Bethany
"When you take excellent care of yourself,
everybody benefits.
Give yourself a relaxing treat today,
such as a massage, sea salt bath, or pedicure"
Man ger och ger till andra. Men när ger men till sig själv? everybody benefits.
Give yourself a relaxing treat today,
such as a massage, sea salt bath, or pedicure"
Att ge till sig själv är livsviktigt.
Man måste lysa själv för att kunna sprida ljus till andra.
En mening med allt!
Ibland träffar man bara rätt, och då känns valen så självklar!
Det är precis som att man snubblar över något. Som om det är en mening med allt som sker.
Så har det varit med mindfulnessutbildningen för min del. Vet inte egentligen varför jag anmälde mig till den. Det bara blev så...ramlade bara över den.
Dessutom hade jag egentligen inte alls råd att gå den, den kostar ändå en del, ändå anmälde jag mig.... Vet inte vad jag tänkte på, pengarna fanns ju inte...
Men precis av samma konstiga tillfällighet så ramlade det in pengar på mitt konto jag inte räknat med som kunde finansiera utbildningen!
Tror att tankens kraft är livsviktig. Om vi inte själva sätter upp hinder kommer vi inte heller att möta hinder. Och om det verkligen är meningen att vi ska göra något så ramlar vi på det.
T.ex. Om man vill flytta. Man letar och letar efter det perfekta stället, kanske söker/bjuder på bostäder men får inte någon ny. Helt plötsligt dyker en helt ny bostad upp, kanske genom nya vänner, en affär i närheten, en felåkning etc etc. Då kommer den perfekta bostaden på något sätt ändå till en av sig självt. Som om allt och alla pekar åt ett nytt håll, bildar nya möjligheter. Och det är först då man inser varför man inte fått någon av de tidigare bostäderna man försökt att få. För det är just den rätta bostaden som man skulle ha som man trillat på. Alla de andra känns plötsligt fel. Och det är då man säger: Det måste ju ha varit en mening med det här ändå!
På samma sätt blev det för mig och utbildningen, och den i sin tur har öppnat ett nytt seende för mig, visat mig nya vägar. Så vidareutbildningen känns med ens så självklar. Jag vet nu vad jag ska bli härnäst! Och dessutom kan jag inte begripa varför jag inte insett det tidigare! alltså:
Det måste ju ha varit en mening med det här ändå!
Det är precis som att man snubblar över något. Som om det är en mening med allt som sker.
Så har det varit med mindfulnessutbildningen för min del. Vet inte egentligen varför jag anmälde mig till den. Det bara blev så...ramlade bara över den.
Dessutom hade jag egentligen inte alls råd att gå den, den kostar ändå en del, ändå anmälde jag mig.... Vet inte vad jag tänkte på, pengarna fanns ju inte...
Men precis av samma konstiga tillfällighet så ramlade det in pengar på mitt konto jag inte räknat med som kunde finansiera utbildningen!
Tror att tankens kraft är livsviktig. Om vi inte själva sätter upp hinder kommer vi inte heller att möta hinder. Och om det verkligen är meningen att vi ska göra något så ramlar vi på det.
T.ex. Om man vill flytta. Man letar och letar efter det perfekta stället, kanske söker/bjuder på bostäder men får inte någon ny. Helt plötsligt dyker en helt ny bostad upp, kanske genom nya vänner, en affär i närheten, en felåkning etc etc. Då kommer den perfekta bostaden på något sätt ändå till en av sig självt. Som om allt och alla pekar åt ett nytt håll, bildar nya möjligheter. Och det är först då man inser varför man inte fått någon av de tidigare bostäderna man försökt att få. För det är just den rätta bostaden som man skulle ha som man trillat på. Alla de andra känns plötsligt fel. Och det är då man säger: Det måste ju ha varit en mening med det här ändå!
På samma sätt blev det för mig och utbildningen, och den i sin tur har öppnat ett nytt seende för mig, visat mig nya vägar. Så vidareutbildningen känns med ens så självklar. Jag vet nu vad jag ska bli härnäst! Och dessutom kan jag inte begripa varför jag inte insett det tidigare! alltså:
Det måste ju ha varit en mening med det här ändå!
Asperger och feltolkningar
Varför säger ni "sov gott" till mig, när jag inte sover än?
Varför säger ni "God natt" på kvällen?
En pojke frågade på skridskoplan idag:
-Kan inte du åka skridskor med mig?
Mira svarade: Jo det kan jag. Sen tog hon sina skridskor och gick hem. Hur ska man veta att den frågan betyder "Vill du åka skridskor med mig?" När man bara blir frågad om man kan?
Hur ska man veta hur man ska bete sig jämt när ingen berättar för en hur man gör?
Tänk vad mycket ett barn med Asperger har att lära sig som andra individer lär sig från början.
Önskar hela världen förstod att det som ser ut som svåråtkomlighet, instängdhet eller dålig uppfostran (t.ex varför hejar hon inte när man möts och säger hej...!??) egentligen handlar om okunskap.
Hur ska man kunna veta att det är lag på en massa saker i de sociala sammanhangen och förbjudet att göra annat när ingen berättar det? Det är i alla fall vad Miranda frågar mig. Jag ska bättra mig i det här. Fått en riktig tankeställare.
Varför säger ni "God natt" på kvällen?
En pojke frågade på skridskoplan idag:
-Kan inte du åka skridskor med mig?
Mira svarade: Jo det kan jag. Sen tog hon sina skridskor och gick hem. Hur ska man veta att den frågan betyder "Vill du åka skridskor med mig?" När man bara blir frågad om man kan?
Hur ska man veta hur man ska bete sig jämt när ingen berättar för en hur man gör?
Tänk vad mycket ett barn med Asperger har att lära sig som andra individer lär sig från början.
Önskar hela världen förstod att det som ser ut som svåråtkomlighet, instängdhet eller dålig uppfostran (t.ex varför hejar hon inte när man möts och säger hej...!??) egentligen handlar om okunskap.
Hur ska man kunna veta att det är lag på en massa saker i de sociala sammanhangen och förbjudet att göra annat när ingen berättar det? Det är i alla fall vad Miranda frågar mig. Jag ska bättra mig i det här. Fått en riktig tankeställare.
Dagens läxa...
David (7 år) har en skiva med melodifestivallåtar på. Han spelade några låtar för mig, sen plockade han ur skivan och lade den försiktigt i en bok.
-Har du inget fodral, frågade jag.
David svarade förstås att han inte hade det. jag fortsatte:
-Då tycker jag att vi frågar pappa så kan han ge dig ett fodral, skivan kan bli dålig annars om den ligger i en bok.
David svarar:
- Nej jag tycker skivan bara blir bättre och bättre jag.....
Varför ska vi vuxna alltid krångla till allt? Varför kan vi inte bara se lyckan och allt det vackra omkring oss som det är? Vi har mycket att lära från våra barn!
-Har du inget fodral, frågade jag.
David svarade förstås att han inte hade det. jag fortsatte:
-Då tycker jag att vi frågar pappa så kan han ge dig ett fodral, skivan kan bli dålig annars om den ligger i en bok.
David svarar:
- Nej jag tycker skivan bara blir bättre och bättre jag.....
Varför ska vi vuxna alltid krångla till allt? Varför kan vi inte bara se lyckan och allt det vackra omkring oss som det är? Vi har mycket att lära från våra barn!
Kvällspromenad
Nu är klockan halv elva, har precis kommit hem från en en och en halv timmes hundpromenad. Karin ringde och ville ut och gå.
Så härligt att bara gå omkring, umgås och prata en massa när hela bruket tycks sova.
Varför gör man inte det oftare? Otroligt energigivande.
Nu ska jag lägga mig och börja en ny bok (Min senaste tog slut igår) Tack för att det är bokrea! Har tre nya som väntar. Imorgon ska jag ta en lååång sovmorgon! (hoppas jag)
God natt.
Så härligt att bara gå omkring, umgås och prata en massa när hela bruket tycks sova.
Varför gör man inte det oftare? Otroligt energigivande.
Nu ska jag lägga mig och börja en ny bok (Min senaste tog slut igår) Tack för att det är bokrea! Har tre nya som väntar. Imorgon ska jag ta en lååång sovmorgon! (hoppas jag)
God natt.
