Eurovision i alla ära. Män i klänningar i all ära, kvinnor i skägg med min fulla respekt och politiska budskap också för den delen. Inget är egentligen nytt eller helt obekant i Eurovision. Att konceptet däremot tar skruv i hela Europa, det är nytt. Budskapet om att alla har samma värde och uppmaning om noll telerans till diskriminering pga utseende, färg, läggning, tro eller åsikt sprids som en löpeld genom Europa och programledaren själv går ut med en önskan om att få bära kostym i regnbågsfärger i finalen. Europa förenas till ett gemensamt masskollektivt ställningstagande mot diskriminering och förtryck. Fantastiskt. Bara Ryssland ställer sig utanför. Och mitt i detta festrus så funderar jag om jag vågar skriva på facebook att jag inte tyckte låten var särskilt bra, utan tyckte det lät mer som ett jamesbondintro och inte alls särkilt unikt, eller om det betraktas som om jag är en fientlig diskriminerande bakåtsträvare då som har något emot män som klär sig i klänning eller kvinnor med skägg?Nej det törst jag nog inte skriva. Men om jag däremot stod i folkhavet i Danmark mitt under direktsändning och buade ut två unga flickor som också är på plats för att framföra sin musik, och kanske inte alls har diskriminerande åsikter, eller drar hela rysslands befolkning under en och samma kam som ett diskriminerande folk, bara för att deras hemlands makthavare väljer att gå ut med diskriminerande åsikter, görs jag till en god och ickediskriminerande människa då? Är det så vi skapar ett odiskriminerande samhälle? Är det så vi låter oss vara öppna för alla människor oavsett utseende, kön, tro, läggning eller nationalitet? Ingenting är nytt. Vi människor är minst lika inskränkta nu efter finalen som vi varit innan och i alla tider tycker jag. Eurovision i all ära. Kärleksfulla budskap i all ära. Bra musik i all ära. Rätt låt vann. All ära till Conchita Wurst.