små saker av ljus

Små saker gör sådan stor skillnad. Små glädjeämnen sprider så mycket ljus i vardagen. Just nu strålar jag i glansen av att bara vara i dessa små glädjeämnen och på lördag ser jag fram mot min Stockholmsresa!

Igår fick vi besök av en mycket mysig familj som jag hoppas blir en av ägarna till en av våra ljuvliga valpar!

Idag är det regn ute och det passar mitt överfulla-tvättkorgs-problem. mina stå-i-telefon-kö-samtal, mitt grusiga golv, mina obadade hundar, barnens ostädade rum, de dammiga trapporna, det obakade brödet och de obetalda räkningarna.....

eller så tar jag och powerdansar ur och i mig en massa härlig energi och mediterar en stund på det....Det andra alternativet lät så mycket mer lockande, nu återstår att se vilken karaktär jag egentligen har:) 

Tack också till alla intresseanmälningar till min kommande kurs i Augusti. Jag ska snart skicka mer information kring den, jag ska bara försöka boka lokal innan och om det blir som jag vill kommer helgen att ges i en fantastisk gård strax intill rullsand och dess vackra miljö!  Läs mer om helgen HÄR 


Stalkerbrev

Internet öppnar verkligen dörrar om man önskar. Just idag har det skett för mig att, en för några år sedan helt osannolik händelse, kunde ske på grund av hur lätt det är att söka informaton och kontakt via nätet.

För en tid sedan fick jag en bok i min hand. En bok som öppnade helt nya tankar hos mig. jag kände en stark samhörighet med författaren i fråga och våra liv kändes så sammankopllade och magiskt lika.

På facebook hittade jag författarens profil. Jag skrev ett brev till henne och berättade om mina tankar och mina framtidsvisioner. Dagen efter fick jag svar på mitt brev, och hon skrev att hon tyckte att mitt brev var så intressant att hon erbjöd mig en date med henne i september. Författaren kommer från USA men kommer i september att befinna sig i sverige.

Nu ska jag formulera ett "ja tack-brev" tillbaka, bara den hysteriska Wooohoooo känslan har lagt sig lite så hon inte upplever mig som en stalker....sen måste jag öva upp engelska språket. Dagens hemliga erkännande: JAG ÄR VÄRDELÖS PÅ ENGELSKA. 

..... att hon ens kunde läsa mitt brev till henne är en gåta......eller så är det så illa att det var just engelska ordförväxlingar som gjort att hon tror att jag menar helt andra saker än vad jag gör...svårt att fortsätta de diskussionerna i så fall....jag får hoppas att hon får så många beundrarbrev att hon helt glömt mitt om vi vi ses:)

Räkostmackor

Idag har jag skickat med barnen en varsin trädgårdskratta och varsin matsäck till den stora städdagen i skolan.
När vi bodde på ett annat ställe i Forsbacka fanns det en finsk herre som utnämt sig själv till fastighetsskötare och trädgårdsmästare.

Ett ganska vanligt fenomen, tror jag, att dessa former av herrar förekommer.
Kännetecknen är ofta en pensionerad heltidsarbetare som känner sig sysslolös, understimulerad och att han avsaknar en samhällelig funktion och därmed uppfinner ett eget arbete åt sig för att öka sitt eget värde.

Den herre som jag talar om, den finske mannen där vi bodde förut, han vaktade gräsmattor, grusgångar, parkeringar, sophus och kontrollerade noga okända gäster som hälsade på i området, nya bilar som parkerade osv osv..... men denne man han krattade inte med en vanlig trädgårskratta som vi inte utan han gick alltid omkring med sin "Rääkossratta". Jag som inte är så van med den finska brytningen trodde till en början att det handlade om en räkostmacka men så var ju inte fallet.... Vissa saker biter sig ändå fast hos oss. Och detta har bitit sig fast hos mig. varje gång jag anväder eller behöver en trädgårdskratta tänker jag tyst "måste ratta upp här lite med min räkossratta..."

