Dörrar på glänt
Nu har jag kollat runt lite på nätet och på det hotell i Solna som Anneli har föreslagit. På lördag den första maj åker vi till Stockholm och fyller på en massa ny energi, bor på hotell med hotellfrukost och går två dagar på hälsomässan och bara njuter utan krav, utan önskemål eller uppgjorda aktiviteter. Mmmmysigt ska det bli! Ska du med?

Jorden är ett litet rum
Livet är så otroligt stort. Universum är för stort för att vårt medvetande ens ska kunna kunna ta in ordet oändlighet som beskriver det. Och jorden allt för stor för att vi någon gång ens ska kunna få ett hum om dess egentliga storlek.
Vi kan se på kartor, vi kan läsa om katastrofer på andra sidan klotet, men kan vi egentligen förstå att vi vandrar på samma jord? Bara på olika platser? Att vi lever som en enhet, tillsammans alla människor? Vi är ett och sammanflätade med varandra, det är iaf vad jag vill tro om livet, jorden och alla människor som finns här nu, då och sen.
Tänk om mina tankar just nu, tänks av en annan människa just nu, och dina tankar just nu tänks av ytterligare en, men på en helt annan plats på jorden? Då blir livet ju ännu mer fascinerande. Ännu mer sammanflätat.
Tänk om jag fötts någon annan tid, i något annat land i en annan kropp, hade jag då haft samma tankar då? Hade jag då varit då som jag är idag?
Eva Dahlgren sätter obehagligt ofta ord på mina tankar, en människa jag gärna skulle kunna sitta en dag eller två tillsammans med och dricka te och filosofera om livet med. Det har jag ju ingen möjlighet till, men jag kan iaf köpa hennes skivor och gå på hennes konserter, och jag kan dela denna tanke på hennes sätt, på hennes vis, på en annan plats, men i samma tid och i en annan kropp men ändå helt sammansflätad i hela skapelsen, hela mänskligheten hela livet!
Jorden är så stor att det svindlar tanken och samtidigt ett litet rum där vi får plats alla o en var
och när vi tänker detta då krymper jorden till ett litet rum och själen blir lika stor som universum!:

Strejk pågår i familjeföretaget
Den senaste tiden har allt jag tagit för mig eller ägt rasat.
Hundvalparna bor fortfarande kvar eftersom jag har sagt nej till de som varit intresserade. Av nån anledning har de mest olämlpigaste människorna bestämt sig för att köpa våra hundar. Nej tack, då har jag hellre 7, säger jag och lägger på..... (fast så säger jag inte, utan förklarar mycket diplomatiskt varför de är så olämpade att ens tänka tanken att skaffa hund)
Utöver detta rasar allt vi äger just nu. Våra bilar är trasiga och vi har stått utan bil sedan början av året nu.
Kopieringsmaskinen fick knäpp när jag skulle skriva ut det sista inför Lingboträffen. Först spottade den ut papper efter papper sedan somnade den lugnt in och vaknade aldrig mer....
Diskmaskinen har krånglat en tid, men med lite respekt och trevliga ord har den minsann diskat vår disk. Nu spelar det ingen roll hur mycket trevliga ord man säger till den längre, hur mycket man pushar den eller förklarar hur betydelsefull den är, utan har valt att diska början av programmet, men när den kommer till mitten slutar den helt enkelt att tugga och gurgla munnen så att disken ska bli helt ren.
Tvättmaskinen har också gjort sitt arbete klart för den här familjen. han tvättar och sköljer och spottar och fräser, men tvätten blir inte bra. Nu ska man inte klaga på en gammal arbetares insats, utan han har ju jobbat länge i familjeföretaget och skött sig hyfsat till och från. Problemet är att tvätten stinker när den är klar och så har han slutat att snurra den så där fort så att vattnet försvinner ur den också. Inte bara tvätten luktar utan hela källarvåningen stinker. Och antagligen vi också. Och det som är ännu mer spännande är faktiskt att ALLT luktar hundbajs härinne just nu!
Och om man bestämmer sig för att vädra i Forsbacka på Elisabetgatan så försvinner faktiskt all hundbajslukt i lägenheten och byts istället ut mot en ögonstickande kattkiss-stank istället! För i det här området har man uppfostrat sina katter att använda grannarnas altaner som kattlåda och uppkräksplats och hårfällningsplats tror jag.
Det här är jag bestämt säker på att INTE ingick i mina framtidsdrömmar en gång.....
Så på handlingslistan har jag alltså
1 bil, som rymmer minst 2 vuxna och tre små människor. och 7 hundar.
1 kopiator som tar alla de bläckpatroner som finns i lager i vår hylla åt den!
1 diskmaskin som helst plockar i och ur sig själv också.
1 tvättmaskin eller 2 så att jag nångång får uppleva känslan av att ha SLUT på tvätt i tvättkorgarna!
Nya altanmöbler och dynor så att vi kan vara ute nu när det är vår utan att behöva hålla för näsan eller fastna i kattkräks när vi sätter oss ner.
Så om det är någon som kastar en förbannelse över vår familj just nu. Så tack. Det räcker just nu. Vi har fått så att vi klarar oss en tid. Och ekonomiskt på livstid....

