Och våra drömmar är vilka vi är...

Idag ska jag rensa. Håller på att växa ur hemmet helt och hållet eftersom alla grejer tar all plats. Hur kommer det sig att jag ALLTID har överfullt av saker??? Kläder, skor, leksaker, tyger, dynor, böcker, filtar....ja ALLT! Dessutom finns inget förråd till de här radhuslägenheterna vilket gör att man måste spara alla säsongsbetonade saker i hemmet. Det är ju praktiskt iofs men när man inte har förvaringsplats åt grejerna är det ett problem.

En dag ska jag äga ett hus på landet med djur omkring mig.
På samma sätt som jag själv är uppvuxen med skog, kor, lamm, hästar, höns, grisar och massvis av gårdskatter.

Att ha drömmar är bra tycker jag även om många anser att det blockerar ens egen förmåga att leva i och älska nuet. Jag tycker inte att det behöver vara så, och för mig handlar det istället om att jag får ännu mer inspiration, kraft och livsvilja när jag lever mitt liv här och nu samtidigt som jag skapar min framtid!

Alla som är framgångsrika måste ha haft drömmar om någonting. (maricopa, indianskt ordspråk)

Så gör det fortsätt dröm! Det är din dröm som skapar din verkligehet. Det finns allt för många som struntar i sin dröm, eller låtsas att den inte finns och går genom livet utan att ens försöka uppnå den. Ratata får avsluta detta inlägg:

Alla våra drömmar, var blev de av?
Vi lär oss leva vidare med det vi har.
Alla våra drömmar, som ingen tycks förstå.
Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå.

Valpar

Jo apropå våra funderingar kring Signa och hennes förmodliga dräktighet, så om det nu blir valpar kan det ju inte bli annat än perfekt, med en SÅ stilig far hon valt till valpisarna....


Hemsida och Idol

har jobbat en del på min nya hemsida idag. Tror den blir jättebra när den väl blir klar. Har dragit på mig en musarm....hm det kan ju inte vara sunt....

Ikväll är det Idol vilket vi följer slaviskt. Både Per och jag älskar musiktävlingsprogram. Jag håller solklart på Mariette, vilket jag gjort från starten. Hennes sprudlande glädje, glittrande ögon, energi och fantastiska röst är oslagbar, tycker jag!


Valpar

I morse vaknade Signa med illamående vilket förstärker misstanken om graviditet. (Signa är alltså min hund)

Igår köpte jag extra fint och bra foder åt henne så att jag är säker på att hon får i sig allt hon behöver utifall hon bär valpar.

Om allting stämmer nu så väntar vi valp redan i januari. Så innan dess matar vi Signa med all kärlek och glädje hon behöver (som den prinsessa hon är) För jag är ju en sådan där löjlig hundmänniska jag också, eller snarare djurmänniska. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan djur i hemmet. Och tycker att den kärlek, tillgivenhet och glädje de delar med sig av är omätbar och behövlig både för oss vuxna och barnen.

Att ha djur omkring sig är som att alltid bära med sig en massa extra härlig energi, tycker jag. Och då är det bara så självklart och givande att kunna ge tillbaka kärlek med så liknande mått man bara förmår:)


När budskapen klarnar.....

Jag har drömt tre nätter i rad, sedan i söndags, om en och samma person. En vän sedan mycket långt tillbaka och som jag inte har kontakt med längre. Har frågat mig själv och uppåt varför drömmarna kommer och vad de betyder.

Idag slår jag på facebook och ser samma vän på sidan under rubriken "Det var längesedan du hade kontakt med.....skriv något i .... logg."

Sammanträffanden tänker jag och rynkar ögonbrynen något.

10 minuter senare får jag berättat för mig att han råkat ut för en olycka i söndags och behöver hjälp för att rentvå sin skuld i detta bisarra händelseöde.

nu i efterhand förstår jag precis vad jag fick till mig då. Livet har så underfundiga sätt bara att aktivera ens sinne, fast det är väl meningen att man inte ska förstå på en gång ibland.


livet.....

som sådant

Tusen och en natt.....

Och kvällens största jubel ute till havs:)


Alva och Lova på Birka Paradise


En liten lapp jag fick fast med stort budskap.....

Jag älskar min familj.
Jag tycker min familj är som en vacker ros.
 Även om det är bråkigt ibland.

(David)


Precis som på film....?