Ja, ja nog om detta. idag har iaf per äntligen köpt en ny bil till familjen. En buss som vi behöver. Kontot gapar tomt resten av månaden, den var lite dyrare än vi tänkt oss från början. Men det är det värt om den nu är så fin som den ser ut!

På gång:

Inre kraft och Andlig utveckling

sommarkurs 2010

Du kan! Du vågar!

Bara Du har potentialen att nå precis dit du vill!

 

En helg där vi plockar fram vår inre kraft och utvecklar våra andliga förmågor. Helgen bjuder bl.a på: Meditationer; ljus-, dröm-, guide-, vägledning- & utrensning-. Qi andning, mindfulness, workshops, föreläsningar, diskussioner, indianinspirerad dans, mantrasång och meditativ rytm samt fler andliga övningar.

kursavgift: 1000 kronor + mat/logi 300 kronor.                      (preliminärt datum 27-29 augusti)

intresseförfrågan: ninaswachipi@live.se


"En sån där...."

Igår när Per och jag tog en kvällspromenad med hundarna, gick vi förbi en balkong till en lägenhet där tidernas fest ägde rum...iaf lät det så...

På balkongen stod två yngre män och hade ett mycket intelligent samtal, iaf såg de mkt seriösa ut och det kändes som om de själva tyckte att de kunde en massa trots promillehalten i blodet:

- Sådana där med asperger är det inte sådana där som typ om man ba frågar "kan du skicka mjölken" osså gör dom inte det?

- ah sådana är det....

- ah då vet jag vad det är. För en gång träffa´jag en sån och jag typ ba fråga: kan du skicka mjölken osså gjorde den inte det.

- ah det var en sån!

de båda ynglingarna var helt omedveten om att vi hörde dem, helt omedveten om vår relation till "sådana där med asperger". Vi skakade lite på huvudet, log åt varann och gick vidare.

Egentligen blev jag nog lite förvånad också för jag trodde att samhället informerade mer om diagnoser idag? Och att kunskapen är högre idag än så här?? men, men, jag förstår ju hur fel jag har, det är inte alls så självklart som jag tror.

Jag tycker synd om Miranda som kommer att växa upp med sin diagnos och hur många hon måste förklara för vad den innebär. Eller ännu värre. Hur många som dömer henne efter förutfattade meningar. Som om det inte räcker med att redan bära diagnosen som ett handikapp i vardagen och skaffa sig en fungerande relation till den. Man måste ta hand om andras relation till den också....jag vet att jag inte kan skydda henne livet ut genom att ta hand om alla dessa funderingar åt henne. Ändå önskar jag att det är just det jag skulle kunna.


Lyxiga gåvor

Ännu en dag till ända. Och jag har bakat mitt livs första mandelskorpor! Superenkelt och helt fantastiskt gott. Nästan beroendeframkallande:)

Vi flyter någorlunda i motström just nu. Livets prövningar och osäkra vägval som vi ska gå igenom. Det är ju av sina motgångar man kan nå fram till och uppskatta sina framgångar. Vi lever, vi lär och vi växer hela tiden. Så är det för mig och för alla andra. Det vet jag ju. Ändå är det tufft emellanåt. Man sliter sig i håret en del. Spottar och ilskas över situationer, motgångar och missöden. Men i allt detta försöker jag att se allt positivt. Ser mina önskningar genom att föreställa mig dem. De finns där, strax bakom hörnet. Det vet jag och det gör mig stark att uthärda.

Mitt i detta så tackar jag för alla underbara människor jag har omkring mig. Idag har jag haft besök av både Lina och Susanne och det gör mig glad:)

Dessutom har jag ju tre helt fantastiska barn som sprider glädje mellan skurarna. Idag bakade Lova kokostoppar alldeles själv. Massvis av former, storlekar och olikheter blev det, men ack så goda de med:)

Lova och Miranda har jag flätat hela håret på idag, med små, små flätor, så imorgon när de går iväg till skolan kommer de att se ut som de små prinsessor de är.

