Knack, knack på dörren vem där?
- Knack, knack på dörren.
- Vem där?
- Du kan kalla mig Ett Problem bara.
- Vad gör du här?
- Ställer om din vardag lite bara, och jag har en kompis med.
- Varför då?
- Du vet väl att ett problem aldrig kommer ensam....?
- Vem bjöd hit er då? Inte jag väl....?
- Nej vi blir sällan bjuden vi hälsar på ändå.
- Vad är meningen med det?
- Det finns en mening med allt.
- Vad gör jag för att bli av med er då?
- Se till att ta hand om oss bara så försvinner vi snart. Sedan kan du tacka oss.
- varför ska jag tacka er ni ställer ju bara till en massa krångel
för mig och tar av min tid!
- Det gör vi bara för att du ska få bättre med tid när vi gått
och när vi går öppnar vi ett fönster åt dig så att du kan få in
nytt ljus i vardagen, eller så öppnar vi till och med en ny dörr åt dig.
- Ja om du säger det så....Välkommen in.
- Vem där?
- Du kan kalla mig Ett Problem bara.
- Vad gör du här?
- Ställer om din vardag lite bara, och jag har en kompis med.
- Varför då?
- Du vet väl att ett problem aldrig kommer ensam....?
- Vem bjöd hit er då? Inte jag väl....?
- Nej vi blir sällan bjuden vi hälsar på ändå.
- Vad är meningen med det?
- Det finns en mening med allt.
- Vad gör jag för att bli av med er då?
- Se till att ta hand om oss bara så försvinner vi snart. Sedan kan du tacka oss.
- varför ska jag tacka er ni ställer ju bara till en massa krångel
för mig och tar av min tid!
- Det gör vi bara för att du ska få bättre med tid när vi gått
och när vi går öppnar vi ett fönster åt dig så att du kan få in
nytt ljus i vardagen, eller så öppnar vi till och med en ny dörr åt dig.
- Ja om du säger det så....Välkommen in.
humpffrgh
Såg idag ett par i 60årsåldern som kom ut från Onoff. Mannen bar en påse från affären i fråga. han var så glad att han nästan vibrerade och skuttade sidledes fram för att prata med kvinnan, medan kvinnan själv gick trött brevid med hängande huvud och Han utbrister "Det här var ju SÅ billigt så vi kan köpa en till om vi vill senare!!"
Hon svarar: "humpffrgh" lite tyst.
Exakt samma sak skedde en timme tidigare med ett annat par i en omklädeshytt på klädesaffären. men i total omvänd ordning och när kvinnan glatt utbrister inifrån hytten: Jag tror jag köper allihop! De är ju inte så dyr och jag kan inte bestämma mig vilken jag vill ha mest. mannen svarar tyst: "Humpffrgh".....
Tycker det vore på tiden att vi inför ett nytt ord i svenska akademins ordlista:
Humpffrgh. uttalas lågt och nästan bubblande och betyder ungefär: Vad Fan ska vi med den här skiten till? Kunde vi inte köpt nåt roligare för pengarna....Du har ju redan TUSEN av sådana där grejer hemma!
Män är från Mars och kvinnor från Venus. Tror inte vi kan blunda helt för det:)
Hon svarar: "humpffrgh" lite tyst.
Exakt samma sak skedde en timme tidigare med ett annat par i en omklädeshytt på klädesaffären. men i total omvänd ordning och när kvinnan glatt utbrister inifrån hytten: Jag tror jag köper allihop! De är ju inte så dyr och jag kan inte bestämma mig vilken jag vill ha mest. mannen svarar tyst: "Humpffrgh".....
Tycker det vore på tiden att vi inför ett nytt ord i svenska akademins ordlista:
Humpffrgh. uttalas lågt och nästan bubblande och betyder ungefär: Vad Fan ska vi med den här skiten till? Kunde vi inte köpt nåt roligare för pengarna....Du har ju redan TUSEN av sådana där grejer hemma!
Män är från Mars och kvinnor från Venus. Tror inte vi kan blunda helt för det:)
riva murar och bygga broar.
varför bygga murar runt sig själv när man istället bara kan riva dem och se vilken häpnadsväckand utsikt man har? Ingen är bättre att sätta gränser för sig själv än just vi själva.
Tänk om vi var lika duktiga på att bygga broar. Vilken otrolig kapacitet vi människor skulle ha!
Idag ömprövar jag mina val och ifrågasätter mina tidigare arkitekriska verk. Vad kan jag plocka bort? Vad finns där utan egentlig grund eller anledning? Vilka hinder har jag lagt ut för mig själv bara för att jag tror att de måste ligga där?
Ibland sker saker som får oss att öppna ögonen och se saker som tidigare varit dolda. När man är med om det så upptäcker man ganska snart vad man har krånglat till saker eller satt upp konstiga begränsningar och regler för saker som ingen egentligen har bett en om. Eller blundat för helt omedvetet.
Det kan sticka oss i själen när vi först ser det, men när vi låtit oss betrakta det ett tag brukar det efter en kort stund bara bli helt naturligt. Och till sist förstår vi varför allt blev som det blev. Varför vi just då tvingades att se med nya ögon på gamla mönster.
Det är bra att uppleva brister för först då inser vi att de fattas oss något och först då kan vi aktivt välja att plocka in det i vårat liv och leva det ännu bättre.
Idag river jag murar.
Det gör ont och gott på samma gång. För jag vet att när den sista stenen är borta kan solstrålar åter kittla de delar som tidigare legat i skugga.
Just Idag är jag stark.
Tänk om vi var lika duktiga på att bygga broar. Vilken otrolig kapacitet vi människor skulle ha!
Idag ömprövar jag mina val och ifrågasätter mina tidigare arkitekriska verk. Vad kan jag plocka bort? Vad finns där utan egentlig grund eller anledning? Vilka hinder har jag lagt ut för mig själv bara för att jag tror att de måste ligga där?
Ibland sker saker som får oss att öppna ögonen och se saker som tidigare varit dolda. När man är med om det så upptäcker man ganska snart vad man har krånglat till saker eller satt upp konstiga begränsningar och regler för saker som ingen egentligen har bett en om. Eller blundat för helt omedvetet.
Det kan sticka oss i själen när vi först ser det, men när vi låtit oss betrakta det ett tag brukar det efter en kort stund bara bli helt naturligt. Och till sist förstår vi varför allt blev som det blev. Varför vi just då tvingades att se med nya ögon på gamla mönster.
