Gott nytt år!
7 sorters kakor
Hon hade pyntat hela våningen i handgjorda dukar och gardiner. Ställde fram sju sorters kakor och kanelbullar och serverade Miranda hemmagjord hallonsaft. I köksfönstret står de 8 sankt paula blommorna i blom och golvet är helt fritt från damm. Hon serverar kaffe till oss i de små blommiga kaffekopparna med tillhörande fat. I hennes vardagsrum står de inramade fotona som berättar om vilken stor släkt vi är och hur många som inte finns bland oss längre.
Miranda fick prova pianot och spelade barnen i bullerbyn för oss medans vi satt och pratade om svunna tider, barn och barnbarn, ungdom, ålderdom och bortgångar.
I mormors kök känns det som en blandning av hur tiden står stilla samt vingslaget av hela livets existens och dess korthet i en och samma gång. Utanför fönstret sken fullmånen i hela sin prakt och liksom viskade till oss att: Jag har varit här hela tiden. Jag har sett allt och alla. Sett hur generation efter generation växt upp och sedan försvunnit igen och jag kommer att finnas kvar här långt efter eran bortgång också.
Och så kan jag inte låta bli att känna lite sorg över hur allt det handarbete till hemmet bara förfaller med oss i den nya generationen. Jag känner ingen som virkar eller broderar sina juldukar själv längre utan alla jag känner köper nytt på IKEA och slänger det till nästa jul. Liksom julpyntet som är mer eller mindre en engångsvara. Vi förbruka, slänger och förnyar julpyntet så det passar in med inredningen och hemmet.
Nostalgin av att plocka fram de traditionella julpynten eller duken man broderade för 25 år sedan finns inte längre. iaf inte hos oss, även om jag har räddat mycket av min mammas pynt som jag plockar fram till jul och ger mig den känslan och förhoppningsvis mina barn en dag.
men den pysslande husmorsgenerationen känns ändå som en utdöende art. Snart finns det ingen kvar längre. Ett vingslag av tiden igen som viftar vid oss lite för att sedan flyga vidare. Och visst känns det lite sorgligt att se och jag vet med mig själv att jag inte kan föra den vidare heller. men jag passar iaf på att njuta av hemtrevnaden och det gamla traditionella när jag väl är där. Låter det bara lägga sig som ett varmt täcke kring mitt hjärta att bevara även när jag en dag står utan min mormor också här på jorden.
Köldknäpp
Alla årstider är lika vackra tycker jag. Jag älskar att se på snön och iskristallerna som formar sig på alltid olika sätt på vårt fönster.
Men jag tål inte kylan! jag fryyser!
När jag var barn bodde vi omringad av åkrar, så på vintrarna kunde man gå på skaren över åkrarna utan att den gick sönder. Den sortens skare finns inte att hitta häromkring, tyvärr, men det var en härlig känsla.(och än är det för lite sol förstås för att det ska bli sådan skare)
När jag var barn hade vi ofta snöbollskrig ute på åkrarna också. Vi byggde murar som vi försvarade oss bakom och delade upp oss i två läger. Sedan bombaderade vi varandra med väl kramade snöbollar.
Och så älskade jag när vi åkte skridskor. Vi gick till en liten tjärn inne i skogen och på den fick vi åka. Min pappa byggde en snurrkarusell åt oss också som vi älskade att åka på i snön.
Att åka skidor i elljusspåret var också något jag tyckte om. mamma och jag åkte ofta, som jag minns, spåret tillsammans. Min mamma var skidlärare på vintern till bybarnen också. Hon var en riktig friluftsmänniska och älskade att vara ute.
jag har många fina minnen från min barndom och vintrarnas lekar och varande. men jag minns inte att jag någonsin frös??? Jag minns att vi blev törstig ibland och letade på en istapp att mumsa i oss.
Frös man inte som barn? Har det kommit nu? Eller frös man minst lika mycket men tyckte inte att det gjorde något eftersom allt var så kul?
Kanske måste jag leta fram lite barnslig lekglädje innan jag går ut i dag så kanske det hjälper mig att ignorera kylan: värken i tårna, de stela fingrarna, ögontårarna som fryser till is, kinderna som stelnar och värker......
Måste nog leta på en skrälldus lekglädje om det ska hjälpa tror jag......
Feng shui: ett finare ord för att rensa i röran:)
Tog oss en eftermiddag men det var det värt.
Nu funderar kanske du på hur det kan ta en hel eftermiddag......men det är så här att där vi bor finns inget förråd utan allt måste förvaras i lägenheten.
Dessutom snålade fastighetsbolaget in på garderober när man byggde längan. Eller så är det förstås så att lägenheten är tänkt till familjer med två vuxna och ett barn. Alltså inte oss. För då skulle kanske garderoberna räcka till.....
Så hsh ALLT vi förvarar, förvarar vi i källaren....Alla högtalare, elektriska lådor, gitarrer, kartonger med sparade grejer, sladdar, cdhyllor, skor, skridskor, tavlor osv osv har vi liksom löst dess oönskade existens genom att gömma dem under trappen....Alltså precis just där som vi bestämde att vi nu skulle inreda vår valplåda....