Aralsjön
att leva i samklang med naturen var det enda vi behövde göra för att få ha vår jord kvar. Vi fick bara en chans. Och vad gjorde vi med den? Myten återupprepas om och om igen. Vi behöver en undergång för att väckas på nytt. Är det inte dags att börja vakna nu? Vi bor på en makalöst fantastisk planet ändå ser vi bara oss... själva och våra egna behov. Dags att vakna världen. Godmorgon mänskligheten.
Aralsjön 1989
Aralsjön 2008

ja men visst är våren på väg!
- Välkommen våren!
Ragnvald muttrar i vanlig ordning reser sig upp och säger:
- Nej, nu är de jävlarna här igen!! och stänger dörren igen.
Allt med hjärtat skrivet och minnet i liv med önskan om en vila i frid, Ragnvald, som inte finns med oss längre.
Och så lite färska bilder från Forsbackavåren:)

Läxhög blir växhög....
Allt vore mycket enklare om fröken på kursen inte vore SÅ sträng. men hon är supersträng, blir jätte ARG. Hon har slutat slagit mig i huvudet som hon gjorde förr, eller pickinickdöda mig om jag valde att gå en annan väg....Det är mildare nu för tiden. Vi brukar lösa det mesta genom diskussion oftast än om jag anser henne för envis för det och hon detsamma om mig. Kanske borde jag funderat fler än två gånger innan jag hoppade med på min STORA systers utbildning:)
Fast ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det är jättekul. Men läxan har jag inte gjort. Har inte fått tillfälle. Det som är extra kul är att vi faktiskt valt så snarlika väg, jag och min syster. Utan att själv vara medveten om det, när vi började vandra.
Jag har gått min egna väg och utvecklat det andliga tillsammans med mindfulness och liknande bitar.
Cilla, min syster läser KBT och bedriver ett behandlingshem. Nu utbildar hon sig till kursledare i medveten närvaro, och det är alltså i den utbildningskursen som jag är med. Hon gör alltså detta parallellt med sin egen utbildning. Och det är jättespännande tycker jag att få höra någon annan framföra budskapet och konceptet. För visst är det lika i stort även om upplägget skiljer sig. jag är ju torsk på det här, men jag är en glad och nöjd torsk i allafall. Och det är väl huvudsaken med oss torskar:) Och i morgon ska jag på kurs igen...och då tänker jag låtsas att jag gjort läxan!