Det är bra att uppleva brister för först då inser vi att de fattas oss något och först då kan vi aktivt välja att plocka in det i vårat liv och leva det ännu bättre.
Idag river jag murar.
Det gör ont och gott på samma gång. För jag vet att när den sista stenen är borta kan solstrålar åter kittla de delar som tidigare legat i skugga.
Just Idag är jag stark.
den yngre världen....
Lova saknade vantar till skolan idag så därför följde jag med henne in i skolan nu på morgonen för att se om de fanns där.
Efter att ha sökt igenom hennes hylla, de andra barnens hyllor, torkskåpet, elementerna och tre upphittade-kläder-lådor fann jag:
Ett örhänge, en strumpa, tre mössor och 13 vantar, varav två av dem blev ett likadant par..... Hur går det till??
Kan hon ha glömt att sätta på sig båda vantarna 9 gånger på väg hem från skolan så att 9 vantar gömmer sig lika flitigt här hemma?
Eller är det så bråttom efter rasten så att vantarna liksom försvinner på vägen in till klädhängaren, varav 9 alltså utomhus?
har hon råkat fått med sig en vante ner i matsalen 9 gånger? Enda stället jag inte sökt på än.
Eller har de förvandlas till kaniner? (Hennes vantar gör det ibland) och bor i någon snödriva utomhus?
Något är det iaf som sker i den yngre världen, något som kan komma att bli en gåta för oss vuxna..... På vägen ut från skolan träffar jag en annan mamma som tittar upp på mig, nerhukad i upp-hittat-lådan, hållandes fyra vantar av olika sort tillhörande hennes barn.....Jag är alltså inte alldeles ensam att fundera kring dessa mysterium.
Idag ska jag påbörja projektet leta-de-femton-böckerna-som-lånats-av-mina-barn-på-biblioteket-och-som-ska-finnas-här-hemma-nånstans-trots-att-jag-inte-sett-en-skymt-av-dem......
Efter att ha sökt igenom hennes hylla, de andra barnens hyllor, torkskåpet, elementerna och tre upphittade-kläder-lådor fann jag:
Ett örhänge, en strumpa, tre mössor och 13 vantar, varav två av dem blev ett likadant par..... Hur går det till??
Kan hon ha glömt att sätta på sig båda vantarna 9 gånger på väg hem från skolan så att 9 vantar gömmer sig lika flitigt här hemma?
Eller är det så bråttom efter rasten så att vantarna liksom försvinner på vägen in till klädhängaren, varav 9 alltså utomhus?
har hon råkat fått med sig en vante ner i matsalen 9 gånger? Enda stället jag inte sökt på än.
Eller har de förvandlas till kaniner? (Hennes vantar gör det ibland) och bor i någon snödriva utomhus?
Något är det iaf som sker i den yngre världen, något som kan komma att bli en gåta för oss vuxna..... På vägen ut från skolan träffar jag en annan mamma som tittar upp på mig, nerhukad i upp-hittat-lådan, hållandes fyra vantar av olika sort tillhörande hennes barn.....Jag är alltså inte alldeles ensam att fundera kring dessa mysterium.
Idag ska jag påbörja projektet leta-de-femton-böckerna-som-lånats-av-mina-barn-på-biblioteket-och-som-ska-finnas-här-hemma-nånstans-trots-att-jag-inte-sett-en-skymt-av-dem......
blixtrapport
Har ett hem som börjar att förvandlas till en flyttlådeförvaring varvat med sopsäckar av skräp. I 12 år har vi bott på den här adressen nu och samlat på oss en massa grejer som jag knappt visste att vi nånsin haft.... Hur vi ska få ihop allt är en gåta, tack o lov är det en bra stund kvar innan själva flytten än.
I allt rensande hittar man dock några guldkorn. Som den gamla ärvda kameran, tillverkad 1922. Ni vet en sån där konstig grej som man drar ut en stålställning i fram och håller under sig och tittar ner i när man fotar. Barnen begrep inte alls hur den funkade. "Titta ner i hålet???? Men vart syns bilderna då???" Nej det gör de ju inte, man får liksom chansa.... Fast jag tror knappast att det var enklare då heller.....
"drag ut bälgen så långt det går. när fronten är nästan helt utdragen känns ett litet motstånd. fortsätt att draga tills det inte går mer. Nu är kameran inställd. Nu inriktas kameran på det föremål som skall fotograferas och bildensom aklaa tagas bör visa sig i sökaren. titta alltid direkt uppifrån nedåt i sökaren - icke i någon vinkel från sidan. sökaren visar i det allra närmaste en trogen bild af föremålet som skall fotograferas om än i betydligt förminskad skala....VARNING den största försiktigheten måste iakttagas vid användning av blixtljus, så att man ej kommer med händerna för nära blixten, då denna bränner af, ty svåra brännskador kunna då erhållas...."
Ja ingen ska kunna påstå att det var direkt enklare förr.....
I allt rensande hittar man dock några guldkorn. Som den gamla ärvda kameran, tillverkad 1922. Ni vet en sån där konstig grej som man drar ut en stålställning i fram och håller under sig och tittar ner i när man fotar. Barnen begrep inte alls hur den funkade. "Titta ner i hålet???? Men vart syns bilderna då???" Nej det gör de ju inte, man får liksom chansa.... Fast jag tror knappast att det var enklare då heller.....
"drag ut bälgen så långt det går. när fronten är nästan helt utdragen känns ett litet motstånd. fortsätt att draga tills det inte går mer. Nu är kameran inställd. Nu inriktas kameran på det föremål som skall fotograferas och bildensom aklaa tagas bör visa sig i sökaren. titta alltid direkt uppifrån nedåt i sökaren - icke i någon vinkel från sidan. sökaren visar i det allra närmaste en trogen bild af föremålet som skall fotograferas om än i betydligt förminskad skala....VARNING den största försiktigheten måste iakttagas vid användning av blixtljus, så att man ej kommer med händerna för nära blixten, då denna bränner af, ty svåra brännskador kunna då erhållas...."
Ja ingen ska kunna påstå att det var direkt enklare förr.....
tilltrasslade hörselgångar....?
