kan jag få andra att utvecklas och må bättre i sig själva, finna sin styrka och känna uppskattning till livet och sig själva så vill jag gärna göra det. problemet i detta är när jag gör det, som sagt, utan att de själva bett mig om det. jag måste förstå att när man hjälper andra, händer det att man stjälper andra istället, eftersom de inte har kommit fram till förändringen på egen hand. De är inte ens tid för dem att komma dit än. Precis som för mig är det också för mina vänner och min familj. Vi måste alla gå igenom prövningar. Få må dåligt och lära oss att hitta lösningar på egen hand. Sen kan vi behöva en hjälpande hand.

jag trodde faktiskt att jag redan lärt mig detta tidigare, men upptäckte att jag inte alls gjort det. jag fortsatte att bygga broar och leda andra över helt omedvetet. Jag har fått mig en ordentlig tankeställare i detta igen. dags att börja leva efter det på riktigt nu, annars kommer bara prövningarna bli fler och fler och större och större.

För det är just så. prövningarna blir alltid större och fler när vi inte tar itu med dem. Det är de gångerna vi säger: Varför händer detta alltid mig? eller, Varför blir jag alltid sviken? Varför blir jag alltid missuppfattad, beskylld eller fel behandlad? osv osv.

Motgångar som aldrig släpper taget är ofta våra egna ouppklarade prövningar. Först när vi förstått vad prövningarna ska lära oss, och vi verkligen lär oss av dem kan vi vända på motgångarna och de negativa trenderna. Ibland är det svårare än annars bara att se vad prövningen har för lärdom, se vad vi behöver förändra eller ta in i vårt liv.

Prövningar skapar förändringar. Förändringar föder liv och glädje, får flödet att röra sig fritt och skapa de mest fantastiska upplevelser. Jag är så glad att mitt liv är mitt och att jag får chans att uppleva det. Även när det är som svårast:)


Mitt liv har tagit nya tag om mig. I positiv bemärkelse. jag känner mig åter starkare igen. Åter full av kraft. Lycklig och fri att återuppta skapandet av livet och tillvaron! helt underbart!


Helgkursen i Lingbo var minst lika underbar och full av kraft. jag känner mig fortfarande fylld av den varma energin. Har haft en fantastisk helg och det beror främst på alla möten, alla fantastiska människor med så stora hjärtan samlade under ett och samma tak. Helt fantastiskt och makalöst! Tack alla ni som var med!

Ni gjorde helgen helt magisk! 

Enligt den Egyptiska mytologin skapade Ra världen. Ra är solguden och framställs som solen när den står som högst på himlen. Han skapade männsikorna av regndroppar.

Med andra ord skapades vi av solkraft och uppbyggdes av vatten. med andra ord är vi människor soldroppar.

Ra skapade, innan människorna, naturen och djuren. De skapades alltså FÖRE människan.

Tycker att tanken är så vacker och säger så mycket. Tänk om vi människor kunde leva efter den tanken. se oss själva som solglittrande pärldroppar och att vi har tillförts jorden och djuren för att leva i deras värld.

Någon stans gick det fel. även i Egypten. Där byggde man pyramider för att förbinda människan med himmelen och gjorde sina kungar gudomliga.

På samma sätt gör vi idag. Vi människor. Vi strävar efter att ha makt över både djur och natur och ser oss själv som gudomliga. med rätt att skapa och forma hur vi vill utan att ta hänsyn till jorden.

Just nu så sträcker jorden på sig. Rör sig genom hela skalet och orsakar jordbävningar på Haiti och Chile, och vulkanutbrott på Island tex. Jorden har vaknat ur sin slummer en stund som om den påminner oss om vår litenhet och för oss människor får det förödande konsekvenser.

Jorden kommer att fortsätta att sträcka på sig en stund till antar jag. Den gör ju det naturligt i vissa perioder. När jorden sträcker på sig får den oss samtidigt att vakna lite. Se att vi inte är gudomliga. Se att vi inte är oförstörbara.

Liksom oftast krävs katastrof innan något sker. En olycka krävs ibland för att man ska vidta nya regler, ombyggnader, försiktighetsåtgärder eller vad som nu behövs. Det är synd att det ska vara så.

