Idag missade vi ett läkarbesök hos Hab. Det är en mycket dyr affär att missa tyvärr... jag fick iaf möjlighet att tala ostört med läkaren per telefon. Ett samtal som river upp många känslor och frågor. Det är inte alltid lätt att se klart och tydligt på situationer som man väljer att i vardagen intala sig själv omedvetet om att är helt naturliga och övergångna.

Nu väntar iaf ett specialteam att arbeta intensivt för vår del och jag hoppas att vi för en gång skull får hjälp. tyvärr har det inte varit så tidigare. Alla timmar vi suttit på bup och Hab och lyssnat, svarat, vridit och vänt på situationer utan att komma någon stans alls i realiteten. På papper är det snyggt förstås. Dessutom har ju vi haft oturen att ha bytt personal fler gånger varje år sedan dess vi börjat. Det betyder att nya personer sätter sig in i problemet hela tiden, med sitt egna sätt att se problemen på. Och vi har om och om igen fått försöka förklara vad vi vill ha hjälp med. När vi väl nått dit har vi bytt psykolog, kurator och läkare igen.

Jag är ofta för medgörlig. Nickar och håller med och känner att jag vågar och vill testa nya saker och försöker hela tiden att se det positivt. Nu sade jag ifrån ordentligt. Tack vare en underbar läkare på hab blev jag efteråt tackad för min ärlighet med orden: detta borde vi höra oftare. Här brister ju hela det vi står för.

Jag är skeptiker och det är bra många gånger men hindrar mig också fler gånger från att testa många saker. Tack vare Anneli Remsöbo som gav oss en flaska Bachdroppar så tillät jag mig själv att testa dem. Inte på mig förstås men på vår lilla hundtjej Signa.

Och tro det eller ej men jag tror att vi håller på att få en ny tjej här i huset! Ett lugn har bildats hos henne som jag inte trodde var möjligt. Hon är säkrare och har idag gjort alla hundpromenader utan att skälla! Det hör inte till vanligheten. Hon skäller inte ens när det ringer på dörren eller när gäster kommer in. Det är helt omöjligt!

Jag måste medge att de här dropparna faktiskt hjälper, om det så är för stunden eller inte vet jag inte men jag tänker absolut fortsätta att ge henne lite blomkraft i fortsättningen. ( övertygad om att det är Bachdroppar Cesar som talar med hundar har i bakfickan också och ger dem i smyg när inte kameran är på.....men säg inget till nån....)

Idag råkade jag byta namn på några datorfiler. Shit happens. Det resulterade iaf i att Per har suttit på eftermiddan framför datorn febrilt knappetiknappande på tangentbordet, svettandes och undrandes; Vad faaaan har du gjort???

Det vet ju inte jag heller, men jag fick ju mina grejer att funka iaf trots filnamnsbyterna. med andra ord sabbade jag bara Pers grejer och det var ju bra prioriterat tänker jag och istället har jag ÄNTLIGEN fått lägenheten ommöblerad.

Miranda har fått ett nytt rum på en plats i källaren som jag inte visste fanns innan! Jag trodde att det var en soptipp för allmänheten bakom en dörr i källaren, men när jag började att undersöka utrymmet lite närmare insåg jag att det bara var VÅRAT skräp som låg där. Så nu har jag fått iväg x antal kilo ton skräp till de sälla jaktmarkerna och istället kunde jag utnyttja ännu mer rum i den lilla radhuslägenheten. David och Lova fick därigenom också ett varsit rum! Nu är det bara lite tavlor och en o annan snyggdetalj som saknas, men det tar jag inte idag. Min rygg värker. För tre barn att  få ett eget rum är en lyx när man bor i en trea.... Men det funkar bara man vill! det är bara att trolla lite och vips går det lika snabbt som att döpa om några filer i datorn, och förändrar hela tillvaron på ett ögonblick.

Här kommer lite bildbevis:)

Här händer visst inte mycket nu, och jag skyller på det fina vädret att mallanrummen mellan blogginläggen blir så långa.....