I ett tappert försök testade vi att vara lite pedagogiskt duktiga informatörer här hemma och berättade för barnen om den ojusta klädindustrin. Vi berättade om hur de massproducerar eftersom vi konsumerar så mycket och att kläder från vissa länder tillverkas av barn.
Responsen blev:
- Då ska jag aldrig mer köpa kläder därifrån. Barn är ju jättedåliga på att sy. Du skulle vara med på syslöjden nån dag får du se själv om du inte tror mig!
Ja, ja, informationen landade men misstolkades makabert. Resultatet blev ju ändock som det skulle.
Från och med nu är vi jättenoga med att kolla klädmärkningen innan inköpen och finansierar inte de butiker som fortfarande använder sig av barnproduktion för att minska utgifterna.
Responsen blev:
- Då ska jag aldrig mer köpa kläder därifrån. Barn är ju jättedåliga på att sy. Du skulle vara med på syslöjden nån dag får du se själv om du inte tror mig!
Ja, ja, informationen landade men misstolkades makabert. Resultatet blev ju ändock som det skulle.
Från och med nu är vi jättenoga med att kolla klädmärkningen innan inköpen och finansierar inte de butiker som fortfarande använder sig av barnproduktion för att minska utgifterna.
ett steg i taget...
tar ett steg i taget. Betar igenom allt som måste göras och ser genom fingrarna när det behövs. Och så släpper jag en del som om de vore färdiga. Bara för att orka med det jag måste göra. Men mitt i detta finns en massa ljusglimtar som håller mig levande, lycklig och inspirerad. Ja så är det faktiskt, just nu befinner sig ett lätt kaos i vardagen som jag tampas med men det är helt okej eftersom jag vet att det är övergångbara. I stillheten kan jag ladda energi så länge jag förstår att stillheten alltid finns där.
”stillhet innebär inte att vara på en plats där det inte finns oväsen, besvärligheter eller hårt arbete.
Stillhet innebär i stället att befinna sig mitt i detta men ändå vara lugn i sitt inre.
Det är det som är innebörden av stillhet".
”stillhet innebär inte att vara på en plats där det inte finns oväsen, besvärligheter eller hårt arbete.
Stillhet innebär i stället att befinna sig mitt i detta men ändå vara lugn i sitt inre.
Det är det som är innebörden av stillhet".
Operation virrpanna....
Vi gjorde ett försök att se gaygalan igår. Men barnen som inte hunnit kommit över chocken om att Babsan egentligen är en man, efter melodifestivalen förra helgen, blev helt förvirrade.
När Jill Johnsson dyker upp brevid Lisa Miskowski fortsätter förvirrelsen.....
barnen - Kolla där är en till som klätt ut sig till kvinna!
jag - Det är en tjej.
Barnen - har han opererat sig?
Jag - nej det är en tjej!
Barnen -men han sjunger som en tjej.
jag -Det ÄR en tjej.
Barnen - Va?
Tyst en stund.
Barnen- Han har breda axlar ser man.....
Jag ger upp.
Mellanakten:
Mona Sahlin hyllas.
Barnen: Ooooh inte visste jag att Miona Sahlin var ihop med en tjej.
Jag: Det är hon inte.
Barnen: Varför? Är hon singel.
Kameran rullar och en bild på Eric Saade visas (barnens favorit)
barnen- TYPISKT att han ska gilla killar.....!
Nästa nummer som visas är på en manlig lättklädd akrobat som hissar sig upp och ner i ett rep. Numret utför han tillsammans med musik som sjungs av en kvinna! Förvirrelsen spårar ur ännu mer.
Barnen- Är det där en kvinna??
Jag- nej det är en man.
Barnen- Har hon opererat bort brösten??
Jag - Neej det ÄR en man!
Barnen- Vi hör väl på rösten att det är en kvinna.
Jag- Nej det är bara musiken i bakgrunden det är en man.
Barnen-Undrar hur hon såg ut innan hon opererade sig.
Vi väljer att byta kanal. Lämnar förvirrelsen åt tiden och hoppas att vi kan reda ut det här vid ett senare tillfälle.... Det märks att det här är småbyungar. Vi har inte så många transvestiter här omkring....
sömnlös natt
har orosmonster i huvudet som håller mig vaken på nätterna, idag fixar jag det jag kan påverka och förändra nu och släpper det som jag inte kan göra nåt åt än och förlitar mig till att allt i slutändan blir positivt.
Julgransplundring
Nu har vi städat undan julgranen. Julpyntet ryms i samma låda som jag vet att min mamma bar fram varje jul när jag var liten. (jag räddade de gamla julsakerna i flytten från huset när hon gick bort) Som barn tyckte jag att julsakerna var en tradition på samma sätt som allt annat som hör julen till.
Idag upplever jag att den traditionen har försvunnit ur många hem. Det är så viktigt idag att ha toppstajlat i hemmet, så nya julsaker inhandlas varje år för att passa in med inredningen.
När jag var liten tog mamma fram, den redan då välanvända papperslådan, med julpyntet. Kulorna, glittret, tomtarna och julstjärnan återanvändes varje jul.
jag minns speciellt förtjusningen över ståltrådstomtarna. Små smala, ganska fula tomtar, med flirtkulhuvud och böjbara armar och ben. De var roliga att hänga upp. Vissa hängde knäväck, andra klättrade mellan grenarna. En av tomtarna råkade mista sitt ansikte i en kattmun, men den slängdes aldrig efter den olyckan utan fick hänga med nästa jul igen. och nästa....och nästa....Och vi barn kunde fortsätta leken med tomtarna i granen varje år, precis där vi slutade leken ett år tidigare:)
För ja, visst ommöblerades granen dessutom hela julhelgen...den var ju bästa julleken!
Nu för jag traditionen vidare. Tar fram mammas gamla låda varje jul och hänger upp de alldeles för utnötta julföremålen. Och barnen hänger upp kulorna och ståltrådstomtarna (Glittret har jag bytt) och även den stackars tomten utan ansikte hänger med....
och så fortsätter de leken, där jag slutade den och när jag nu plockade undan granen hade julpyntet helt bytt plats och dessutom fördubblats med en massa andra snygga eller använbara attiraljer som påskfjädrar, plastfjärilar, ljusmarsaller m.m. Och jag valde att lägga ner allt i samma jullåda igen så jag kan se fram mot barnens förtjusning nästa år igen när de plockar upp de välbekanta sakerna, då kan leken fortsätta där den slutade nästa år också, och nästa jul och nästa igen....
