Ännu en dag till ända. Och jag har bakat mitt livs första mandelskorpor! Superenkelt och helt fantastiskt gott. Nästan beroendeframkallande:)

Vi flyter någorlunda i motström just nu. Livets prövningar och osäkra vägval som vi ska gå igenom. Det är ju av sina motgångar man kan nå fram till och uppskatta sina framgångar. Vi lever, vi lär och vi växer hela tiden. Så är det för mig och för alla andra. Det vet jag ju. Ändå är det tufft emellanåt. Man sliter sig i håret en del. Spottar och ilskas över situationer, motgångar och missöden. Men i allt detta försöker jag att se allt positivt. Ser mina önskningar genom att föreställa mig dem. De finns där, strax bakom hörnet. Det vet jag och det gör mig stark att uthärda.

Mitt i detta så tackar jag för alla underbara människor jag har omkring mig. Idag har jag haft besök av både Lina och Susanne och det gör mig glad:)

Dessutom har jag ju tre helt fantastiska barn som sprider glädje mellan skurarna. Idag bakade Lova kokostoppar alldeles själv. Massvis av former, storlekar och olikheter blev det, men ack så goda de med:)

Lova och Miranda har jag flätat hela håret på idag, med små, små flätor, så imorgon när de går iväg till skolan kommer de att se ut som de små prinsessor de är.

Och David står brevid mig just nu och ber mig att avsluta skrivandet så att han kan få höra godnattsagan snart. Och så får det bli nu. God natt mina vänner, sov så gott och dröm spännande drömmar! Kom ihåg att när vi sover står vi helt förutsättningslöst inför de inre budskapen och råden och det är då vi har som mest chans att lyssna till oss själva. Drömmar är en underskattad lyx vi människor fått i gåva:)