Trumma efterlyses
Jag har genom meditation och tankar fått till mig att jag behöver en schamantrumma.
jag vill helst bygga den själv.
har någon tips på hur man gör? Eller vet vart man kan hitta information?
Har snurrat runt på nätet, men det var inte så fullträffande sökresultat...... Är det så ovanligt att vilja bygga sig en liten trumma?
jag vill helst bygga den själv.
har någon tips på hur man gör? Eller vet vart man kan hitta information?
Har snurrat runt på nätet, men det var inte så fullträffande sökresultat...... Är det så ovanligt att vilja bygga sig en liten trumma?
Nya hål
Miranda har tagit hål i öronen idag. Hon har viljat göra det sååå länge nu, men jag har sagt nej..... Nu fick jag lov att ge mig. Min lilla prinsessa börjar ju bli ganska stor.... Fyllde 11 år i går.
Nu är hon den malligaste 11 åring man kan tänka sig. Noga med att stryka håret bakom öronen så att alla ser de glittrande pärlorna:)
Tänk vilken energi man fylls med när man ser sina barn i strålande lycka. Inget går att jämföra med det.
Nu är hon den malligaste 11 åring man kan tänka sig. Noga med att stryka håret bakom öronen så att alla ser de glittrande pärlorna:)
Tänk vilken energi man fylls med när man ser sina barn i strålande lycka. Inget går att jämföra med det.
Vad sa hon nu?
Igår skulle min syster beställa tårta till sin dotter som fyller år. Eftersom jag lovade att inte skriva om detta väljer jag att inte nämna min systers namn....(hihi), så ni inte vet vem hon är.
Hennes dotter hittade inte tårtan i pärmen som hon ville ha. den kvinnliga bagaren frågade hur den såg ut och sa: "Kan det vara en sådan här tårta" Sedan tog hon fram sin mobil och klickade fram några bilder hon hade i den på tårtor för att visa.
Då säger min syster: (som har en tendens att tänka alldeles för snabbt ut lustiga grejer, men inte hinna stoppa munnen från att uttala dem)
"Haha ja det är ju klart att om man jobbar som bagare har man bilder på tårtor i sin mobil!
Vilken tur att man inte jobbar som gynekolog....!"
Grattis
Den här tiden på året fyller många i våran släkt år. Idag fyller Mira, David och Lovas kusin Elin 9 år.
GRATTIS ELIN!
Kvart i två ska Miranda göra hål i öronen. Jättenervös men full av förväntan. Efter det åker vi på kalas hos Elin.
GRATTIS ELIN!
Kvart i två ska Miranda göra hål i öronen. Jättenervös men full av förväntan. Efter det åker vi på kalas hos Elin.
Leva här och nu. Gör vi det?
Har tagit en stund till utbildning idag. Barnen har sportlov denna vecka så det tar lite mer tid än förväntat. Nästa vecka kommer jag att kunna komma igång på riktigt.
Det som är det bästa med uppgifterna är att allt bör göras i vardagen. Något man tänker på eller arbetar med sig själv i vardagliga situtioner.
Just nu handlar mitt arbete om "hur många gånger på dagen längtar jag bort tiden för att komma till en tid längre fram på dagen?"
Det är svårare än man tror att leva i medveten närvaro även under hela ens vakna tillvaro.
Jag behöver verkligen ta tid till det. Jag jobbar på detta tillsammans med mitt andningsankare. Andningen bär vi ju med oss hela livet, det är bra plats att fokusera vid/på när man hamnar i stress eller jäkt eller slentrian.
Säg hur många tror du längtar bort hela sitt liv för att nå fram till det slutliga målet? Livet är ju här och nu. Vi missar ju det om vi skyndar oss bort från det.
Det som är det bästa med uppgifterna är att allt bör göras i vardagen. Något man tänker på eller arbetar med sig själv i vardagliga situtioner.
Just nu handlar mitt arbete om "hur många gånger på dagen längtar jag bort tiden för att komma till en tid längre fram på dagen?"
Det är svårare än man tror att leva i medveten närvaro även under hela ens vakna tillvaro.
Jag behöver verkligen ta tid till det. Jag jobbar på detta tillsammans med mitt andningsankare. Andningen bär vi ju med oss hela livet, det är bra plats att fokusera vid/på när man hamnar i stress eller jäkt eller slentrian.
Säg hur många tror du längtar bort hela sitt liv för att nå fram till det slutliga målet? Livet är ju här och nu. Vi missar ju det om vi skyndar oss bort från det.
Kursuppgift
Min uppgift är att samla ihop en liten grupp som samlas vid tio tillfällen.
Tillsammans ska vi tala om vad mindfulness betyder, göra enskilda uppgifter, meditationer och andningsövningar. Material för de tio veckorna har jag med mig till er, både uppgifter och skivor som vi kommer att arbeta med.
Dessa utbildningar är livsviktiga men i regel mycket dyra....
Eftersom detta är min uppgift för att bli certifierad coach kostar kursen bara 500 kronor och då ingår även materialet. Är du sugen? Jag lovar att detta är ett unikt tillfälle som ger fantastiskt mycket tillbaka. En utbildning alla borde få tillgång till, alla skulle behöva.
Hör av dig om du är intresserad.
Tillsammans ska vi tala om vad mindfulness betyder, göra enskilda uppgifter, meditationer och andningsövningar. Material för de tio veckorna har jag med mig till er, både uppgifter och skivor som vi kommer att arbeta med.
Dessa utbildningar är livsviktiga men i regel mycket dyra....
Eftersom detta är min uppgift för att bli certifierad coach kostar kursen bara 500 kronor och då ingår även materialet. Är du sugen? Jag lovar att detta är ett unikt tillfälle som ger fantastiskt mycket tillbaka. En utbildning alla borde få tillgång till, alla skulle behöva.
Hör av dig om du är intresserad.
Min guide
Nu är jag hemma igen. Försöker landa från utbildningen. Vilken helg! Vi har jobbat från åtta på morgonen till elva eller tolv på kvällen. Våra raster bestod av meditationer eller andningsövningar. Kroppen är mör nu men full av energi och välmående!
Vi har haft fler olika meditationer. Zenmeditationer, klangmeditationer, chakrameditationer och trumresor m.m.
Jag har använt tiden tillsammans med min guide, (Tack) fått massor av budskap och bekräftelse på att jag är på rätt väg. Min guide är en mycket mäktig guide. Många ser honom förutom jag. Han är en medicinman (White buffalo) som inte varit guide till någon på mycket, mycket lång tid. han är högre än många andra guider och bär på otrolig visdom. (Vithövdade örnen som kraftdjur) Han utrycker att han är min personliga lärare så att jag kan förmedla den andliga visdomen till jordens folk. Han bekräftar min väg och mina val. Jag vet att det här är helt rätt väg för mig.
"Se det goda i allt som sker. Min gåva till dig är att hjälpa andra att se det goda som sker i deras liv."
Mindfulnessutbildning
Mindfulness handlar om medveten närvaro. Att våga leva Sitt liv. Alla är värd att vara lycklig. Alla bär lyckan inom sig men brukar den kanske inte alltid.
Samhället vi lever i ställer mycket hårda krav. Tidspressen och informationspressen är så hög. Vi människor kan ha svårt att hinna andas, svårt att hinna se vad vi behöver eller ta oss tid för det vi behöver.
Ofta offrar vi oss själva för att hinna med allt och alla omkring oss utan att se att vi först måste ta hand om oss själva. Vi kan inte erbjuda andra lycka och kärlek, inte få ett arbete att fungera eller drömmar att slå in om vi inte hinner se efter oss själva, lyssna till vår inre röst eller känna oss lycklig. Först när vi själv mår bra kan vi få vår omgivning att fungera.
Den här kursen kändes helt rätt för mig. Tänket och budskapet som den gav är något jag redan står för och har arbetat med.
När jag en dag, för två år sedan, satte stopp för det rullande hjulet som jag bara körde på i, utan att ens hinna känna efter hur jag mådde, började jag leta efter svaret på vad mitt liv egentligen var till för. Det jag kom fram till då och jobbat med sedan dess var till mångt och mycket vad denna utbildning gick ut på. Det känns otroligt häftigt att mina egna framsteg bekräftades och användes i utbildningen om mindfulness:). Självklart har jag jättemycket kvar att arbeta med! Man blir nog aldrig riktigt färdig heller. Men det var detta som gav mig ett starkt bevis på att det är det här det är meningen att jag ska göra.