Vi vuxna bestämmer ofta vad som är jultraditioner, men i barnens värld handlar det ofta om helt andra saker än sillens placering och de supertrendiga julgardinerna.
När jag var barn var det julpyntet som var det viktiga och den låååånga väntan på tomten framför Kalles jul uppe i mormors snurrfotöljer med alla kusiner, julkalendern förstås och julkrubban. Vad vi åt minns jag inte mycket av och jag har faktiskt ingen aning om vad mamma hängde upp för julgardiner.....
Idag upplever jag att den traditionen har försvunnit ur många hem. Det är så viktigt idag att ha toppstajlat i hemmet, så nya julsaker inhandlas varje år för att passa in med inredningen.
När jag var liten tog mamma fram, den redan då välanvända papperslådan, med julpyntet. Kulorna, glittret, tomtarna och julstjärnan återanvändes varje jul.
jag minns speciellt förtjusningen över ståltrådstomtarna. Små smala, ganska fula tomtar, med flirtkulhuvud och böjbara armar och ben. De var roliga att hänga upp. Vissa hängde knäväck, andra klättrade mellan grenarna. En av tomtarna råkade mista sitt ansikte i en kattmun, men den slängdes aldrig efter den olyckan utan fick hänga med nästa jul igen. och nästa....och nästa....Och vi barn kunde fortsätta leken med tomtarna i granen varje år, precis där vi slutade leken ett år tidigare:)
För ja, visst ommöblerades granen dessutom hela julhelgen...den var ju bästa julleken!
Nu för jag traditionen vidare. Tar fram mammas gamla låda varje jul och hänger upp de alldeles för utnötta julföremålen. Och barnen hänger upp kulorna och ståltrådstomtarna (Glittret har jag bytt) och även den stackars tomten utan ansikte hänger med....
och så fortsätter de leken, där jag slutade den och när jag nu plockade undan granen hade julpyntet helt bytt plats och dessutom fördubblats med en massa andra snygga eller använbara attiraljer som påskfjädrar, plastfjärilar, ljusmarsaller m.m. Och jag valde att lägga ner allt i samma jullåda igen så jag kan se fram mot barnens förtjusning nästa år igen när de plockar upp de välbekanta sakerna, då kan leken fortsätta där den slutade nästa år också, och nästa jul och nästa igen....
Vi vuxna bestämmer ofta vad som är jultraditioner, men i barnens värld handlar det ofta om helt andra saker än sillens placering och de supertrendiga julgardinerna.
När jag var barn var det julpyntet som var det viktiga och den låååånga väntan på tomten framför Kalles jul uppe i mormors snurrfotöljer med alla kusiner, julkalendern förstås och julkrubban. Vad vi åt minns jag inte mycket av och jag har faktiskt ingen aning om vad mamma hängde upp för julgardiner.....
Gott nytt år
Ut med det gamla och in med det nya. The same presidier as every year!
Eliade-torsk som jag är kan jag inte låta bli att smaka på begreppet lite extra. Egentligen finns det ingen tid och inget rum, det är det mänskliga hjärnorna som skapat detta för att lättare förankra sig i verkligheten.
Inom det religiösa perspektivet löper tiden i samma takt men ändå i egen uppbyggnad mot det profana (ickereligiösa) Inom det religiösa kan vi göra tiden och rummet heligt på ett sätt som inte är lika uppenbara i den profana världen. Dock gör även de ickereligiösa människorna en del avvikelse i detta (En hel del faktiskt men det ska jag bespara er detta inlägg....:)). Bland annat på nyåret.
För en kort stund, just vid tolvslaget stannar vi tiden och existensen en kort stund för en återfödelse. Iaf om vi ska se till Eliades tankar och idéer. Vi förbereder noggrant innan det heliga momentet genom att duka upp god mat, skåla i champagne och klä oss i glitter och festbestyr.
Just vid tolvslaget tillåter vi oss själva att släppa allt det gamla. Just precis då är de tidigare felstegen eller misstagen förbi. Sorgen borta och de negativa tankarna försvunna. Vi återföds till ett helt nytt liv, ett helt nytt år helt obesudlat av gamla konservativa eller tunga energier. Vi lovar oss själva om bättring och försonas med det som skett.
Precis som det alltid varit. I myternas begynnelse sker samma sak. I Bilbelns paradis och syndafall sker samma sak, om än mer konkret för att vi skall kunna uppfatta innebörden. Återfödelsen ger människor ett lugn och en positiv känsla inför det nya. Helt nya möjlighter och nya tag.
En gång om året upplever vi denna högtidliga, själsrenande stund.
På nyårsdagen är känslan borta och vi skrapar åter igen tag i det gamla som trots allt följde med oss in i nästa år.
Egentligen borde vi människor fira nyår varje dag tänker jag. Bort med det gamla, in med det nya. Blomstra våra idéer, se positivt på tillvaron och våga chansa lite extra. Lova oss lycka och glädje och fira att vi ständigt gör nystarter genom livet. Jag tror iaf att det skulle göra oss psykiskt gott och minska både stress, utbrändhet och långtidssjukskrivning. Vi skulle kunna fira God ny Start varje dag istället och se vad som sker!:)
Så imorgon på nyårsdagen framför spegeln kan vi väl fortsätta önska oss själva en god ny start och göra det till tradition varje morgon och våga göra bruk av våra drömmar och idéer och se att livet är helt öppet för oss att tillbringa vårt eget liv på. Precis som vi själva vill ha det och precis varje dag hela tiden.
Jag ser på människor som frön som växer genom livet och när det blir vår sätter frön en märklig fart och skjuter upp genom jorden, växer så att det nästan syns och blommar ut till unika växtarter! PÅ samma sätt är det med oss människor men vi har berikats med egenheten att kunna blomma om och om igen hur många gånger vi vill.
GOTT NYTT ÅR! Ge dig själv ett löfte i år att våga blomma ännu mer och ta del av livet ännu mer kommande år. Det ska iaf jag göra.
Eliade-torsk som jag är kan jag inte låta bli att smaka på begreppet lite extra. Egentligen finns det ingen tid och inget rum, det är det mänskliga hjärnorna som skapat detta för att lättare förankra sig i verkligheten.