Skolan för barnen närmar också sitt slut och det medför en hel del mer att göra. Men efter den nionde tar vi sommarlov och njuuuuter av ledigheten. Om vädret tillåter tänker vi tillbringa stor del ute i vår vackra stuga.

Där ute kan jag också planera i lugn och ro till min nästkommande kurs i augusti, läs gärna om den och mina andra uppdateringar på http://ninaswachipi.webs.com .

Vi har också fått tillökning i släkten. Barnen har fått en tremänning:) Så GRATTIS vill jag säga till AnnaLena med familj till lillkillen!

Imorgon rör vi oss mot Hudiksvall och tittar på härliga ALVA som uppträder på talangtävlingen där. Och så håller jag alla tummar för att det går bra för henne. Hon har ju en tendens att charma i både röst, hjärta och röst den härliga tjejen!

Ryggskott...är det värre än nackskott? Sa en liten kille för några år sedan. Nej nackskott är nog en aning allvarligare men ryggskott är inte kul det heller.

Jag vet ju att det hör våren till, ändå blir jag lika förvånad varje år. Jag är som en liten pensionär och får ont i ryggen varje år när våren kommer och jag gått för lite klädd....nej det ska visst vara halsduk och tjocktröja fram till juli för jag ska hålla mig hel i kroppen.

Benvärmare och tjocka strumpor måste jag ha på sommarkvällarna också annars får jag ju ont i vristerna och varmt runt nacken måste jag också ha för att inte bli stel....kommer inte krämporna lite väääl tidigt??? Här går ju jag omkring och tror att jag är 25 och så har jag en kropp som en 75-åring! Minst.....

hsh idag är ryggen bättre och jag vilar i massvis. Det är ju skönt också att slippa göra en massa saker utan att ha dåligt samvete...nu kan jag vila hela dagen. Spela schack, nintendo DS (När inte David ser), läsa böcker och dricka kaffe och äta mandelskorpor......så när jag tänker efter en gång till så är ju ryggskott en dröm mot nackskott ändå!

Jag är uppväxt med orden att sommaren är som vackrast mellan hägg och syren. Kanske har det att göra med att jag är gammal Sandvikenbo. Sandviken är ju syrenernas stad. Förr i tiden kantades hela staden av syrenbuskar har min pappa berättat och mellan alla bruksgårdar stod det som regel syrenhäckar. Idag finner man bara spåren av denna vackra stadsbild i de gamla bruksområderna i Sandviken där fortfarande syrenhäckar och träd är en del av bruksmiljön.

Idag på min promenad genom Forsbacka kände jag den välbekanta doften av hägg. 50 meter längre bort reser sig en enorm hägg. Jag fängslades  där av dess vackerhet och fantastiska doft. Tänk att något kan vara så otroligt vackert!

hela jag fylldes på av inandningen av dofterna från de vita små blommorna. Det är nu det är som vackrast tänkte jag tyst och nickade för mig själv.

All denna ljusgröna nyutslagna värld som ligger som ett täcke runt omkring oss. Tänk att vi får vara i den! Tänk att vi får se och känna denna otroliga naturförvandling i detta land. Vi är rika. Hoppas alla förstår vilken rikedom vi har och gör sig tid att stanna upp då och då och dofta och se på skönheten en stund....

Eller som Ronja rövardotter hade gjort: "...och så skrattade hon tyst, bara för att grönskan finns...."

Så funderade jag över om JAG berättat för mina barn om hägg och syren, nu när jag upptäckt att jag varit dålig på att sprida djur och naturkunskaperna vidare till mina barn. (Se förra inlägget) Så jag frågade ett av mina barn när jag kom hem, pekandes mot syrenträdet vi har på vår lilla radhusplätt.

-Vet du vad det här trädet heter?

-Liljekonvalj????

-Nej inte liljekonvalj! Det var ju de där små som du trodde var gräslök och åt en gång och fick så ont i magen....

-jaha, ja just ja....Är det blåsippa då...?

- Neej. Det börjar på "Sy...".

