Jordgetingar och höstdopp till trots
Vi har varit ute och höststädat på stugan idag. Per, jag David, Lova och hundarna.
En stund satt vi gräset, i solen som var riktigt varm, och lyssnade om det fanns några små djur kvar där ute eller om alla lagt sig för vintern.
En ensam gräshoppa spelade framför oss, men vi hann inte se den. En padda kvackade en bit bort, en sömnig geting eller tre tittade förbi oss och hackspetten hackade med jämna mellanrum på en trädstam i skogen. En stor och vacker trollslända flög också förbi oss.
David tog en tur in i skogen för att leta rätt på paddan och hacke hackspett. Hittade hackspetten och tre fåglar till men ingen padda.
När vi suttit och samlat oss och bara njutit en stund började vi höststäda omkring oss. Alla utemöbler flyttades in i boden och gamla växter och ett par små träd plockades ned. De bortrensade växterna lades på den gamla rishögen där david och Lova huserade och förvandlade till ett tvåvåningshus, med köksplats där de kunde laga mat av kottar, barr och lite vatten.
Nu är vi hemma igen och jag sitter och skriver på tangentbordet med lätt såriga, fnasiga fingrar - som man lätt får när man rensar vissnande växter utan handskar.
Ganska mysiga sår som mest sitter där för att påminna om den härliga och underbara dagen.
Även om Misak lyckades ramla i sjön med overallen på sig och Zorro hann trampa i ett jordgetingbo..... men, men allt ska ju inte vara helt perfekt heller det hör ju också till:)
Ikväll sitter vi bänkade framför körslaget med massvis av te och mjuka filtar och bara myser. Imorgon när vi slår upp våra ögon är det Lovas födelsedag.
Att odla rönnbär för själen
Då boar jag i mitt hem. Rensar ur lådor, lägger ut mattor på golven. Som under sommaren varit mattfria. Byter färger i rummen. De ljusa färgerna byts ut mot vinrött eller andra varma mörka höst färger. De tunna gardinerna byter jag ut mot de grövre. Allt för att göra hemmet mysigare och varmare inför vintern. Som om det underligger en tanke om att nu gå i ide. För det är ju det jag upplever att många av oss svenskar gör. När den första snön faller stänger vi ytterdörren och försvinner in i våra hem. Även om de ligger tätt, tätt ihop så håller isoleringen ändå våra boningar i sär.
"Det är mycket rönnbär i år, det blir nog en kall vinter" Säger en man till mig när vi möts utomhus. "Ja" svarar jag trots att jag just i stunden funderar över hur antagarna går isär. En kall vinter säger vissa, en snörik säger andra eller en mild. "Man ska vara glad för de här vackra höstdagarna men får, snart är vintern här" fortsätter han innan vi säger hej då och går motsatta vägar igen.
Hur som helst återkommer uttrycket och hörs varje höst. Vet inte om man säger så för att tanken går tillbaka in i det boade hemmet där hemma och man liksom tar sig sin sista solpromenad, eller om det handlar om männskans egenhet att alltid vilja förutspå framtiden, eller säga kloka saker till varandra eller invanda klyshor. (hur det nu stavas...) Eller så är det precis tvärtom, bara en höstfras att man talar om väder när man möter bekanta människor, men människor man bara känner till utseendet och inte till insidan.
Vad vore det att testa en ny fras i år: "träden har nog fått massvis av näring och ljus den här sommaren som bär så mycket rönnbär. Hur mår du? hur har du det med med ljus och näring?"
En riktig mormor.
En sån som steker pannkaka i innetofflor och som häller upp saft i glas och låter barnen möblera om hela vardagsrumshyllan med prydnadsgrejer utan att bli arg eller plocka undan de antika juvelerna.... Hon är en sån där mormor som flyttat hit till Forsbacka bara för att barnen ska känna att de kan komma och gå som de vill och att barn barn är den största skatten i världen!