Men nu känns det riktigt bra ändå! FENG SHUIIIIIIIIIIII!
och så har du väl inte missat min nyaste hemsida?? KLICKA HÄR
Många svåra ord att kunna...
På morgonen har jag i vanlig ordning läst på om dräktighet och valpning. Det är en djungel att ta sig igenom allt på nätet, vågar inte ens föreställa mig hur det då blir i verkligheten. Inköpslistan och förberedelserna blir lång...
Jag ska fortsätta läsa en stund och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka och handla innan nyårshelgen, men innan bjuder jag på ett citat från gårdagen.
barn 1: - Heter det kampunär?
barn 2: - Nej, det heter shampoonär.
Jag: - Det heter faktiskt Pensionär.
barn 1&2: - Näeheej duu!!!
ingen trodde mig i vanlig ordning....driver jag för ofta med mina barn? De tror ju mig aldrig....
Sista veckan på året
Vi har nu gått in på sista veckan på året. Nyåret kommer att gå oss ganska lugnt förbi. Det räcker med förväntan och otåligt väntande för barnen inför jul tänker vi och ska därför inte förbereda dem på nyåret alls i år. Det får bli en dag som de andra. Annars tycker jag att nyårsfirandet är så fascinerande men det beror på att jag är insnöad i Mircea Eliade:) Lite svårt när man läser myt och symbolforskning att se med oberörda ögon på helger och firanden.
Idag funderar jag på att plocka ned julgranen och förändra hörnet där den står till en valpbädd istället. Om nu Signa är med valpar och inte lurar oss med nån slags skendräktighet så beräknas valparna komma i mitten av januari. Innan dess behöver jag bädda den plats som är tänkt åt Signa och hennes valpar så att hon vänjer sig med platsen och gnödar in de rätta dofterna.
Idag står annars inget på att-göra-listan och det passar ju mig riktigt bra eftersom jag har en del som behöver skrivas. Har börjat lite smått men fastnat i formuleringarna en aning. Det gör inte så mycket jag är ju ute i god tid innan det ska vara klart. men det är bra att städa undan en massa nu utifall vi blir valpbefolkade som sagt....
Barnen öser Guitar Hero för fullt brevid mig just nu. jag är också med och spelar ibland men blir så åksjuk av spelet....är det ett ålderstecken?? Annars är spelet riktigt kul men vi kör på den lättaste nivån nu och klarar knappt den så hur vi ska kunna avancera blir en annan fråga. Tack o lov kommer Lina idag och hon har lovat att hjälpa oss lite.
Ett lugn har lagt sig (iaf 20 dagar framåt:))
Försökte oss på mellandagsrean idag men insåg ganska snabbt att vi inte var ensamma om det.....Minst kassar hem är en hundbajspåse lekte vi, och den förlorade vi visst allihop (förutom Miranda) när vi åkte tomhänt hem. Leken kanske är lite skruvad men den leker vi ofta. Tävla är kul.
Idag fick jag en mycket trevlig överraskning iaf. Och det är så spännande när man sänder ut något helhjärtat och av så mycket vilja och får så mycket respons tillbaka. Det handlar förstås om flödet. När vi delar förutsättningslöst. Och att få vara i det är underbart.
Annars är det mesta sig likt här hemma efter julen. Ett lugn har lagt sig och stillat barnens förväntningar och längtan. Nu kan de äntligen koppla av och få ha jullov. Julen i all ära men ledigheten därefter är ju ännu bättre.
Vi ser just på och förundras över hur snabbt Signa växer och frodas. Nu läser jag allt man tänkas kan om valpning. Och det är massvis att läsa kan jag lova. Hur jag ska hålla ordning på allt vet jag inte. Kommer troligtvis att blanda ihop det mesta när det väl är dags. behöver nog en jour-stand-in på den speciella dagen som är van med valpning.... men än är det 20 dagar kvar...
En magisk julklapp
Jag såg den i en affär, tog ned den från hyllan och lade den i min hand. I min hand började fågeln att leva. Den tittade på mig med sina vita ögon osh sade till mig att den ville bo hos mig. Så i min värld var den levande. Och när den vilade i min hand såg den nästan ut att ha varit formad för min hand.
Jag tog mitt sparkapital och inhandlade fågeln såklart. Ingen leksak skulle ju kunna ersätta dessa varma och bedjande fågelögon. Jag var kär och fågeln var gjord för mig. Så var det bara.
Vi hade en lycklig tid tillsammans!
men det är något visst med barn och porslinsföremål.....de liksom sker alltid en olycka tillsist...så liksom denna gång. Det var en sorgens dag när min lilla porslinsfågel for mot golvet med ett kras och tappade svansen och näbben.... Det var med sorg den begravdes och försvann ur mitt liv.
Nu har det gått en massa år sedan den händelsen. jag har blivit vuxen och fått barn.