Att vara barn och växa upp med diagnos är inte lätt. helst inte när man börjar att bli stor och fundera kring det själv, eller upptäcka att andra börjat fundera kring det.

Igår rymde Mira från skolan efter att hennes mattebok stals och man gjorde sig lustig över vilken enkel mattebok hon har och dessutom ändå svarat fel!

Hon har varit ledsen över detta så klart. Och även om hon är i en mer deprimerad period nu igen så blev den en hel del värre.

Att vara syskon till ett barn med den här problematiken är inte heller helt lätt.... Ofta är det som syskon man får ut för allt negativt som sker under dagen.

Det resulterar i en slags "smitta" i dåligt mående här hemma.

Så idag är det lillebror som vägrar gå till skolan. Och jag vet precis vad det handlar om. Han vill vara hemma i lugn och ro. Han är annars en mästare på att lösa problemet genom att INTE vara hemma när storasyster är det. Han är hos andra kompisar eller ute på gården. Det är ju en bra lösning förstås, men den blir lite tröttsam i längden den med när man aldrig får vara hemma och bara vila och ha det bra....

Att vara mamma är inte precis lika lätt som det ser ut i de Amerikanska filmerna, där alla barn går omkring och säger "I Love You" till sin mamma och pappa hela dagarna och blinkar sockersött med sina tindrande ögonen....

I de amerikanska filmerna lägger sig alltid barnen utan att klaga, skuttar iväg till skolan, äter alltid upp maten, sitter still och snäll i bilen, bråkar inte med syskonen, äter bara godis på lördagar, om ens det!! och tjatar ALDRIG på vardagar om att få köpa godis.

I de amerikanska filmerna är barnen ALLTID tacksamma, kloka, älskvärda och fantastiska uppvisningsexemplar.

I de amerikanska filmerna tvekar aldrig mamman eller pappan att bjuda hem andra till sina välstädade hem (helt utan leksaker på golven!) och exemplariska barn. De gör alltid utflykter där de sitter still och pickninckar på sina filtar eller besöker Zoo utan att behöva blåhålla sina ungar så de inte klättrar in i burarna.....!

Kunde ingen ha berättat när man var ung att de amerikanska filmerna inte är dokumentära skildringar så att man kunde ha förberett sig liiite mer innan man tog steget från att drömma till att skapa sin familj.....?

Fars dag

Ni missade väl inte förra inlägget? Om ni gjorde det, scrolla ned och kolla in på årets "Idol look a like" tävling!

Idag är det fars dag. Pappan i det här huset har blivt ordentigt gratulerad nu på morgonen. På eftermiddagen bär det av ut till Bovik för att bjuda morfar (min pappa) på tårta och i kväll ger vi oss av till farfar (pers pappa) som är nyopererad med ännu en tårta....

Sökte dikter om pappor.....men hittade inget som passade..... däremot hittade jag detta citat, och tyckte det vann alla kategorier:

Svara inte din pappa när han är arg och frågar dig, "Ser jag dum ut?"
Heather, 16 år

Ha en fantastisk Söndag!

Idol 2009



Igår åkte Rabih ur Idol. Kvar är Reza, Eddie, Mariette och Calle. (scrolla nedåt.....)





Oas? del 2...

Obsererat. Accepterat och släppt.

Och är tacksam över att jag tvingas in i livets läxor då de ger mig växtkraft och renar min sannhet och kärlek jäntemot mig och andra.

Alla är vi ju ändå praktianter genom livet och den dag vi är fullärda har vi egentligen inte mer att göra här på jorden. Och i vår övning tar vi del av livet, ser oss själva och känner tacksamhet när solen värmer oss.

Oas?

Sitter och funderar en stund. Låter allt sjunka in. En händelse idag som jag inte blir klok på. Den var kort. max tio sekunder och den satte sig i huvudet på mig. Rör sig där fram och tillbaka. Om och om igen. Och släpper liksom inte greppet....

Vad var det som hände egentligen? Hände det egentligen? Hur jag än vrider på det står jag ändå kvar på samma plats som då med en gapande mun......

Observera. Acceptera. Släpp. Så är det ju. Oas. Det vet jag ju! Men jag har fastnat nån stans i början av att acceptera.....

Acce....accep....accept.....nej det går inte.

Accept....accep....acce...Jo det var lättare! men mindre lyckat. jag skulle väl framåt...?

eller?