-En Cykel?!???!?

- Neej. "Syr..."

-Cirkel!

-Neej. "Syreeee...."

(Tyst)

-Syren heter den säger jag till sist.

- Jaha Sireniklia. Vilket konstigt namn den har....Som på polisbilarna!

Jo lite konstigt kanske.....Men fortfarande vackert:)

Jag är uppväxt på landet, med kor, grisar, hästar, får, höns och gäss och allt som hör därtill. Min mamma var Mulleledare, kunde allt i skog och natur och hur man tog till vara på den. Jag gick sedan med i miljörörelser i min ungdom....Men jag har inte vidarförmedlat ett dugg till min barn........!

Vi har varit på stugan några dagar. Huggit skog, krattat löv, barnen har badat, paddlat båt och bara njutit av naturen. Det kan mina barn. Men något MER om naturen kan de som sagt inte.

Ett smakprov kan jag bjuda på:)

Miranda visar ett sår på benet: Ankarn gjorde det här! (menar ankaret)
David: Bet ankjäveln dig? (menar and)

Lova: jag vill inte kissa på dasset för pappa säger att huggern bor där!
Jag: Snoken menar du va?
Lova: Ja så kan den kanske heta också.

David: Titta ankan! (Menar fortf. and)
Per: Det är en dopping.
(en kanadgås landar strax efteråt också på vattnet)
David: Där kom doppingpappan!

Per bygger fågelbon till flugsnapparna som flyger vid stugan. Barnen tittar på med blickar som tydligt visar hur konstig de tyckar att deras pappa är. jag står i närheten och hör ett av barnen säga till de andra.
-Var det verkligen flugsnoppar som skulle vara i de där?

Miranda klär av sig kläderna super snabbt och får på sig badkläderna ännu snabbare och säger. Nu är jag trött på att försöka få tag i fiskarna med håv, nu hoppar jag i och fångar fiskjävlarna!

Under kvällen spelar vi geni, en frågesport:

David får första frågan: Vad är reptiler ett annat namn för.
David helsäker: Suhuhuuupernåhååva! (supernova Fel svar....)

Nästa fråga:
-Vad heter grisens ungar? (alla barn tänker o tänker men ingen vet vad de kan heta)
- Jo men det vet ni väl, Vad grisens små söta, rosa ungar heter?
Lova: Rövhål.....?

NEJ! De är inte riktigt klok nån av våra ungar.....Tur iaf att de får oss att skratta en massa, det är ju guld värt det också:)

Vi håller fast vid seglet,
trots att vinden vill kantra oss.
Håller fast och tror att vinden avtar
med tiden.

Så kommer samtalen igen.
verkligheten.
Svarta bokstäver som tydligt visar oss
att det inte funkar mer.
jag berörs, ruskar av mig,
knyter om mina skygglappar.
Håller fast i seglet.

Jag vill och tror på en helt annan idé
än samhällets struktur och normer.
Olikt är unikt säger jag till dig.
Du är helt perfekt och kan bli vad du vill,
oavsett vad andra säger.
Du är bäst och vackrast på jorden
och jag är så stolt över dig.
orden säger ett, verkligheten en annan.

Du ser. Du vet. Du känner.
Och så lämnar jag dig kväll efter kväll
ensam i din säng att sova.
Jag ser dina tårar och din sorg.
Min tröst är aldrig tillräcklig
jag vet att tårarna är kvar där hos dig
när jag har somnat.

Inga skygglappar kan befria dig från verkligheten,
det är bara mitt försvar.
Ändå fortsätter jag knyta mina. Blundar
och hoppas att bilden förändras
när jag åter öppnar mina ögon,
och ser att dina stått vidöppna i stormen.

Förlåt mig för att jag inte kan
vända vindarna åt dig,
eller få dem att avta som jag lovat dig
om och om igen.....
men all den kraft jag har kvar just nu
går till att hålla oss fast
i seglen.