Och David står brevid mig just nu och ber mig att avsluta skrivandet så att han kan få höra godnattsagan snart. Och så får det bli nu. God natt mina vänner, sov så gott och dröm spännande drömmar! Kom ihåg att när vi sover står vi helt förutsättningslöst inför de inre budskapen och råden och det är då vi har som mest chans att lyssna till oss själva. Drömmar är en underskattad lyx vi människor fått i gåva:)

vad styr oss?

Jag följer vulkanutbrottet på Island med fascination. Fascination över vad jorden är kapabel till och vad liten vi människor blir när jorden själv väljer att förmedla sig. Och vad lamslagen vi människor blir när bekvämligheterna vi är vana med i vardagen plötsligt inte längre fungerar.

Speciellt i norden och delar av Europa tror jag detta slår hårt mot oss människor. Vi är inte van med naturkatasrofer, krig eller svält. Vi är helt omedvetna om vad det egentligen innebär att leva i en katastrof. I en osäker eller helt omöjlig miljö. Vulkanutbrottet på Island är i många andra länders ögon en bagatell och en helt acceptabel och fungerande katastrof. För oss däremot är den förödande och oöverstiglig.

Det sitter idag människor från Sverige, norden och Europa på flygplatser runt om i världen och väntar på flyg hem. Vissa saknar medicin, är sjuka eller har någon anhörig i Sverige som behöver dem här. Ändå fokuserar media mer på den svenska exporten och importen. På turismen och den ekonomiska situationen för flygbolagen.

Därför har man nu börjat att släppa iväg ett och annat flyg. Frågan är ju varför man gör det? handlar det om att det är säkert att flyga just nu, eller handlar det om att vi inte har råd längre? Eller att vi helt enkelt inte kan medvetengöra oss om vad naturkatastrofer egentligen innebär? Eller att vi inte har tid att vänta? 

det är ju inte konstigt att jorden börjar tala till oss....


"....och jorden kommer att fortsätta tala till oss....men när kommer vi att börja lyssna till den?"


Dörrar på glänt

Plötsligt känns det som om en dörr har öppnat sig, och jag tror att våren har del i denna vändning. Nu börjar hundintresset att växa igen och jag har spekulanter på mina valpar. Det känns jätteskönt även om det självklart föder en massa separationsångest. En sak är iaf säker: de som köper en av våra valpar kommer att få världens bästa lilla hund. De är utöver det vanliga dessa små krabater.

Nu har jag kollat runt lite på nätet och på det hotell i Solna som Anneli har föreslagit. På lördag den första maj åker vi till Stockholm och fyller på en massa ny energi, bor på hotell med hotellfrukost och går två dagar på hälsomässan och bara njuter utan krav, utan önskemål eller uppgjorda aktiviteter. Mmmmysigt ska det bli! Ska du med?



Jorden är ett litet rum


Livet är så otroligt stort. Universum är för stort för att vårt medvetande ens ska kunna kunna ta in ordet oändlighet som beskriver det. Och jorden allt för stor för att vi någon gång ens ska kunna få ett hum om dess egentliga storlek.

Vi kan se på kartor, vi kan läsa om katastrofer på andra sidan klotet, men kan vi egentligen förstå att vi vandrar på samma jord? Bara på olika platser? Att vi lever som en enhet, tillsammans alla människor? Vi är ett och sammanflätade med varandra, det är iaf vad jag vill tro om livet, jorden och alla människor som finns här nu, då och sen.

Tänk om mina tankar just nu, tänks av en annan människa just nu, och dina tankar just nu tänks av ytterligare en, men på en helt annan plats på jorden? Då blir livet ju ännu mer fascinerande. Ännu mer sammanflätat.

Tänk om jag fötts någon annan tid, i något annat land i en annan kropp, hade jag då haft samma tankar då? Hade jag då varit då som jag är idag?

Eva Dahlgren sätter obehagligt ofta ord på mina tankar, en människa jag gärna skulle kunna sitta en dag eller två tillsammans med och dricka te och filosofera om livet med. Det har jag ju ingen möjlighet till, men jag kan iaf köpa hennes skivor och gå på hennes konserter, och jag kan dela denna tanke på hennes sätt, på hennes vis, på en annan plats, men i samma tid och i en annan kropp men ändå helt sammansflätad i hela skapelsen, hela mänskligheten hela livet!