Morotsbuffé
Signa är hemma igen, nybadad, utvilad och efterlängtad förstås. valparna har upplevt vårvädret de med och älskar att vara ute! Idag har jag satt in fyra nya annonser och hoppas att rätt köpare hör av sig. Att gå igenom min utsållning är visst inte lätt och jag har redan sagt nej till de som hört av sig...Tror jag har haft en hel del otur dessutom. men nu vänder det! Det har jag bett om iaf:)
Per ber om en ny bil. Och missar inte blockets uppdateringar inom området, problemet är bara att ju mer han letar och tittar, ju dyrare känns det som om bilarna blir och ju mer kräsnare känns han i utsorteringen....hm....ekonomisk karma hoppas jag på nu....det kanske vänder med vårljuset det med.
Mina idéer och tankar sprudlar och jag har fått förfrågan kring en uppföljning efter Lingbo helgen. Ett bra förslag tror jag och välbehövligt. Det blir min prioritet nummer ett framöver.
Nu står för stunden att försöka samla ihop alla barn på gården. Äntligen vill de vara ute igen och den tidigare slumrande radhusgården har förvandlats till ett myller av barn i klungor som rör sig i en helt avskärmad fantasivärld fylld av lek, skratt och bus. Något mina barn och säkert många fler behöver så väl efter att tillbringat den mesta tiden inomhus den här kalla vintern.
Ikväll ser vi på körslaget och fortsätter äta ur påskäggen och efter påskhelgen tänker vi definitivt inte ställa oss på vågen utan bestämt blunda för sötsakernas något tyngande bieffekter...nästa vecka tuggar vi i vanlig ordning morötter och selleristjälkar och försöker att intala oss själva att vi gör det bara därför att vi tycker att det är så himla gott och ingenting annat....

till jordens barn:
Påskhelgen, ja. Åter till den. Min tanke snuddar också varje stor helg de ungdomar och barn som inte alls upplever lugnet och glädjen. De barn som räknar dagarna och väntar på vardagen för att mamma eller pappa ska bli som vanligt igen. Sluta dricka eller ta droger. Sluta bete sig så annorlunda, oberäkneligt, elakt eller till och med våldsamt. fysisk terror. psykisk terror.
jag skrev om detta under julhelgen också med olika reaktioner från läsare. Och nej jag är inte absolutist, även om vi valt att inte dricka alkohol längre. Visst tycker jag det är okej att dricka sig berusad då och då, även som mamma eller pappa. Det är inte er jag tänker på denna helg, utan de är just de barn vars föräldrar är slav under drogerna eller alkoholen eller har ett osunt förhållande till något eller båda av dem.
jag känner själv de barn som säger: Hoppas det är många röda dagar den här helgen åtminstonet, för då är ju systemet stängt, och när spriten tar slut slipper vi iallafall eländet för den här gången.
Mina tankar går till dem. barn idag och barn som idag blivit vuxna som känner klumpen i magen när storhelgerna kommer. De som inte får uppleva lugnet eller känna den pirriga längtan efter påskgodis och vårljus, därför att deras tankar övertas av alldeles för vuxna funderingar, uppmålade skräck framtidscenarion eller ett självförsvarande förhållningssätt. De barn som just i skrivande stund gråter, blir illa behandlade eller flyr stunden genom att gömma sig på rummet eller gå hemifrån, till dem går många av mina tankar idag. Och jag ber för dem att de överlever denna påskhelg och denna orättvisa värld.
Hoppas ni alla som läser har en fantastisk och mysig påskhelg. Det ska iaf vi ha med MASSVIS av godis och påskmust, och en liten kusin från Stockholm på besök, som är sååå efterlängtad av oss alla:)
Glad Påsk!

Små mirakel
jag ringde på dörren och kompisens mormor öppnade och tittade fundersamt på mig.
-Hej det är jag som är Catarina, sa jag. Mormor tittade ännu mer fundersamt på mig.
-Jag är Davids mamma, sa jag.
Mormor lyfte ögonbrynen något och sa:
-Är du davids mamma, du ser ju ut som en liten flicka....
Historien skulle kunna vara slut här. Jag hoppade på små moln hela vägen hem. "Jag såg ut som en liten flicka tyckte hon!" Plötsligt försvann alla mina ålderskomplex huxflux! Wow!
Nu är det ju så att historien inte är slut riktigt här, eftersom Per under samma tid, med samma uppdrag, men med annat barn och på annan plats klev in på barnkören för att hämta Lova. I hallen möttes han av Lovas körkompisar som visste direkt vem han skulle hämta. Så de for iväg för att ropa efter Lova åt honom:
-Lova, din morfar är här och ska hämta dig!
Små mirakel som gör livet så färgrikt! (Här går dessvärre min och Pers uppfattning isär en aning)
Idag ska jag nog ta mig ut och vara påskkärring tror jag. :)