"jag har stirrat på klockan hela förmiddagen, säger hon, och väntat på att klockan ska bli tolv så jag kan gå och hämta henne."
Hon är en sådan där mormor som ger av sin tid utan att ta någon egen stor plats. "Jag vill ju inte lägga mig i för mycket" säger hon.
hon är en sådan där mormor som min mamma varit om hon fanns med oss. Det är svårt att inte kliva i offertofflorna ibland, även om jag lägger undan dem ganska snabbt igen. Bara smakar lite försiktigt på hur stor saknaden är och vilken stor funktion, plats och roll en mormor har.
Offertofflorna har jag lagt ner i byrålådan nu igen och är så fantastiskt glad att det finns en massa härliga bullmormödrar där ute i världen som gör allt för att barnen ska få det så bra som det bara går.
Mina barn har en fantastisk farmor istället. Någon jag värderar superhögt i mitt liv. Och framför allt i barnens liv.
Så om du läser detta och känner en mormor eller farmor som ger en massa som du tar för givet. Ring henne eller hälsa på henne och säg tack ibland. Vi ska vara varsamma med dessa gåvor.
Finns tiden?
Känslan är större eftersom utvecklingssamtalet indikerade på att hon vantrivs mer än jag förstått. Fröknarnas bild av Lova stämmer inte på fläcken överrens med den bild jag har.
Det kändes mer som om de beskrev Miranda än Lova för mig. Och de två systrarna är i vanliga fall som natt och dag i jämförelse.
Jag upplevde samma sak med David förra året. Han beskrevs som ett barn då också som inte stämde in med min uppfattning. Började misstänka redan då att fröknarna inte hann upptäcka eller se barnen för dem de är utan byggde utvecklingsamtalen på antaganden. Beror det på de växande barngrupperna tro? En orolig arbetsmiljö? eller bara samhällets snabba tempo med massa krav och tidspress?
Antingen är det så att de inte brytt sig ett dugg om att lära känna den här damen eller så är det så att hon mår så illa i skolan att hon uppvisar sidor jag inte visste existerade hos henne.
Vet inte vilket av alternativen som är mest skrämmande.
Hjärtan kan gå sönder eller växa
Våran son David har ett större hjärta en så många andra.
Han är som en ängel på jorden i människoskepnad.
Sätter andra framför sig själv helt naturligt.
Idag ska jag på utvecklingsamtal med David och igår pratade jag med honom om vad utvecklingsamtal är bra för och bad honom fundera över om det var något bra eller dåligt han tycker om skolan som bör tas upp under samtalet. David visste på en gång vad han ville prata om:
- Jag tycker så synd om Tom (som egentligen heter något annat men jag vill inte skriva ut namn på bloggen.)
Tom bör tilläggas har varit besvärlig i klassen från första stund. Bråkig och busig och som har sagt och gjort mycket elaka saker mot David och andra.
David fortsätter: De andra är så dum mot honom och skyller allting som händer på honom för fröknarna. Fröknarna tror alltid att det är Tom som gör dumma saker också fastän det inte alls alltid är han. För då slipper de andra skäll från fröken om de säger att det är han som gjort det.
Igår sa Bengt (också påhittat namn) Att han skulle köra över Tom med cykeln, då skrattade de andra, men Tom blev ledsen och började att gråta. Då blev Bengt ännu dummare och skrattade ännu mer.
Då sa jag:
- Sluta vara dum mot Tom han har faktiskt ett hjärta som kan gå sönder och ett liv.
Då skrattade killarna ännu mer och sa att jag tjatar kärlek och hjärtan.
Så då sa jag åt Tom att vi skulle gå så lekte jag med honom istället, fastän han egentligen inte är en av mina kompisar.
David är 7 år och har redan förbryllats av det dolda spelet. Utfrysning, att skylla ifrån sig och inte ge varandra respekt och omtanke. Har skrivit i bloggen tidigare om david också. När Susanne o Lina lär mig att länka till inlägg ska jag börja göra det men jag kan inte nu....