Just den här julen ville min äldsta dotter köpa en julklapp till mig. Min äldsta dotter är naturligtvis HELT ovetande om denna fågelhistoria jag just berättat.
Hon tog sin plånbok och smög iväg till en lokal loppisbutik.
I loppisbutiken finns en miljard små olika grejer att välja på.
Men hon valde något speciellt till sin mamma.
Där från hyllan plockade hon ned en liten vit porslinsfågel, identisk med den hennes mamma haft när hon var barn.
Hon slog in den lilla fågeln med omsorg och gav till sin mamma på julaftonskvällen.
Då och då blir livet lite extra magiskt, ellerhur? Denna julklapp var magisk för mig. Liksom tanken och glädjen över att få vara mamma till minst lika magiska och helt fantastiska barn.
De fullbordar mig hela tiden.
God Jul!
Så från oss alla till er alla En riktigt God Jul!
Lova
Foto på Lova och redigerad av Lina
Dan före dopparedan
Barnen längtar efter julkalendern som är riktigt spännande nu. Hur ska det gå för Sara och Henrik??? spänningen är olidlig.
Jag frågade min mamma en gång om hon också hade julkalender när hon var liten. Ja självklart hade hon det svarade hon. Det var ju det bästa med julen.
"Det var ju jättekul varje år när man plockade fram julsakerna och fick ta fram julkalendern!" sa hon.
"Nej, men mamma, nu minns du väl fel? Inte ligger den bland julsakerna....?"
"Jo" svarade hon. Det visade sig att hon hade SAMMA julkalender VARJE år! Den 24:e vek hon igen luckorna och lade tillbaka kalendern bland julsakerna till nästa år.....spänningen måste ha varit olidlig för henne med....
Tiderna förändras kanske men mina barns julkalender är näst intill massakerad redan den tionde december med sönderrivna luckor och knölade väck....
Idag blandar jag ihop den inlagda sillen. Currysill och romsill blir det och letar efter ett tredje recept. Kokar kola och knäck och ikväll blir det den traditionsenliga uppesittarkvällen men julklappsrim. En tradition jag är uppväxt med och som är jättehärlig att dela vidare.
Julaftonsnatten minns jag sedan jag var barn hur speciell den var och hur svårt det vara att somna denna kväll. Idag får jag se hur mina barn är fyllda av samma förväntan och vet sedan tidigare hur svårt det är att sova dessa kvällar. För tänk om tomten kommer i natt när de sover och lämnar ett paket i strumpan i granen. Det skulle ju vara så festligt att vara vaken då dessutom när han smyger in så att man får sig en skymt av tomten när han kommer hit.
Vi föräldrar sitter med ögonen i kors efter dagens alla viktiga förberedselser och gör allt för att hålla oss vaken längre än dem så vi orkar stoppa ned paketet i strumpan när de somnat.....
Så här hade mina föräldrar det när jag var liten också... Och det här kanske mina barn sitter och bloggar om när de är vuxna en dag....
Världen blir så liten och fascinerande stor på en och samma gång och mitt i detta finns nuet och det är där vi befinner oss nu. Det gågna kommer inte tillbaka och framtiden kan vi bara gissa.
Själv saknar jag mamma lite extra när det blir jul och vet att jag inte kan få henne tillbaka än hur mycket jag saknar henne. Men i mitt minne och hjärta sitter hon med oss i kväll och rimmar och äter julbord med oss i morgon. Det uthärdar saknaden och gör nuet mer fullbordat. Och jag blir varm av tanken. Och i min värld och i mitt nu existerar tanken och verkligheten parallellt. Och när jag pyntar huset och klär julgranen med hennes julsaker känns det som om jag plockar upp en bit av henne då också och då blir tanken ännu mer levande.
Och på samma sätt som hon och hela min barndom satt vackra spår i min jul önskar jag att jag kan föra vidare till mina barn.
Det är ju det som är det fantastiskt fina med att få vara en familj. Att dela gemenskap, traditioner, minnen och kärlek till varandra och göra julen precis så magisk och vacker som den ska få vara när man är liten, så att barnen själva kan dela vidare den känslan i sin tur till sina barn. Mina barnbarn och barnbarnsbarn och barnbarnbarnsbarn osv osv.
Nej, nu ska jag sätta lite fart här och sätta barnen framför årets näst sista avsnitt av julkalendern som sagt. Och snart kommer kusin Hanna på besök.
Önskar er alla en fantastisk dag idag och tänk på att ta det lugnt också och njuta av julhelgen.
Ha en bra dan för dopparedan-dag! Det ska iaf jag att ha!
Mintkola
3 dl socker
lite mer än 1 dl sirap
1 msk smör
ett gäng polkagrisar
Koka ihop grädde, socker, sirap, smör och 4 - 6 polkagrisar tills det blir kola konsistens. (gör kulprov)
Häll ut kolasmeten på ett smörat bakplåtspapper.
strö över ett gäng krossade polkagrisar över smeten.