Jag vill hjälpa andra att hitta den behagliga tillvaron livet har att erbjuda. Jag vill hjälpa andra att finna sin inre harmoni och lycka och må bra. Jag vill visa andra att världen är full av ljus att tanka energi ifrån! Och att vägen dit är individuell men startar först när man vågar se sina egna behov, vågar göra sina val och våga må bra.
Samhället vi lever i ställer mycket hårda krav. Tidspressen och informationspressen är så hög. Vi människor kan ha svårt att hinna andas, svårt att hinna se vad vi behöver eller ta oss tid för det vi behöver.
Ofta offrar vi oss själva för att hinna med allt och alla omkring oss utan att se att vi först måste ta hand om oss själva. Vi kan inte erbjuda andra lycka och kärlek, inte få ett arbete att fungera eller drömmar att slå in om vi inte hinner se efter oss själva, lyssna till vår inre röst eller känna oss lycklig. Först när vi själv mår bra kan vi få vår omgivning att fungera.
Den här kursen kändes helt rätt för mig. Tänket och budskapet som den gav är något jag redan står för och har arbetat med.
När jag en dag, för två år sedan, satte stopp för det rullande hjulet som jag bara körde på i, utan att ens hinna känna efter hur jag mådde, började jag leta efter svaret på vad mitt liv egentligen var till för. Det jag kom fram till då och jobbat med sedan dess var till mångt och mycket vad denna utbildning gick ut på. Det känns otroligt häftigt att mina egna framsteg bekräftades och användes i utbildningen om mindfulness:). Självklart har jag jättemycket kvar att arbeta med! Man blir nog aldrig riktigt färdig heller. Men det var detta som gav mig ett starkt bevis på att det är det här det är meningen att jag ska göra.
Jag vill hjälpa andra att hitta den behagliga tillvaron livet har att erbjuda. Jag vill hjälpa andra att finna sin inre harmoni och lycka och må bra. Jag vill visa andra att världen är full av ljus att tanka energi ifrån! Och att vägen dit är individuell men startar först när man vågar se sina egna behov, vågar göra sina val och våga må bra.
Dagens citat:
Jag vet inte hurdan jag framstår för världen, men själv tycker jag mig bara ha varit en pojke som lekt på stranden. Jag har roat mig med att då och då leta upp en ovanligt slät och fin sten eller ett ovanligt vackert snäckskal, samtidigt som sanningens stora ocean legat outforskat framför mig. Isaac Newton (1727)
SkridskoDisco
Separationsångest...! Jag åker ju aldrig iväg från mina barn!
Nu ska jag sova borta till och med.... Hur ska jag klara det?
Kommer att längta, längta, längta!!!!!
Idag ska jag fixa de sista grejerna innan jag åker. Äntligen ska viktiga-pappers-högen fixas till. CSN, skolstart, inkomsuppgifter, ansökningar, vårdbidrag osv. Papper är inte min grej. De ger mig total ångest och handlingsförlamning. Sneglar på dem och låtsas att de inte finns..... men till slut måste jag ju inse att de måste fixas. Sen ska jag handla, ordna biljetter, låna liggunderlag och tvätta lite.
Det är nog bra att ha något att göra idag så slipper jag känna av separationsångesten.
Nu ska jag göra matsäck åt 2 av mina barn som ska ha skridskodisco med skolan idag!
Nu ska jag sova borta till och med.... Hur ska jag klara det?
Kommer att längta, längta, längta!!!!!
Idag ska jag fixa de sista grejerna innan jag åker. Äntligen ska viktiga-pappers-högen fixas till. CSN, skolstart, inkomsuppgifter, ansökningar, vårdbidrag osv. Papper är inte min grej. De ger mig total ångest och handlingsförlamning. Sneglar på dem och låtsas att de inte finns..... men till slut måste jag ju inse att de måste fixas. Sen ska jag handla, ordna biljetter, låna liggunderlag och tvätta lite.
Det är nog bra att ha något att göra idag så slipper jag känna av separationsångesten.
Nu ska jag göra matsäck åt 2 av mina barn som ska ha skridskodisco med skolan idag!
Kvällstid är egentid
Lugnet har börjat lägga sig. Barnen sitter i sängarna och pysslar lite. Snart sover de sött alla tre.
Det här är en av de bästa stunderna på dagen.
Ja visst älskar jag mina barn! Men vårt hem är favoritplats för många barn. Det är inte ovanligt att barnen har sju kompisar här samtidigt. Det blir tio barn i en liten radhustrea. Fast jag tycker om det också. Det ger härligt med liv!
Men nu när alla är i säng, känns lugnet behagligt.
Det är nu Pers och min egentid börjar. Den vårdar vi. Prioriterar vi som livsviktig.
Tända ljus. Nykokt te. Tätt, tätt ihop i soffan. Ser en film eller bara Är en stund.
En meditation till förhållandet, tvåsamheten och kärleken. En ständig påminnelse om hur fantastiskt det är att ha varandra. Få höra ihop. Leva, växa och älska ihop.
Nu ska jag upp och släcka och säga god natt till de små. Innan de hinner somna.
Det här är en av de bästa stunderna på dagen.
Ja visst älskar jag mina barn! Men vårt hem är favoritplats för många barn. Det är inte ovanligt att barnen har sju kompisar här samtidigt. Det blir tio barn i en liten radhustrea. Fast jag tycker om det också. Det ger härligt med liv!
Men nu när alla är i säng, känns lugnet behagligt.
Det är nu Pers och min egentid börjar. Den vårdar vi. Prioriterar vi som livsviktig.
Tända ljus. Nykokt te. Tätt, tätt ihop i soffan. Ser en film eller bara Är en stund.
En meditation till förhållandet, tvåsamheten och kärleken. En ständig påminnelse om hur fantastiskt det är att ha varandra. Få höra ihop. Leva, växa och älska ihop.
Nu ska jag upp och släcka och säga god natt till de små. Innan de hinner somna.
The day the earth stood still/ apropå Kriser
Såg filmen häromdagen och fastnade för en ordväxling. Detta inlägg ger ännu en bekräftelse på hur BRA det kan vara att krisa...
"Du säger att vi står på ruinens brant och du har rätt. Men det är bara på den kanten som folk förändras. Endast på branten utvecklas vi. det här är vårt ögonblick. Ta det inte ifrån oss. Vi är nära ett svar."
"Du säger att vi står på ruinens brant och du har rätt. Men det är bara på den kanten som folk förändras. Endast på branten utvecklas vi. det här är vårt ögonblick. Ta det inte ifrån oss. Vi är nära ett svar."
Tack Anneli!
Víll bara skriva ett stort TACK till Anneli för att du är så vänlig och omtänksam. Jag ser verkligen fram mot att få lära mig mer om Reiki!
Nedräkning...
Nu har nedräkningen börjat. På lördag startar min utbildning.
Jag har tusen saker kvar att göra, samt en papperhög som växer kapitalt! som jag måste fixa innan jag åker.....
Dessutom tycks varenda människa ligga i magsjukor runt omkring mig. Livrädd att smittas av det så att helgen blir inställd.... men i så fall har det väl en mening det också, även om jag i skrivande stund inte kan komma på vad den meningen i så fall skulle vara.
Jag har tusen saker kvar att göra, samt en papperhög som växer kapitalt! som jag måste fixa innan jag åker.....
Dessutom tycks varenda människa ligga i magsjukor runt omkring mig. Livrädd att smittas av det så att helgen blir inställd.... men i så fall har det väl en mening det också, även om jag i skrivande stund inte kan komma på vad den meningen i så fall skulle vara.
Rensa
Idag är barnen hemma på grund av studiedag på skola och dagis. Vilket gav mig en sovmorgon. Jätteskönt!
Barnens och min idé idag var att städa garderober och barnrummen tillsammans! Min syster kom hit igår med en massa kläder hennes barn hade växt ur, så vi skulle gå igenom det och våra egna kläder......
Av någon anledning lyckades dock ALLA barn att slinka ur uppgiften i sista sekund.
