Nu växer den nya lokalen fram. Lite åt gången. Dukar, möbler, doftljus och tavlor flyttar in allt eftersom. Och jag tror att det här blir riktigt bra. Lokalen har all potential det är bara den egna ekonmin som hindrar oss i inhandlandet.... men det får lov att ta sin tid.
 
När allt står klart startar jag verksamheten med olika evenemang och inbjudna föreläsare.(Anmäl gärna intresse redan nu för att påskynda start av just den cirkel som du är intresserad av.)
är du intresserad av att föreläsa eller berätta något för en mindre grupp som ryms inom "kropp och själ" kategorin så hör av dig!
Hör gärna av dig med tips på fler studiecirklar!

Under helgen har vi varit ut i skogen med hundarna och det är häftigt att se hur naturen byter skepnad för i stort sett varje dag vi går ut. Hösten är vacker tycker jag och ger oss tillåtelse att krypa ihop i soffan med raggsockor, en varm pläd och nykokt te utan att göra någonting:) Att göra just ingenting ibland är bra för själen tror jag;)

Igår kväll intog jag iaf min höst-te-och-pläd-skrud och kröp upp i soffan och såg Irene Huss på femman. Jag njuter av svensk film. En myskänsla med kända miljöer, språk och karaktärer. Och en mysig avslutning på helgen (som som vanligt gick en aning för fort....)

Satt som många andra svenskar igår och följde svt.s valvaka.

Resultatet förvånade mig inte särskilt mycket jag förstod att det skulle bli jämt.

Själv hade jag inte bestämt mig igår för vad jag skulle rösta på. Känns inte som om jag riktigt tror på nån framträdande riksdagspolitiker just nu. Känns som om de luras....Men jag valde att rösta med hjärtat med tanken främst på mina barn och nästkommande generationer. Det viktigaste vi människor står inför just nu är enligt mig den jord vi lever på och hur vi bör ändra vårt förhållningssätt för att rädda den.

jag tycker att det är tragiskt att Sverige är så missnöjda och rädda att SD lyckades ta sig in i riksdagen. Men jag tycker det är minst lika tragiskt att politiker valde att inte acceptera deras seger genom t.ex. Lars Ohly,s agerande att  vägra gå in i sminket medan Åkesson fanns där. Svenska folket har trots allt demokrati och rätten att rösta på vad de vill. Det finns en rädsla hos svenska folket och kanske en misstro för hela systemet. Vore det inte mer proffessionellt att fokusera på det än att rikta ilskan mot motståndarna efter sin egen valförlust....?

jag tror att det finns en mening med allt och hoppas att denna mening handlar om att politiker förstår hur missuppfattade de antagligen är av en stor del av folket, tillsammans med media som särskriver mycket om invandring och flyktingar. Svenska Folket är ju matad av det och få tar fram informationen på egen hand eftersom den serveras dagligen (dock alltid tolkad, återskapad och ibland färgad).

Kanske föds något gott efter detta val genom det som skett.

Som en kvinnlig talesman för ett av allianspartierna sade igår: Det går ju bra för SD ute på gatorna men vi får väl se hur det går för dem när de kommer in i riksdagens civiliserade rum.....

redan där tappar ju flertalet förtroendet för politikerna. Vi (folket) är alltså de ociviliserade som rör sig på gatorna och de civiliserade människorna i Sverige finns i riksdagen....oops;) Som sagt det finns nog en mening med allt som sker och denna gång har vår maktstyrelse fått sig en prövning som förhoppningsvis lär dem något gott och föder något nytt:)

Hsh så har jag äntligen skaffat en ny laptop efter att den förra for i backen. Denna laptop har t.om. webcam och det var vi tvungen att  utforska allihop:D

Kommentaren lyder: "Skitsnack! skulle säkert någon säga! inte jag då jag vet att du inte ens har läst boken. Varför beter du dig som du gör...?"

