Valpar väntas den 19 januari
Välkommen in på min hemsida: http://chinaconina.webs.com 
Olika sätt att se är det fel?
På morgonen har jag läst om vulkanen Galeras utbrott och om en flicka som efter 19 år hittades i djungeln där hon levt bland aporna, precis som Mowgli. Jag har läst om beboerliga hål på månen och om en pappa som mördat sina tre döttrar. Jag har läst om mordet på 18 åriga Nancy och om kidnappningen av den fyraåriga flickan. Ibland tvivlar jag kring om allt verkligen har en mening. Vissa saker känns inte så.
varje dag matas vi av nyheter om mord, våld och fattigdom. Varje dag flyttar vi in en liten sorg av händelserna i vårt hjärta och låter dem stanna där och göra oss påminda då och då. Som om de gnager och ständigt viskar tyst till oss att de sker och att vi inte gör något åt dem....
Ibland funderar jag över om nyheter gör oss människor något gott egentligen. Visst är det bra att hålla sig uppdaterad om vad som sker men ibland vore det skönare att inget veta. Det här handlar väl om att skydda egot antar jag, slippa känna otillräcklighet. Men det är som om trycket trycker på lite fel ställen ibland.
Vi matas av nyheter som bygger upp vår verklighet och våran värld. Så mycket av det vi tänker och gör grundar sig just på det som andra skrivit och sagt. Alla har vi så olika verkligheter. Ingen är den andres lik. Och allt beroende på uppväxt, miljö, massmedia, skolor, läromästare osv osv.
Även flickan i djungeln har ju sin verklighet, och för henne är den lika sann som min verklighet är för mig och din är för dig.
Det är just pågrund av detta som vi människor ibland gör så elaka saker mot varandra eller tycker så olika om saker. Därför att vi har så svårt att acceptera att andra tror olika.
Se bara på hur religioner startat krig i världen och hur båda grupper verkligen sett sig som de goda i kriget. Båda sidor är ju goda. Bådas verkligheter är ju sanna. Men det är lätt att döma andras verklighet när den inte passar ihop med sin egen.
Döm inte en annan människa innan du gått 100 mil i dennes mockasiner.
Feer som en del av verkligheten?
Asperger
Min dotter har som ni säkert förstått asperger syndrom. Ett handikapp som inte syns på utsidan men plågar insidan. Varje dag är en kamp. Varje dag är så stor att den oroar, stör och påverkar på ett destruktivt sätt. Vissa dagar är naturligtvis arbetsammare än andra och just nu befinner vi oss i en längre period av detta illa mående. Jag skriver oss eftersom det påverkar hela familjen på ett eller annat sätt.
Tårarna är många och faller ofta mellan skrikattacker eller självdestruktiva utlopp. Att lugna henne är som att strö salt på såren. Att tillrättavisa eller avleda minst lika svårt. Det enda man i stort sätt kan göra för att hjälpa dessa gånger är att visa sitt eget lugn, hålla sig på en fast punkt och alltid vara tillgänglig och visa att man älskar trots alla emotionella slag, svek och hårda ord. Det är det enda vi, åtminstonet, sett att vi kan göra och för den skull inte sagt att det är lätt.
Vi låter bara oss vänta in tiden som det tar, alla tvångstankar och ticks som rituellt måste genomgås i varje steg vi tar. Alla avbrott och attacker som gör att vi inte kan planera vår dag eller ens gå från hemmet just nu.
-Jag vet inte varför jag bara gråter, säger hon. -Det är som om tårarna ska ut bara.
-Och min röst bestämmer att jag ska skrika, inte jag, men det blir också bättre när det fått komma ut, säger hon.
Den största skillnaden mellan människor med diagnoser och människor utan är nog just det att vi utan lärt oss från tidigt att bara bita ihop, stänga in och förtränga alla känslor. Man gråter inte hur som helst. Skriker absolut inte, och visar aldrig känslor öppet inför okända.
Medan barnen med diagnos inte kan bita ihop på det sättet utan de bubblar över till sist och måste få ut sig allt för att gå vidare.