Tänk om vi människor istället kunde se oss själva så som myterna beskriver oss. Så som den Egyptiska myten beskriver oss som solens vattenpärlor. Tänk om vi människor istället för att se oss själva som gudomliga kunde se vår värld som gudomlig, skulle vi akta den mer då? Skulle vi uppskatta den mer då?

Jag vet inte. Den 27 mars är det iaf Earth Hour igen. Det innebär att vi alla släcker lampan en timme på kvällen. Visa att du bryr dig. Gör det du med.

Ha en fantastisk dag och gå till jobbet eller affären idag med ett leende.
För det är så vi soldroppar skiner:)

För mig är du våren
I varje tussilago ser jag en bild av dig
Hos varje krokus delas ditt liv till mig
Och hela vårens skapelse,
pånyttfödelse och liv
påminner mig om hur värdefullt livet är
och hur snabbt det övergår till grönska, höst
och vintersömn.

Varje år funderar jag över om jag hann
att uppleva vårens skönhet o kraft på bästa sätt,
innan grönskan tog över
och förvandlade världen till sommar.
varje vår funderar jag om jag hann visa dig
hur mycket jag uppskattade dig innan du for.

Varje höst funderar jag om jag kommer minnas
grönskans doft på vinterhalvåret.
När du somnade in funderade jag
hur länge jag skulle hålla bilden av dig vid liv.

Idag är det tre år sedan du försvann
och jag minns ditt skratt,
din doft och din röst lika väl nu som då.

För mig är du våren.
Hos mig är du full av liv och rörelse
Hos mig är du levande
så länge jag finns kvar.
Det får mig att uthärda saknaden.
Det får mig stark.

Det får mig att älska var tussilago
som snart står i blom ännu mer
Varje krokus som snart slår ut 
ännu intensivare.
Och älska livet ännu mer
oavsett om det är vår, vinter
sommar eller höst.

Allt Tack vare dig mamma

En dag fylld av sorg på många sätt. Ibland rasar det mesta. Fast så är ju livet i mångt och mycket, ibland behöver allt rasa för att man ska kunna börja bygga upp nåt nytt igen.

Jag känner mig stärkt på samma gång. Som om redan raset skapar den kreativa kraft jag behöver och glädjen finns också där när jag ser hur stark kärleken är hos så många i stöd och välvilja, i önskan om nåt gott.

När man ger ska man få, är ett erkännt begrepp, sa någon till mig idag, men att människan trots detta bär på en rädsla att hamna i brist och därför enbart väljer att få och när det är dags att ge tillbaka behåller man hellre allt själv. sa denna någon också. 

Så är det kanske, tyvärr.

Själv tror jag att vi alla på jorden är som ett stort pussel där alla måsta vara unikt mönstrade för att de ska kunna bilda en enhet när de väl är på plats, och vissa bitar passar brevid varandra medan andra ska sitta längre ifrån varann. Vi provar oss ständigt fram i detta pusslande, testar bitar med varann för att se vart de passar. En av mina puselbitar kändes precis som om de gick i mina spår och jag såg ett tydligt mönster och passform. jag missade att vi liknade varandra men skulle sitta i helt olika hörn.

Vi lär oss hela tiden. Det är därför vi finns här på jorden. Våran lärdom är att se det bästa, hitta det ljusa och möta kärlek i allt vi säger och gör. Och det är med kärlek jag pusslar mitt pussel, och det är i kärlek allt det jag gör. Ibland såras vi på vägen, ibland blir vi svikna, slagna eller orättvist dömda. men precis somi Tao måste vi även se det mörka för att kunna namnge det ljusa, det tomma för att älska det fyllda osv.

Det gör ont att vara människa ibland. men av det onda lär vi också förstå hur viktigt det är att få må bra. jag mår bra och har kommit till beslutet att bara jag är arkitekt över mitt eget liv och allt jag skapar gör jag utifrån tanken att: allt är gott och det finns en mening. 

Jag brukar ju inte anamma tävlingar, men Karin gör fantastiska små änglar tycker jag. Och jag är ju tokig i änglar dessutom. Om jag vinner spelar inte så stor roll egentligen, huvudsaken är att om du också tycker om änglar tycker jag absolut att du ska klicka dig vidare till hennes sida och se vad hon gör! Klicka här!