Den senaste tiden har jag arbetat mycket i energier. Lyssnar inåt, uppåt och kommunicerar på andligt plan. Där har jag min själsvän också att dela tankarna med. Känner ännu ett växande och utvecklande och möter nya delar hos mig själv och i andevärlden.Som alltid i den andliga utvecklingen finns där alltid mer att lära. mer att se, känna, höra och förstå. Ett givande och tagande i all kärlek och fullbordande samarbete. Ibland får jag känna mig som en duktig elev och ibland blir jag slagen på fingrarna:) ofta när min analytiker tar över eller min vetenskapliga forskare som också vill övertala mig om motsatsen. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket jag försöker att förneka, jag blir tillsist överbevisad än hur jag gör. Budskapen från andevärlden är raka, enkla och okomplicerade. Det ligger bara i den männskliga naturen att vilja krångla till allt som känns annorlunda.

Att arbeta andligt är hur som helst utvecklade. Oavsett hur man utvecklas, så ger det ändock kärlek. man ska dock inte tro att alla som utvecklar sig andligt blir självklara medium. Det handlar om att få en kontakt med ett universum utanför vårt eget sinne, utveckla ett samarbete och utveckla sin egen styrka, självläkande förmågor, kärleksbringande till omvärlden och att låta öppna sina ögon för den fantastiska skönhet livet har att erbjuda oss. Att meditera i kärleksljus tyst för sig själv helar kroppen oavsett om du söker andlig kommunikation eller bara en stunds stillhet. Att lyssna inåt och höra sin egen röst ibland minst lika helande. du bär själv också så mycket visdom du inte alltid är medveten om. I meditation har du tillfälle att lyssna till den en stund.

Det kan ju inte bli mycket bättre än så! Ändå är det så få som vågar tro eller ens vågar prova. Många skakar på huvudet, hånskrattar kanske och rusar sedan vidare i sitt liv med så brått att de aldrig ens hinner upptäcka livet självt som de just för stunden befinner sig i.

andlig utveckling är i mina ögon så mycket mer än många tror. Det handlar helt enkelt om att våga vandra upp för sin inre trappa utan att behöva hålla sig i räcket. Att våga tro på sig själv och upptäcka hur kärlek kan läka, hela, delas och öppna nya vägar i livet.

Som sagt: Bättre än så kan man väl ändå inte förvänta sig att få ha det:)