Denna kommentar kom tidigare samma dag fast på annat ställe....:"Hej Catarina, vad jag kan säga är: Va, att du orkar?! I begynnelsen skapade <gud himmel och jord.. Det är ju preciis det du säger, men inlindande, i kommersiella ord..Vem går på det?" (samma person)

Eftersom jag tycker att det är spännande med så starka reaktioner känner jag att svaret passar bättre här där jag har mer utrymme.

På första frågan, som dessutom är kommenterad till min dotters publicerade dikt, vill jag påpeka att hon sällan läser böcker och har troligen inte läst den boken heller som du menar....Men jag antar att kommentaren är riktad mot mig så jag svarar för min räkning:

För det första är det ju lite oklart vilken bok du syftar till. Jag antar att du menar den heliga skriften och utgår från att det är det. Jag har läst bibeln, (men valt att inte tolka den eftersom jag anser att det redan är alltför många som gjort det....) om så för mkt lång tid sedan. Jag har läst utdrag ur Koranen, Bhagavadgitan, Eddan och Tao Te Ching.

Jag har samtalat med Gävles Imam ett flertal gånger om hans tro och lära, eftersom jag skrev D uppsats om myternas betydelse (islam kontra kristendom), samt en Chilensk shaman som var min handledare på högskolan bl.a, en doktorand i afrikas naturreligion, jag har växt upp medverkandes i baptistkyrkans barn och tonårsgrupper, haft internetkontakt med en judisk man boende i Israel samt gjort en två timmar lång inspelad intervju med en man som arbetar i Afghanistan (Röda korset) och var mycket insatt i trosbilden och samhället där. Fler av mina vänner och mina släktingar arbetar i svenska kyrkan.

vad jag tycker mig upptäcka är att alla de heliga skrifternas budskap är mycket nära varandra. Och jag tror att om du varit Imam, Rabbin, Shaman eller Buddist (m.m) hade du också fällt samma kommentar till mig. De talar alla om det goda, en högre makt, liv efter döden och människans plats i skapelsen.

Om du frågar mig ser jag mina tankar mest grundade i den naturreligiösa andan där jag tror att naturen har en läkande kraft, liksom kärleken och att vi människor bör leva i samklang med den.

Jag talar inte heller om någon gud eller några gudar eftersom jag väljer att se det som att det finns ett högre väsen. Jag tror på änglar och andliga väsen i olika former och på ett liv efter döden. Jag tror på tidigare liv och att det egentligen inte finns någon tid och rum och att livet har en mening och att det är som att lägga ett stort pussel där var bit har sin plats och bildar ett fantastiskt mönster.

Jag förväntar mig inte att någon "går på mina kommersiella ord", jag hoppas däremot att jag kan inspirera andra att finna sina inre tankar om sina mening och plats i skapelsen. Jag tror att den sannaste tron kommer inifrån och inte genom andras predikningar.

Och som jag sagt tidigare: Jag tycker att våra olikheter är den största rikedomen vi människor bär. Jag accepterar din tro, min tro och andra vänners tro när jag ser att den har en grund i dem/oss själva och bygger på kärlek. Sedan om någon väljer att kalla den högre makten för Gud, Allah, Buddha, Shiva eller sig själv spelar absolut ingen roll för min del bara man handlar i godhet och kärlek.

Fortsätter gärna denna diskussion med skribenten mellan fyra ögon istället för över nätet. Detta är alltså en inbjudan. Tycker nämligen att de skrivna kommetarerna känns fientliga och jag vet ju att du inte är en fientlig människa, men det är svårt att uttrycka sig i skrift alla gånger. Ser fram emot våra hädanefter muntliga samtal istället.

När jag var barn upplevde jag att allt var så enkelt. Livet var glädje, bus och lek fyllt av härliga dagar med spännande grejer! Det är väl en självklarhet att det ska vara så när man är barn, dessvärre upplever jag nu i vuxen ålder att den inte alls är så självklart.