Så nu har jag själv städat ur garderoberna och städat barnens rum...... men det känns ändå hemskt skönt när det är gjort!
Kallas det inte Feng shui? :)
Barnens och min idé idag var att städa garderober och barnrummen tillsammans! Min syster kom hit igår med en massa kläder hennes barn hade växt ur, så vi skulle gå igenom det och våra egna kläder......
Av någon anledning lyckades dock ALLA barn att slinka ur uppgiften i sista sekund.
Så nu har jag själv städat ur garderoberna och städat barnens rum...... men det känns ändå hemskt skönt när det är gjort!
Kallas det inte Feng shui? :)
Family culture
"Learn more about your family´s stories and history."
Din familjs historia påverkar dig på flera sätt. Sätt dig ner en stund och fundera över din familj och dina rötter. Varifrån kom dina föräldrar och deras relativa? Hur såg deras resa ut, vart startade den vart ledde de dem i livet, arbetet, familjen? Vilka språk talades? Vilka jobb har de haft? Vad värderade de högst, varför gjorde de det? Svaren på frågorna kan hjälpa dig att få en högre förståelse till varför du är den du är idag. Varför du tänker som du gör, värderar som du gör eller vandrar de vägar du gör.
En större förståelse ger dig större sammankoppling till dig själv.
Även de jobbiga minnerna måste lyftas fram. Man kan inte alltid förneka dess existens, man behöver inte heller förlåta den, det räcker med att acceptera den. Den finns där och den bygger dig också, inte bara negativt utan även positivt! Den har ju också bidragit till att du är du! och ingen annan kan tänka, agera eller finnas hos andra som du gör.
Att lära sig mer om sin familjehistoria och acceptera alla delar hjälper inte bara dig själv att komma närmare dig själv utan även att komma närmare din familj. Kanske hittar du svaren till vad som blev, hur det blev eller varför det blev.
Se det positiva det födde. Det födde dig.
Din familjs historia påverkar dig på flera sätt. Sätt dig ner en stund och fundera över din familj och dina rötter. Varifrån kom dina föräldrar och deras relativa? Hur såg deras resa ut, vart startade den vart ledde de dem i livet, arbetet, familjen? Vilka språk talades? Vilka jobb har de haft? Vad värderade de högst, varför gjorde de det? Svaren på frågorna kan hjälpa dig att få en högre förståelse till varför du är den du är idag. Varför du tänker som du gör, värderar som du gör eller vandrar de vägar du gör.
En större förståelse ger dig större sammankoppling till dig själv.
Även de jobbiga minnerna måste lyftas fram. Man kan inte alltid förneka dess existens, man behöver inte heller förlåta den, det räcker med att acceptera den. Den finns där och den bygger dig också, inte bara negativt utan även positivt! Den har ju också bidragit till att du är du! och ingen annan kan tänka, agera eller finnas hos andra som du gör.
Att lära sig mer om sin familjehistoria och acceptera alla delar hjälper inte bara dig själv att komma närmare dig själv utan även att komma närmare din familj. Kanske hittar du svaren till vad som blev, hur det blev eller varför det blev.
Se det positiva det födde. Det födde dig.
Påmind igen...
Jag upplever ofta, och tror att detta är generellt för många., att vissa saker helt plötsligt bara dyker upp och gör sig påmind hela tiden.
Exempel: Jag har tänkt en del på min barndom den sista tiden. Jag jobbar ju med mina chakran hela tiden och just nu är det det röda chakrat, rotchakrat, som gör sig påmind. (Kommer att ta upp chakran mer ingående i bloggen också). Mycket har det att göra med att jag rensar gamla grejer från vinden.
Eftersom jag förträngt så mycket från min barndom är det så många minnen som behöver göra sig påmind hos mig för att jag ska kunna bli en helare människa.
mitt i denna process dyker plötsligt barndomsvänner upp! människor jag inte haft någon kontakt alls med under min vuxna tid. Bland annat har det kommit in vänförfrågningar på facebook, idag var det ett reportage i tidningen från min låg- och mellanstadieskola, något som inte hör till vanligheten. Dessutom dyker namn upp i tidningar och lister som tillhör mina barndomskamrater. När jag läser vidare inser jag dock att de inte är samma personer. Men de har ändå blivit sig påmind. Barnprogram börjar sändas som sändes när jag var liten och känslor, dofter och smak gör sig påminda ständigt.
Visst handlar det till viss del om att jag själv är vaksammare i processen, men mycket sker utöver min vaksamhet. Som t.ex. facebook förfrågningar och tidningsartiklar.
I mångt och mycket handlar det nog ännu mer om att man utstrålar tankar och känslor. Ibland fler mil. Energier och över sinnes skådliga vyer, bildar en kontakt och sammanstrålning som vi i vetenskaplig mening inte kan styra över. Och förstås inte heller bevisa. Men min tanke är så att det som sker sker även på ett högre plan. Vissa kallar det ödet, andra Gud eller högre energier. Jag väljer att inte kalla det någonting men förtjusas av dess påverkan och inverkan i det konkreta livet.
Exempel: Jag har tänkt en del på min barndom den sista tiden. Jag jobbar ju med mina chakran hela tiden och just nu är det det röda chakrat, rotchakrat, som gör sig påmind. (Kommer att ta upp chakran mer ingående i bloggen också). Mycket har det att göra med att jag rensar gamla grejer från vinden.
Eftersom jag förträngt så mycket från min barndom är det så många minnen som behöver göra sig påmind hos mig för att jag ska kunna bli en helare människa.
mitt i denna process dyker plötsligt barndomsvänner upp! människor jag inte haft någon kontakt alls med under min vuxna tid. Bland annat har det kommit in vänförfrågningar på facebook, idag var det ett reportage i tidningen från min låg- och mellanstadieskola, något som inte hör till vanligheten. Dessutom dyker namn upp i tidningar och lister som tillhör mina barndomskamrater. När jag läser vidare inser jag dock att de inte är samma personer. Men de har ändå blivit sig påmind. Barnprogram börjar sändas som sändes när jag var liten och känslor, dofter och smak gör sig påminda ständigt.
Visst handlar det till viss del om att jag själv är vaksammare i processen, men mycket sker utöver min vaksamhet. Som t.ex. facebook förfrågningar och tidningsartiklar.
I mångt och mycket handlar det nog ännu mer om att man utstrålar tankar och känslor. Ibland fler mil. Energier och över sinnes skådliga vyer, bildar en kontakt och sammanstrålning som vi i vetenskaplig mening inte kan styra över. Och förstås inte heller bevisa. Men min tanke är så att det som sker sker även på ett högre plan. Vissa kallar det ödet, andra Gud eller högre energier. Jag väljer att inte kalla det någonting men förtjusas av dess påverkan och inverkan i det konkreta livet.
Francesca
"What do you disire right now? Visualize it, and it will come about. Negativity will block your progress."
Ibland hamnar man i situationer där man frågar sig, vad är meningen med det här? Vad gör jag här näst eller hur går jag vidare. Vad är rätt beslut, vad är fel? Än hur många frågor man ställer kommer upplevelsen av att det inte finns några svar.
Man får sälla svaren eftersom svaren finns inom oss själva. Ta en stund meditation, vila eller självbetraktelse. Allt har en mening, och ditt beslut är rätt beslut oavsett vad andra tycker eller säger. Din magkänsla leder dig alltid rätt, eftersom den styrks av det viktigaste: Känslan och kärleken.
Se ditt beslut som en målning. Ditt liv som en målning. Du är konstnär att bygga den hur du vill. Vilken bekgrund har du? Vilka färger? Vad ligger längst fram?
Föreställ dig världen som du vill ha den och den kommer.
Du är huvudpersonen i ditt liv och ingen kan vara den bättre än du.
Vissa beslut och frågor är svåra. Men dess negativa påverkan av dig fortsätter så länge du inte går vidare.
Att stanna upp ibland är viktigt förstås, men att vara hindrad från att gå vidare något helt annat.
De flesta hinder är ej överstigbara utan rädslor. Rädslor växer ju mer de rotar sig, och försvinner först när de förintas. Med andra ord när man lyckas ta sig förbi dem. En övervunnen rädsla blir en växande framgång. En själslig merit.