Låt det svalna. Rulla ihop till en orm och snurra ormen några varv innan du klipper/skär upp lagomt stora kolabitar.
Lätt som en plätt och supergott efter julmaten. Lycka till:)
Som tack för detta recept, lämna ett julrecept som kommentar tillbaka. Tack!
Folkets röst får max vara 2000 ord.....
Insändare får vara max 2000 ord så jag ändrade min o skickade in den igen, den här gången togs den emot MEN man har låtit någon gå in och redigera texten INNAN den publicerades och UTAN att fråga mig????
Frågan som slår mig är: jag förstår om insändare kortas ned för att spara pengar på tryckpappret. Men på nätet kostar det ju ingenting att lägga ut texter på! Vore det inte billigare att låta en anställd kopiera inskickade insändare och klistra in det på hemsidan? De långa får vara där men inte i papperstidningen? Nej istället låter man en anställd arbeta igenom varenda text som kommer in innan de publiceras, det borde ju bli mycket dyrare mitt sätt att se? eller?
För min del försvann hela början som skulle förbinda slutet, tyngdpunkten lades på ett annat ställe än insändarens syfte. För mig känns det som en ren och skär våldtäkt på min text och jag som skrivit under med mitt namn dessutom....utan att själv fått sätta den sista punkten.....
Om tidningen är folkets plats att göra sig hörda, så de slipper stå ute på torget med demonstrationsskyltar varje gång de har något att säga, så borde väl tidningar låta folket få säga vad de vill också? Utan att begränsa dem till 2000 ord.....nej här behövs en förändring, kanske drar jag fram min civil olydnad utrustning igen och kedjar fast mig på redigerarverkstan....
Skicka vidare
Filmen handlar om en pojke som får en uppgift i skolan att komma på en "uppfinning" som förändrar världen så att den blir så som han skulle vilja ha den när han blir vuxen.
Pojken kommer på att om han gör riktigt goda gärningar för 3 personer, som är helt oegoistiska och som förändrar eller skapar något positivt för dem. Gärningarna ska dessutom vara något som de inte skulle ha kunnat göra på egen hand. Man får inte ta betalt för tjänsterna eller kräva något i gengäld FÖRUTOM att dessa personer, var och en, måste själv göra goda gärningar till tre andra personer. Dessa tre andra skickar vidare till ytterligare tre och sedan ytterligare tre osv. Detta gör att de goda gärningarna sprider sig som löpeld och öppnar nya möjligheter för människor eller räddar människor i olika situationer.
Tanken är alltifrån omöjlig mitt sätt att se. Vi kan göra skillnad.
Bara ett extra varmt leende kan göra skillnad, ett gott ord eller ett skickat julkort till någon som behöver just dig.
Något vi alla kan göra i dessa jultider är när vi handlar. Alla är stressade och affärsbiträderna har fullt upp. Om du själv går in med ett lugn i butiken, inte tittar på klockan i den långa kön utan bibehåller ditt lugn och möter din kassörska med ett leende och ett tack och god jul. så har du redan tagit ett första steg till att lugna honom/henne för stunden och samtidigt visat din tacksamhet till dennes hjälpsamhet.
Släpp före mamman med barnvagn på bussen eller erbjud din plats till en äldre pensionär.
Dela ut leenden till dem du möter på gatan, i affärerna, på din arbetsplats eller i din familj. Leenden sprider sig som en löpeld och är som medicin för själen. Ett leende kostar inte dig någonting men kan vara guld värd för den du möter:)
Påskgran på laxdagen
Lite blandade känslor upptäckte jag igår efter förra inlägget. Vidhåller min åsikt om en vit (alkoholfri) jul ändå. Även om vissa vuxna anser sig vara lyckliga smådruckna vuxna så kanske inte barnen uppfattar oss så. En alkoholpåverkad vuxen beter sig inte längre som barnet förväntar sig att de ska göra. Barnet kan inte sätta fingret på vad som inte stämmer men märker att mamma eller pappa fnittrar mer, är tafflig eller fånigare än annars. varför blir det ofta ett ramaskri från folk när man lägger upp inlägg eller en fråga om att ta bort alkoholen? varför är alkoholen så viktig? Mest sorgligt tycker jag och ännu ett belägg till varför jag vidhåller förra inlägget.
Mina barns storasyster har också skrivit ett inlägg om detta som jag rekommenderar er att läsa.
PS. Jag är uppvuxen med en helt alkoholfri jul och den var fantastisk för mig men har när jag blivit äldre kommit i kontakt med så många som beskriver en helt annan barndoms-jul, Ochh traumatiska minnen efter alkohol, och det är med tanke på dem och barnen i dag som jag skrivit som jag gjort. DS
Julens viktiga traditioner
I min världsbild i min vuxna värld (att det faktiskt fungerar så här) så frågade jag min dotter vad hon tycker att är det viktigaste på julbordet. vad som måste vara med på julbordet - annars känns det inte som en riktig jul.
- Strömmingen! säger hon tvärsäkert.
- Menar du den gravade eller den inlagda strömmingen, frågar jag.