Inom det religiösa perspektivet löper tiden i samma takt men ändå i egen uppbyggnad mot det profana (ickereligiösa) Inom det religiösa kan vi göra tiden och rummet heligt på ett sätt som inte är lika uppenbara i den profana världen. Dock gör även de ickereligiösa människorna en del avvikelse i detta (En hel del faktiskt men det ska jag bespara er detta inlägg....:)). Bland annat på nyåret.
För en kort stund, just vid tolvslaget stannar vi tiden och existensen en kort stund för en återfödelse. Iaf om vi ska se till Eliades tankar och idéer. Vi förbereder noggrant innan det heliga momentet genom att duka upp god mat, skåla i champagne och klä oss i glitter och festbestyr.
Just vid tolvslaget tillåter vi oss själva att släppa allt det gamla. Just precis då är de tidigare felstegen eller misstagen förbi. Sorgen borta och de negativa tankarna försvunna. Vi återföds till ett helt nytt liv, ett helt nytt år helt obesudlat av gamla konservativa eller tunga energier. Vi lovar oss själva om bättring och försonas med det som skett.
Precis som det alltid varit. I myternas begynnelse sker samma sak. I Bilbelns paradis och syndafall sker samma sak, om än mer konkret för att vi skall kunna uppfatta innebörden. Återfödelsen ger människor ett lugn och en positiv känsla inför det nya. Helt nya möjlighter och nya tag.
En gång om året upplever vi denna högtidliga, själsrenande stund.
På nyårsdagen är känslan borta och vi skrapar åter igen tag i det gamla som trots allt följde med oss in i nästa år.
Egentligen borde vi människor fira nyår varje dag tänker jag. Bort med det gamla, in med det nya. Blomstra våra idéer, se positivt på tillvaron och våga chansa lite extra. Lova oss lycka och glädje och fira att vi ständigt gör nystarter genom livet. Jag tror iaf att det skulle göra oss psykiskt gott och minska både stress, utbrändhet och långtidssjukskrivning. Vi skulle kunna fira God ny Start varje dag istället och se vad som sker!:)
Så imorgon på nyårsdagen framför spegeln kan vi väl fortsätta önska oss själva en god ny start och göra det till tradition varje morgon och våga göra bruk av våra drömmar och idéer och se att livet är helt öppet för oss att tillbringa vårt eget liv på. Precis som vi själva vill ha det och precis varje dag hela tiden.
Jag ser på människor som frön som växer genom livet och när det blir vår sätter frön en märklig fart och skjuter upp genom jorden, växer så att det nästan syns och blommar ut till unika växtarter! PÅ samma sätt är det med oss människor men vi har berikats med egenheten att kunna blomma om och om igen hur många gånger vi vill.
GOTT NYTT ÅR! Ge dig själv ett löfte i år att våga blomma ännu mer och ta del av livet ännu mer kommande år. Det ska iaf jag göra.
När Staffan blev dränkt...
Nu är Luciaträningarna i full gång och årets skörd av Luciafrågor kommer från barnen, precis som varje år. Det handlar dock inte om vem Lucia var, det är ointressant och ovidkommet. Det handlar om de konstiga sångerna....
- Mamma varför sjunger man egentligen om att Staffan blev dränkt? blev jag frågad på vägen till skolan, men innan jag hann börja förklara fortsatte hon att sjunga sången hon redan påbörjat och glömt bort att hon nyss ställt en fråga....
"...och stjääärnorna på himmelen de dräääänkas...." Och sången fortsätter halvvägs till skolan. Då hon kommit fram till delen...."...Sunes eld i varje hus..." byter hon helt logiskt samtalsämne och börjar att tala om tjejtjusaren Sune istället och med det skiljs vi åt vid skolgården utan några egentliga svar eller utredningar kring konstiga låttexter....
Funderar på om det kanske vore klokt att återuppta den här diskussionen, med flickan i fråga, när hon är hemma från skolan igen....eller....?:D
- Mamma varför sjunger man egentligen om att Staffan blev dränkt? blev jag frågad på vägen till skolan, men innan jag hann börja förklara fortsatte hon att sjunga sången hon redan påbörjat och glömt bort att hon nyss ställt en fråga....
"...och stjääärnorna på himmelen de dräääänkas...." Och sången fortsätter halvvägs till skolan. Då hon kommit fram till delen...."...Sunes eld i varje hus..." byter hon helt logiskt samtalsämne och börjar att tala om tjejtjusaren Sune istället och med det skiljs vi åt vid skolgården utan några egentliga svar eller utredningar kring konstiga låttexter....
Funderar på om det kanske vore klokt att återuppta den här diskussionen, med flickan i fråga, när hon är hemma från skolan igen....eller....?:D
En vädjan till alla föräldrar!
Den som är stökig i klassrummet har ADHD. Den som får utbrott har DAMP. Den som inte hänger med eller säger fel har CP. Jävla bög är man också lite då och då. Mongo likaså. Antagligen efter den nyligen aktuella filmen på bio är Asperger ett nytt favoritsmeknamn. En med asperger fattar ingenting. De får utbrott om de inte får som de vill och är helt väck i skallen. Iaf om man får tro barnen.
Men för barnet i klassrummet med diagnosen är smeknamnen både träffande och kränkande. "Mamma är det så som de tycker?" blev jag frågad. "Nej absolut inte" svarade jag. Det handlar enbart om okunskap.
En vädjan till alla föräldrar som läser denna text. Berätta för era barn vad smeknamnen egentligen betyder. Det kan hjälpa många barn att slippa dessa negativa tankar kring sitt egenvärde. Jag förstår att det bara är uttryck som barn alltid haft för sig och sagt. Men i efterskalven av de utkastade orden är det svårt att bygga upp ett redan dåligt självförtroende hos barnen som faktiskt på papper har en diagnos eller upptäckt att de drar sig till lika kön.
Alla människor är fantastiska och unika och berikar världen på sitt individuella sätt. Vi kan aldrig säga det för många gånger till våra barn, för det är jätteviktigt när vi formar och förbereder dem inför framtiden.
One Love
Ibland rör sig livet något snabbare än tanken och hjärtat. Det är bra att stoppa sig själv dessa gånger, stanna upp, lyssna och vänta på sig själv ett tag. Ofta gör vi precis tvärt om. Vi rusar på för att nånstans hinna ikapp lugnet och vilan. Vi tror att den finns där framme, senare och att vi snart har hunnit dit. Och så fortsätter vi att springa. Rusa genom livet.
