Efter fem års vädjan. Fem års tjat. Fem års förtvivlan och ständiga möten har vi äntligen fått resultat! Äntligen beviljas vår dotter med personlig assistent i skolan.

Om våran ständiga begäran har gett resultat tror jag dessvärre inte. Det handlar i vanlig ordning om hur lika barn får olika behandling beroende på sin diagnos. Med andra ord så har en assistent varit befogad i alla år hittills, men först när diagnosen blev asperger vill samhället ställa upp och hjälpa. Det är så synd tycker jag att man inte ser till barnens problematik utan förblindas av dess diagnos.

Jag är såklart glad för att hon får det nu och jag vet att hon behöver det och tror att hon kommer att växa av det, förutsatt att assistenten och Miranda klickar vill säga:)

Nu på morgonen har jag varit på fritis och pratat om en olycka som hände david igår, när en pojke höll honom i luften genom att enbart hålla i huvudet. David blev ledsen och åkte hem och berättade att det knakat och sprakat i nacke och rygg och har haft ont en del efteråt.

Jag var där på morgonen för att prata om händelsen som sagt och önskade lite råd och en anteckning utifall försäkringsfrågor blir aktuellt. Men det tog mig tid att komma till de frågorna eftersom fritis själv var mer arg på David som bara sprang hem utan att säga något och dessutom lade vikten i att tydliggöra deras situation och att de inte KAN hinna med att se allting.

Jag försökte ge dem hans syn på varför han inte berättat för dem, och det resulterade i ytterligare en massa tid i att överbevisa mig att det inte alls är så det behandlas av fritispersonalen. Jag fick åter om förklara att jag inte tror som David utan att jag förklarar hur David tror att de hanterar kriser och att de måste tydliggöra för honom hur det är och inte för mig, om de ska vinna hans förtroende..... 

Det skrämmer mig faktiskt att bemötas av självförsvar när man diskuterar problem med skolpersonal.... Och helt plötsligt kan jag förstå att David kanske inte har helt fel kring sina rädslor av att berätta vad som egentligen händer för dem....

Hur som helst efter tjugo minuter fick jag min fråga ställd och hoppas att den blev hörd. Hoppas barnen hörs när de ställer sina frågor lite snabbare. Jag känner mig iaf inte ett dugg mer klok på vad som sker efter det här och önskar att jag slipper liknande händelser i framtiden.