Frågan blir ju då. Vem är egentligen friskast av oss?
Borde inta alla få gråta och skrika ur sig emellanåt för att bli av med känslor man inte vill ha kvar?
2010 en myt och verklighet
Det är iaf så vi firar det och tanken är god även om jag tror att vi behöver några fler nyår under året i så fall att rensa av oss lite skräp och ta nya tag. Enligt gammal myt är årets första dag starten på hela tillvaron. och att tiden blev "utsliten" under året. Ju fler dagar som går ju mer utslitet blir året.
I början av året var tiden full av kraft och mening (detta blir extra logiskt om man kommer ihåg att för de flesta folk så började året vid våren, då livskraften var som starkast i naturen), men under året så slets den kraften ut. Och då var man tvungen att på nytt ladda tiden med kraft, genom att börja ett nytt år. Det är från detta sätt att se på tiden som fenomenet "nyår" kommer.
Kaos blir ordning. Världen återskapas som i tidernas begynnelse. Mitt i skapelsen står vi och blir del av den. Vi har alla förutsättningar just vid denna tidpunkt att ta vilken väg vi vill. Lyfta ett nytt projekt, skapa ett förhållande eller bygga ett bo. Vi är mitt i skapelsekraften vid tolvslaget, redo att ta del av hela världens frukter. På tolvslaget blir vi nya människor, i det nya året och allt det som skett i det förra året existerar inte längre utan läggs bakom oss i glömska.
Ja, än idag i vårt civiliserade samhälle firar vi detta nyår och ger löften inför kommande år och lyckönskar varandra inför det nyskapande året! Så gamla anor och ritualer vi för vidare och tar till oss omedvetet eller medvetet för att fira in det kommande året.
Håll med mig om att vi människor gott skulle kunna ha ett nyårsfirande en gång i månaden.
Tänk vilken fart det skulle bli på skaparkraften, produktionen, glädjen och lusten hos oss människor då!
Vilka möjligheter vi skulle skapa oss!
Gott nytt år!
7 sorters kakor
Hon hade pyntat hela våningen i handgjorda dukar och gardiner. Ställde fram sju sorters kakor och kanelbullar och serverade Miranda hemmagjord hallonsaft. I köksfönstret står de 8 sankt paula blommorna i blom och golvet är helt fritt från damm. Hon serverar kaffe till oss i de små blommiga kaffekopparna med tillhörande fat. I hennes vardagsrum står de inramade fotona som berättar om vilken stor släkt vi är och hur många som inte finns bland oss längre.
Miranda fick prova pianot och spelade barnen i bullerbyn för oss medans vi satt och pratade om svunna tider, barn och barnbarn, ungdom, ålderdom och bortgångar.
I mormors kök känns det som en blandning av hur tiden står stilla samt vingslaget av hela livets existens och dess korthet i en och samma gång. Utanför fönstret sken fullmånen i hela sin prakt och liksom viskade till oss att: Jag har varit här hela tiden. Jag har sett allt och alla. Sett hur generation efter generation växt upp och sedan försvunnit igen och jag kommer att finnas kvar här långt efter eran bortgång också.
Och så kan jag inte låta bli att känna lite sorg över hur allt det handarbete till hemmet bara förfaller med oss i den nya generationen. Jag känner ingen som virkar eller broderar sina juldukar själv längre utan alla jag känner köper nytt på IKEA och slänger det till nästa jul. Liksom julpyntet som är mer eller mindre en engångsvara. Vi förbruka, slänger och förnyar julpyntet så det passar in med inredningen och hemmet.
Nostalgin av att plocka fram de traditionella julpynten eller duken man broderade för 25 år sedan finns inte längre. iaf inte hos oss, även om jag har räddat mycket av min mammas pynt som jag plockar fram till jul och ger mig den känslan och förhoppningsvis mina barn en dag.
men den pysslande husmorsgenerationen känns ändå som en utdöende art. Snart finns det ingen kvar längre. Ett vingslag av tiden igen som viftar vid oss lite för att sedan flyga vidare. Och visst känns det lite sorgligt att se och jag vet med mig själv att jag inte kan föra den vidare heller. men jag passar iaf på att njuta av hemtrevnaden och det gamla traditionella när jag väl är där. Låter det bara lägga sig som ett varmt täcke kring mitt hjärta att bevara även när jag en dag står utan min mormor också här på jorden.