Den senaste perioden har jag mött fler och fler föräldrar som bär en sorg på sina axlar. En sorg över att deras barn inte mår bra. Det beror på olika saker hos barnen men grundar sig mycket ofta i tanken om att inte räcka till eller duga, känna sig olik eller utanför.

Att se sitt barn somna i tårar och vakna med ångest över att det redan är morgon igen är ett av det svåraste man kan uppleva som förälder, mina mått mätt. Otillräckligheten att kunna göra något eller att dag efter dag tvinga iväg sitt barn på lagbestämda sysselsättningar, bara för att man inte kan eller får göra på annat sätt, är en kamp där huvudet och hjärtat hamnar i total konflikt med varandra.

Resten av dagen formas en klump i magen som växer, ett hopp om att det blir bättre och ett återseende efter skolan med sitt barn då förståelsen kommer att det blir en tårfylld kväll igen. I tysthet antagligen. Och så somnar man på olika platser i hemmet med varsin sorg med varsin känsla av otillräcklighet.

Igår sprudlade Miranda av glädje under kvällen och hon somnade med ett leende på läpparna. För mig som mamma att se denna glädje är ovärderlig och jag hör det klingande skrattet om och om igen. Hon var så glad för att hon har varit med en kompis i klassen under dan och fortsatt lekt efter skoltid. "Mamma jag har en kompis i klassen!" sprudlade hon. Vilken lycka! En självklarhet för de flesta barn och familjer men inte hos oss.

Ett skratt en kväll med en otrolig läkande kraft. Att kunna få somna en kväll helt fri från sorg, medlidande och känsla av otillräcklighet. Om så bara för en natt önskar jag att alla föräldrar och barn skulle få chans att uppleva.

Detta inlägg är tillängnad alla er föräldrar som har ett barn som känner sig ensam, olik eller ledsen. Att det finns ett hopp och det finns en glädje åt dem också här i världen. Det finns en mening att vi möter dem. Det finns en mening att de föddes hos oss. De lär oss att livet är skört och stort. men de lär oss också att förstå hur viktig kärleken och glädjen är.

Dessa "annorlunda" barn, enligt dagens mall av hur ett barn ska vara och bete sig, är stjärnbarn.

De strålar, berör och sätter avtryck i våra hjärtan. De är här för att lära världen någonting viktigt. normer, förnuft, logik och vetenskap är det som dagens samhälle sätter främst, men i framtiden kommer vi att förstå att det finns viktigare saker än så att ta hand om. Oss själva och våran del i världen. Det här är något som stjärnbarnen redan förstått.

Nu har Miranda öppnat en egen blogg:)

Den här sången har vi sjungit för Miranda och texten beskriver för oss hennes sätt att vara och ge oss vuxna en hel del att tänka på:)

Hon har en speciell fascination för djur och hon har också fångat en fågel som hon tyckte såg så ensam ut. En kaja. Hon klev in genom dörren bärandes lkajan i famnen med benen rakt upp. Han bet henne argt i armen och jag såg att det gjorde ont. Mira tittade lidsamt på kajan och sa: Du ska se att han blir snäll bara han får bo med oss en stund....Det fick den inte och jag tror kajan själv var ganska nöjd med att flyga iväg till sina vänner igen.....:)

Bloggen: http://mimatokanona.blogg.se

Vi har en gåva. Det enda vi behöver göra är att förvalta den. Ändå verkar det vara just det som vi inte tar oss tid med att göra.

Gåvan är livet och världen vi lever i där fövaltandet handlar om ett givande och tagande i balans. Allt är i ett kretslopp av energier. En helhet och en enhet på en och samma gång. Det känns kanske krångligt men det är ju självklart! Och Busenkelt. Allt hör ihop. Allt är ett. Inte alls nåt krångligare än så egentligen!

men hur ska vi kunna leva som en helhet och en enhet med världen när vi knappt kan leva i helhet med oss själva?

Vi människor är experter på att såga sönder oss själva i tusentals små delar av fel och brister, svårt att förlåta oss själva eller ens ge oss själva beröm eller uppskattning. Vi gör oss istället fullt upptagna att se till det vi inte har, det vi gjort fel eller som känns jobbigt.

