Det känns som den första riktiga höstdagen i år. Solen lyser och det är frostkallt. Lönnarna på Mariagatan fyller himlen med fler olika nyanser av gult, rött, grönt och brunt och jag drog upp jackan lite extra medan jag sick-sackade mellan vattenpölarna på hundpromenaden. Väl hemma med en nybryggd kopp kaffe och hundar nermysta i filtar, snarkandes runt omkring mig njuter jag av lugnet. Det är som att den här årstiden helt automatiskt bär ett lugn med sig. Sommarens livliga tempo och vinterns kommande ingång med vantar, mössor, snö och mörker gör hösten till ett andningshål. Här kan jag landa och förtjusas över det enkla och lilla, de vackra färgerna och att få andas frisk luft ute och tända ljus inne, plocka fram raggsockor och sköna plädar. Idag ska jag bara tillåta allt att vila, andas och vara.