Köldknäpp
Alla årstider är lika vackra tycker jag. Jag älskar att se på snön och iskristallerna som formar sig på alltid olika sätt på vårt fönster.
Men jag tål inte kylan! jag fryyser!
När jag var barn bodde vi omringad av åkrar, så på vintrarna kunde man gå på skaren över åkrarna utan att den gick sönder. Den sortens skare finns inte att hitta häromkring, tyvärr, men det var en härlig känsla.(och än är det för lite sol förstås för att det ska bli sådan skare)
När jag var barn hade vi ofta snöbollskrig ute på åkrarna också. Vi byggde murar som vi försvarade oss bakom och delade upp oss i två läger. Sedan bombaderade vi varandra med väl kramade snöbollar.
Och så älskade jag när vi åkte skridskor. Vi gick till en liten tjärn inne i skogen och på den fick vi åka. Min pappa byggde en snurrkarusell åt oss också som vi älskade att åka på i snön.
Att åka skidor i elljusspåret var också något jag tyckte om. mamma och jag åkte ofta, som jag minns, spåret tillsammans. Min mamma var skidlärare på vintern till bybarnen också. Hon var en riktig friluftsmänniska och älskade att vara ute.
jag har många fina minnen från min barndom och vintrarnas lekar och varande. men jag minns inte att jag någonsin frös??? Jag minns att vi blev törstig ibland och letade på en istapp att mumsa i oss.
Frös man inte som barn? Har det kommit nu? Eller frös man minst lika mycket men tyckte inte att det gjorde något eftersom allt var så kul?
Kanske måste jag leta fram lite barnslig lekglädje innan jag går ut i dag så kanske det hjälper mig att ignorera kylan: värken i tårna, de stela fingrarna, ögontårarna som fryser till is, kinderna som stelnar och värker......
Måste nog leta på en skrälldus lekglädje om det ska hjälpa tror jag......
Feng shui: ett finare ord för att rensa i röran:)
Tog oss en eftermiddag men det var det värt.
Nu funderar kanske du på hur det kan ta en hel eftermiddag......men det är så här att där vi bor finns inget förråd utan allt måste förvaras i lägenheten.
Dessutom snålade fastighetsbolaget in på garderober när man byggde längan. Eller så är det förstås så att lägenheten är tänkt till familjer med två vuxna och ett barn. Alltså inte oss. För då skulle kanske garderoberna räcka till.....
Så hsh ALLT vi förvarar, förvarar vi i källaren....Alla högtalare, elektriska lådor, gitarrer, kartonger med sparade grejer, sladdar, cdhyllor, skor, skridskor, tavlor osv osv har vi liksom löst dess oönskade existens genom att gömma dem under trappen....Alltså precis just där som vi bestämde att vi nu skulle inreda vår valplåda....
Men nu känns det riktigt bra ändå! FENG SHUIIIIIIIIIIII!
och så har du väl inte missat min nyaste hemsida?? KLICKA HÄR
Många svåra ord att kunna...
På morgonen har jag i vanlig ordning läst på om dräktighet och valpning. Det är en djungel att ta sig igenom allt på nätet, vågar inte ens föreställa mig hur det då blir i verkligheten. Inköpslistan och förberedelserna blir lång...
Jag ska fortsätta läsa en stund och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka och handla innan nyårshelgen, men innan bjuder jag på ett citat från gårdagen.
barn 1: - Heter det kampunär?
barn 2: - Nej, det heter shampoonär.
Jag: - Det heter faktiskt Pensionär.
barn 1&2: - Näeheej duu!!!
ingen trodde mig i vanlig ordning....driver jag för ofta med mina barn? De tror ju mig aldrig....