Men tänk om vi har fel? Tänk om vilan inte finns där framme. Tänk om framtiden inte alls är så uppbyggd som vi planerat den. Och tänk om avstånden inte alls är så korta som vi förväntat oss. Det kan ju innebära att vi får fortsätta att rusa på i resten av vårt liv trots att hjärtat säger stopp och tanken säger sluta.
När livet rör sig snabbare än tanken och hjärtat är det viktigare än någonsin att stanna upp. Ta en stund och lyssna vad kroppen och själen har att säga. Tid till att fundera över vad vi egentligen har så bråttom till.
Om vi slutar att rusa en stund kommer vi att upptäcka att världen runt omkring oss är vårt nu. Runt om oss själva och i oss själva pågår vårt liv. Just nu och precis här där vi är! Inte i framtiden, inte förut, utan just nu. Och ju längre tid vi springer utan att stanna upp ju längre får vi vänta in vår tanke och vårt hjärta när vi väl stannar.
2012. Vi går in i ett nytt år. Det handlar om balans. Det är viktigare än någonsin att vi stannar upp och lever i balans med oss själva om vi ska kunna leva i balans med livet, våra närstående, vår jord, alla djur och alla människor runt om i världen. Det finns inget annat det finns bara ETT.
En kärlek. En värld. En enhet i balans.
Men tänk om vi har fel? Tänk om vilan inte finns där framme. Tänk om framtiden inte alls är så uppbyggd som vi planerat den. Och tänk om avstånden inte alls är så korta som vi förväntat oss. Det kan ju innebära att vi får fortsätta att rusa på i resten av vårt liv trots att hjärtat säger stopp och tanken säger sluta.
När livet rör sig snabbare än tanken och hjärtat är det viktigare än någonsin att stanna upp. Ta en stund och lyssna vad kroppen och själen har att säga. Tid till att fundera över vad vi egentligen har så bråttom till.
Om vi slutar att rusa en stund kommer vi att upptäcka att världen runt omkring oss är vårt nu. Runt om oss själva och i oss själva pågår vårt liv. Just nu och precis här där vi är! Inte i framtiden, inte förut, utan just nu. Och ju längre tid vi springer utan att stanna upp ju längre får vi vänta in vår tanke och vårt hjärta när vi väl stannar.
2012. Vi går in i ett nytt år. Det handlar om balans. Det är viktigare än någonsin att vi stannar upp och lever i balans med oss själva om vi ska kunna leva i balans med livet, våra närstående, vår jord, alla djur och alla människor runt om i världen. Det finns inget annat det finns bara ETT.
En kärlek. En värld. En enhet i balans.
Ny Design
Tack Susanne som fixat min nya bloggdesign! Är så nöjd!!!
Idag har vi trotsat vädret och tagit ut hundarna i skogen, passade på att fotografera dem med mobilen....det resulterade i ett 20-tal suddiga kort på hundar som springer och hoppar hysteriskt.
och egentligen kan jag erkänna att jag inte hade något som helst klokt att skriva idag jag ville bara lura in er för att se den nya bloggdesignen och kanske lämna en kommentar om den. Om ni inte orkar kan ni alltid kopiera detta:
"åååååh vad fin din blogg blev Catarina!! Städad och snygg och så slapp vi fjortisbilden på dig i rosa klänning! Vad duktig Susanne är! Vilket lyft! Vilken blogg! Nu blev det genast roligare att besöka din sida, Catarina:))"
Ett inlägg helt oigenomtänkt och utan struktur så därför kan jag ju lika gärna passa på att lägga in ett foto på Adam Osiris (Spike) OCH påminna om att det är meditation på knutpunkten i morgon, hör av dig om du vill vara med, bara för att stoppa in ÄNNU mer ostrukturerad text i detta inlägg.....:) PS MISSA INTE UNDERSKRIFTEN; DEN ÄR SÅÅÅÅ SNYGG DS
Annorlunda djur...
Lugnet har lagt sig och alla barn har somnat. Jag har läst det sista kapitlet av "Mio min Mio" för barnen ikväll och vi har lärt oss att hjärtan av sten skaver och gör ont så det är en god idé att inte byta ut våra hjärtan mot ett sånt....
Miranda räknar ner dagarna till helgen då hon och jag ska åka till Borlänge och se "Sound of music". Jag räknar också ner dagarna fast lite tystare. Det ska bli fantastisk att få komma iväg en stund, få njuta av lyxen, shoppa, bada, basta och serveras hotellfrukost:)
Mina barn har som jag tidigare nämnt inte helt enkelt med sin djurkunskap..... Och häromdagen berättade Lova på väg hem från skolan.
-Idag ropade barnen att det satt en bäver i trädet, jag gick dit men berättade för dem att det där inte är någon bäver utan en Äckelkorre. Då skrattade barnen åt mig och sa att det inte alls heter Äckelkorre....
-Oj då gjorde de...Men Lova om det inte heter Äckelkorre, vad heter det då, då? Frågar jag.
-Igelkott.
Så kan det ju va....Och om ni missat mitt inlägg om den hysteriska djurkabaliken i somras så kolla här:http://chinaconinas.blogg.se/2010/may/djurkunskap.html
Miranda räknar ner dagarna till helgen då hon och jag ska åka till Borlänge och se "Sound of music". Jag räknar också ner dagarna fast lite tystare. Det ska bli fantastisk att få komma iväg en stund, få njuta av lyxen, shoppa, bada, basta och serveras hotellfrukost:)
Mina barn har som jag tidigare nämnt inte helt enkelt med sin djurkunskap..... Och häromdagen berättade Lova på väg hem från skolan.
-Idag ropade barnen att det satt en bäver i trädet, jag gick dit men berättade för dem att det där inte är någon bäver utan en Äckelkorre. Då skrattade barnen åt mig och sa att det inte alls heter Äckelkorre....
-Oj då gjorde de...Men Lova om det inte heter Äckelkorre, vad heter det då, då? Frågar jag.
-Igelkott.
