Överkörd. Trött. Vårsolen, valpnätterna. kan skylla på en massa....det hjälper ju inte jag förblir ändå trött och så sitter jag med min läxa som jag vet ska göras...nej inte prövningar, inte livets läxor, utan helt vanlig skolbänksläxa som jag tagit på mig att göra i den kurs jag påbörjat.

Allt vore mycket enklare om fröken på kursen inte vore SÅ sträng. men hon är supersträng, blir jätte ARG. Hon har slutat slagit mig i huvudet som hon gjorde förr, eller pickinickdöda mig om jag valde att gå en annan väg....Det är mildare nu för tiden. Vi brukar lösa det mesta genom diskussion oftast än om jag anser henne för envis för det och hon detsamma om mig. Kanske borde jag funderat fler än två gånger innan jag hoppade med på min STORA systers utbildning:) 

Fast ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det är jättekul. Men läxan har jag inte gjort. Har inte fått tillfälle. Det som är extra kul är att vi faktiskt valt så snarlika väg, jag och min syster. Utan att själv vara medveten om det, när vi började vandra.

Jag har gått min egna väg och utvecklat det andliga tillsammans med mindfulness och liknande bitar.

Cilla, min syster läser KBT och bedriver ett behandlingshem. Nu utbildar hon sig till kursledare i medveten närvaro, och det är alltså i den utbildningskursen som jag är med. Hon gör alltså detta parallellt med sin egen utbildning. Och det är jättespännande tycker jag att få höra någon annan framföra budskapet och konceptet. För visst är det lika i stort även om upplägget skiljer sig. jag är ju torsk på det här, men jag är en glad och nöjd torsk i allafall. Och det är väl huvudsaken med oss torskar:) Och i morgon ska jag på kurs igen...och då tänker jag låtsas att jag gjort läxan!