Sista veckan på året
Vi har nu gått in på sista veckan på året. Nyåret kommer att gå oss ganska lugnt förbi. Det räcker med förväntan och otåligt väntande för barnen inför jul tänker vi och ska därför inte förbereda dem på nyåret alls i år. Det får bli en dag som de andra. Annars tycker jag att nyårsfirandet är så fascinerande men det beror på att jag är insnöad i Mircea Eliade:) Lite svårt när man läser myt och symbolforskning att se med oberörda ögon på helger och firanden.
Idag funderar jag på att plocka ned julgranen och förändra hörnet där den står till en valpbädd istället. Om nu Signa är med valpar och inte lurar oss med nån slags skendräktighet så beräknas valparna komma i mitten av januari. Innan dess behöver jag bädda den plats som är tänkt åt Signa och hennes valpar så att hon vänjer sig med platsen och gnödar in de rätta dofterna.
Idag står annars inget på att-göra-listan och det passar ju mig riktigt bra eftersom jag har en del som behöver skrivas. Har börjat lite smått men fastnat i formuleringarna en aning. Det gör inte så mycket jag är ju ute i god tid innan det ska vara klart. men det är bra att städa undan en massa nu utifall vi blir valpbefolkade som sagt....
Barnen öser Guitar Hero för fullt brevid mig just nu. jag är också med och spelar ibland men blir så åksjuk av spelet....är det ett ålderstecken?? Annars är spelet riktigt kul men vi kör på den lättaste nivån nu och klarar knappt den så hur vi ska kunna avancera blir en annan fråga. Tack o lov kommer Lina idag och hon har lovat att hjälpa oss lite.
Ett lugn har lagt sig (iaf 20 dagar framåt:))
Försökte oss på mellandagsrean idag men insåg ganska snabbt att vi inte var ensamma om det.....Minst kassar hem är en hundbajspåse lekte vi, och den förlorade vi visst allihop (förutom Miranda) när vi åkte tomhänt hem. Leken kanske är lite skruvad men den leker vi ofta. Tävla är kul.
Idag fick jag en mycket trevlig överraskning iaf. Och det är så spännande när man sänder ut något helhjärtat och av så mycket vilja och får så mycket respons tillbaka. Det handlar förstås om flödet. När vi delar förutsättningslöst. Och att få vara i det är underbart.
Annars är det mesta sig likt här hemma efter julen. Ett lugn har lagt sig och stillat barnens förväntningar och längtan. Nu kan de äntligen koppla av och få ha jullov. Julen i all ära men ledigheten därefter är ju ännu bättre.
Vi ser just på och förundras över hur snabbt Signa växer och frodas. Nu läser jag allt man tänkas kan om valpning. Och det är massvis att läsa kan jag lova. Hur jag ska hålla ordning på allt vet jag inte. Kommer troligtvis att blanda ihop det mesta när det väl är dags. behöver nog en jour-stand-in på den speciella dagen som är van med valpning.... men än är det 20 dagar kvar...
En magisk julklapp
Jag såg den i en affär, tog ned den från hyllan och lade den i min hand. I min hand började fågeln att leva. Den tittade på mig med sina vita ögon osh sade till mig att den ville bo hos mig. Så i min värld var den levande. Och när den vilade i min hand såg den nästan ut att ha varit formad för min hand.
Jag tog mitt sparkapital och inhandlade fågeln såklart. Ingen leksak skulle ju kunna ersätta dessa varma och bedjande fågelögon. Jag var kär och fågeln var gjord för mig. Så var det bara.
Vi hade en lycklig tid tillsammans!
men det är något visst med barn och porslinsföremål.....de liksom sker alltid en olycka tillsist...så liksom denna gång. Det var en sorgens dag när min lilla porslinsfågel for mot golvet med ett kras och tappade svansen och näbben.... Det var med sorg den begravdes och försvann ur mitt liv.
Nu har det gått en massa år sedan den händelsen. jag har blivit vuxen och fått barn.
Just den här julen ville min äldsta dotter köpa en julklapp till mig. Min äldsta dotter är naturligtvis HELT ovetande om denna fågelhistoria jag just berättat.
Hon tog sin plånbok och smög iväg till en lokal loppisbutik.