Vårtecken
Jag har också upplevt många av livets prövningar. En del i ledet. En del i livet. Något som jag vet måste finnas där för att man ska gå vidare och till sist må ännu bättre. men just i prövotiden är det svårt att se detta magnifika. Som om man sätter på sig skyddsglasögon och skapar sig ett tunnelseende. Jag har ändå tagit emot det av tacksamhet, välkomnat det, accepterat det, lärt mig av det och släppt det igen. Äntligen. vad blev lärdomen den här gången tänker jag alltid sen. Bland annat denna:
Hjälp inte människor som inte ber om din hjälp.
Jag är hopplös på detta. Jag vill gärna fixa och hjälpa där jag känner att jag kan. kan jag få andra att utvecklas och må bättre i sig själva, finna sin styrka och känna uppskattning till livet och sig själva så vill jag gärna göra det. problemet i detta är när jag gör det, som sagt, utan att de själva bett mig om det. jag måste förstå att när man hjälper andra, händer det att man stjälper andra istället, eftersom de inte har kommit fram till förändringen på egen hand. De är inte ens tid för dem att komma dit än. Precis som för mig är det också för mina vänner och min familj. Vi måste alla gå igenom prövningar. Få må dåligt och lära oss att hitta lösningar på egen hand. Sen kan vi behöva en hjälpande hand.
jag trodde faktiskt att jag redan lärt mig detta tidigare, men upptäckte att jag inte alls gjort det. jag fortsatte att bygga broar och leda andra över helt omedvetet. Jag har fått mig en ordentlig tankeställare i detta igen. dags att börja leva efter det på riktigt nu, annars kommer bara prövningarna bli fler och fler och större och större.
För det är just så. prövningarna blir alltid större och fler när vi inte tar itu med dem. Det är de gångerna vi säger: Varför händer detta alltid mig? eller, Varför blir jag alltid sviken? Varför blir jag alltid missuppfattad, beskylld eller fel behandlad? osv osv.
Motgångar som aldrig släpper taget är ofta våra egna ouppklarade prövningar. Först när vi förstått vad prövningarna ska lära oss, och vi verkligen lär oss av dem kan vi vända på motgångarna och de negativa trenderna. Ibland är det svårare än annars bara att se vad prövningen har för lärdom, se vad vi behöver förändra eller ta in i vårt liv.
Prövningar skapar förändringar. Förändringar föder liv och glädje, får flödet att röra sig fritt och skapa de mest fantastiska upplevelser. Jag är så glad att mitt liv är mitt och att jag får chans att uppleva det. Även när det är som svårast:)
Mitt liv har tagit nya tag om mig. I positiv bemärkelse. jag känner mig åter starkare igen. Åter full av kraft. Lycklig och fri att återuppta skapandet av livet och tillvaron! helt underbart!
Helgkursen i Lingbo var minst lika underbar och full av kraft. jag känner mig fortfarande fylld av den varma energin. Har haft en fantastisk helg och det beror främst på alla möten, alla fantastiska människor med så stora hjärtan samlade under ett och samma tak. Helt fantastiskt och makalöst! Tack alla ni som var med!
Ni gjorde helgen helt magisk!

Vi är solregn
Med andra ord skapades vi av solkraft och uppbyggdes av vatten. med andra ord är vi människor soldroppar.
Ra skapade, innan människorna, naturen och djuren. De skapades alltså FÖRE människan.
Tycker att tanken är så vacker och säger så mycket. Tänk om vi människor kunde leva efter den tanken. se oss själva som solglittrande pärldroppar och att vi har tillförts jorden och djuren för att leva i deras värld.
Någon stans gick det fel. även i Egypten. Där byggde man pyramider för att förbinda människan med himmelen och gjorde sina kungar gudomliga.
På samma sätt gör vi idag. Vi människor. Vi strävar efter att ha makt över både djur och natur och ser oss själv som gudomliga. med rätt att skapa och forma hur vi vill utan att ta hänsyn till jorden.
Just nu så sträcker jorden på sig. Rör sig genom hela skalet och orsakar jordbävningar på Haiti och Chile, och vulkanutbrott på Island tex. Jorden har vaknat ur sin slummer en stund som om den påminner oss om vår litenhet och för oss människor får det förödande konsekvenser.
Jorden kommer att fortsätta att sträcka på sig en stund till antar jag. Den gör ju det naturligt i vissa perioder. När jorden sträcker på sig får den oss samtidigt att vakna lite. Se att vi inte är gudomliga. Se att vi inte är oförstörbara.
Liksom oftast krävs katastrof innan något sker. En olycka krävs ibland för att man ska vidta nya regler, ombyggnader, försiktighetsåtgärder eller vad som nu behövs. Det är synd att det ska vara så.
Tänk om vi människor istället kunde se oss själva så som myterna beskriver oss. Så som den Egyptiska myten beskriver oss som solens vattenpärlor. Tänk om vi människor istället för att se oss själva som gudomliga kunde se vår värld som gudomlig, skulle vi akta den mer då? Skulle vi uppskatta den mer då?
Jag vet inte. Den 27 mars är det iaf Earth Hour igen. Det innebär att vi alla släcker lampan en timme på kvällen. Visa att du bryr dig. Gör det du med.
Ha en fantastisk dag och gå till jobbet eller affären idag med ett leende.
För det är så vi soldroppar skiner:)