Men hur ska vi kunna leva i balans med naturen när vi knappt är i balans med oss själva?

Ofta har vi inte ens tid att uppmärksamma vår omgivning. Vi skyndar på till arbetet, skolan, affären eller något annat, ibland helt utan att ens se naturen vi rör oss igenom. Detta underverk av vackra färger, former, egenheter och växtkraft lever ett helt fantastiskt liv omkring oss utan att vi tar oss tid att stanna upp och betrakta det.

Och hur ska vi kunna leva i balans till världen när vi knappt kan leva i balans med våra närmaste relationer?

Eller knappt gör oss tid att heja på våra medmänniskor vi möter på samma väg till eller från våra aktiviteter och sysselsättningar. Hur kan dessa alla ting bli en och samma enhet då?

Jo genom att se den såklart:

För mig hör du till min helhet. liksom träden och ekorren i dess topp, kråkorna, stenarna på marken, rötterna under jorden, liksom saharas sand i afrika eller de 33 instängda gruvarbetarna i Chile. Tillsammans är vi en och samma enhet, i en och samma tid: Just nu. Minst lika busenkelt ellerhur?

Full harmoni och balans får vi endast när vi tar kontakt med vårt innersta natur. Vågar att lyssna till våra egna tankar. Accepterar våra känslor och varför de finns där. Går vidare, utan att stanna kvar i det förgångna eller slänga in benen i framtiden. Ser att vårt liv har en mening och del i världen. Liksom våra medmänniskor, tidigare generationer, nästkommande generationer, människor i vårt land och runt om i världen har en mening och del i helheten.  Stannar upp och upptäcker vad vacker hela skapelsen är runt omkring oss.

Kärleken börjar inifrån men kan växa sig utåt i oanade mått. Glöm inte att DU är en sol på jorden här för att berika världen. Tillsammans är vi två solar. Tillsammans med världen är vi miljardtals solar. Tillsammans är vi en helhet av ljus.

som sagt: Inte alls nåt krångligare än så egentligen!

Gjorde ett tappert försök igår att berika barnen med lite filmpoesi. Alltså film som inte går ur tiden och kan ses om och om igen. Tidigare har vi sett bla "nyckeln till frihet" som klart ligger placerad på en av de högsta platserna.

Igår såg vi Blues Brothers.

Händelsförlopp:  barnen somnade i TV-soffan.... (De hade dessutom alla tre röstat enhälligt på en krokodil-anfaller-och-äter-upp-alla-människor-så-det-kommer-massvis-av-blod-film och vi vuxna tyckte att demokrati ej bör tillämpas vid alla tillfällen, så två händer i luften vann över tre eftersom att våra armar var längst.)

Resultat: Barnen kommer nog aldrig att se Blues Brothers igen, inte ens i vuxen ålder eftersom de har traumatiska minnen av orättvis behandling och ickedemokratisk demokrati.

Slutsats: Filmpoesi bör tillämpas vid något högre ålder på barn, vid ung ålder rekommenderas: krokodil-anfaller-och-äter-upp-alla-människor-så-det-kommer-massvis-av-blod-filmer och annat äckligt. Det minns de och sätter spår genom resten av deras liv. De kommer aldrig heller att bada ihop med krokodiler någon gång vilket ökar deras chanser till att nå hög ålder.

Om man istället väljer vårt alternativ "Blues Brothers" kommer barnen aldrig någonsin att vilja lyssna till bluestoner  mer utan istället lyssna till hårdrock, opera eller hip hop genom sitt liv. Och de kommer inte heller vilja använda solglasögon eller hatt, vilket kan ge dem både otäcka UV strålar i ögonen samt solsting och och minimera levnadsåldern.....Vet inte vilket av de olika alternativen som är mest skadligt, (Tror det kan vara hårdrocken men saknar vetenskapligt belägg för det påståendet) tror dock de är farlig allihop...