Godmorgon! Solen skiner och det känns varmt redan nu på morgonen när jag gått med barn till skolan. Välkommen våren!

och man blir salig av att se all växtlighet som spirar och gror, som en grön explosion i hela landskapet som nyss var inlindad i det vita snötäcket. Våren är sagolik tycker jag, med all sin potential och kraftfullhet.

Se dig omkring i naturen just nu och minns att du bär på samma potential och kraftfullhet även du. Alla har rätt att blomma. Människor bär en massa potential men få vågar tro på den. Få vågar låta den börja att växa. Våren hjälper oss lite på traven i detta tror jag. vad tror du?

Varje morgon pågår här hemma det stora strumpletar äventyret. Alltid lika mysteriskt bortblåst är de maka paren. Vi har en HEL trådback med omaka strumpor som söker en vän....börjar tro att nån i familjen äter strumpor. Andra alternativ har jag inte längre... Men även idag förundras jag över att barnen och jag ändå lyckades få till det, åtminstonet nästan, Lova har två strumpor med katter på, dock inte lika katter men ändå i snarlika färg, och det duger utmärkt för dagen.

Igår sjöng Lova med änglakören på Konsumstämman och jag är så fascinerad av vad duktiga barnen är. Och de tar i från tårna när de sjunger och bara smittar av sig till oss vuxna av all sin lekfullhet och lycka. Helt magiskt:)

Igår flyttade även våra små valptöser ifrån oss. Nu har vi bara en liten valp kvar i hemmet. det känns lite tomt men mycket lugnt här hemma nu. Och vi behöver nog vila ett tag efter de 16 valphysteriska veckorna trots allt:)

Idag ska jag ringa de väntande telefonsamtalen och så hoppas jag att Susanne dyker upp på förmiddagen och dricker lite kaffe med mig ute i solen.

Ha en fantastisk dag!

Försökte mig på att äta kött igår, det var en dålig idé. Igår mådde jag illa hela kvällen och mår illa nu på morgonen igen. Det känns som om fler och fler matprodukter plockas bort i mitt liv eftersom jag blir så sjuk av att äta det. Jag har redan plockat bort ägg, vissa mjölkprodukter, pasta och bröd. Egentligen borde jag förstås uppsöka läkare snart eftersom jag har löst mitt liv genom att äta i stort sett ingenting och kroppen börjar att ta stryk känner jag. Men steget till att uppsöka läkare är mycket stort.

Idag har jag Lova hemma. Hon hade ingen lust att gå till Forsenklassen idag och det är helt okej med sådana dagar tycker jag när man går på 6-årsverksamhet. Ikväll däremot ska Lova och jag gå på vår livs första Konsumstämma där hon ska sjunga med Änglakören. Har jag gått på konsumstämman bör jag nog snart börja räkna mig som Forsbackabo....Det är underligt det där. Jag känner mig fortfarande som en Sandvikenbo med 11 år i Jäderfors och 7 år i Östanå, ändå har jag faktiskt bott i Forsbacka i 14 år nu....Jag som trodde att det var bara en tillfällig lösning för mig eftersom när jag flyttade hit var ungdomslägenheterna så billiga och enda alternativet för mig att kunna flytta hemifrån och jag jobbade på den tiden på studiefrämjandet i Gävle så resvägen blev dessutom kortare. Inte kunde jag då föreställa mig att jag fjorton år senare skulle vara kvar här....Det borde ju faktiskt betyda att jag trivs ganska bra på den här lilla orten, och ikväll ska jag gå på den absoluta Forsbackabotillställningen. Konsumstämman. Livet är bra märkligt:)


I lördags flyttade iaf en  av våra valpar till Järbo. Jag tror att han får en fantastisk uppväxt och tillvaro där, ändå känner jag förstås en saknad av att inte ha honom här hos oss, en blandad känsla, men jag vet att jag gjort absolut rätt i val av familj till honom. På eftermiddagen kommer en kvinna från gävle och hämtar båda våra valptöser. Det känns också bra att skicka iväg dem tillsammans, veta att de har tryggheten av varandra i flytten. Ändå har jag en klump i magen för dem också och David är jätteledsen, han är så otroligt förtjust i lilla pufftjejen. Så många tårar har vi torkat på honom den senaste tiden...