Ibland hamnar man i situationer där man frågar sig, vad är meningen med det här? Vad gör jag här näst eller hur går jag vidare. Vad är rätt beslut, vad är fel? Än hur många frågor man ställer kommer upplevelsen av att det inte finns några svar.
Man får sälla svaren eftersom svaren finns inom oss själva. Ta en stund meditation, vila eller självbetraktelse. Allt har en mening, och ditt beslut är rätt beslut oavsett vad andra tycker eller säger. Din magkänsla leder dig alltid rätt, eftersom den styrks av det viktigaste: Känslan och kärleken.
Se ditt beslut som en målning. Ditt liv som en målning. Du är konstnär att bygga den hur du vill. Vilken bekgrund har du? Vilka färger? Vad ligger längst fram?
Föreställ dig världen som du vill ha den och den kommer.
Du är huvudpersonen i ditt liv och ingen kan vara den bättre än du.
Vissa beslut och frågor är svåra. Men dess negativa påverkan av dig fortsätter så länge du inte går vidare.
Att stanna upp ibland är viktigt förstås, men att vara hindrad från att gå vidare något helt annat.
De flesta hinder är ej överstigbara utan rädslor. Rädslor växer ju mer de rotar sig, och försvinner först när de förintas. Med andra ord när man lyckas ta sig förbi dem. En övervunnen rädsla blir en växande framgång. En själslig merit.
The Secret
Det finns inga hinder till att uppnå sina drömmar. De enda hinder som finns är ens egna tankar eller rädslor. Men ingenting är omöjligt, alla kan nå sina mål.
Jag såg filmen om "The Secret". Tänket hade jag redan förstått men filmen påminde mig om hur viktigt det är. Filmen är inget jag egentligen rekommenderar. Boken ska visst vara bättre. Filmen är på gränsen Amerikansk-sekt-lik. Tänket inte alls så hysteriskt.
Ett av "The secrets" huvudsakliga budskap är att tänkandets betydelse är livsviktigt.
Alla kan nå sina drömmar genom att förändra sitt negativa tänk eller "jag-kan-inte"-känsla.
Mitt mål i livet är solklart. Jag vet vart jag vill. Och jag tänker ta mig dit. För den skull lever jag inte i väntan och missnöjdsamhet i det jag har idag. Utan upplever mitt liv som en trappa där varje steg har sin tjusning, då varje steg är ett steg närmare mina drömmar.
I min Mindfulnessutbildning vet jag att vi kommer att jobba med det här. Problemet där är att göra en tidskarta, för att verkligen nå sina mål. Annars är de lätt att de förblir ens drömmar och aldrig uppfylls.
Jag känner ett motstånd till det, får se om jag överbevisas under kursens gång.
Jag inser att datumet inte har någon betydelse eftersom jag vill uppleva nuet här och nu utan att känna mig pressad vidare. Jag tror att drömmen är ens drivkraft och faller in när den passar. Jag vet ju att mitt mål är nåbart. Men inte just nu, mycket på grund av den ekonomiska biten men även kunskapsdelen.
Jag kommer att återkomma till det här längre fram i min blogg. Antagligen under utbildningsperioden. Vi får väl se om jag är överbevisad då!
Jag såg filmen om "The Secret". Tänket hade jag redan förstått men filmen påminde mig om hur viktigt det är. Filmen är inget jag egentligen rekommenderar. Boken ska visst vara bättre. Filmen är på gränsen Amerikansk-sekt-lik. Tänket inte alls så hysteriskt.
Ett av "The secrets" huvudsakliga budskap är att tänkandets betydelse är livsviktigt.
Alla kan nå sina drömmar genom att förändra sitt negativa tänk eller "jag-kan-inte"-känsla.
Mitt mål i livet är solklart. Jag vet vart jag vill. Och jag tänker ta mig dit. För den skull lever jag inte i väntan och missnöjdsamhet i det jag har idag. Utan upplever mitt liv som en trappa där varje steg har sin tjusning, då varje steg är ett steg närmare mina drömmar.
I min Mindfulnessutbildning vet jag att vi kommer att jobba med det här. Problemet där är att göra en tidskarta, för att verkligen nå sina mål. Annars är de lätt att de förblir ens drömmar och aldrig uppfylls.
Jag känner ett motstånd till det, får se om jag överbevisas under kursens gång.
Jag inser att datumet inte har någon betydelse eftersom jag vill uppleva nuet här och nu utan att känna mig pressad vidare. Jag tror att drömmen är ens drivkraft och faller in när den passar. Jag vet ju att mitt mål är nåbart. Men inte just nu, mycket på grund av den ekonomiska biten men även kunskapsdelen.
Jag kommer att återkomma till det här längre fram i min blogg. Antagligen under utbildningsperioden. Vi får väl se om jag är överbevisad då!
Brickan
I flytten nu har jag slängt det mesta. Min mamma har sparat alla mina berättelser, dagböcker, teckningar och skolarbeten.
Allt ligger på tippen nu.
Här om dagen ställde jag ut min bricka av trä som jag gjorde på slöjden, bland soporna på altanen som ska iväg till tippen nästa gång.
Idag ångrade jag mig, blev lite nostalgisk, och tog in den igen. Nu följer träbrickans historia:):
Jag hade precis börjat på träslöjd. var tio, kanske elva år? Jag sa till träslöjdsläraren att jag ville ge mamma en stor bricka i julklapp, för hon önskade sig en sådan, hade bara små och fick springa så många gånger för att duka. Träslöjdsläraren sa förstås nej, du kan inte göra en sådan än. Det är för svårt. Kanske nästa år. Men jag tjatade. Sa att jag verkligen ville göra en bricka till mamma. Har alltid varit lite envis (min familj och mina närmaste väljer nog här att läsa MYCKET envis). Hur som helst. Brickidén vann. Jag fick göra den.
Det var svårt. Det tog tid. Och jag minns speciellt hur jag gjorde gigantiska hål på sidorna så att vuxnas händer skulle få plats. Den blev klar till jul och jag kunde slå in den till mamma. Det var den vackraste brickan i världen och jag var så stolt. (ja Cilla och Robert, ibland avancerade jag från stentrollen med garnhår.)
Idag när jag tittar på brickan är den ju inte alls särkilt vacker, och de gigantiska hålen har krympt så att jag (med mycket för små händer) nätt och jämt får plats att hålla i den....
Men den flyttade in i allafall. Man behöver inte slänga allt. Vissa saker bär på så mycket historia att de fyller sin plats genom att bara existera!
Allt ligger på tippen nu.
Här om dagen ställde jag ut min bricka av trä som jag gjorde på slöjden, bland soporna på altanen som ska iväg till tippen nästa gång.
Idag ångrade jag mig, blev lite nostalgisk, och tog in den igen. Nu följer träbrickans historia:):
Jag hade precis börjat på träslöjd. var tio, kanske elva år? Jag sa till träslöjdsläraren att jag ville ge mamma en stor bricka i julklapp, för hon önskade sig en sådan, hade bara små och fick springa så många gånger för att duka. Träslöjdsläraren sa förstås nej, du kan inte göra en sådan än. Det är för svårt. Kanske nästa år. Men jag tjatade. Sa att jag verkligen ville göra en bricka till mamma. Har alltid varit lite envis (min familj och mina närmaste väljer nog här att läsa MYCKET envis). Hur som helst. Brickidén vann. Jag fick göra den.
Det var svårt. Det tog tid. Och jag minns speciellt hur jag gjorde gigantiska hål på sidorna så att vuxnas händer skulle få plats. Den blev klar till jul och jag kunde slå in den till mamma. Det var den vackraste brickan i världen och jag var så stolt. (ja Cilla och Robert, ibland avancerade jag från stentrollen med garnhår.)
Idag när jag tittar på brickan är den ju inte alls särkilt vacker, och de gigantiska hålen har krympt så att jag (med mycket för små händer) nätt och jämt får plats att hålla i den....
Men den flyttade in i allafall. Man behöver inte slänga allt. Vissa saker bär på så mycket historia att de fyller sin plats genom att bara existera!
Moderskap
När jag gick gravid med Miranda, mitt första barn, tänkte jag: Hur ska jag kunna ge henne all den kärlek och omtanke hon kommer att behöva.
Det visade sig att det aldrig var ett problem. Kärleken och omtanken fick en ny mening när hon kom till världen. Jag hade inte en aning om att man kunde älska så mycket. Vårda med så mycket ömhet tidigare.