3årsdagen av min mammas bortgång
För mig är du våren
I varje tussilago ser jag en bild av dig
Hos varje krokus delas ditt liv till mig
Och hela vårens skapelse,
pånyttfödelse och liv
påminner mig om hur värdefullt livet är
och hur snabbt det övergår till grönska, höst
och vintersömn.
Varje år funderar jag över om jag hann
att uppleva vårens skönhet o kraft på bästa sätt,
innan grönskan tog över
och förvandlade världen till sommar.
varje vår funderar jag om jag hann visa dig
hur mycket jag uppskattade dig innan du for.
Varje höst funderar jag om jag kommer minnas
grönskans doft på vinterhalvåret.
När du somnade in funderade jag
hur länge jag skulle hålla bilden av dig vid liv.
Idag är det tre år sedan du försvann
och jag minns ditt skratt,
din doft och din röst lika väl nu som då.
För mig är du våren.
Hos mig är du full av liv och rörelse
Hos mig är du levande
så länge jag finns kvar.
Det får mig att uthärda saknaden.
Det får mig stark.
Det får mig att älska var tussilago
som snart står i blom ännu mer
Varje krokus som snart slår ut
ännu intensivare.
Och älska livet ännu mer
oavsett om det är vår, vinter
sommar eller höst.
Allt Tack vare dig mamma

Ett pussel
Jag känner mig stärkt på samma gång. Som om redan raset skapar den kreativa kraft jag behöver och glädjen finns också där när jag ser hur stark kärleken är hos så många i stöd och välvilja, i önskan om nåt gott.
När man ger ska man få, är ett erkännt begrepp, sa någon till mig idag, men att människan trots detta bär på en rädsla att hamna i brist och därför enbart väljer att få och när det är dags att ge tillbaka behåller man hellre allt själv. sa denna någon också.
Så är det kanske, tyvärr.
Själv tror jag att vi alla på jorden är som ett stort pussel där alla måsta vara unikt mönstrade för att de ska kunna bilda en enhet när de väl är på plats, och vissa bitar passar brevid varandra medan andra ska sitta längre ifrån varann. Vi provar oss ständigt fram i detta pusslande, testar bitar med varann för att se vart de passar. En av mina puselbitar kändes precis som om de gick i mina spår och jag såg ett tydligt mönster och passform. jag missade att vi liknade varandra men skulle sitta i helt olika hörn.
Vi lär oss hela tiden. Det är därför vi finns här på jorden. Våran lärdom är att se det bästa, hitta det ljusa och möta kärlek i allt vi säger och gör. Och det är med kärlek jag pusslar mitt pussel, och det är i kärlek allt det jag gör. Ibland såras vi på vägen, ibland blir vi svikna, slagna eller orättvist dömda. men precis somi Tao måste vi även se det mörka för att kunna namnge det ljusa, det tomma för att älska det fyllda osv.
Det gör ont att vara människa ibland. men av det onda lär vi också förstå hur viktigt det är att få må bra. jag mår bra och har kommit till beslutet att bara jag är arkitekt över mitt eget liv och allt jag skapar gör jag utifrån tanken att: allt är gott och det finns en mening.