- Nej jag menar den där strömmingen som ligger i burk och när man öppnar den luktar det jäääätteilla! (Surströmming)
Så är det ju. Vi vuxna skapar oss en sanning om vad våra barn behöver för att känna den där RIKTIGA julen. Barnen själv värderar helt andra saker som viktiga inför jul. Jag älskar julen, men har lätt för att stressa upp mig själv i dessa tider. I år har jag lovat mig själv att INTE göra det. Julen är kärleken, glädjens och lugnets helg. Allt för många missar det i sin iver att fixa klart ALLT för en enda dag!
Så stanna upp en stund nu och fundera hur du själv gör. Är julen för dig, din familj, dina barn eller nån annan? Finns det något du kan avvara i år eller göra för att minska ned på din stress?
För min del gör jag julen för barnen och familjens skull. Jag har lovat mig själv att bara göra julmaten jag tycker är kul att göra. Det betyder alltså att det blir det mesta på julbordet enligt tradition. Men jag väljer att göra det för att jag vill och det skapar julstämning för mig och för barnen tror jag, men jag väljer att göra det utan måsten och stress. och tillsammans med barnen!
Och till er föräldrar: Glöm inte att julen är barnens högtid. Per och jag dricker inte alkohol, men även när vi gjorde det förr så valde vi naturligt att INTE dricka alkohol på julaftonen. För oavsett hur mycket du fixar och ordnar, hur mycket julklappar du handlat, hur mycket julgodis du tillåter dem att äta så reparerar det inte julminnerna om mamma och/eller pappa år efter år dricker lite för mycket glögg eller börjar redan på förmiddan med glöggen och blir konstigt lullig mest hela dagen. barn känner och märker det även om vi vuxna försöker att dölja det. Och julen kan förvandlas från en glädjen och kärlekens högtid till en ledsam och orolig högtid för många barn tyvärr.
Så fundera över vad som händer om Du inte köper hem den starka glöggen i år. Blir det verkligen en riktig jul då när den saknas? är den inte en viktig tradition? Eller hur var det nu, vem skapar traditionen nu igen? var det vi vuxna eller barnen? och Hur vill vi att barnen sprider traditionen vidare till sina barn?
Vi skapar traditioner här och nu. Bara vi har förmågan att forma dem för framtiden. Vi kan inte forma dem sen, utan bara nu. Allt ligger i dina händer, varsågod. Sprid vidare en riktigt glädjefull och God Jul!
Gissa djuret
- har den 4 ben?
- Nej.
- 2 ben?
- Ja.
- har den klor?
- Nej.
- Föds den ur ägg?
- Ja
Lova. Jag vet! jag vet! Jag VEEET! (Hoppar och klappar händerna och gör diverse segergester)
- Det är en TIIIGER!!!!
Nej det var det förstås inte.....
Pulver
I vår familj är det ombytta roller i utseendefixeringen. Det brukar ju vara kvinnan som står för den biten men här hemma är det mannen som är helt såld i skönhetsfixeringen.....Nu har han börjat med pulver.
Inte det där pulvret man blir ovanligt glad av och ser en massa spännande grejer i sin omgivning av, utan ett chokladpulver som rörs ut i vatten och ska ersätta hela den dagliga kosten.....Per såg ingen annan utväg än att börja denna hysteriska bantningskolijox när eljjusspåret förvandlades från löpslinga till skidspår och vågen visade att han gått upp ett helt kilo!!!!
själv blir jag bara extra hungrig av att se hans diet så jag petar i mig en massa onyttigt mest hela tiden.... Tror det är på grund av mitt osunda ätande som jag dragit på mig den förbannade tandvärken.
Slutsats: Pulver är f-n inte bra för varken pulver(miss)brukaren eller dennes omgivning. Alla påverkas och berörs och tar skada på olika sätt. Pulverintagaren TROR förstås att han inte påverkas negativt, men vi i omgivningen hör hur magen skriker och håller oss sömnlösa på nätterna och vi känner oss helt oförmögna att kunna leda honom in på andra vägar. Har man väl börjar med pulver kan man lätt bli ännu mer inskränkt i utseendehysterin och kilojakten... Nu hoppas vi bara att han snart vaknar upp och kommer till nya insikter.....
Idag är han iaf på resa med jobbet så då får jag chans att kolla mig själv i spegeln innan jag går ut, utan att den är upptagen och jag får hoppa i bakgrunden och försöka få en skymt av mig själv bakom spegelmarodörens rygg!
Har faktiskt valt att duscha dagen till ära:)
WTC och tandläkarskräck
Tandvärk. Uppsvullen i mun och sluddrar som om jag vore full. Och när jag går omkring utomhus i snölandskapet och slirar både hit och dit ser jag dessutom full ut. Inväntar att socialen ringer på vilken sekund som helst men jag får väl visa dem den halva tanden som nästan sitter kvar långt in i munnen och det svullna tandköttet och hoppas på det bästa.
