blixtrapport

Har ett hem som börjar att förvandlas till en flyttlådeförvaring varvat med sopsäckar av skräp. I 12 år har vi bott på den här adressen nu och samlat på oss en massa grejer som jag knappt visste att vi nånsin haft.... Hur vi ska få ihop allt är en gåta, tack o lov är det en bra stund kvar innan själva flytten än.

I allt rensande hittar man dock några guldkorn. Som den gamla ärvda kameran, tillverkad 1922. Ni vet en sån där konstig grej som man drar ut en stålställning i fram och håller under sig och tittar ner i när man fotar. Barnen begrep inte alls hur den funkade. "Titta ner i hålet???? Men vart syns bilderna då???" Nej det gör de ju inte, man får liksom chansa.... Fast jag tror knappast att det var enklare då heller.....

"drag ut bälgen så långt det går. när fronten är nästan helt utdragen känns ett litet motstånd. fortsätt att draga tills det inte går mer. Nu är kameran inställd. Nu inriktas kameran på det föremål som skall fotograferas och bildensom aklaa tagas bör visa sig i sökaren. titta alltid direkt uppifrån nedåt i sökaren - icke i någon vinkel från sidan. sökaren visar i det allra närmaste en trogen bild af föremålet som skall fotograferas om än i betydligt förminskad skala....VARNING den största försiktigheten måste iakttagas vid användning av blixtljus, så att man ej kommer med händerna för nära blixten, då denna bränner af, ty svåra brännskador kunna då erhållas...."

Ja ingen ska kunna påstå att det var direkt enklare förr.....








tilltrasslade hörselgångar....?

I ett tappert försök testade vi att vara lite pedagogiskt duktiga informatörer här hemma och berättade för barnen om den ojusta klädindustrin. Vi berättade om hur de massproducerar eftersom vi konsumerar så mycket och att kläder från vissa länder tillverkas av barn.

Responsen blev:

- Då ska jag aldrig mer köpa kläder därifrån. Barn är ju jättedåliga på att sy. Du skulle vara med på syslöjden nån dag får du se själv om du inte tror mig!

Ja, ja, informationen landade men misstolkades makabert. Resultatet blev ju ändock som det skulle.

Från och med nu är vi jättenoga med att kolla klädmärkningen innan inköpen och finansierar inte de butiker som fortfarande använder sig av barnproduktion för att minska utgifterna.



ett steg i taget...

tar ett steg i taget. Betar igenom allt som måste göras och ser genom fingrarna när det behövs. Och så släpper jag en del som om de vore färdiga. Bara för att orka med det jag måste göra. Men mitt i detta finns en massa ljusglimtar som håller mig levande, lycklig och inspirerad. Ja så är det faktiskt, just nu befinner sig ett lätt kaos i vardagen som jag tampas med men det är helt okej eftersom jag vet att det är övergångbara. I stillheten kan jag ladda energi så länge jag förstår att stillheten alltid finns där.

”stillhet innebär inte att vara på en plats där det inte finns oväsen, besvärligheter eller hårt arbete.
Stillhet innebär i stället att befinna sig mitt i detta men ändå vara lugn i sitt inre.
Det är det som är innebörden av stillhet".





Operation virrpanna....

Vi gjorde ett försök att se gaygalan igår. Men barnen som inte hunnit kommit över chocken om att Babsan egentligen är en man, efter melodifestivalen förra helgen, blev helt förvirrade.
När Jill Johnsson dyker upp brevid Lisa Miskowski fortsätter förvirrelsen.....

barnen - Kolla där är en till som klätt ut sig till kvinna!
jag - Det är en tjej.
Barnen - har han opererat sig?
Jag - nej det är en tjej!
Barnen -men han sjunger som en tjej.
jag -Det ÄR en tjej.
Barnen - Va?
Tyst en stund.
Barnen- Han har breda axlar ser man.....

Jag ger upp.

Mellanakten:
Mona Sahlin hyllas.
Barnen: Ooooh inte visste jag att Miona Sahlin var ihop med en tjej.
Jag: Det är hon inte.
Barnen: Varför? Är hon singel.
Kameran rullar och en bild på Eric Saade visas (barnens favorit)
barnen- TYPISKT att han ska gilla killar.....!

Nästa nummer som visas är på en manlig lättklädd akrobat som hissar sig upp och ner i ett rep. Numret utför han tillsammans med musik som sjungs av en kvinna! Förvirrelsen spårar ur ännu mer.

Barnen- Är det där en kvinna??
Jag- nej det är en man.
Barnen- Har hon opererat bort brösten??
Jag - Neej det ÄR en man!
Barnen- Vi hör väl på rösten att det är en kvinna.
Jag- Nej det är bara musiken i bakgrunden det är en man.
Barnen-Undrar hur hon såg ut innan hon opererade sig.

Vi väljer att byta kanal. Lämnar förvirrelsen åt tiden och hoppas att vi kan reda ut det här vid ett senare tillfälle.... Det märks att det här är småbyungar. Vi har inte så många transvestiter här omkring....





sömnlös natt

har orosmonster i huvudet som håller mig vaken på nätterna, idag fixar jag det jag kan påverka och förändra nu och släpper det som jag inte kan göra nåt åt än och förlitar mig till att allt i slutändan blir positivt.

RSS 2.0