David och jag pratade en stund och jag berömde honom åter för sin fina empati och vilken bra kompis han är. Sedan pratade vi om hur tacksam Tom måste han kännt sig över att någon för en gång skull ställde upp för honom och inför alla andra.
Som du gör gör en äkta hjälte sa jag. Och menade varje ord.
Mitt stolta modershjärta gick inte sönder igår, det bara växte ännu mer. Och åter igen inser jag vad mycket vi vuxna har att lära av våra barn.
Partypingla
Forrest Gump
I början får Forrest Gump sina nya skor, ett par skenor upp på benen, eftersom han har dålig rygg och inte kan gå med vanliga skor. När Forrest tillsammans med sin mor går hem från doktorn stirrar folk på stan på dem.
"- Vad stirrar ni på, har ni aldrig sett en pojke med stödskenor? frågar Forrest mamma och vänder sig sedan till Forrest och säger:
- Låt inte folk stirra på dig och prata om dig för att du är annorlunda. Hade Gud viljat att alla människor skulle vara lika hade han sett till att alla människor hade stödskenor!"
En film med så många guldkorn enligt mig och alltid lyckas beröra vid en, och som gott kan ses igen, om och om igen.
1 november
Vad är Mindfulness och medveten närvaro?
Hur kan jag använda mig av det i vardagen?
varför ska jag göra mig tid till det?
Även vi människor måste ladda "batteriet" ibland, men har svårt att hitta tiden till det. Men vi kan inte köra på i all evighet om vi inte börjar ta hand om oss själva.
Mindfulness är ett växande begrepp som tas in i vardagen mer och mer. Mindfulness kan användas hela tiden för att få oss människor att minska stressen och må bättre.
Nu har vi snart gjort första veckan i oktober vilket betyder att det börjar närma sig nästa kurs i Mindfulness. Den 1 november i Bovik klockan 9.00-19.00.
En heldagskurs alltså med praktiska redskap och förslag på hur vi kan minska ner tempot och njuta mer av livet! Läs mer: Ninas Wachipi
Dagboken
Har nyss haft besök av Johanna, alltid lika mysigt och trevligt besök:)
I förrgår kom min pappa hit med mammas gamla laptop. Den var full av virus och vi fick ett stort problem att lyckas rädda innenhållet. Var näst intill gråtfärdig innan vi fick ordning på datorn. På datorn finns nämligen mammas dagbok som hon skrev de sista fyra åren av hennes liv. Ett otroligt starkt värde för mig och oss andra varför räddningsaktionen var så viktig.
Det är ju också spännande att den kom till mig just nu med dessa texter när jag arbetar för fullt med acceptansen och sorgen och försöker att minnas hennes sista tid utan att redigera bort viss del av innehållet som jag inte vill känna till. Åter igen ser jag förstås att DET FINNS EN MENING MED ALLT. nästan irriterande sant. man knuffas visst åt det håll man ska när det väl är dags oavsett om man inte vågar eller ej.
Ikväll hänger Per på kyrkaktiviteter i vanlig ordning med kyrkgummorna. När Per var bebis var han ruggigt fet. Då avskydda han tanter eftersom de alltid var tvungen att nypa honom i kinderna och det gjorde förstås ont. Jag tror att det har en grund till att han nu jobbar i kyrkan. Nu är han vuxen och större än alla gamla tanter och kan nypa dem i kinderna ännu hårdare och liksom ge igen på riktigt! Jag tror det går till så i alla fall.
I Paradiset hamnar han ju tillsist ändå, iaf om man får tro utomjoringsekten som jag skrev om tidigare, och får använda ångtoaletter och dricka öl och vin hela dagarna. Så då spelar det ju ingen roll om man syndat lite i kyrkan först....:)
God morgon!
