Barnen längtar efter julkalendern som är riktigt spännande nu. Hur ska det gå för Sara och Henrik??? spänningen är olidlig.

Jag frågade min mamma en gång om hon också hade julkalender när hon var liten. Ja självklart hade hon det svarade hon. Det var ju det bästa med julen.

"Det var ju jättekul varje år när man plockade fram julsakerna och fick ta fram julkalendern!" sa hon.

"Nej, men mamma, nu minns du väl fel? Inte ligger den bland julsakerna....?"

"Jo" svarade hon. Det visade sig att hon hade SAMMA julkalender VARJE år! Den 24:e vek hon igen luckorna och lade tillbaka kalendern bland julsakerna till nästa år.....spänningen måste ha varit olidlig för henne med....

Tiderna förändras kanske men mina barns julkalender är näst intill massakerad redan den tionde december med sönderrivna luckor och knölade väck....

Idag blandar jag ihop den inlagda sillen. Currysill och romsill blir det och letar efter ett tredje recept. Kokar kola och knäck och ikväll blir det den traditionsenliga uppesittarkvällen men julklappsrim. En tradition jag är uppväxt med och som är jättehärlig att dela vidare.

Julaftonsnatten minns jag sedan jag var barn hur speciell den var och hur svårt det vara att somna denna kväll. Idag får jag se hur mina barn är fyllda av samma förväntan och vet sedan tidigare hur svårt det är att sova dessa kvällar. För tänk om tomten kommer i natt när de sover och lämnar ett paket i strumpan i granen. Det skulle ju vara så festligt att vara vaken då dessutom när han smyger in så att man får sig en skymt av tomten när han kommer hit.

Vi föräldrar sitter med ögonen i kors efter dagens alla viktiga förberedselser och gör allt för att hålla oss vaken längre än dem så vi orkar stoppa ned paketet i strumpan när de somnat.....

Så här hade mina föräldrar det när jag var liten också... Och det här kanske mina barn sitter och bloggar om när de är vuxna en dag....

Världen blir så liten och fascinerande stor på en och samma gång och mitt i detta finns nuet och det är där vi befinner oss nu. Det gågna kommer inte tillbaka och framtiden kan vi bara gissa.

Själv saknar jag mamma lite extra när det blir jul och vet att jag inte kan få henne tillbaka än hur mycket jag saknar henne. Men i mitt minne och hjärta sitter hon med oss i kväll och rimmar och äter julbord med oss i morgon. Det uthärdar saknaden och gör nuet mer fullbordat. Och jag blir varm av tanken. Och i min värld och i mitt nu existerar tanken och verkligheten parallellt. Och när jag pyntar huset och klär julgranen med hennes julsaker känns det som om jag plockar upp en bit av henne då också och då blir tanken ännu mer levande.

Och på samma sätt som hon och hela min barndom satt vackra spår i min jul önskar jag att jag kan föra vidare till mina barn.

Det är ju det som är det fantastiskt fina med att få vara en familj. Att dela gemenskap, traditioner, minnen och kärlek till varandra och göra julen precis så magisk och vacker som den ska få vara när man är liten, så att barnen själva kan dela vidare den känslan i sin tur till sina barn. Mina barnbarn och barnbarnsbarn och barnbarnbarnsbarn osv osv. 

Nej, nu ska jag sätta lite fart här och sätta barnen framför årets näst sista avsnitt av julkalendern som sagt. Och snart kommer kusin Hanna på besök.

Önskar er alla en fantastisk dag idag och tänk på att ta det lugnt också och njuta av julhelgen.

Ha en bra dan för dopparedan-dag! Det ska iaf jag att ha!