Valps

Karins änglar

11 personligheter
Karin Isaksson Nej Catarina....Nu börjar jag bli lite oroad av din blogg-torka! Menar du att sportlov, 11 personligheter under samma tak och några födelsedagar ska sätta sig i vägen för ditt bloggande??? ;) Kram! Ringer dig mitt i middan ... Moahahahahah
Och själv har jag inte kunnat beskriva det på bättre sätt....
Valparna har tagit den mesta tiden av mig den senaste tiden i kombination med att jag anordnar kursen i Lingbo den 26-28 mars. Utöver detta är jag mamma och sambo när tid ges.
Något fullbokad tid men känner mig långt ifrån obekväm med allt som sker. valparna ger så fantastiskt mycket till hela familjen i kärlek, bus och livsglädje. Och idéerna till kursen ploppar i vanlig ordning omkring i mig med minst lika mycket inspiration som alltid annars. Tiden rår jag inte så mycket på, men känner mig nöjd över att det ändå är 24 timmar på dygnet fortfarande.:)
Nu har jag en ganska full grupp till kursen iaf, bara två platser kvar att fylla om någon mer skulle dyka upp. Avhopp har ersatts av nya intresserade. Många nya ansikten och möten i kombination med fler tidigare bekanta som berikar mitt liv. jag tror själv att helgen blir precis så magisk som jag hoppas att den blir! Läs mer om kursen här!
Idag tänker jag dansa. Det stärker mig och skapar en massa ny inspiration och nya idéer. Dans är underskattat. Önskar att fler förstår dess magiska effekt i avkoppling, meditation, kraft, skapelseprocess och glädjeberikande påfyllnad.
Idag tänker jag skriva på meditationer och övningar uinför kursen.
Idag tänker jag gosa med valpar när de är vaken.
Idag tänker jag hjälpa barnen med deras läxor.
Idag tänker jag ta hand om Lova som är så sjuk så sjuk och hemma från skolan.
Däremellan ska jag ut med hundar, laga mat, handla och nånstans ska jag lägga in tiden att bara vara.
Det här känns som om det blir en riktigt bra dag!

Finns änglar?
ja visst finns de. Och de bor ibland oss. Både himmelska och jordiska. Vi är bara så fast i den materiella och stressadde vardagen att vi inte alltid ser dem. De knackar på vår dörr, men vi öppnar inte. Varför? jo för att vi inte hör dem eller inte hinner eftersom vi är fullt upptagna av annat. Ibland påminns vi. Stannar upp. Lyssnar, känner och funderar. Sen går vi vidare igen utan att vidare känna glädjen och tacksamheten just då.
Ibland tar vi ändå en promenad för oss själva och hör dem viska till oss, påminner oss om att de finns eller säger något till oss som gör livet så färgstarkt och fantastiskt. Ändå hjälper det inte alltid.
Jag möter ibland dem som är arga över situationer och andra människor så till den grad att de uppslukas av ilskan eller irritationen så mycket att de inte ens tittar åt sina änglar.
Jag möter ibland dem som tror att livet går i 120 km i timmen hela tiden och att de måste ligga först i hastighetstävlingen. Som om den skulle sluta utan dem. Som om någon ens vill ha den kvar.
Jag möter ibland dem som grämer sig över sin egen olycka, ohälsa eller bristande situation. Sådana som fallit offer under sig själva och den enda fångvaktaren är just dem själva. Fångvaktaren själv har inte bett om jobbet utan är även den en ängel som viskar oavbrutet om att släppas fri och att börja skapa.
Vi ser inte änglarna alla gånger trots att de bor här ibland oss. För mig är min familj, mina barn, mina vänner, mina hundar, mina grannar, mina medmänniskor Mina Änglar. Mitt liv skull ju vara så färglöst utan dem! För någon någonstans är jag en ängel för dem. Precis som du är en ängel för en annan och kanske 100 tals. Hur många spelar ingen roll. Inte ens om du inte tror att du är en ängel för någon.
Huvudsaken är att du ser dig själv som en ängel! Ditt liv är en gåva värd att förvalta. Du är unik och har betydelse. Annars hade du inte gått här på jorden just nu.
varje kväll när jag stoppar om barnen för att sova påminns jag alltid av tanken om hur rikt mitt liv är. När jag ser de trygga somna i ro och lämna mig en stund för drömmarnas egna liv och landskap kan jag inte göra annat än att känna tacksamhet och glädje över dem. Mina änglar finns i allra högsta grad och jag försöker att se dem så mycket jag kan utan att hamna i stresshjulet, falla i dövhet eller ramla som offer för yttre påverkningar. Vi är inte mer än människor allihop och vi kan inte alltid lyckas. men vi kan ha det i åtanken och påminna oss själva när vi märker att vi hamnar fel. varje sekund är en ny början på vårt liv. Vi kan alla fånga den.

