Har ett hem som börjar att förvandlas till en flyttlådeförvaring varvat med sopsäckar av skräp. I 12 år har vi bott på den här adressen nu och samlat på oss en massa grejer som jag knappt visste att vi nånsin haft.... Hur vi ska få ihop allt är en gåta, tack o lov är det en bra stund kvar innan själva flytten än.

I allt rensande hittar man dock några guldkorn. Som den gamla ärvda kameran, tillverkad 1922. Ni vet en sån där konstig grej som man drar ut en stålställning i fram och håller under sig och tittar ner i när man fotar. Barnen begrep inte alls hur den funkade. "Titta ner i hålet???? Men vart syns bilderna då???" Nej det gör de ju inte, man får liksom chansa.... Fast jag tror knappast att det var enklare då heller.....

"drag ut bälgen så långt det går. när fronten är nästan helt utdragen känns ett litet motstånd. fortsätt att draga tills det inte går mer. Nu är kameran inställd. Nu inriktas kameran på det föremål som skall fotograferas och bildensom aklaa tagas bör visa sig i sökaren. titta alltid direkt uppifrån nedåt i sökaren - icke i någon vinkel från sidan. sökaren visar i det allra närmaste en trogen bild af föremålet som skall fotograferas om än i betydligt förminskad skala....VARNING den största försiktigheten måste iakttagas vid användning av blixtljus, så att man ej kommer med händerna för nära blixten, då denna bränner af, ty svåra brännskador kunna då erhållas...."

Ja ingen ska kunna påstå att det var direkt enklare förr.....