Så kan det ju va....Och om ni missat mitt inlägg om den hysteriska djurkabaliken i somras så kolla här:http://chinaconinas.blogg.se/2010/may/djurkunskap.html
♪♪♪ Barn i alla länder ♪♪♪
Idag är det FN dagen och det firas i skolan med elever som uppträder och sjunger och väggar som pyntas med flaggor. Här har sångerna övats flitigt och helst ♪♪♪Barn ialla länder, vill att det ska bli freeeed....♪♪♪ Själv kan jag den utantill nu eftersom den har bitit sig fast i huvudet på mig och hindrar mig från allt annat tänkande just nu....
Jag lagar mat sjungandes "Baaarn i alla länder...." jag går ut med hundar och sjunger "....baaarn i alla länder...." Jag tittar på TV nynnandes "baaarn i alla länder...." jag somnar på kvällarna tänkandes nynnande "Baaarn i alla...." ......
Nu ser jag fram mot Lucian så kanske jag byter huvudmelodi automatiskt när barnen börjar träna på de sångerna i stället:)
Nu har jag iaf bokat biljetter till Miranda och mig nästa helg, samtidigt som jag sjöng "Baaarn i alla länder....". Vi ska åka till Borlänge, bo på hotell med relaxavdelning och gå på musikal på kvällen. Det ska verkligen bli supermysigt!
Apropå musik så har ju Lova och jag nästan blivit kändisar, och nästan erbjudits stimpengar och nästan så syns vi till och med i Dan Reeds nya video! Det är en jättefin låt tillochmed och det är ju bra, men om du inte har ljud på datorn så kan du testa att tänka i huvudet medan du ser videon: "Baaarn i alla länder...." Det passar också in på bilderna!
Jag lagar mat sjungandes "Baaarn i alla länder...." jag går ut med hundar och sjunger "....baaarn i alla länder...." Jag tittar på TV nynnandes "baaarn i alla länder...." jag somnar på kvällarna tänkandes nynnande "Baaarn i alla...." ......
Nu ser jag fram mot Lucian så kanske jag byter huvudmelodi automatiskt när barnen börjar träna på de sångerna i stället:)
Nu har jag iaf bokat biljetter till Miranda och mig nästa helg, samtidigt som jag sjöng "Baaarn i alla länder....". Vi ska åka till Borlänge, bo på hotell med relaxavdelning och gå på musikal på kvällen. Det ska verkligen bli supermysigt!
Apropå musik så har ju Lova och jag nästan blivit kändisar, och nästan erbjudits stimpengar och nästan så syns vi till och med i Dan Reeds nya video! Det är en jättefin låt tillochmed och det är ju bra, men om du inte har ljud på datorn så kan du testa att tänka i huvudet medan du ser videon: "Baaarn i alla länder...." Det passar också in på bilderna!
Länkat
Nu är nya hemsidan på plats:) Välkommen in!
KLICKA HÄR
Barn och internet
Det finns många vuxna idag som är motståndare till barns användande av internet och då vissa delar av internet oftast. Jag tänker främst på de olika communitysajterna.
Jag kan förstå oron. När barn skriver till barn sker både missförstånd, utblottning eller ibland till och med mobbning offentligt på sajterna. Det är jättelätt att skriva ur sig elakheter över communitys istället för att säga samma elakheter öga mot öga när man möts.
Idag står vi inför en, för oss vuxna, helt ny ungdomskultur som vi själva inte kan ha någon erfarenhet i eftersom det är alldeles nytt.
Jag tror dock inte att vi kan hindra våra barn att besöka dessa sidor, det är en del av det samhälle vi faktiskt befinner oss i, och som dessutom är det samhälle som vi vuxna varit med och har skapat. Vi måste helt enkelt gilla läget och handla utifrån det konstaterandet.
Vad som däremot förvånar mig i resonemanget är att det finns så många åsikter om hur farligt, dumt och missvisande communitysidor kan vara för våra barn, men ser sällan föräldrarnas deltagande på dessa sajter. Personligen så har vi den senaste tiden haft fler sömnlösa nätter på grund av bilddagboken, men detta inlägg rör alla olika men liknande öppna forum på nätet.
Jag tycker att det är på tiden att vi vänder på resonemanget och ser communitysidorna med mer positiva ögon! Här har vi verkligen en möjlighet att se vad våra barn skriver om sig själva, till andra samt får för kommentarer! Dessutom har vi möjlighet att ta del i problemen och hjälpa våra barn med hur man behandlar andra människor och communitydiskussioner.
Jag undrar hur många föräldrar som regelbundet besöker sina barns öppna forum och chatt-sidor och ser vad som egentligen skrivs. Med tanke på de elaka kommentarerna jag ser varje dag tror jag inte att det är så många föräldrar som gör det tyvärr. Ännu sorgligare vore det förstås om det är så att det är många föräldrar som kollar sajterna regelbundet och bara låter det fortsätta.
Vi måste vakna vi vuxna. Det spelar ingen roll hur bra åsikter vi har kring barns användande av internet om vi inte ens tar oss tid att studera vad vi har åsikter om eller försöker att påverka det som sker. I mina ögon lägger vi bara energin på helt fel ställe då. Vi kan nog inte hindra våra barn från dess delaktighet men vi kan hjälpa dem hur man deltar på ett humant sätt. Lägg energin där istället och hjälp de barn som kanske lägger sig gråtandes till sömns i natt. Vi vuxna behövs.
Jag kan förstå oron. När barn skriver till barn sker både missförstånd, utblottning eller ibland till och med mobbning offentligt på sajterna. Det är jättelätt att skriva ur sig elakheter över communitys istället för att säga samma elakheter öga mot öga när man möts.
Idag står vi inför en, för oss vuxna, helt ny ungdomskultur som vi själva inte kan ha någon erfarenhet i eftersom det är alldeles nytt.
Jag tror dock inte att vi kan hindra våra barn att besöka dessa sidor, det är en del av det samhälle vi faktiskt befinner oss i, och som dessutom är det samhälle som vi vuxna varit med och har skapat. Vi måste helt enkelt gilla läget och handla utifrån det konstaterandet.
Vad som däremot förvånar mig i resonemanget är att det finns så många åsikter om hur farligt, dumt och missvisande communitysidor kan vara för våra barn, men ser sällan föräldrarnas deltagande på dessa sajter. Personligen så har vi den senaste tiden haft fler sömnlösa nätter på grund av bilddagboken, men detta inlägg rör alla olika men liknande öppna forum på nätet.