I loppisbutiken finns en miljard små olika grejer att välja på.
Men hon valde något speciellt till sin mamma.
Där från hyllan plockade hon ned en liten vit porslinsfågel, identisk med den hennes mamma haft när hon var barn.
Hon slog in den lilla fågeln med omsorg och gav till sin mamma på julaftonskvällen.
Då och då blir livet lite extra magiskt, ellerhur? Denna julklapp var magisk för mig. Liksom tanken och glädjen över att få vara mamma till minst lika magiska och helt fantastiska barn.
De fullbordar mig hela tiden.
God Jul!
Så från oss alla till er alla En riktigt God Jul!
Lova
Foto på Lova och redigerad av Lina
Dan före dopparedan
Barnen längtar efter julkalendern som är riktigt spännande nu. Hur ska det gå för Sara och Henrik??? spänningen är olidlig.
Jag frågade min mamma en gång om hon också hade julkalender när hon var liten. Ja självklart hade hon det svarade hon. Det var ju det bästa med julen.
"Det var ju jättekul varje år när man plockade fram julsakerna och fick ta fram julkalendern!" sa hon.
"Nej, men mamma, nu minns du väl fel? Inte ligger den bland julsakerna....?"
"Jo" svarade hon. Det visade sig att hon hade SAMMA julkalender VARJE år! Den 24:e vek hon igen luckorna och lade tillbaka kalendern bland julsakerna till nästa år.....spänningen måste ha varit olidlig för henne med....
Tiderna förändras kanske men mina barns julkalender är näst intill massakerad redan den tionde december med sönderrivna luckor och knölade väck....
Idag blandar jag ihop den inlagda sillen. Currysill och romsill blir det och letar efter ett tredje recept. Kokar kola och knäck och ikväll blir det den traditionsenliga uppesittarkvällen men julklappsrim. En tradition jag är uppväxt med och som är jättehärlig att dela vidare.
Julaftonsnatten minns jag sedan jag var barn hur speciell den var och hur svårt det vara att somna denna kväll. Idag får jag se hur mina barn är fyllda av samma förväntan och vet sedan tidigare hur svårt det är att sova dessa kvällar. För tänk om tomten kommer i natt när de sover och lämnar ett paket i strumpan i granen. Det skulle ju vara så festligt att vara vaken då dessutom när han smyger in så att man får sig en skymt av tomten när han kommer hit.
Vi föräldrar sitter med ögonen i kors efter dagens alla viktiga förberedselser och gör allt för att hålla oss vaken längre än dem så vi orkar stoppa ned paketet i strumpan när de somnat.....
Så här hade mina föräldrar det när jag var liten också... Och det här kanske mina barn sitter och bloggar om när de är vuxna en dag....
Världen blir så liten och fascinerande stor på en och samma gång och mitt i detta finns nuet och det är där vi befinner oss nu. Det gågna kommer inte tillbaka och framtiden kan vi bara gissa.
Själv saknar jag mamma lite extra när det blir jul och vet att jag inte kan få henne tillbaka än hur mycket jag saknar henne. Men i mitt minne och hjärta sitter hon med oss i kväll och rimmar och äter julbord med oss i morgon. Det uthärdar saknaden och gör nuet mer fullbordat. Och jag blir varm av tanken. Och i min värld och i mitt nu existerar tanken och verkligheten parallellt. Och när jag pyntar huset och klär julgranen med hennes julsaker känns det som om jag plockar upp en bit av henne då också och då blir tanken ännu mer levande.
Och på samma sätt som hon och hela min barndom satt vackra spår i min jul önskar jag att jag kan föra vidare till mina barn.
Det är ju det som är det fantastiskt fina med att få vara en familj. Att dela gemenskap, traditioner, minnen och kärlek till varandra och göra julen precis så magisk och vacker som den ska få vara när man är liten, så att barnen själva kan dela vidare den känslan i sin tur till sina barn. Mina barnbarn och barnbarnsbarn och barnbarnbarnsbarn osv osv.
Nej, nu ska jag sätta lite fart här och sätta barnen framför årets näst sista avsnitt av julkalendern som sagt. Och snart kommer kusin Hanna på besök.