När jag sedan väntade mitt andra barn tänkte jag: Hur ska jag kunna ge mitt nästa barn så mycket kärlek som jag ger Miranda. Hur ska jag få den att räcka till.
Det visade sig när David föddes att jag inte alls behövde dra ned på kärleken till Miranda för jag hade precis lika mycket kärlek kvar att ge honom också!
När tredje barnet var på väg kom samma tankar igen och även frågan: Hur ska jag få tiden att räcka till till de alla tre.
Lova föddes och en tredje gång fick jag bevisat att tiden, kärleken och moderskapet bara växte och jag hade åter igen fyllt på med precis samma mängd av det jag frågat efter.
Detta fick mig att för första gången förstå hur oändlig kärleken är. Hur mycket vi bär och kan dela med oss. Om och om igen. Utan att den någonsin kan ta slut. Tänk vidare att var människa delar och får av denna kärlek! Tänk då vad vacker vår värld är och vad tacksam vi ska vara att få leva i den.
Ju mer vi tar och ger av vår kärlek, ju starkare växer den sig.
Det visade sig att det aldrig var ett problem. Kärleken och omtanken fick en ny mening när hon kom till världen. Jag hade inte en aning om att man kunde älska så mycket. Vårda med så mycket ömhet tidigare.
När jag sedan väntade mitt andra barn tänkte jag: Hur ska jag kunna ge mitt nästa barn så mycket kärlek som jag ger Miranda. Hur ska jag få den att räcka till.
Det visade sig när David föddes att jag inte alls behövde dra ned på kärleken till Miranda för jag hade precis lika mycket kärlek kvar att ge honom också!
När tredje barnet var på väg kom samma tankar igen och även frågan: Hur ska jag få tiden att räcka till till de alla tre.
Lova föddes och en tredje gång fick jag bevisat att tiden, kärleken och moderskapet bara växte och jag hade åter igen fyllt på med precis samma mängd av det jag frågat efter.
Detta fick mig att för första gången förstå hur oändlig kärleken är. Hur mycket vi bär och kan dela med oss. Om och om igen. Utan att den någonsin kan ta slut. Tänk vidare att var människa delar och får av denna kärlek! Tänk då vad vacker vår värld är och vad tacksam vi ska vara att få leva i den.
Ju mer vi tar och ger av vår kärlek, ju starkare växer den sig.
Sonya
Dagens änglakort:
I bring you a message from your decased loved one:
"I am happy, at peace, and I love you very much. Please don`t worry about me."
I bring you a message from your decased loved one:
"I am happy, at peace, and I love you very much. Please don`t worry about me."
Mamma
Mamma gör sig påmind. Det börjar närma sig årsdagen av hennes bortgång. Det blev lika förra året också.
Dagen då hon lämnade oss sitter fastpräntat i mitt inre. Syn, hörsel och doft. Allt sitter där.
Färden in med ambulansen. Jag satt med i den. Hennes andning hade blivit sämre den sista tiden, och just den här dagen var den riktigt dålig. Minns det raspande lätet så väl. Vi åkte i ilfart mot sjukhuset. Mamma var fortfarande i medvetande då. Hon hade varit sjuk så många år och sjuknat in så svårt flera gånger men ändå överlevt, så därför trodde vi nog alla att hon var odödlig. Trodde hon fixade att ta sig tillbaka varje gång hon insjuknade kraftigt.
Jag hann ringa till Per och berätta. Per ringde till min syster.
Vi åkte efter motorvägen. Såg Cillas bil fara ut efter oss i Valbo. Just den stunden är så stark. Allt blev så verkligt då.
Mammas andning försämrades mer och mer när vi kommit fram till sjukhuset. Den sista kontakten jag hade med henne var i korridoren i väntan på ett eget rum på akuten. Efter det var hon medvetslös. Vet inte hur mycket hon hörde oss. Vi pratade förstås med henne hela tiden.
Doktorerna sa till oss: Ni förstår väl hur illa det är? Vi svarade "Ja" som vi brukade när hon sjuknade in. Men jag tror inte att någon av oss förstod hur illa det egentligen var.
Pappa kom också in efter en stund, så tillsammans med min syster och mig vakade vi över sjukhussängen i väntan på en röntgen för att undersöka möjlighet om propp.
Andningen. Som en motor. Rosslande, tung.
Slangar, maskiner...
Och plötsligt upphör bara andningen. Maskiner stannar. Har aldrig upplevt sådan tysthet, varken förr eller senare. Visste inte att den fanns.
Andningen sitter starkast. Ibland tar den över alla ljud i rummet än idag. Vet inte om mamma är hos mig då och vill göra mig påmind om hennes närhet, eller om det bara är en ouppklarad process för mig.
Men jag tror hon är med mig. Finns kvar i en annan form. Stöttar, skyddar, tröstar. Jag kommer på mig fler gånger att gå omkring och prata med henne. Tror hennes personlighet var alldeles för stark för att kunna raderas helt och hållet. Och hennes närvaro ger mig styrka och kraft och massvis av glädje och tacksamhet.
Dagen då hon lämnade oss sitter fastpräntat i mitt inre. Syn, hörsel och doft. Allt sitter där.
Färden in med ambulansen. Jag satt med i den. Hennes andning hade blivit sämre den sista tiden, och just den här dagen var den riktigt dålig. Minns det raspande lätet så väl. Vi åkte i ilfart mot sjukhuset. Mamma var fortfarande i medvetande då. Hon hade varit sjuk så många år och sjuknat in så svårt flera gånger men ändå överlevt, så därför trodde vi nog alla att hon var odödlig. Trodde hon fixade att ta sig tillbaka varje gång hon insjuknade kraftigt.
Jag hann ringa till Per och berätta. Per ringde till min syster.
Vi åkte efter motorvägen. Såg Cillas bil fara ut efter oss i Valbo. Just den stunden är så stark. Allt blev så verkligt då.
Mammas andning försämrades mer och mer när vi kommit fram till sjukhuset. Den sista kontakten jag hade med henne var i korridoren i väntan på ett eget rum på akuten. Efter det var hon medvetslös. Vet inte hur mycket hon hörde oss. Vi pratade förstås med henne hela tiden.
Doktorerna sa till oss: Ni förstår väl hur illa det är? Vi svarade "Ja" som vi brukade när hon sjuknade in. Men jag tror inte att någon av oss förstod hur illa det egentligen var.
Pappa kom också in efter en stund, så tillsammans med min syster och mig vakade vi över sjukhussängen i väntan på en röntgen för att undersöka möjlighet om propp.
Andningen. Som en motor. Rosslande, tung.
Slangar, maskiner...
Och plötsligt upphör bara andningen. Maskiner stannar. Har aldrig upplevt sådan tysthet, varken förr eller senare. Visste inte att den fanns.
Andningen sitter starkast. Ibland tar den över alla ljud i rummet än idag. Vet inte om mamma är hos mig då och vill göra mig påmind om hennes närhet, eller om det bara är en ouppklarad process för mig.
Men jag tror hon är med mig. Finns kvar i en annan form. Stöttar, skyddar, tröstar. Jag kommer på mig fler gånger att gå omkring och prata med henne. Tror hennes personlighet var alldeles för stark för att kunna raderas helt och hållet. Och hennes närvaro ger mig styrka och kraft och massvis av glädje och tacksamhet.
Miras möten med mormor.
Miranda träffar mormor ibland.
En gång berättade hon:
"Hon är så stark. Som på riktigt. Hon säger inte så mycket vill mer titta till mig och se vad jag gör.
Hon är busig också. Hon klär sig i grönt! Hon säger till mig att egentligen har hon alltid gillat grönt, men det blev en grej för henne att säga att hon inte gillade det. men det vet du väl redan mamma, mormor älskade ju sommaren också, och den är ju grön."
Miranda har rätt. Mamma hatade färgen grön. Det låg kvar sedan barndomen, en tävlan mellan henne och hennes bror om vilken färg som var finast.
Men detta har jag aldrig berättat för Miranda.
En gång berättade hon:
"Hon är så stark. Som på riktigt. Hon säger inte så mycket vill mer titta till mig och se vad jag gör.