Herr Rimfrost är på besök på nätterna och bygger små iskristaller på varje grässtrå. Det krasar under fötterna när vi går över gården med hundarna på morgonen. Jag andas in av den klara kalla luften, och känner just i stunden, att jag är så tacksam över att jag får se och uppleva alla årstiders skönhet.
Och åter tacksam att jag kan gå in igen. Dra på mig raggsockorna och blicka ut på den nyvakna glittrande världen utanför medan jag dricker mitt morgonkaffe.
Har vaknat med ett nytt ljus idag och ny luft under mina vingar. Att få gå inåt igår var behövligt för att idag få vakna med nya insikter.
God morgon vill jag bara säga och så hoppas jag att din morgon är minst lika vacker som min!
Acceptera
Tack Mamma
I går kom den igen den där tanken som gör sig påmind. Och den kommer förstås när man ska sova. Påminnelsen om mammas sista tid på sjukhuset. Senariot spelas som en film i mttt huvud.
Rannsakar mig själv vad jag gjorde och vad jag inte gjorde.
Den sista vakna kontakten, den sista kramen och kyssen och det sista andetaget innan hon dränktes och kvävdes i sina egna kroppsvätskor. Sen den otroliga tystnade. Den evighetslånga tystnade när alla maskiner slår av. Ljudet från de rosslande andetagen avslutas. Sekunden eller delen av sekunden när jag blev utan en mamma.
Det finns så många som inte förstår att vara tacksam över det som deras föräldrar eller barns morföräldrar ger och gör i dess liv. De ses som självklara eller ibland till och med besvärande. Lägger sig i för mycket eller bestämmer över dem. Vill vara barnvakt till barnbarnen för ofta.....
Mina konversationer med mamma är till den andra sidan men jag vill så ofta lyfta telefonluren och ringa till henne på riktigt. Jag vill att hon lägger sig i. Vill att hon lyssnar och oroar sig lite ibland. jag vill kunna luta mig mot henne när jag är trött.
Allt det är löningslösa tankar och förvandlar mig bara till offer. men jag välkomnar tankarna till trots. Accepterar dem som de de är eftersom jag bara stannar mitt liv genom att välja att slåss med dem.
Tankarna försvinner ju sedan alltid av sig självt en tid. De bara vill göra sig påmind då och då.
Jag ser ju vilken styrka och glädje jag fått tagit del av och är så tacksam över att vi fick behålla henne så länge trots den svåra sjukdomen hon hade. Och jag är glad över att hon slapp lida mer.
Och jag är glad för att jag föddes ur hennes kropp och blev den jag är idag!
Tack mamma.
Den nya världen och toaletten!
Tittade igår på Robert Ashbergs program på TV 8. Den handlade om "Den nya jorden". En grupp människor i Sverige som tror att världen skapades av utomjordingar. Att konstnärer från andra planeter kommit till jorden och skapat hela jordens historia. Allt från dinosaurier till den nuvarande människan.
De tror också att det finns utomjordingar här på jorden men som ser ut som vanliga människor så vi kan inte veta vem av alla som är utomjordisk. men de hade på känn att tomas DiLeva var en av dessa;)
En kvinna, Channie Cha Centara, fanns med i studion och berättade hur hon färdas regelbundet mellan de olika planeterna i universum. Hennes första resa skedde när hon var fem år gammal. Nu reser hon ungefär två dagar i veckan till utomjordiska planeter (för det finns en uppsjö av dessa planeter) Och har lärt sig att prata 36 utomjordiska språk. En gång åkte hon vilse i universum men som tur var hamnade hon inte på den elaka planeten men på den rutiga planeten. på den rutiga planeten blev hon så klart rutig, varav benämningen.
Hon berättade om de olika planeterna och hur de har ångtoaletter och dricker öl och vin. Och att de ligger 25000 år före oss i tid. Hon berättade också att jorden snart är redo att bekanta sig med utomjordingarna så därför har de byggt landningsbana till dem. Dessa landningsbanor behövdes tydligen inte för att hämta Channie två dagar i veckan, utan detta har skett mitt i Södertälje! Och rymdfarkosten är gigantisk stor berättar Channie. Otroligt häftigt att ingen annan sett den....