Jorden är så stor att det svindlar tanken och samtidigt ett litet rum där vi får plats alla o en var
och när vi tänker detta då krymper jorden till ett litet rum och själen blir lika stor som universum!:


Eva Dahlgren lyrics


Eva Dahlgren - Jorden R Ett Litet Rum Video - Eva Dahlgren Music Videos

Music Videos by VideoCure

Strejk pågår i familjeföretaget

Det är som om en förbannelse vilar över familjen sedan en tid tillbaka. Vi simmar på i motström utan att kunna göra något åt motgångarna.

Den senaste tiden har allt jag tagit för mig eller ägt rasat.

Hundvalparna bor fortfarande kvar eftersom jag har sagt nej till de som varit intresserade. Av nån anledning har de mest olämlpigaste människorna bestämt sig för att köpa våra hundar. Nej tack, då har jag hellre 7, säger jag och lägger på..... (fast så säger jag inte, utan förklarar mycket diplomatiskt varför de är så olämpade att ens tänka tanken att skaffa hund)

Utöver detta rasar allt vi äger just nu. Våra bilar är trasiga och vi har stått utan bil sedan början av året nu.

Kopieringsmaskinen fick knäpp när jag skulle skriva ut det sista inför Lingboträffen. Först spottade den ut papper efter papper sedan somnade den lugnt in och vaknade aldrig mer....

Diskmaskinen har krånglat en tid, men med lite respekt och trevliga ord har den minsann diskat vår disk. Nu spelar det ingen roll hur mycket trevliga ord man säger till den längre, hur mycket man pushar den eller förklarar hur betydelsefull den är, utan har valt att diska början av programmet, men när den kommer till mitten slutar den helt enkelt att tugga och gurgla munnen så att disken ska bli helt ren.

Tvättmaskinen har också gjort sitt arbete klart för den här familjen. han tvättar och sköljer och spottar och fräser, men tvätten blir inte bra. Nu ska man inte klaga på en gammal arbetares insats, utan han har ju jobbat länge i familjeföretaget och skött sig hyfsat till och från. Problemet är att tvätten stinker när den är klar och så har han slutat att snurra den så där fort så att vattnet försvinner ur den också. Inte bara tvätten luktar utan hela källarvåningen stinker. Och antagligen vi också. Och det som är ännu mer spännande är faktiskt att ALLT luktar hundbajs härinne just nu!

Och om man bestämmer sig för att vädra
i Forsbacka på Elisabetgatan så försvinner faktiskt all hundbajslukt i lägenheten och byts istället ut mot en ögonstickande kattkiss-stank istället! För i det här området har man uppfostrat sina katter att använda grannarnas altaner som kattlåda och uppkräksplats och hårfällningsplats tror jag.  

Det här är jag bestämt säker på att INTE ingick i mina framtidsdrömmar en gång..... 

Så på handlingslistan har jag alltså
1 bil, som rymmer minst 2 vuxna och tre små människor. och 7 hundar.
1 kopiator som tar alla de bläckpatroner som finns i lager i vår hylla åt den!
1 diskmaskin som helst plockar i och ur sig själv också.
1 tvättmaskin eller 2 så att jag nångång får uppleva känslan av att ha SLUT på tvätt i tvättkorgarna!
Nya altanmöbler och dynor så att vi kan vara ute nu när det är vår utan att behöva hålla för näsan eller fastna i kattkräks när vi sätter oss ner.

Så om det är någon som kastar en förbannelse över vår familj just nu. Så tack. Det räcker just nu. Vi har fått så att vi klarar oss en tid. Och ekonomiskt på livstid....

Aralsjön

att leva i samklang med naturen var det enda vi behövde göra för att få ha vår jord kvar. Vi fick bara en chans. Och vad gjorde vi med den? Myten återupprepas om och om igen. Vi behöver en undergång för att väckas på nytt. Är det inte dags att börja vakna nu? Vi bor på en makalöst fantastisk planet ändå ser vi bara oss... själva och våra egna behov. Dags att vakna världen. Godmorgon mänskligheten.