Idag ska jag ringa runt till lägergårdar och stugbyar för att hitta en bra plats till min kommande kurs. jag har upptäckt att de flesta alternativen är uppbokade den helg jag valt så det här har varit riktigt kruxigt. Nu tror jag ändå att jag har fått napp, frågan är bara hur mycket stället kostar. Det är det jag ska ta itu med i dag och så hoppas jag att det löser sig så att jag får koncentrera mig på annat ett tag än att ringa runt till olika kommuner och föreningar....ha en bra dag!

Idag är Miranda på sitt livs första PRAO. Hon är på kyrkogården och har min mammas barndomskamrat Kerstin som handledare. jag tror de kommer trivas riktigt bra ihop.

Ikväll ska jag på skolråd igen. Hör gärna av er ni föräldrar som tittar in här om det är något ni vill att jag tar upp.

jag ska också ringa veterinärerna i Valbo och beställa undersökning av två av mina små söta valpar som flyttar ifrån oss redan på söndag. Det känns lite vemodigt och sorgligt. Jag lovade mig själv den dagen vi insåg att Signa bar små valpar i sin mage att jag inte skulle fästa mig för mycket med de små djuren....Det var ju minst sagt lättare sagt än gjort. Idag inser jag att jag är så förälskad i de här underbara skapelserna att jag kommer bära spår av dem i resten av mitt liv. Jag sänder positiva och ljusa tankar kring dem nu och hoppas att det skyddar dem från alla faror i livet och att de får komma till bra hem och få minst lika mycket uppmärksamhet och kärlek som de själva ger.

Om framtiden kan vi inget veta ändå är det ofta strävan efter att utsäga den som upptar en stor del av vårt mänskliga tänkande....jag om nån borde kanske veta bättre ändå fastnar jag ofta i just den tanken, fler dagar bort, fler veckor, månader och år. fastnar och tror mig kunna utse den.

Idag ger jag tanken till mig själv att "allt blir precis som det ska, det finns en mening med allt och ögonblicket här och nu är alltför njutningsfullt för att inte ses och höras" Idag tar jag del av livet som är mitt och fyller det med det som tillhör stunden. Njuter av solen som kikar fram fram idag igen och låter mig överraskas av vad som bjuds.

ha en härlig dag!

Jag försöker alltid att handla utifrån hjärtat. Ibland övertalas jag tyvärr av förnuftet och ångrar mig sedan. Nu har jag gjort det igen. handlat efter förnuftet och ångrat mig. Det är precis som i tecknade filmer, där man kan se att en djävul sitter på ena axeln och en ängel på den andra. hela tiden viskar de i örat på mig och försöker att övertala mig i vissa beslut.

Den här gången handlade det om att göra rätt tänkte jag när valet låg framför mig. Hjärtat var tydligt men ändå valde jag precis tvärtemot.

Nu ligger jag grubblande och sömnlös på nätterna med ont i hjärtat och tårfyllda ögon. Varför lär jag mig inte att lyssna på känslan? varför sker detta om och om igen? Som om jag bär skyldigheter att handla efter vad som förväntas av mig istället för vad som jag känner för.

Står fortfarande i funderingar kring om jag kan förändra mina beslut. Om det är möjligt. jag vet att om jag inte gör det kommer ångesten fortsätta följa mig och funderingarna kring om hur det kommer att påverka resultatet. Tiden är dock mycket knapp och möjligheterna begränsade om ens möjliga. men jag behöver tid att tänka en stund nu. Behöver tid att bestämma hur fortsättningen blir. Fundera över om känslan är fel eller obefogad. Fundera över om förnuftet denna gång har rätt ändå. Fundera om jag ens har tillåtelse att göra mer i situtionen eller inte. Men jag vet att jag måste iaf ta tid för mina tankar och ensamhet i den mån jag kan.