Alkohol och droger
Var på en fantastisk föreläsning i går hos min syster som hon höll tillsammans med sin arbetskollega, Tony.
Föreläsningen handlade om riskfaktorer, skyddsfaktorer och beteende hos barn och hur vi vuxna kan vara en tryggande förebild samt få insikt och kunskap i alkohol och drogberoende hos ungdomar.
Cilla ÄR en fantastisk föreläsare och bär på så mycket kunskap inom detta i sitt arbete och nu längtar jag till fler föreläsningar av henne i KBT relaterade metoder!
Läs mer om henne och hennes arbete HÄR och ta er tid att lyssna om hon håller föreläsning fler gånger! Det är en upplevelse.

Kurser, hundar och barn
På eftermiddagen väntar vi hem David som fyller 8 år idag.
Vi ska göra tårta så klart och försöka bygga ihop ett G-Force laboratorium med tusentalsdelar som mer liknar en IKEA konstruktion, ni vet en sån där jag redan konstaterat att vi måste fått fel bitar med i förpackningen eftersom den inte går att bygga ihop.
Precis som när jag köpt LEGO åt David och är övertygad om att de lagt i fel bitar....."Så här ser den inte riktigt ut på bilden" säger David efter några timmar av mitt byggande. ",men vad konstigt!" Säger jag, "De måste ha ritat fel på bilden, eller hur!" Än så länge köper han allt jag säger utan att ifrågasätta efteråt, anar att man får igen det här lögnspelet när han blir äldre. Det är väl just det som kallas Karma tror jag....
Miranda är hemma med mig idag och har målat fåglar på förmiddagen, som ingick i hennes läxa. "Nu har jag gjort nog för idag" sa hon efteråt så bestämt att jag inte dividerade mer om det. Sedan dess har hon masat omkring här hemma i tystnad och lugn. Hon laddar sin energi av tystnade så jag håller mig en bit på avstånd från henne eftersom jag vet att hon vill ha det så ett tag.
Men snart ska jag ropa på henne och störa tystnade eftersom det börjar bli dags för valp-matnings-dax. En sådan grej är en av de få grejer som faktiskt får avbryta hennes stillhet en stund. Och vem kan motstå och avbryta sina aktiviteter för valparna förresten? Tänk att man kan bli så kär i så små, små ynkliga varelser som knappt kan gå ens.... Kolla gärna in på hundsidan och titta på lite nya bilder! KLICKA HÄR

Prinsessan på ärten
Att hennes liv är så rikt och så mycket mer genuint än många andras och att det vore ju det ultimata om alla hade asperger, men nu har ju inte alla de och därför klassas det som olikt trots att det är unikt.
Men att det så klart blir mycket jobbigare för henne än för dem som inte uppmärksammar alla de sinnesintryck som hon gör att lära sig saker snabbare i skolan eller förstå beskrivningar snabbare osv.
Miranda som är klokare än så frågade mig:
"men varför ska man ödsla bort hela sitt liv på måsten då? Som att gå i skolan? Vore det inte bättre om man fick lägga tiden på det man själv ville än det alla andra vill? Jag till exempel kan inte lära mig matte i klassrummen där alla pratar och kastar sudd på varandra, men om jag fick lära mig matte ute på en vacker äng med massvis av blommor, en liten bäck som porlade och fågelkvitter runt omkring mig, då skulle ju jag lära mig matte bättre. Då har jag ju lärt mig en massa saker samtidigt som jag fyllt mitt liv med en massa saker som jag vill uppleva."
Ja varför är det inte så? Jag hade inget bra svar på det förutom att "Du är nog en ängel du Miranda, här på jorden för att lära oss en massa saker som vi behöver. Tänk att du är min dotter! Bättre skatt kan man ju inte få."