Jag tycker att det är på tiden att vi vänder på resonemanget och ser communitysidorna med mer positiva ögon! Här har vi verkligen en möjlighet att se vad våra barn skriver om sig själva, till andra samt får för kommentarer! Dessutom har vi möjlighet att ta del i problemen och hjälpa våra barn med hur man behandlar andra människor och communitydiskussioner.
Jag undrar hur många föräldrar som regelbundet besöker sina barns öppna forum och chatt-sidor och ser vad som egentligen skrivs. Med tanke på de elaka kommentarerna jag ser varje dag tror jag inte att det är så många föräldrar som gör det tyvärr. Ännu sorgligare vore det förstås om det är så att det är många föräldrar som kollar sajterna regelbundet och bara låter det fortsätta.
Vi måste vakna vi vuxna. Det spelar ingen roll hur bra åsikter vi har kring barns användande av internet om vi inte ens tar oss tid att studera vad vi har åsikter om eller försöker att påverka det som sker. I mina ögon lägger vi bara energin på helt fel ställe då. Vi kan nog inte hindra våra barn från dess delaktighet men vi kan hjälpa dem hur man deltar på ett humant sätt. Lägg energin där istället och hjälp de barn som kanske lägger sig gråtandes till sömns i natt. Vi vuxna behövs.
Änglatårar
När rädslorna tar över och hindrar oss från att göra det vi önskar eller brinner för då spelar det ingen roll ur vi ser ut, bär för skal eller har för skäl, då står vi ganska sårbara och ensamma. Övergivna av oss själva.
När något finns där som vi drömmer om kan förväntningarna ibland växa sig otroligt stora och sätta förbud för oss själva.
Förhoppningen och föreställningen av vad som kommer att ske kan bilda helt oanade mönster när vår hjärna tar överhanden och räknar ut i förväg hur det kommer att se ut i framtiden och föda känslofrön i våra kroppar, som ju mer vi föreställer oss framtiden bara växer och växer till stora träd. Känslorna breder ut sina grenar och tar snart upp all plats i kroppen.
När känslorna tar över oss har vi två val, att gå emot dem eller att backa.
När vi backar kommer sorgen över misslyckandet och den sorgen är vi själva. Och så krymper vi till små, små sandkorn och avsätter oss allt vårt eget värde. Förminskar oss själva, föraktar eller avskyr vår rädsla och förlikar oss med att vi är ett och samma som den känslan. En stor feg fjant.
Och så startar fantasimonstren att skapa åt oss igen om vad vi kunnat förmå oss att göra om vi inte backat. Vad vi antagligen har missat nu när det är för sent och vilken minimal möjlighet vi har att verkligen våga stå för vem vi är, börja göra det vi vill. uppfylla våra drömmar.
När vi går emot våra rädslor vinner vi över våra fantasimonster. Låter oss själva inse att vi är kapabel till så otroligt mycket mer än vi tror. Vi växer.
Att gå emot sina rädslor vore det ultimata och naturliga valet, men det är ju sällan så enkelt. När rädslan tar över har vi ibland svårt att tänka förnuftigt. När rädslofröet har slagit rot och börjar att växa upp till ett träd då går det mycket fort och det är nästan omöjligt att pula ner hela det enorma trädet i det lilla fröet igen.
Det är svårt när rädslan tar över för oss vuxna. Hur svårt är det inte då när man är barn?
När jag såg dina ögon ikväll gick mitt hjärta i två delar. När dina tårar föll tappade jag bitar av mig själv. Din längtan, önskan och förväntan rev inga murar de byggde ett helt berg åt dig att bestiga. Om du visste vad sagolik du är och vad fel dina fantasimonster har skulle du förstå att inga berg kan hindra dig från att uppfylla dina drömmar. Jag beundrar ju ditt sätt att var och jag beundrar den du är, när ska du få upp dina egna himmelsblå ögon och se att hela du är en gåva till världen. En ängel på jorden och älskad i tusen och tusentals miljarder kärlek. Bara just därför att DU är DU.
När något finns där som vi drömmer om kan förväntningarna ibland växa sig otroligt stora och sätta förbud för oss själva.
Förhoppningen och föreställningen av vad som kommer att ske kan bilda helt oanade mönster när vår hjärna tar överhanden och räknar ut i förväg hur det kommer att se ut i framtiden och föda känslofrön i våra kroppar, som ju mer vi föreställer oss framtiden bara växer och växer till stora träd. Känslorna breder ut sina grenar och tar snart upp all plats i kroppen.
När känslorna tar över oss har vi två val, att gå emot dem eller att backa.
När vi backar kommer sorgen över misslyckandet och den sorgen är vi själva. Och så krymper vi till små, små sandkorn och avsätter oss allt vårt eget värde. Förminskar oss själva, föraktar eller avskyr vår rädsla och förlikar oss med att vi är ett och samma som den känslan. En stor feg fjant.
Och så startar fantasimonstren att skapa åt oss igen om vad vi kunnat förmå oss att göra om vi inte backat. Vad vi antagligen har missat nu när det är för sent och vilken minimal möjlighet vi har att verkligen våga stå för vem vi är, börja göra det vi vill. uppfylla våra drömmar.
När vi går emot våra rädslor vinner vi över våra fantasimonster. Låter oss själva inse att vi är kapabel till så otroligt mycket mer än vi tror. Vi växer.
Att gå emot sina rädslor vore det ultimata och naturliga valet, men det är ju sällan så enkelt. När rädslan tar över har vi ibland svårt att tänka förnuftigt. När rädslofröet har slagit rot och börjar att växa upp till ett träd då går det mycket fort och det är nästan omöjligt att pula ner hela det enorma trädet i det lilla fröet igen.
Det är svårt när rädslan tar över för oss vuxna. Hur svårt är det inte då när man är barn?
När jag såg dina ögon ikväll gick mitt hjärta i två delar. När dina tårar föll tappade jag bitar av mig själv. Din längtan, önskan och förväntan rev inga murar de byggde ett helt berg åt dig att bestiga. Om du visste vad sagolik du är och vad fel dina fantasimonster har skulle du förstå att inga berg kan hindra dig från att uppfylla dina drömmar. Jag beundrar ju ditt sätt att var och jag beundrar den du är, när ska du få upp dina egna himmelsblå ögon och se att hela du är en gåva till världen. En ängel på jorden och älskad i tusen och tusentals miljarder kärlek. Bara just därför att DU är DU.