Annars är livet som det brukar. Familjen är trött och förkyld och jag är också det men ändå full av inspiration och idèer. Skriver för fullt på ett kommande föredrag kring symboler och arketyper. Något som jag har en speciell förkärlek till.
Min D-uppsats för några år sedan handlade om terroristdådet mot World Trade Center och hur detta kan återsbekriva skapelsemyten och hur folket (vi) fortfarande lever precis som efter myterna trots att vårt samhälle är så civiliserat som det är. Japp, så himla såld är jag faktiskt på detta område och nu har jag kommit på att jag kan mata andra med de här galna idéerna dessutom......frågan är om jag kan göra detta och samtidigt hålla åhörarna vakna....men det är värt en chansning:)
Nu ska jag ut och slira runt i mörkret med ett gäng hundar igen och hoppas på att ingen ser mig.
Ha en trevlig kväll:)
Bra idéer eller julgröt med senap?
Det ploppar upp en massa tankar som behöver skrivas ner för kommande arrangemang. Jobbar lite här och lite där med tåtar som jag tror får kontakt bara de landar. Bara de skrivs ned dessutom...och det är ju just där min trötthet kommer in....
Så nu har jag ett block med en massa luddiga anteckningar, pilar och "att-komma-ihåg"-meddelanden. Kollade igenom anteckningarna och fattar nästan ingenting. man skulle kunna trott att jag var full när jag skrev dem....men det vet jag ju bestämt att jag inte varit....Men vad jag förstår är ju ändå att klottret på pappret är grejer som jag just då tyckte var superviktigt att minnas.....
Allt har ju en mening så sant som det var sagt och meningen nu är nog att jag ska ta jullov i tankeverksamheten som läggs på nya idèer. Nu ska min hjärna börja fokusera på julklappar, julmat och julförberedelser istället. Annars är det nog risk att det blir detsamma med julen här hemma som det blivit med mina anteckningar....Totalt kaos med en massa tåtar som inte faller på rätt plats.
Med andra ord: Hela julafton blir som julgröt med senap på helt enkelt....
Lucia och pepparkakor
Jag tilldelade mig själv uppgiften Kavla. Per kollade plåtarna och Lova stansade ut figurer. Vi höll tålamodet tappert uppe ända mot slutet, då vi svor lite tyst varje gång vi insåg att det blev så mycket deg över från utstansningen att det räckte till ännu en plåt...och ännu en plåt.....och ännu en......
Det var Då Lova och jag roade oss med att göra snoppar till pepparkaksgubbarna. Fnittrade lite tillsammans och skickade in dem i ugnen. De blev ju fin de också:)
Innan baket var vi till kyrkan. Lova var med i Luciatåget. Jag grät flodvis i vanlig ordning. Det är jätte svårt att titta på Luciatåget med alla ljus med gråtdimmiga ögon. Ljuskällorna liksom sträcker ut sig och flyter ut åt olika håll. Man ser verkligen ingenting!
Om du är en lyckligt lottad som inte gråter hysteriskt mot din vilja varje gång du ser: barn sjunga, en fin teckning eller öppnar omdömena, får hem fotopaketen osv osv, så har du förstås ingen aning om vad jag beskriver med ljusföreteelsen. men om du är som mig och gråter då och då så förstår du antagligen precis vad jag menar.
De liksom bländar en och förblindar en så mycket att man verkligen inte ens ser skillnad på Luciabarnen och altartavlan.
ja men hsh, nog med detta, de sjöng ju iaf alla de traditionella Luciasångerna fantastiskt fint allihop, precis som det ska vara på årets Luciadag. Och med julpynt och pepparkaksbak som det alltså också blev idag så börjar faktiskt julkänslan att kännas av litegrann:)
Gränsen mellan ont och gott.....
Jag lider med offret och hennes anhöriga som mist henne om livet. Sådana här våldsbrott får inte förekomma i vår civiliserad vardag. Människor är ju goda av naturen. Eller finns det de som är onda? Jag blir kluven i frågan. Och om det nu finns de som är onda så har de ju också anhöriga, familjer och vänner som också blir lidande. Eller är de också onda då när gärningsmannen är så ond?
I det här speciella fallet vet jag inte vem offret är men kan ändå skicka ut min sympati till de anhöriga.
I det här speciella fallet vet jag däremot vem gärningsmannen är. Och denne gärningsman i mina ögon förändrar min syn om hur gärningsmän ska vara.
Jag har varit nära vän med gärningsmannen. Den onde. Den hatade mördaren. Det värsta är att jag har bara goda och fredliga minnen av gärningsmannen. I mina minnen är han den gode. I andras ögon, de som inte kännt honom tidigare utan blivit varse om hans namn och bild i tidningarna efter händelsen, är han ju bara en ond individ helst utan några som helst rättigheter eller sympati.
I mina ögon har han också gjort ett fruktansvärt brott, men är ändå ett offer på sitt sätt. Liksom de nära sörjande kring honom blir offer i historien också, mot sin vilja. I mina ögon är han den gode som gjort den onda handlingen....vilken kategori tillhör man då? kan man vara både ond och god? kan goda göra så onda handlingar. kan de onda någonsin göra goda handlingar?