Utomjordingarna (när de kommer) ska skapa paradiset på jorden så slipper vi vänta tills döden för att uppleva det! Antagligen handlar det om att bygga oss ångtoaletter för att slippa använda papper. Ölet och vinet finns ju redan i allt för stor utsträckning, mina mått mätt.
Under tiden kan man gå utomjordskurser hos föreningen. Lära sig utomjordisk healing eller några av deras språk så att vi kan kommunicera med dem när de äntligen kommer! Eller så kan man köpa Channi Cha centaras böcker om hennes utomjordsresande äventyr. Eller så kan vi bara sitta gått och vänta på att få vara med om när vi får åka iväg till den nya planeten. Detta sker så klart 2012 på grund av mayakalenderns diskuterade avslut då.
Det är synd om människan sa Strindberg på sin tid. han visst inte hur rätt han hade. Alla har ju rätt att tro på vad de vill. men jag tycker ju att det är riktigt synd om utomjordsföreningen går omkring och längtar bort hela sitt liv i väntan på ett paradis istället för att göra sitt eget liv till ett paradis här och nu. Dessa idéer är tyvärr inte heller olikt andra olika sekter och religioners synsett.
Själv avstår jag både kurser och böcker från denna grupp. kanske vore det mer utvecklande och inkomstbringande att konstruera dessa ångtoaletter....?:)
avslutar detta med ett citat från dem själva. Läs mer här!
"För att våra kroppar skall klara av den nya dimensionen ändrar den sina beståndsdelar, detta för att göra kroppen "lättare". Vi kommer att vara mer ljusbärande, mer vakna och mindre hungriga.
Själva resan från nuvarande Jord till Den Nya Jorden kommer att ske under 3 dygn. Under denna tid kan det kännas som om vi står på moln, för att sedan återigen ha mark under fötterna. Denna gång är det dock en Ny Jord vi står på. (Jorden och Den Nya Jorden står just nu som i eclips med varann.)"
Om toner, rytm och musik.
Att känna rytmen i musiken är att bli ett med musiken när vi gör det rätt. Min förhoppning är att kunna dela denna filosofi med fler genom övningar och inkännande. När vi lägger ner alla förutfattade meningar eller föreställningar om hur det ska vara kan vi ge tonerna en ärlig chans och låta dem påverka oss på precis det sätt som det är meningen.
På mina kurser handlar det aldrig om att dansa snyggt, utan det handlar om att våga växa genom musiken, rytmen och tonerna. På så sätt blir min dans inte frigörande dans utan att känna musik. Vart man rör sig, hur man rör sig eller om man rör sig är obetydligt. Att musiken rör oss något mycket mer väsentligt! Och när vi väl känner musiken kan det vara svårt att stå still.
Läs mer på http://ninaswachipi.webs.com
Shampoonärer
Citat Lova: jag tycker att det låter så kul att man kallar gamla människor för shampoonärer......
Rås
Jag var med om det konkret just nu när jag fann Rås på facebook. Rås och jag delade skrivbord på studiefrämjandet ett år när jag jobbade som miljöinformatör åt fältbiologerna. Rås bar på en massa kunskap som jag saknade helt under den tiden. Och hon hade skinn på näsan:) Jag var ung och oerfaren men brann för miljöintresset och trodde att mitt arbete kunde rädda världen. (ungefär som nu alltså fast lite annorlunda, så mycket mognare kanske jag ändå inte blivit)
Men det som Rås gjorde mest avtryck hos mig var genom att visa att det faktiskt finns människor som älskar på riktigt, brinner på allvar och vill bara sant och gott. hennes glöd och intensitet bevisade för mig att det sanna och godaste övervinner allt!
