Knack, knack på dörren vem där?

- Knack, knack på dörren.

- Vem där?

- Du kan kalla mig Ett Problem bara.

- Vad gör du här?

- Ställer om din vardag lite bara, och jag har en kompis med.

- Varför då?

- Du vet väl att ett problem aldrig kommer ensam....?

- Vem bjöd hit er då? Inte jag väl....?

- Nej vi blir sällan bjuden vi hälsar på ändå.

- Vad är meningen med det?

- Det finns en mening med allt.

- Vad gör jag för att bli av med er då?

- Se till att ta hand om oss bara så försvinner vi snart. Sedan kan du tacka oss.

- varför ska jag tacka er ni ställer ju bara till en massa krångel
för mig och tar av min tid!

- Det gör vi bara för att du ska få bättre med tid när vi gått
och när vi går öppnar vi ett fönster åt dig så att du kan få in
nytt ljus i vardagen, eller så öppnar vi till och med en ny dörr åt dig.
 
- Ja om du säger det så....Välkommen in.

humpffrgh

Såg idag ett par i 60årsåldern som kom ut från Onoff. Mannen bar en påse från affären i fråga. han var så glad att han nästan vibrerade och skuttade sidledes fram för att prata med kvinnan, medan kvinnan själv gick trött brevid med hängande huvud och Han utbrister "Det här var ju SÅ billigt så vi kan köpa en till om vi vill senare!!"

Hon svarar: "humpffrgh" lite tyst.

Exakt samma sak skedde en timme tidigare med ett annat par i en omklädeshytt på klädesaffären. men i total omvänd ordning och när kvinnan glatt utbrister inifrån hytten: Jag tror jag köper allihop! De är ju inte så dyr och jag kan inte bestämma mig vilken jag vill ha mest. mannen svarar tyst: "Humpffrgh".....

Tycker det vore på tiden att vi inför ett nytt ord i svenska akademins ordlista:

Humpffrgh.
uttalas lågt och nästan bubblande och betyder ungefär: Vad Fan ska vi med den här skiten till? Kunde vi inte köpt nåt roligare för pengarna....Du har ju redan TUSEN av sådana där grejer hemma!

Män är från Mars och kvinnor från Venus. Tror inte vi kan blunda helt för det:)


riva murar och bygga broar.

varför bygga murar runt sig själv när man istället bara kan riva dem och se vilken häpnadsväckand utsikt man har? Ingen är bättre att sätta gränser för sig själv än just vi själva.

Tänk om vi var lika duktiga på att bygga broar. Vilken otrolig kapacitet vi människor skulle ha!

Idag ömprövar jag mina val och ifrågasätter mina tidigare arkitekriska verk. Vad kan jag plocka bort? Vad finns där utan egentlig grund eller anledning? Vilka hinder har jag lagt ut för mig själv bara för att jag tror att de måste ligga där?

Ibland sker saker som får oss att öppna ögonen och se saker som  tidigare varit dolda. När man är med om det så upptäcker man ganska snart vad man har krånglat till saker eller satt upp konstiga begränsningar och regler för saker som ingen egentligen har bett en om. Eller blundat för helt omedvetet.

Det kan sticka oss i själen när vi först ser det, men när vi låtit oss betrakta det ett tag brukar det efter en kort stund bara bli helt naturligt. Och till sist förstår vi varför allt blev som det blev. Varför vi just då tvingades att se med nya ögon på gamla mönster.

Det är bra att uppleva brister för först då inser vi att de fattas oss något och först då kan vi aktivt välja att plocka in det i vårat liv och leva det ännu bättre.

Idag river jag murar.

Det gör ont och gott på samma gång. För jag vet att när den sista stenen är borta kan solstrålar åter kittla de delar som tidigare legat i skugga.

Just Idag är jag stark.

den yngre världen....

Lova saknade vantar till skolan idag så därför följde jag med henne in i skolan nu på morgonen för att se om de fanns där.

Efter att ha sökt igenom hennes hylla, de andra barnens hyllor, torkskåpet, elementerna och tre upphittade-kläder-lådor fann jag:

Ett örhänge, en strumpa, tre mössor och 13 vantar, varav två av dem blev ett likadant par..... Hur går det till??

Kan hon ha glömt att sätta på sig båda vantarna 9 gånger på väg hem från skolan så att 9 vantar gömmer sig lika flitigt här hemma?

Eller är det så bråttom efter rasten så att vantarna liksom försvinner på vägen in till klädhängaren, varav 9 alltså utomhus?

har hon råkat fått med sig en vante ner i matsalen 9 gånger? Enda stället jag inte sökt på än.

Eller har de förvandlas till kaniner? (Hennes vantar gör det ibland) och bor i någon snödriva utomhus?

Något är det iaf som sker i den yngre världen, något som kan komma att bli en gåta för oss vuxna..... På vägen ut från skolan träffar jag en annan mamma som tittar upp på mig, nerhukad i upp-hittat-lådan, hållandes fyra vantar av olika sort tillhörande hennes barn.....Jag är alltså inte alldeles ensam att fundera kring dessa mysterium.

Idag ska jag påbörja projektet leta-de-femton-böckerna-som-lånats-av-mina-barn-på-biblioteket-och-som-ska-finnas-här-hemma-nånstans-trots-att-jag-inte-sett-en-skymt-av-dem......


RSS 2.0