Önskar er alla en fantastisk dag idag och tänk på att ta det lugnt också och njuta av julhelgen.
Ha en bra dan för dopparedan-dag! Det ska iaf jag att ha!
Mintkola
3 dl socker
lite mer än 1 dl sirap
1 msk smör
ett gäng polkagrisar
Koka ihop grädde, socker, sirap, smör och 4 - 6 polkagrisar tills det blir kola konsistens. (gör kulprov)
Häll ut kolasmeten på ett smörat bakplåtspapper.
strö över ett gäng krossade polkagrisar över smeten.
Låt det svalna. Rulla ihop till en orm och snurra ormen några varv innan du klipper/skär upp lagomt stora kolabitar.
Lätt som en plätt och supergott efter julmaten. Lycka till:)
Som tack för detta recept, lämna ett julrecept som kommentar tillbaka. Tack!
Folkets röst får max vara 2000 ord.....
Insändare får vara max 2000 ord så jag ändrade min o skickade in den igen, den här gången togs den emot MEN man har låtit någon gå in och redigera texten INNAN den publicerades och UTAN att fråga mig????
Frågan som slår mig är: jag förstår om insändare kortas ned för att spara pengar på tryckpappret. Men på nätet kostar det ju ingenting att lägga ut texter på! Vore det inte billigare att låta en anställd kopiera inskickade insändare och klistra in det på hemsidan? De långa får vara där men inte i papperstidningen? Nej istället låter man en anställd arbeta igenom varenda text som kommer in innan de publiceras, det borde ju bli mycket dyrare mitt sätt att se? eller?
För min del försvann hela början som skulle förbinda slutet, tyngdpunkten lades på ett annat ställe än insändarens syfte. För mig känns det som en ren och skär våldtäkt på min text och jag som skrivit under med mitt namn dessutom....utan att själv fått sätta den sista punkten.....
Om tidningen är folkets plats att göra sig hörda, så de slipper stå ute på torget med demonstrationsskyltar varje gång de har något att säga, så borde väl tidningar låta folket få säga vad de vill också? Utan att begränsa dem till 2000 ord.....nej här behövs en förändring, kanske drar jag fram min civil olydnad utrustning igen och kedjar fast mig på redigerarverkstan....
Skicka vidare
Filmen handlar om en pojke som får en uppgift i skolan att komma på en "uppfinning" som förändrar världen så att den blir så som han skulle vilja ha den när han blir vuxen.
Pojken kommer på att om han gör riktigt goda gärningar för 3 personer, som är helt oegoistiska och som förändrar eller skapar något positivt för dem. Gärningarna ska dessutom vara något som de inte skulle ha kunnat göra på egen hand. Man får inte ta betalt för tjänsterna eller kräva något i gengäld FÖRUTOM att dessa personer, var och en, måste själv göra goda gärningar till tre andra personer. Dessa tre andra skickar vidare till ytterligare tre och sedan ytterligare tre osv. Detta gör att de goda gärningarna sprider sig som löpeld och öppnar nya möjligheter för människor eller räddar människor i olika situationer.
Tanken är alltifrån omöjlig mitt sätt att se. Vi kan göra skillnad.
Bara ett extra varmt leende kan göra skillnad, ett gott ord eller ett skickat julkort till någon som behöver just dig.
Något vi alla kan göra i dessa jultider är när vi handlar. Alla är stressade och affärsbiträderna har fullt upp. Om du själv går in med ett lugn i butiken, inte tittar på klockan i den långa kön utan bibehåller ditt lugn och möter din kassörska med ett leende och ett tack och god jul. så har du redan tagit ett första steg till att lugna honom/henne för stunden och samtidigt visat din tacksamhet till dennes hjälpsamhet.
Släpp före mamman med barnvagn på bussen eller erbjud din plats till en äldre pensionär.