Nej jag står kvar ett tag till. Släpper det först när jag accepterat det fullt ut, och det är väl just det som är den tuffa biten?

Fan vad krångligt det är ibland!

Behöver nog ta tag i det här på riktigt.......vart var jag nu.....accep....nej visst ja, så långt hade jag inte hunnit än....A....ja där tror jag! Paus tack, här behövs verkligen rensas o bearbetas ett tag så att jag kan ha fredagsmys med familjen i kväll.

Ha en bra kväll alla ni och ta hand om varandra i höstmörkret och tänd massvis av ljus!!!

Lurad! eller....?

I morse blev jag grundlurad igen.....

Ett av mina barn vaknade med yrsel så stark att hon nästan inte tog sig ur sängen. Huvudvärk så att hon knappt kunde öppna sina ögon. Ont i halsen och i kroppen samt en hel del mer outhärdliga plågor.

Jag slängde mig så klart på luren och sjukanmälde mitt stackars barn.

Då, liksom av magi, försvann krämporna, huvudvärken och yrseln. Nu umgås jag resten av dagen med en hysterisk pigg och tjatig tjej som VILL åka till köpis och handla en massa snygga grejer (hårfärg bl.a) till sig själv.....

Jag har lurat myndigheterna en gång igen. Det här är SKOLK av värsta sort......

När ska jag lära mig att barn är en manipulerande sort med oberäkneliga ojyssta spelregler...?

Kan inte minnas att JAG gjorde så här någon gång mot min mamma? Minns absolut inte att jag höll febertermometern mot lampan eller låtsades hosta hysteriskt när väckarklockan ringde....eller var det så....Nej som sagt jag minns INTE!

Nu kan jag inte tänka mer, inte skriva mer, eftersom det ekar av skönsång utan dess like i mitt kök tillsammans med ett svängigt uppträdande av mitt sjuka barn. Tror det har med yrseln att göra.....

Vem av mina barn  är det som lurat mig förresten? Nej, det lovade jag att inte berätta.....


Död eller fejkdöd bara?

Ja jag vet förra inlägget var elakt....Fick en sjuk lust att skrämma fler när jag själv blev så skrämd...elakt? Ja! Oförlåtet? Antagligen. Ber om ursäkt om det hjälper en sådan här gång....

Hur som helst anses klippet i ursprungligt format vara äkta. En del av världens befolkning ifrågasätter ju Michael Jacksons död. Det har även visats bilder från hans avfärd i ambulans där man tycker sig se att han reser sig igen..... 

Lina är en av dem som funderar kring detta. Tankarna hon har är fascinerande, även om hon har en pappa som inte för ett ögonblick tror sin dotter denna gång (heller), men tanken är spännande ändå. Tänk om han lever?

Lina pratar också om begravningen där man iakttog en mystisk man med mask som ingen vet vem det var..... Han kom sent och gick först....Vem var han???;)

Visst känner vi igen tankebanorna sedan Elvis dog?

Fejk? ja kanske. Kolla själv. Döm själv. Och jag lovar att denna film inte skrämmer som förra.

 


Michael Jacksons ande?


Missa inte detta!

Alla sammanträffanden och händelser har en mening. Det är iaf vad jag tror. Och Lina!

Ibland funderar man extra på vissa möten. Varför dyker vi på varandra just nu? Och varför känns det som att det är något extra med varför vi möts?

Efter en tid brukar svaret bli uppenbart. Och då känns allt så självklart!

Tillsammans med en nyfunnen vän planerar jag nu detta! Hon är en fantastisk människa, fylld av kärlek, kunskap, andliga och helande förmågor. Tillsammans planerar vi nu denna magiska helg fylld av glädje, kärlek för att finna inre vägledning och andlig kontakt!


Svanen

Hade tänkt att skriva en del här idag.....men av någon anledning försvann den tiden på något sätt. Har mycket tankar och tagit del av stillheten i sig och upplevt dess njutning. Hämtade barnen tidigare, det var tufft att börja i skolan igen efter en veckas lov och ledighet med långa sovmorgonar. Och ja det var tufft för deras mamma och pappa också att kliva upp.... Hade gärna haft en vecka till lov om jag fått bestämt själv;)

Nu är iaf båten uppe ur vattnet, och hösten på väg att övergå till vinter. Delar med mig en fantastisk höstbild från sjöboden, där Svanen (båten heter så) nu lägger sig för vintervila.


RSS 2.0