Aralsjön 1989


Aralsjön 2008


ja men visst är våren på väg!

En favorit i repris och citat från Pers äldre släkt. Iris och Ragnvald hör fiskmåsarna en vårdag. Iris öppnar balkongdörren och ropar till måsarna och världen utanför:

- Välkommen våren!

Ragnvald muttrar i vanlig ordning reser sig upp och säger:

- Nej, nu är de jävlarna här igen!! och stänger dörren igen.

Allt med hjärtat skrivet och minnet i liv med önskan om en vila i frid, Ragnvald, som inte finns med oss längre.

Och så lite färska bilder från Forsbackavåren:)




Läxhög blir växhög....

Överkörd. Trött. Vårsolen, valpnätterna. kan skylla på en massa....det hjälper ju inte jag förblir ändå trött och så sitter jag med min läxa som jag vet ska göras...nej inte prövningar, inte livets läxor, utan helt vanlig skolbänksläxa som jag tagit på mig att göra i den kurs jag påbörjat.

Allt vore mycket enklare om fröken på kursen inte vore SÅ sträng. men hon är supersträng, blir jätte ARG. Hon har slutat slagit mig i huvudet som hon gjorde förr, eller pickinickdöda mig om jag valde att gå en annan väg....Det är mildare nu för tiden. Vi brukar lösa det mesta genom diskussion oftast än om jag anser henne för envis för det och hon detsamma om mig. Kanske borde jag funderat fler än två gånger innan jag hoppade med på min STORA systers utbildning:) 

Fast ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det är jättekul. Men läxan har jag inte gjort. Har inte fått tillfälle. Det som är extra kul är att vi faktiskt valt så snarlika väg, jag och min syster. Utan att själv vara medveten om det, när vi började vandra.

Jag har gått min egna väg och utvecklat det andliga tillsammans med mindfulness och liknande bitar.

Cilla, min syster läser KBT och bedriver ett behandlingshem. Nu utbildar hon sig till kursledare i medveten närvaro, och det är alltså i den utbildningskursen som jag är med. Hon gör alltså detta parallellt med sin egen utbildning. Och det är jättespännande tycker jag att få höra någon annan framföra budskapet och konceptet. För visst är det lika i stort även om upplägget skiljer sig. jag är ju torsk på det här, men jag är en glad och nöjd torsk i allafall. Och det är väl huvudsaken med oss torskar:) Och i morgon ska jag på kurs igen...och då tänker jag låtsas att jag gjort läxan!

Morotsbuffé

Vårljuset delas med alla varma ord och vänliga vänner och familj omkring mig. Kan man ha det bättre?

Signa är hemma igen, nybadad, utvilad och efterlängtad förstås. valparna har upplevt vårvädret de med och älskar att vara ute! Idag har jag satt in fyra nya annonser och hoppas att rätt köpare hör av sig. Att gå igenom min utsållning är visst inte lätt och jag har redan sagt nej till de som hört av sig...Tror jag har haft en hel del otur dessutom. men nu vänder det! Det har jag bett om iaf:)

Per ber om en ny bil. Och missar inte blockets uppdateringar inom området, problemet är bara att ju mer han letar och tittar, ju dyrare känns det som om bilarna blir och ju mer kräsnare känns han i utsorteringen....hm....ekonomisk karma hoppas jag på nu....det kanske vänder med vårljuset det med.

Mina idéer och tankar sprudlar och jag har fått förfrågan kring en uppföljning efter Lingbo helgen. Ett bra förslag tror jag och välbehövligt. Det blir min prioritet nummer ett framöver.

Nu står för stunden att försöka samla ihop alla barn på gården. Äntligen vill de vara ute igen och den tidigare slumrande radhusgården har förvandlats till ett myller av barn i klungor som rör sig i en helt avskärmad fantasivärld fylld av lek, skratt och bus. Något mina barn och säkert många fler behöver så väl efter att tillbringat den mesta tiden inomhus den här kalla vintern.