Det här var förstås inget positivt inlägg. men jag står just nu inför så många frågor som ekar i mitt huvud. Jag ska ta tag i det här. Bara jag har makten över mitt eget mående och det är det jag tar tid för idag. jag ska gå hel ur detta beslut!

Hemma igen efter en mysig helg på harmoni-Expo mässan i Stockholm med Anneli. Harmoni för kropp och själ att få resa bort en stund, skratta och ha trevligt medan upplevelserna från Harmonimässan var si så där. Jag har iaf fått bekräftelse på att fortsätta göra det jag gör och lita till mig själv helt o hållet. Genom att betrakta en hel mässhall med andliga förmedlare eller tävlingsledare eller förresten bara ledare, förstår jag hur farligt det blir när medmänskligheten förvandlas till ledarskap eller drivs enbart utifrån ekonomiska intressen....Visst finns det fler som verkligen vet vad de gör, brinner för sitt arbete och verkligen förmedlar det rätta fortfarande, men fler gjorde mig besviken och förvånad.

Mest besviken blev jag på att möta Pehr Trollsveden. Författare och andlig föreläsare. Han kändes mer som en skicklig dammsugsförsäljare och påminde starkt om Ulf Ekman....nej förresten Ekman är ganska lugn jämfört med Trollsveden.

Även Solöga förvånade mig. Hon talade hjärtats språk helt utan att göra det från hjärtat. Som om hon helt glömt meningen bakom sina ord och istället helt drivs av ett ekonomiskt intresse hon med. Förvånande. Å andra sidan såg jag inte många besökare heller vid hennes bord.

Karin däremot hade också bord på mässan. Och hon lös av glädje och kreativitet, full av inspiration. Precis som alla borde göra en sådan här helg. Och Siw Knoke var i vanlig ordning helt fantastisk! Stor och liten på samma gång med ett äkta hjärta. Helt klart värd resan till harmoniExpo!

Och Anneli och jag hade som sagt trevligt och kul. Skönt att få skratta, koppla av och bara njuta. men nu njuter jag också av att vara hemma igen. Känna all saknadskärlek från barnen och hundarna förstås och att få träffa Per. lagomt trött och sliten med ömma fötter kryper jag tidigt ner i sängen ikväll och i morgon ska jag försöka att ta hand om hela köket disk och handla upp ett tomt kylskåp....

Små saker gör sådan stor skillnad. Små glädjeämnen sprider så mycket ljus i vardagen. Just nu strålar jag i glansen av att bara vara i dessa små glädjeämnen och på lördag ser jag fram mot min Stockholmsresa!

Igår fick vi besök av en mycket mysig familj som jag hoppas blir en av ägarna till en av våra ljuvliga valpar!

Idag är det regn ute och det passar mitt överfulla-tvättkorgs-problem. mina stå-i-telefon-kö-samtal, mitt grusiga golv, mina obadade hundar, barnens ostädade rum, de dammiga trapporna, det obakade brödet och de obetalda räkningarna.....

eller så tar jag och powerdansar ur och i mig en massa härlig energi och mediterar en stund på det....Det andra alternativet lät så mycket mer lockande, nu återstår att se vilken karaktär jag egentligen har:) 

Tack också till alla intresseanmälningar till min kommande kurs i Augusti. Jag ska snart skicka mer information kring den, jag ska bara försöka boka lokal innan och om det blir som jag vill kommer helgen att ges i en fantastisk gård strax intill rullsand och dess vackra miljö!  Läs mer om helgen HÄR 

Internet öppnar verkligen dörrar om man önskar. Just idag har det skett för mig att, en för några år sedan helt osannolik händelse, kunde ske på grund av hur lätt det är att söka informaton och kontakt via nätet.

För en tid sedan fick jag en bok i min hand. En bok som öppnade helt nya tankar hos mig. jag kände en stark samhörighet med författaren i fråga och våra liv kändes så sammankopllade och magiskt lika.

På facebook hittade jag författarens profil. Jag skrev ett brev till henne och berättade om mina tankar och mina framtidsvisioner. Dagen efter fick jag svar på mitt brev, och hon skrev att hon tyckte att mitt brev var så intressant att hon erbjöd mig en date med henne i september. Författaren kommer från USA men kommer i september att befinna sig i sverige.