Hon är busig också. Hon klär sig i grönt! Hon säger till mig att egentligen har hon alltid gillat grönt, men det blev en grej för henne att säga att hon inte gillade det. men det vet du väl redan mamma, mormor älskade ju sommaren också, och den är ju grön."
Miranda har rätt. Mamma hatade färgen grön. Det låg kvar sedan barndomen, en tävlan mellan henne och hennes bror om vilken färg som var finast.
Men detta har jag aldrig berättat för Miranda.
"Oskuldens spådomar"
För att se världen i ett sandkorn
och himmelen i en vild blomma,
omfatta oändligheten med din hand
och evigheten på en timme.
William Blake
och himmelen i en vild blomma,
omfatta oändligheten med din hand
och evigheten på en timme.
William Blake
Kort om denna dag som sådan
Jätteförkyld idag. Kroppens sätt att berätta att den behöver vila.....
Jag har plockat en del i gamla lägenheten idag. Den nya hyresgästen vill in redan nästa helg. Känns som om jag samlat på mig allt för mycket de här två åren som jag bott där. Ändå har jag flyttat sju gånger på tolv år:)
Flytten ligger hur som helst över mig. Känns jättetungt och som om det aldrig kommer att bli klart....
På kvällen hade vi meditation. Läs inlägg om det!
Barnens farfar flyttade i alla fall hem till orten igen efter tiotals år på utsocknes orter. Något vi alla är jätteglada över. Nu har han gått i pension och återvänt igen! Tack säger vi och VÄLKOMMEN hem.
Nu väntar melodifestival tillsammans med barnen. Och ja! Vi röstar ALLTID! med poängsystem inom familjen. Våran yngsta tjej, Lova, är så musikalisk. Hon brukar ha rätt oftast: Vi fär väl se om det stämmer i år också!
Meditationsträff
Idag har vi haft meditation. Vi är en liten grupp som träffas var fjortonde dag och mediterar ihop. Jätteskön tradition som fyller på en med en massa energi och glädje!
Idag höll Karin i meditationen. Hon gjorde en meditation som gick ut på att man ska göra en resa in i sin kropp. Lyssna, känna och lokalisera.
Det är häftigt vad man kan åstadkomma och få vara med om i en meditation!
För min del kom känslor av frihet, självförtroende och tacksamhet upp, och i vilken kroppsdel de sitter.
Denna form av mediation önskar jag mig mer av.
Egentligen tror jag att alla människor skulle behöva liknande träffar. Samhället är allt för stressat som det är med alla måsten och krav. En tyst stund för sin egen del behövs mer än man tror. Man kan bara växa inifrån om man ger sig tid att lyssna till sitt inre, eller åtminstonet stanna upp ibland och vila.
Något annat som stärker denna tanke är att vi från början var en grupp på tre till fyra personer som bestämde att vi skulle träffas och meditera ibland.
Utan reklam i form av lappar eller annat växte vår grupp. Idag är det fjorton personer som anmält sitt intresse att vara med! Det är ju jättebra, det garanterar att vi alltid blir en grupp, alla är ju inte med varje gång.
Så visst behövs det lite lugn och stillhet i många människors liv. Och tro mig: Vi växer!
Idag höll Karin i meditationen. Hon gjorde en meditation som gick ut på att man ska göra en resa in i sin kropp. Lyssna, känna och lokalisera.
Det är häftigt vad man kan åstadkomma och få vara med om i en meditation!
För min del kom känslor av frihet, självförtroende och tacksamhet upp, och i vilken kroppsdel de sitter.
Denna form av mediation önskar jag mig mer av.
Egentligen tror jag att alla människor skulle behöva liknande träffar. Samhället är allt för stressat som det är med alla måsten och krav. En tyst stund för sin egen del behövs mer än man tror. Man kan bara växa inifrån om man ger sig tid att lyssna till sitt inre, eller åtminstonet stanna upp ibland och vila.
Något annat som stärker denna tanke är att vi från början var en grupp på tre till fyra personer som bestämde att vi skulle träffas och meditera ibland.
Utan reklam i form av lappar eller annat växte vår grupp. Idag är det fjorton personer som anmält sitt intresse att vara med! Det är ju jättebra, det garanterar att vi alltid blir en grupp, alla är ju inte med varje gång.
Så visst behövs det lite lugn och stillhet i många människors liv. Och tro mig: Vi växer!
On/Off
Miranda gick till skolan idag. Trots att det är fredag. Hon har Asperger syndrom och Tourette syndrom. Att förklara vad det innebär är evighetslångt, men det är en ständig kamp i vardagen.
En psykolog förklarade det så här: Tänk dig att du ska på seminarium en hel helg. Du har ett fullt schema på en massa olika saker som sker. Du kommer fram till seminariumet och inser att du hamnat i en lång vit korridor med en massa dörrar, utan nummer eller skyltar. Du vet att du MÅSTE hinna med alla föreläsningar men har ingen aning om bakom vilka dörrar de sker eller när de sker, och det finns ingen att fråga.
Så känner sig ett barn med Asperger varje dag....
Miranda har två lägen. Antingen "On" eller "Off". När hon är "On" är hon sprudlande av glädje, strålande och näst intill svävande. Och hon är manisk i allt hon gör.
När hon är "Off" är hon nedstämd, tystlåten och insluten i en bubbla och tar inte in omvärlden som omvärlden förväntar sig att hon ska göra.
Nu är Miranda "Off".
Så med huvudvärk och magvärk tufflade hon iväg till skolan. Mitt hjärta skriker, "Stanna hemma" min röst säger "försök i allafall". Tack och lov är det fredag. Hon får vara hemma i morgon. Sova ut och hämta kraft igen. Jag hoppas att hon hinner det på två dagar.
Mirandas senaste dikt:
" Jag längtar till sommarlov,
då ska jag fånga fiskar med håv"
En psykolog förklarade det så här: Tänk dig att du ska på seminarium en hel helg. Du har ett fullt schema på en massa olika saker som sker. Du kommer fram till seminariumet och inser att du hamnat i en lång vit korridor med en massa dörrar, utan nummer eller skyltar. Du vet att du MÅSTE hinna med alla föreläsningar men har ingen aning om bakom vilka dörrar de sker eller när de sker, och det finns ingen att fråga.
Så känner sig ett barn med Asperger varje dag....
Miranda har två lägen. Antingen "On" eller "Off". När hon är "On" är hon sprudlande av glädje, strålande och näst intill svävande. Och hon är manisk i allt hon gör.
När hon är "Off" är hon nedstämd, tystlåten och insluten i en bubbla och tar inte in omvärlden som omvärlden förväntar sig att hon ska göra.
Nu är Miranda "Off".
Så med huvudvärk och magvärk tufflade hon iväg till skolan. Mitt hjärta skriker, "Stanna hemma" min röst säger "försök i allafall". Tack och lov är det fredag. Hon får vara hemma i morgon. Sova ut och hämta kraft igen. Jag hoppas att hon hinner det på två dagar.
Mirandas senaste dikt:
" Jag längtar till sommarlov,
då ska jag fånga fiskar med håv"
Sökare
De flesta människor är sökare, vare sig man vet det eller inte. Sökare av religion, vetenskap, bekräftelse, andlighet, kunskap, karriär eller vänskap.
Så länge sökandet är i fokus kan man aldrig uppleva tillfredställelse. Först den dagen man ser livet som sitt eget buffébord kan man njuta av skörden.
Och när man väl börjat skörda ska man tacka för frukten man får, och inte glömma borta att fylla på sitt buffébord med ny färsk frukt.
Som Gary Zukav skulle sagt: Dansarna kan göra anspråk på att följa "sanningen" eller söka efter "verkligheten" och kalla sig dansare ända tills den dagen de inser att dansernas sanna kärlek finns i dansandet.
Så länge sökandet är i fokus kan man aldrig uppleva tillfredställelse. Först den dagen man ser livet som sitt eget buffébord kan man njuta av skörden.
Och när man väl börjat skörda ska man tacka för frukten man får, och inte glömma borta att fylla på sitt buffébord med ny färsk frukt.
Som Gary Zukav skulle sagt: Dansarna kan göra anspråk på att följa "sanningen" eller söka efter "verkligheten" och kalla sig dansare ända tills den dagen de inser att dansernas sanna kärlek finns i dansandet.
