I morse vaknade Signa med illamående vilket förstärker misstanken om graviditet. (Signa är alltså min hund)

Igår köpte jag extra fint och bra foder åt henne så att jag är säker på att hon får i sig allt hon behöver utifall hon bär valpar.

Om allting stämmer nu så väntar vi valp redan i januari. Så innan dess matar vi Signa med all kärlek och glädje hon behöver (som den prinsessa hon är) För jag är ju en sådan där löjlig hundmänniska jag också, eller snarare djurmänniska. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan djur i hemmet. Och tycker att den kärlek, tillgivenhet och glädje de delar med sig av är omätbar och behövlig både för oss vuxna och barnen.

Att ha djur omkring sig är som att alltid bära med sig en massa extra härlig energi, tycker jag. Och då är det bara så självklart och givande att kunna ge tillbaka kärlek med så liknande mått man bara förmår:)