Nu ska jag formulera ett "ja tack-brev" tillbaka, bara den hysteriska Wooohoooo känslan har lagt sig lite så hon inte upplever mig som en stalker....sen måste jag öva upp engelska språket. Dagens hemliga erkännande: JAG ÄR VÄRDELÖS PÅ ENGELSKA. 

..... att hon ens kunde läsa mitt brev till henne är en gåta......eller så är det så illa att det var just engelska ordförväxlingar som gjort att hon tror att jag menar helt andra saker än vad jag gör...svårt att fortsätta de diskussionerna i så fall....jag får hoppas att hon får så många beundrarbrev att hon helt glömt mitt om vi vi ses:)

Idag har jag skickat med barnen en varsin trädgårdskratta och varsin matsäck till den stora städdagen i skolan.
När vi bodde på ett annat ställe i Forsbacka fanns det en finsk herre som utnämt sig själv till fastighetsskötare och trädgårdsmästare.

Ett ganska vanligt fenomen, tror jag, att dessa former av herrar förekommer.
Kännetecknen är ofta en pensionerad heltidsarbetare som känner sig sysslolös, understimulerad och att han avsaknar en samhällelig funktion och därmed uppfinner ett eget arbete åt sig för att öka sitt eget värde.

Den herre som jag talar om, den finske mannen där vi bodde förut, han vaktade gräsmattor, grusgångar, parkeringar, sophus och kontrollerade noga okända gäster som hälsade på i området, nya bilar som parkerade osv osv..... men denne man han krattade inte med en vanlig trädgårskratta som vi inte utan han gick alltid omkring med sin "Rääkossratta". Jag som inte är så van med den finska brytningen trodde till en början att det handlade om en räkostmacka men så var ju inte fallet.... Vissa saker biter sig ändå fast hos oss. Och detta har bitit sig fast hos mig. varje gång jag anväder eller behöver en trädgårdskratta tänker jag tyst "måste ratta upp här lite med min räkossratta..."

Ja, ja nog om detta. idag har iaf per äntligen köpt en ny bil till familjen. En buss som vi behöver. Kontot gapar tomt resten av månaden, den var lite dyrare än vi tänkt oss från början. Men det är det värt om den nu är så fin som den ser ut!

Inre kraft och Andlig utveckling

sommarkurs 2010

Du kan! Du vågar!

Bara Du har potentialen att nå precis dit du vill!

 

En helg där vi plockar fram vår inre kraft och utvecklar våra andliga förmågor. Helgen bjuder bl.a på: Meditationer; ljus-, dröm-, guide-, vägledning- & utrensning-. Qi andning, mindfulness, workshops, föreläsningar, diskussioner, indianinspirerad dans, mantrasång och meditativ rytm samt fler andliga övningar.

kursavgift: 1000 kronor + mat/logi 300 kronor.                      (preliminärt datum 27-29 augusti)

intresseförfrågan: [email protected]

Igår när Per och jag tog en kvällspromenad med hundarna, gick vi förbi en balkong till en lägenhet där tidernas fest ägde rum...iaf lät det så...

På balkongen stod två yngre män och hade ett mycket intelligent samtal, iaf såg de mkt seriösa ut och det kändes som om de själva tyckte att de kunde en massa trots promillehalten i blodet:

- Sådana där med asperger är det inte sådana där som typ om man ba frågar "kan du skicka mjölken" osså gör dom inte det?

- ah sådana är det....

- ah då vet jag vad det är. För en gång träffa´jag en sån och jag typ ba fråga: kan du skicka mjölken osså gjorde den inte det.

- ah det var en sån!

de båda ynglingarna var helt omedveten om att vi hörde dem, helt omedveten om vår relation till "sådana där med asperger". Vi skakade lite på huvudet, log åt varann och gick vidare.

