ja visst finns de. Och de bor ibland oss. Både himmelska och jordiska. Vi är bara så fast i den materiella och stressadde vardagen att vi inte alltid ser dem. De knackar på vår dörr, men vi öppnar inte. Varför? jo för att vi inte hör dem eller inte hinner eftersom vi är fullt upptagna av annat. Ibland påminns vi. Stannar upp. Lyssnar, känner och funderar. Sen går vi vidare igen utan att vidare känna glädjen och tacksamheten just då.

Ibland tar vi ändå en promenad för oss själva och hör dem viska till oss, påminner oss om att de finns eller säger något till oss som gör livet så färgstarkt och fantastiskt. Ändå hjälper det inte alltid.

Jag möter ibland dem som är arga över situationer och andra människor så till den grad att de uppslukas av ilskan eller irritationen så mycket att de inte ens tittar åt sina änglar.  

Jag möter ibland dem som tror att livet går i 120 km i timmen hela tiden och att de måste ligga först i hastighetstävlingen. Som om den skulle sluta utan dem. Som om någon ens vill ha den kvar.

Jag möter ibland dem som grämer sig över sin egen olycka, ohälsa eller bristande situation. Sådana som fallit offer under sig själva och den enda fångvaktaren är just dem själva. Fångvaktaren själv har inte bett om jobbet utan är även den en ängel som viskar oavbrutet om att släppas fri och att börja skapa.

Vi ser inte änglarna alla gånger trots att de bor här ibland oss. För mig är min familj, mina barn, mina vänner, mina hundar, mina grannar, mina medmänniskor Mina Änglar. Mitt liv skull ju vara så färglöst utan dem! För någon någonstans är jag en ängel för dem. Precis som du är en ängel för en annan och kanske 100 tals. Hur många spelar ingen roll. Inte ens om du inte tror att du är en ängel för någon.

Huvudsaken är att du ser dig själv som en ängel! Ditt liv är en gåva värd att förvalta. Du är unik och har betydelse. Annars hade du inte gått här på jorden just nu.

varje kväll när jag stoppar om barnen för att sova påminns jag alltid av tanken om hur rikt mitt liv är. När jag ser de trygga somna i ro och lämna mig en stund för drömmarnas egna liv och landskap kan jag inte göra annat än att känna tacksamhet och glädje över dem. Mina änglar finns i allra högsta grad och jag försöker att se dem så mycket jag kan utan att hamna i stresshjulet, falla i dövhet eller ramla som offer för yttre påverkningar. Vi är inte mer än människor allihop och vi kan inte alltid lyckas. men vi kan ha det i åtanken och påminna oss själva när vi märker att vi hamnar fel. varje sekund är en ny början på vårt liv. Vi kan alla fånga den.