Ibland ruskas man om lite mer än annars. Som om man genom livet ska lära sig att se från olika synvinklar vare sig man vill eller inte. Just nu känner jag mest förvirrelse och vet att domen föll i tisdags men hittar inte vad det blev. Har domen någon betydelse för mig? Troligtvis inte ändå väntar jag mig en typisk amerikansk film historia som uppföljning, där det visar sig att gärningsmannen gripts av misstag. Innerst inne vet jag så klart att det inte alls blir så. Men än hur jag vrider och vänder på historien så hittar jag inte det rätta svaret på mina tankar.
Jag känner sorg, kärlek och sympati till den "onda sidan". Får man ens känna så?
Tomte med skägg
Hsh så ska Lova vara med på Lucia i skolan i kväll. Hon ska självklart gå sin egen väg som alltid och har i år bestämt sig för att vara tomtegubbe med skägg.... Igår åkte vi till Köpis för att handla allt som behövdes till tomteutstyrseln. Tack och lov följde Susanne med oss och hjälpte till. Mina barn blir så uppspelt av att åka buss och gå i affärer och jag tror att det tar lång tid innan Susanne ställer upp att följa med en gång till...
Barnen var glada iaf och jag lyckades komma hem med allt jag skulle och har idag ett tvärtomt konto. Precis som det ska vara till jul:)
Idag ska jag skriva vidare på ett arbete jag skapat i huvudet men ännu inte fått ned på papper. Det är bara ett roligt projekt och passar perfekt i det mörka regniga vädret utanför. En kopp kaffe, datorns surr, ett par hundar i knä och en på fötterna, tända adventsljusstakar i fönstren som påminner mig om att det är jul och spännande böcker runt omkring, som jag redan har läst, för att kombinera tidigare kunskaper med en massa nya idèer. Det här blir en härlig dag:)
En skola i tiden...
Om våran ständiga begäran har gett resultat tror jag dessvärre inte. Det handlar i vanlig ordning om hur lika barn får olika behandling beroende på sin diagnos. Med andra ord så har en assistent varit befogad i alla år hittills, men först när diagnosen blev asperger vill samhället ställa upp och hjälpa. Det är så synd tycker jag att man inte ser till barnens problematik utan förblindas av dess diagnos.
Jag är såklart glad för att hon får det nu och jag vet att hon behöver det och tror att hon kommer att växa av det, förutsatt att assistenten och Miranda klickar vill säga:)
Nu på morgonen har jag varit på fritis och pratat om en olycka som hände david igår, när en pojke höll honom i luften genom att enbart hålla i huvudet. David blev ledsen och åkte hem och berättade att det knakat och sprakat i nacke och rygg och har haft ont en del efteråt.
Jag var där på morgonen för att prata om händelsen som sagt och önskade lite råd och en anteckning utifall försäkringsfrågor blir aktuellt. Men det tog mig tid att komma till de frågorna eftersom fritis själv var mer arg på David som bara sprang hem utan att säga något och dessutom lade vikten i att tydliggöra deras situation och att de inte KAN hinna med att se allting.
Jag försökte ge dem hans syn på varför han inte berättat för dem, och det resulterade i ytterligare en massa tid i att överbevisa mig att det inte alls är så det behandlas av fritispersonalen. Jag fick åter om förklara att jag inte tror som David utan att jag förklarar hur David tror att de hanterar kriser och att de måste tydliggöra för honom hur det är och inte för mig, om de ska vinna hans förtroende.....
Det skrämmer mig faktiskt att bemötas av självförsvar när man diskuterar problem med skolpersonal.... Och helt plötsligt kan jag förstå att David kanske inte har helt fel kring sina rädslor av att berätta vad som egentligen händer för dem....
Hur som helst efter tjugo minuter fick jag min fråga ställd och hoppas att den blev hörd. Hoppas barnen hörs när de ställer sina frågor lite snabbare. Jag känner mig iaf inte ett dugg mer klok på vad som sker efter det här och önskar att jag slipper liknande händelser i framtiden.
Hela världen får plats framför dina ögon.
Jag har stått där längst fram i ropet. Debatterat, demonstrerat och inspirerat andra att förstå vikten av misshandeln av vår värld. Jag slutade detta när jag blev 20 år. Kändes ibland som att försöka ta sig igenom en stenmur med hjälp av en fjäder. När jag ser tillbaka vet jag att det gav mer än så, men jag var för ung för att se vilken inverkan engagemang egentligen ger.
Alla klappar på huvudet och skakningarna på huvudet handlade inte om att de tyckte att mina tankar då var naiva utan att de egentligen var mycket väl medveten om problemen men inte vågade göra sig medvetna om dem.
I dagarna har massmedia exploderat. Alla artiklar kring djur i missär och idag denna världsbild över världens förbrukning av elkraft.