Dela ut leenden till dem du möter på gatan, i affärerna, på din arbetsplats eller i din familj. Leenden sprider sig som en löpeld och är som medicin för själen. Ett leende kostar inte dig någonting men kan vara guld värd för den du möter:)
Påskgran på laxdagen
Lite blandade känslor upptäckte jag igår efter förra inlägget. Vidhåller min åsikt om en vit (alkoholfri) jul ändå. Även om vissa vuxna anser sig vara lyckliga smådruckna vuxna så kanske inte barnen uppfattar oss så. En alkoholpåverkad vuxen beter sig inte längre som barnet förväntar sig att de ska göra. Barnet kan inte sätta fingret på vad som inte stämmer men märker att mamma eller pappa fnittrar mer, är tafflig eller fånigare än annars. varför blir det ofta ett ramaskri från folk när man lägger upp inlägg eller en fråga om att ta bort alkoholen? varför är alkoholen så viktig? Mest sorgligt tycker jag och ännu ett belägg till varför jag vidhåller förra inlägget.
Mina barns storasyster har också skrivit ett inlägg om detta som jag rekommenderar er att läsa.
PS. Jag är uppvuxen med en helt alkoholfri jul och den var fantastisk för mig men har när jag blivit äldre kommit i kontakt med så många som beskriver en helt annan barndoms-jul, Ochh traumatiska minnen efter alkohol, och det är med tanke på dem och barnen i dag som jag skrivit som jag gjort. DS
Julens viktiga traditioner
I min världsbild i min vuxna värld (att det faktiskt fungerar så här) så frågade jag min dotter vad hon tycker att är det viktigaste på julbordet. vad som måste vara med på julbordet - annars känns det inte som en riktig jul.
- Strömmingen! säger hon tvärsäkert.
- Menar du den gravade eller den inlagda strömmingen, frågar jag.
- Nej jag menar den där strömmingen som ligger i burk och när man öppnar den luktar det jäääätteilla! (Surströmming)
Så är det ju. Vi vuxna skapar oss en sanning om vad våra barn behöver för att känna den där RIKTIGA julen. Barnen själv värderar helt andra saker som viktiga inför jul. Jag älskar julen, men har lätt för att stressa upp mig själv i dessa tider. I år har jag lovat mig själv att INTE göra det. Julen är kärleken, glädjens och lugnets helg. Allt för många missar det i sin iver att fixa klart ALLT för en enda dag!
Så stanna upp en stund nu och fundera hur du själv gör. Är julen för dig, din familj, dina barn eller nån annan? Finns det något du kan avvara i år eller göra för att minska ned på din stress?
För min del gör jag julen för barnen och familjens skull. Jag har lovat mig själv att bara göra julmaten jag tycker är kul att göra. Det betyder alltså att det blir det mesta på julbordet enligt tradition. Men jag väljer att göra det för att jag vill och det skapar julstämning för mig och för barnen tror jag, men jag väljer att göra det utan måsten och stress. och tillsammans med barnen!
Och till er föräldrar: Glöm inte att julen är barnens högtid. Per och jag dricker inte alkohol, men även när vi gjorde det förr så valde vi naturligt att INTE dricka alkohol på julaftonen. För oavsett hur mycket du fixar och ordnar, hur mycket julklappar du handlat, hur mycket julgodis du tillåter dem att äta så reparerar det inte julminnerna om mamma och/eller pappa år efter år dricker lite för mycket glögg eller börjar redan på förmiddan med glöggen och blir konstigt lullig mest hela dagen. barn känner och märker det även om vi vuxna försöker att dölja det. Och julen kan förvandlas från en glädjen och kärlekens högtid till en ledsam och orolig högtid för många barn tyvärr.
Så fundera över vad som händer om Du inte köper hem den starka glöggen i år. Blir det verkligen en riktig jul då när den saknas? är den inte en viktig tradition? Eller hur var det nu, vem skapar traditionen nu igen? var det vi vuxna eller barnen? och Hur vill vi att barnen sprider traditionen vidare till sina barn?
Vi skapar traditioner här och nu. Bara vi har förmågan att forma dem för framtiden. Vi kan inte forma dem sen, utan bara nu. Allt ligger i dina händer, varsågod. Sprid vidare en riktigt glädjefull och God Jul!