Egentligen blev jag nog lite förvånad också för jag trodde att samhället informerade mer om diagnoser idag? Och att kunskapen är högre idag än så här?? men, men, jag förstår ju hur fel jag har, det är inte alls så självklart som jag tror.

Jag tycker synd om Miranda som kommer att växa upp med sin diagnos och hur många hon måste förklara för vad den innebär. Eller ännu värre. Hur många som dömer henne efter förutfattade meningar. Som om det inte räcker med att redan bära diagnosen som ett handikapp i vardagen och skaffa sig en fungerande relation till den. Man måste ta hand om andras relation till den också....jag vet att jag inte kan skydda henne livet ut genom att ta hand om alla dessa funderingar åt henne. Ändå önskar jag att det är just det jag skulle kunna.

Ännu en dag till ända. Och jag har bakat mitt livs första mandelskorpor! Superenkelt och helt fantastiskt gott. Nästan beroendeframkallande:)

Vi flyter någorlunda i motström just nu. Livets prövningar och osäkra vägval som vi ska gå igenom. Det är ju av sina motgångar man kan nå fram till och uppskatta sina framgångar. Vi lever, vi lär och vi växer hela tiden. Så är det för mig och för alla andra. Det vet jag ju. Ändå är det tufft emellanåt. Man sliter sig i håret en del. Spottar och ilskas över situationer, motgångar och missöden. Men i allt detta försöker jag att se allt positivt. Ser mina önskningar genom att föreställa mig dem. De finns där, strax bakom hörnet. Det vet jag och det gör mig stark att uthärda.

Mitt i detta så tackar jag för alla underbara människor jag har omkring mig. Idag har jag haft besök av både Lina och Susanne och det gör mig glad:)

Dessutom har jag ju tre helt fantastiska barn som sprider glädje mellan skurarna. Idag bakade Lova kokostoppar alldeles själv. Massvis av former, storlekar och olikheter blev det, men ack så goda de med:)

Lova och Miranda har jag flätat hela håret på idag, med små, små flätor, så imorgon när de går iväg till skolan kommer de att se ut som de små prinsessor de är.

Och David står brevid mig just nu och ber mig att avsluta skrivandet så att han kan få höra godnattsagan snart. Och så får det bli nu. God natt mina vänner, sov så gott och dröm spännande drömmar! Kom ihåg att när vi sover står vi helt förutsättningslöst inför de inre budskapen och råden och det är då vi har som mest chans att lyssna till oss själva. Drömmar är en underskattad lyx vi människor fått i gåva:)

Jag följer vulkanutbrottet på Island med fascination. Fascination över vad jorden är kapabel till och vad liten vi människor blir när jorden själv väljer att förmedla sig. Och vad lamslagen vi människor blir när bekvämligheterna vi är vana med i vardagen plötsligt inte längre fungerar.

Speciellt i norden och delar av Europa tror jag detta slår hårt mot oss människor. Vi är inte van med naturkatasrofer, krig eller svält. Vi är helt omedvetna om vad det egentligen innebär att leva i en katastrof. I en osäker eller helt omöjlig miljö. Vulkanutbrottet på Island är i många andra länders ögon en bagatell och en helt acceptabel och fungerande katastrof. För oss däremot är den förödande och oöverstiglig.

Det sitter idag människor från Sverige, norden och Europa på flygplatser runt om i världen och väntar på flyg hem. Vissa saknar medicin, är sjuka eller har någon anhörig i Sverige som behöver dem här. Ändå fokuserar media mer på den svenska exporten och importen. På turismen och den ekonomiska situationen för flygbolagen.

Därför har man nu börjat att släppa iväg ett och annat flyg. Frågan är ju varför man gör det? handlar det om att det är säkert att flyga just nu, eller handlar det om att vi inte har råd längre? Eller att vi helt enkelt inte kan medvetengöra oss om vad naturkatastrofer egentligen innebär? Eller att vi inte har tid att vänta? 

det är ju inte konstigt att jorden börjar tala till oss....


"....och jorden kommer att fortsätta tala till oss....men när kommer vi att börja lyssna till den?"