Ljus
"See the light within yourself and everyone else."
Alla har ett vackert ljus inom sig oavsett hur de ser ut eller hur de beter sig. Ljuset är sant. Ju mer du fokuserar på ljuset inom dig själv och hos andra, ju mer kan du hjälpa dig själv och andra att känna välbefinnande och glädje. Om du gör detta skall du se att världen omkring dig förändras positivt. I kärlek, hälsa och lycka.
Hjälp dig själv och andra att ge av ditt starka ljus. Det vita ljuset skyddar. Det gröna helar och det lila ger vila och god sömn. Vi är alla helare och bär ljuset inom oss.
Bild: Svartön, vårat smultronställe. Solen går ned över sjön.
Alla har ett vackert ljus inom sig oavsett hur de ser ut eller hur de beter sig. Ljuset är sant. Ju mer du fokuserar på ljuset inom dig själv och hos andra, ju mer kan du hjälpa dig själv och andra att känna välbefinnande och glädje. Om du gör detta skall du se att världen omkring dig förändras positivt. I kärlek, hälsa och lycka.
Hjälp dig själv och andra att ge av ditt starka ljus. Det vita ljuset skyddar. Det gröna helar och det lila ger vila och god sömn. Vi är alla helare och bär ljuset inom oss.
Bild: Svartön, vårat smultronställe. Solen går ned över sjön.
Syskon
Nu är bara Lova och jag hemma. David och Miranda har gått till skolan. Det är första gången de går ensamma idag. Stolta gick de iväg tillsammans. Vad härligt det är att få växa upp med syskon! Visst bråkar de en massa, men när det väl gäller ser man vilken gemenskap och glädje de faktiskt har av varandra.
Jag har själv växt upp med två äldre syskon. För mig har det varit otroligt värdefullt och jag uppskattar det mer och mer för var dag som går. Min syster Cilla är fem år äldre än mig, min bror Robert sex år äldre.
Cilla var som en liten mamma för mig. Hon läste sagor. "Prostens barnbarn" var en favorit:) Hon var otroligt omtänksam mot mig när jag var sjuk. Minns mer hennes omtanke då än min mammas faktiskt. Konstigt, men så är det.
Däremellan bråkade vi förstås.... Ofta och Mycket! Men det var mest av kärlek det också, vet jag i efterhand. Cilla var min skyddsängel visste att jag alltid kunde luta mig mot henne. (hon äger ett behandlingshem idag)
Min bror var mest lugn när vi var små. Han bråkade aldrig med mig. För mig var han bara spännande och intressant.... Han var otroligt skicklig att bygga lego! Och så visste han allting när man frågade om saker. Hjälpte mig med läxan ända upp i tonåren.... (han är lärare idag) Robert var min idol.
Barndomen är viktigare än vi förstår. Den bygger oss, präglar oss och formar oss. Medvetet, omedvetet och undermedvetet.
Min mamma blev sjuk redan när jag var fjorton år. Mitt i min största kaosperiod. Detta påverkade mig otroligt mycket. När jag blev stor insåg jag att jag hade raderat hela barndomen ur minnet för att överleva sjukdomsbeskedet. Jag mindes inte min mamma frisk och inte heller vad vi gjort när vi var små.
När min kris kom för två år sedan började jag jobba med det här. Genom meditation kunde jag färdas tillbaka till barndomen och plötsligt dök minnen och bilder upp från det förflutna. En helt ny värld återuppbyggdes. En värld jag saknat så länge.En värld som fyller mig med ljus och kraft. En värld som behövdes för att gå vidare.
Tack för att jag fick en så fantastisk och vacker barndom! Tack för att jag föddes i en så fantastisk familj! Återkommer med fler barndomsminnen lite senare.:)
Bild: Miranda och Lova
Jag har själv växt upp med två äldre syskon. För mig har det varit otroligt värdefullt och jag uppskattar det mer och mer för var dag som går. Min syster Cilla är fem år äldre än mig, min bror Robert sex år äldre.
Cilla var som en liten mamma för mig. Hon läste sagor. "Prostens barnbarn" var en favorit:) Hon var otroligt omtänksam mot mig när jag var sjuk. Minns mer hennes omtanke då än min mammas faktiskt. Konstigt, men så är det.
Däremellan bråkade vi förstås.... Ofta och Mycket! Men det var mest av kärlek det också, vet jag i efterhand. Cilla var min skyddsängel visste att jag alltid kunde luta mig mot henne. (hon äger ett behandlingshem idag)
Min bror var mest lugn när vi var små. Han bråkade aldrig med mig. För mig var han bara spännande och intressant.... Han var otroligt skicklig att bygga lego! Och så visste han allting när man frågade om saker. Hjälpte mig med läxan ända upp i tonåren.... (han är lärare idag) Robert var min idol.
Barndomen är viktigare än vi förstår. Den bygger oss, präglar oss och formar oss. Medvetet, omedvetet och undermedvetet.
Min mamma blev sjuk redan när jag var fjorton år. Mitt i min största kaosperiod. Detta påverkade mig otroligt mycket. När jag blev stor insåg jag att jag hade raderat hela barndomen ur minnet för att överleva sjukdomsbeskedet. Jag mindes inte min mamma frisk och inte heller vad vi gjort när vi var små.
När min kris kom för två år sedan började jag jobba med det här. Genom meditation kunde jag färdas tillbaka till barndomen och plötsligt dök minnen och bilder upp från det förflutna. En helt ny värld återuppbyggdes. En värld jag saknat så länge.En värld som fyller mig med ljus och kraft. En värld som behövdes för att gå vidare.
Tack för att jag fick en så fantastisk och vacker barndom! Tack för att jag föddes i en så fantastisk familj! Återkommer med fler barndomsminnen lite senare.:)
Bild: Miranda och Lova
Söka lycka
Jag väntar på post. Om sexton dagar påbörjar jag min utbildning i mindfulness och Qi andning. Tanken är att vidarutbilda mig och sedan starta eget och fungera som coach till personlig utveckling, gruppdynamik och/eller positivt tänkande - att våga leva sitt liv lycklig!
Jag tror att alla är här av en anledning. Förr eller senare funderar man själv över vad anledningen är. Åren går i slentrian tills man en dag vaknar. Ofta i form av en kris.
Min kris kom för två år sedan, i samband med min mammas bortgång, det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag vände krisen till något positivt med tiden. Funderade över vad jag vill. vilka mål jag har. och vad som gör att jag tar mig fram till dem istället för att bara drömma om dem.
De senaste två åren har förändrat mig mycket. Genom att välja ett positivt och främjande tankesätt kan man komma i kontakt med sig själv och växa enormt.
Man kan inte söka lyckan utifrån om man inte funnit lyckan inom sig själv! Det finns inga genvägar.
Som en klok medicinman i västra Afrika en gång sagt: Man kan inte bota kroppen med farmaseptiska medel så länge man har ett hål i själen.
Jag tror att alla är här av en anledning. Förr eller senare funderar man själv över vad anledningen är. Åren går i slentrian tills man en dag vaknar. Ofta i form av en kris.
Min kris kom för två år sedan, i samband med min mammas bortgång, det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag vände krisen till något positivt med tiden. Funderade över vad jag vill. vilka mål jag har. och vad som gör att jag tar mig fram till dem istället för att bara drömma om dem.
De senaste två åren har förändrat mig mycket. Genom att välja ett positivt och främjande tankesätt kan man komma i kontakt med sig själv och växa enormt.
Man kan inte söka lyckan utifrån om man inte funnit lyckan inom sig själv! Det finns inga genvägar.
Som en klok medicinman i västra Afrika en gång sagt: Man kan inte bota kroppen med farmaseptiska medel så länge man har ett hål i själen.
Välkommen till min nya blogg!
Min familj består av mig, Catarina och min Sambo Per!
Vi har tre barn gemensamt Miranda (98) David (02) och Lova (03). Jag har även två bonusbarn:
Lina och Rebecca och ett slinkbarnbarn Maya.
I familjen bor också tre hundar. En boxerblandning och två Chinese Crested.
Min blogg kommer att handla om mina egna tankar, familjesituationer,
asperger syndrom och tvångstankar, hundar, utbildning, arbete, mindfulness och kärlek!
Välkommen in i mitt liv.