Betrakta bilden en stund. Hela världen får plats framför dina ögon. Men får hela världen plats i din tanke? kanske tänker du att: inte kan väl jag göra något åt elförbrukningen i Amerika?? eller ens Stockholm??
Nej kanske kan du inte det. Men du kan göra något i ditt hem. Släck lampan i det rum du inte befinner dig i, eller stäng av TVn och datorn på strömbrytaren. Eller bojkotta kött en vecka, kanske två? Din lilla handling blir inte längre liten om fler tänker samma sak. Och när fler tänker samma sak skapas än ännu större kraft och förmåga att påverka sin omgivning. Om alla i hela Sverige bojkottade kött en vecka skulle konsekvenserna definitivt påverka köttindustrin. Om alla i Sverige släckte sina lampor och TV apparater varje natt skulle det också påverka elindustrin.
Det är inte som att ta sig igenom en stenmur med en fjäder, det handlar om att våga ta sig över den. Tillsammans är vi starkare än vi tror. Tillsammans kan vi bestämma hur vi vill att våran värld ska se ut. Hur vi vill att våra barns framtid ska se ut. Jorden har gett oss alla tillgångar och resurser så att vi kan leva på den, nu är det väl ändå hög tid att vi känner tacksamhet för den gåvan och ger tillbaka av det vi kan. Med vår kärlek och välmening.
Beroende
Varning för att följa denna länk, man kan lätt bli besatt...... Miranda och jag har redan fastnat i träsket......
http://www.spela.se/spel_/Piano-Bar.html
Ny kurs
En tanke föddes, växte och blev till liv.
Möt dina andliga guider och kraftdjur
Vi kan göra en fantastisk utveckling för oss själva om vi vågar att släppa in den alternativa tanken och börja lyssna till oss själva och andligheten.
Den 26-28 mars i Lingbo
Vi fördjupar oss i andlighet och inre utveckling genom meditationer och andliga övningar. Vi arbetar med chakra, auror, energier, andliga guider och kraftdjur, ögonspegling, visualisering, kanalisering, tolkning av budskap, symboler och arketyper. Syftet med kurshelgen är att fördjupa din egen andlighet och tolka dina budskap och öppna upp vägar för att möta dina andliga guider och kraftdjur. Individuella samtal kommer att erbjudas, för den som önskar, under helgens gång, för tolkning av budskap, healing, änglaläggning, kanalisering, andlig och/eller personlig vägledning.
Kursavgift: 1300 kronor inkl. mat och logi.
Föranmälningsavgift: 300 kronor betalas senast sista januari och betalas inte tillbaka, resterande 1000 kronor kan betalas när du själv önskar innan kursen eller på plats i Lingbo.
Platserna är begränsade och garanteras först när föranmälningsavgiften är betald. Innan du betalar, skicka ett mail så att det fortfarande finns platser kvar.
Mer information, resbeskrivning och kursutformning skickas efter anmälan.
Välkommen till en magisk helg!
Catarina Fagerlund och Marie Nyqvist
mail [email protected] hemsida http://ninaswachipi.webs.com
Behöver lite läshjälp här.....
Julen står för dörren och julklappsönskelistorna sitter uppsatta på kylskåpet. Nu börjar föräldrarnas årliga jobb. Att TYDA julklappslistorna.
Davids Julklappslista:
1. STAVORSDRKLONUORSBEL
(Star Wars the Clooner, Spel)
2. SOD
(sudd)
3. NAROTOSBEL
(Ett spel är detta, men vilket?)
4. NAROTOLEKSAKÄR
(leksaker i samma kategori som ovanstående som jag inte vet vad det är alltså)
5. ÄNMASVIN
(Ett marsvin)
6. LEGOBÄJELS
(lego...och sen då?)
7. POKIMON
(Så klart han kan stava till detta. Pokimon så klart)
8. KOSJUR
(Gosdjur)
9. SKÄJPORSAMVADÄRMAOHNDÄRHNDÄR
(Skateboard sådana där man använder händer, står det ju helt uppenbart.)
Som ni nu märker finns det vissa önskemål jag inte lyckats tyda. Nu önskar jag lite hjälp av er läsare att titta lite extra på de där orden. Kanske är det nåt ni känner igen eller kan läsa bättre än jag? jag har fortfaranade tid kvar innan jul.....
Lovas önskelista är enklare. Hon behöver inte skriva någon heller för hon har redan klart för sig vad hon önskar sig. Och det är ju samma önskemål som VARJE jul och VARJE födelsedag.
- Lova vad önskar du dig i julklapp i år då?
- En riktig häst.
- Men jag kan inte köpa en riktig häst.
- En riktig ko då?
- Nej jag kan inte köpa en ko heller.
- Gris?
- Nej, nej, nej.
- Då vet jag inte......
bad henne dock efter samtalet att fundera lite grann om hon önskar sig något annat och gav henne ett papper att skriva på om hon nu skulle komma på någonting. Det gjorde hon. En sak kom hon på:
SNEKA (en snäcka....)
Det kan jag i allafall fixa:)