Ikväll ser vi på körslaget och fortsätter äta ur påskäggen och efter påskhelgen tänker vi definitivt inte ställa oss på vågen utan bestämt blunda för sötsakernas något tyngande bieffekter...nästa vecka tuggar vi i vanlig ordning morötter och selleristjälkar och försöker att intala oss själva att vi gör det bara därför att vi tycker att det är så himla gott och ingenting annat....


till jordens barn:

Påskhelgen. En lugn helg för vår del. Små valpar gör att vi inte heller besöker familj eller vänner i år. Vi är bara hemma och tar det lugnt, njuter av vårljuset som sakta börjar ta över och förändra vinterns mörker och kyla. Börjar till och med att fantisera en del över sommaren. Förväntansfulla med det där lilla glädjepirret i magen. "Tänk, snart kan vi åka till stugan igen" säger barnen och tindrar med ögonen. Ja snart är det så...snart....

Påskhelgen, ja. Åter till den. Min tanke snuddar också varje stor helg de ungdomar och barn som inte alls upplever lugnet och glädjen. De barn som räknar dagarna och väntar på vardagen för att mamma eller pappa ska bli som vanligt igen. Sluta dricka eller ta droger. Sluta bete sig så annorlunda, oberäkneligt, elakt eller till och med våldsamt. fysisk terror. psykisk terror.

jag skrev om detta under julhelgen också med olika reaktioner från läsare. Och nej jag är inte absolutist, även om vi valt att inte dricka alkohol längre. Visst tycker jag det är okej att dricka sig berusad då och då, även som mamma eller pappa. Det är inte er jag tänker på denna helg, utan de är just de barn vars föräldrar är slav under drogerna eller alkoholen eller har ett osunt förhållande till något eller båda av dem.

jag känner själv de barn som säger: Hoppas det är många röda dagar den här helgen åtminstonet, för då är ju systemet stängt, och när spriten tar slut slipper vi iallafall eländet för den här gången.

Mina tankar går till dem. barn idag och barn som idag blivit vuxna som känner klumpen i magen när storhelgerna kommer. De som inte får uppleva lugnet eller känna den pirriga längtan efter påskgodis och vårljus, därför att deras tankar övertas av alldeles för vuxna funderingar, uppmålade skräck framtidscenarion eller ett självförsvarande förhållningssätt. De barn som just i skrivande stund gråter, blir illa behandlade eller flyr stunden genom att gömma sig på rummet eller gå hemifrån, till dem går många av mina tankar idag. Och jag ber för dem att de överlever denna påskhelg och denna orättvisa värld.

Hoppas ni alla som läser har en fantastisk och mysig påskhelg. Det ska iaf vi ha med MASSVIS av godis och påskmust, och en liten kusin från Stockholm på besök, som är sååå efterlängtad av oss alla:)

Glad Påsk!

Små mirakel

Per och jag delade på hämtning av barn häromdagen. Per hämtad Lova från kören och jag hämtade David hos en kompis.

jag ringde på dörren och kompisens mormor öppnade och tittade fundersamt på mig.

-Hej det är jag som är Catarina, sa jag. Mormor tittade ännu mer fundersamt på mig.

-Jag är Davids mamma, sa jag.

Mormor lyfte ögonbrynen något och sa:
-Är du davids mamma, du ser ju ut som en liten flicka....

Historien skulle kunna vara slut här. Jag hoppade på små moln hela vägen hem. "Jag såg ut som en liten flicka tyckte hon!" Plötsligt försvann alla mina ålderskomplex huxflux! Wow!

Nu är det ju så att historien inte är slut riktigt här, eftersom Per under samma tid, med samma uppdrag, men med annat barn och på annan plats klev in på barnkören för att hämta Lova. I hallen möttes han av Lovas körkompisar som visste direkt vem han skulle hämta. Så de for iväg för att ropa efter Lova åt honom:

-Lova, din morfar är här och ska hämta dig!

Små mirakel som gör livet så färgrikt! (Här går dessvärre min och Pers uppfattning isär en aning)

Idag ska jag nog ta mig ut och vara påskkärring tror jag. :)
 

RSS 2.0