Söndagsmys
Idag har jag också börjat att arbeta lite mer på hemsidan, den har varit vilande en stund nu på grund av kursplanering och andra jobb. Nu blev det mer tid över igen så då prioriterade jag den. har än så länge arbetat en del under fliken DANS samt lagt till en ny sida som heter CHAKRASPIRALEN. Kolla gärna!
Ninas Wachipi Välkommen in!
Lova fick följa med Lina, Ante och maya på utflykt idag. De har varit ute och klättrat i träd, gungat och lekt.
David är hos farmor. girigbuken, som vi också kallar honom i smyg, har räknat ut att om man hjälper farmor med lite gårdsarbete kan man tjäna pengar.....
Miranda är i vanlig ordning ute och cyklar och spanar efter killar med tjejkompisarna.
Per har inlett ett förhållande med Hans Villnius.
Och jag bara njuter av att få poa omkring på egen hand en stund. har t.o.m lagat mat, kors i tak, Nu ska jag stoppa ned mig och min ömmande nacke i ett varmt bad. ikväll ska vi bjuda hem Johan Falk och låta honom bjuda oss på lite underhållning. En helt riktig söndag alltså när den är söndag som mest och bäst;)
Kursgården
Jag har fått in anmälningar till mindfulness dagen den första november i Bovik! Känns suveränt att få ge kursen igen! Den har ett härligt och avkopplande upplägg och rymmer många övningar och idéer och kan användas i vardagen. jag tror att mindfulness kommer mer och mer och börjar att bli ett livsviktigt inslag i vardagen! begreppet smyger in lite här och där på arbetsplatser, i samhället och finns även inom KBT som växer allt mer!
Jag hoppas forfarande på fler deltagare och skickar gärna ut affischer om någon vill sätta upp på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde om detta! Gruppens storlek är inte jätteviktigt men meditationer och övningar brukar alltis ge lite mer när man är några stycken.
Även efter årsskiftet planerar jag nu att ge en kurs där vi fördjupar oss i vår egen andlighet och går in i oss själva, gör övningar för att finna vårt personliga kraftdjur och våra andliga guider. Förhoppningsvis håller vi till här
Klonen anfaller
Sökes: 20" cykel.
Finnes: hm..... (En löpjagande hund! Ett leksaks flygplan, enda problemet är att hämta ned det från taket först! men det vållar problem där det är nu..... En dammsugare, vill inte se den mer. En ful gavelgårdar-radhus-lägenhet som faller isär bara man andas i den....eller en sightseeing på forsbackas kyrkogård med en guide som är expert på gravstorlekar och plastvasstapling, med eller utan framtand är eget val och kan kryssas i innan sightseeingen! Eller en ovanligt elak klogroda, lystrar till namnet Klonen, som anfaller allt som kommer i hans väg.) ....pengar.
Sinnesförvirrat tillstånd.
Jag har dessutom hamnat i ett städryck. Ett sånt där ryck ni vet som man bara hamnar i vart femte år cirka, eller nej, kanske kändes det inte igen....? Har förstått att de flesta människor städar mest hela tiden, iallafall har de alltid ett välstädat hem. Och sånt görs ju inte av sig själv....tro mig jag har försökt att vänta ut att huset bara städas till av sig självt men det gör det visst inte.
Nu går jag igenom leksakslådor, källarskrot och konstiga samlingar papper. De där papprena som nån myndighet trodde att jag skulle fylla i och skicka tillbaka för några år sedan. Fast jag har ännu inte märkt att nåt konstigt hänt av de oifyllda papprena så det kanske ordnade sig av sig självt, på samma vis som jag hoppas att andras hem gör.....
ja ja har ju inte tid att blogga mer nu. dammsugaren väntar. den är full av förväntningar även om den fått lite taskig kondis här hemma. Men nu är det hårdträning som gäller för den rackaren. Sen tar jag ledigt som alla andra en fredag.
Till sist: Grattis Ann som fyller år idag!
Och: hoppas du får en jättehärlig resa Susanne!
