Gissa djuret
- har den 4 ben?
- Nej.
- 2 ben?
- Ja.
- har den klor?
- Nej.
- Föds den ur ägg?
- Ja
Lova. Jag vet! jag vet! Jag VEEET! (Hoppar och klappar händerna och gör diverse segergester)
- Det är en TIIIGER!!!!
Nej det var det förstås inte.....
Pulver
I vår familj är det ombytta roller i utseendefixeringen. Det brukar ju vara kvinnan som står för den biten men här hemma är det mannen som är helt såld i skönhetsfixeringen.....Nu har han börjat med pulver.
Inte det där pulvret man blir ovanligt glad av och ser en massa spännande grejer i sin omgivning av, utan ett chokladpulver som rörs ut i vatten och ska ersätta hela den dagliga kosten.....Per såg ingen annan utväg än att börja denna hysteriska bantningskolijox när eljjusspåret förvandlades från löpslinga till skidspår och vågen visade att han gått upp ett helt kilo!!!!
själv blir jag bara extra hungrig av att se hans diet så jag petar i mig en massa onyttigt mest hela tiden.... Tror det är på grund av mitt osunda ätande som jag dragit på mig den förbannade tandvärken.
Slutsats: Pulver är f-n inte bra för varken pulver(miss)brukaren eller dennes omgivning. Alla påverkas och berörs och tar skada på olika sätt. Pulverintagaren TROR förstås att han inte påverkas negativt, men vi i omgivningen hör hur magen skriker och håller oss sömnlösa på nätterna och vi känner oss helt oförmögna att kunna leda honom in på andra vägar. Har man väl börjar med pulver kan man lätt bli ännu mer inskränkt i utseendehysterin och kilojakten... Nu hoppas vi bara att han snart vaknar upp och kommer till nya insikter.....
Idag är han iaf på resa med jobbet så då får jag chans att kolla mig själv i spegeln innan jag går ut, utan att den är upptagen och jag får hoppa i bakgrunden och försöka få en skymt av mig själv bakom spegelmarodörens rygg!
Har faktiskt valt att duscha dagen till ära:)
WTC och tandläkarskräck
Tandvärk. Uppsvullen i mun och sluddrar som om jag vore full. Och när jag går omkring utomhus i snölandskapet och slirar både hit och dit ser jag dessutom full ut. Inväntar att socialen ringer på vilken sekund som helst men jag får väl visa dem den halva tanden som nästan sitter kvar långt in i munnen och det svullna tandköttet och hoppas på det bästa.
Annars är livet som det brukar. Familjen är trött och förkyld och jag är också det men ändå full av inspiration och idèer. Skriver för fullt på ett kommande föredrag kring symboler och arketyper. Något som jag har en speciell förkärlek till.
Min D-uppsats för några år sedan handlade om terroristdådet mot World Trade Center och hur detta kan återsbekriva skapelsemyten och hur folket (vi) fortfarande lever precis som efter myterna trots att vårt samhälle är så civiliserat som det är. Japp, så himla såld är jag faktiskt på detta område och nu har jag kommit på att jag kan mata andra med de här galna idéerna dessutom......frågan är om jag kan göra detta och samtidigt hålla åhörarna vakna....men det är värt en chansning:)
Nu ska jag ut och slira runt i mörkret med ett gäng hundar igen och hoppas på att ingen ser mig.
Ha en trevlig kväll:)
Bra idéer eller julgröt med senap?
Det ploppar upp en massa tankar som behöver skrivas ner för kommande arrangemang. Jobbar lite här och lite där med tåtar som jag tror får kontakt bara de landar. Bara de skrivs ned dessutom...och det är ju just där min trötthet kommer in....
Så nu har jag ett block med en massa luddiga anteckningar, pilar och "att-komma-ihåg"-meddelanden. Kollade igenom anteckningarna och fattar nästan ingenting. man skulle kunna trott att jag var full när jag skrev dem....men det vet jag ju bestämt att jag inte varit....Men vad jag förstår är ju ändå att klottret på pappret är grejer som jag just då tyckte var superviktigt att minnas.....
Allt har ju en mening så sant som det var sagt och meningen nu är nog att jag ska ta jullov i tankeverksamheten som läggs på nya idèer. Nu ska min hjärna börja fokusera på julklappar, julmat och julförberedelser istället. Annars är det nog risk att det blir detsamma med julen här hemma som det blivit med mina anteckningar....Totalt kaos med en massa tåtar som inte faller på rätt plats.
Med andra ord: Hela julafton blir som julgröt med senap på helt enkelt....
Lucia och pepparkakor
Jag tilldelade mig själv uppgiften Kavla. Per kollade plåtarna och Lova stansade ut figurer. Vi höll tålamodet tappert uppe ända mot slutet, då vi svor lite tyst varje gång vi insåg att det blev så mycket deg över från utstansningen att det räckte till ännu en plåt...och ännu en plåt.....och ännu en......
Det var Då Lova och jag roade oss med att göra snoppar till pepparkaksgubbarna. Fnittrade lite tillsammans och skickade in dem i ugnen. De blev ju fin de också:)
Innan baket var vi till kyrkan. Lova var med i Luciatåget. Jag grät flodvis i vanlig ordning. Det är jätte svårt att titta på Luciatåget med alla ljus med gråtdimmiga ögon. Ljuskällorna liksom sträcker ut sig och flyter ut åt olika håll. Man ser verkligen ingenting!
Om du är en lyckligt lottad som inte gråter hysteriskt mot din vilja varje gång du ser: barn sjunga, en fin teckning eller öppnar omdömena, får hem fotopaketen osv osv, så har du förstås ingen aning om vad jag beskriver med ljusföreteelsen. men om du är som mig och gråter då och då så förstår du antagligen precis vad jag menar.
De liksom bländar en och förblindar en så mycket att man verkligen inte ens ser skillnad på Luciabarnen och altartavlan.
ja men hsh, nog med detta, de sjöng ju iaf alla de traditionella Luciasångerna fantastiskt fint allihop, precis som det ska vara på årets Luciadag. Och med julpynt och pepparkaksbak som det alltså också blev idag så börjar faktiskt julkänslan att kännas av litegrann:)
Gränsen mellan ont och gott.....
Jag lider med offret och hennes anhöriga som mist henne om livet. Sådana här våldsbrott får inte förekomma i vår civiliserad vardag. Människor är ju goda av naturen. Eller finns det de som är onda? Jag blir kluven i frågan. Och om det nu finns de som är onda så har de ju också anhöriga, familjer och vänner som också blir lidande. Eller är de också onda då när gärningsmannen är så ond?
I det här speciella fallet vet jag inte vem offret är men kan ändå skicka ut min sympati till de anhöriga.
I det här speciella fallet vet jag däremot vem gärningsmannen är. Och denne gärningsman i mina ögon förändrar min syn om hur gärningsmän ska vara.
Jag har varit nära vän med gärningsmannen. Den onde. Den hatade mördaren. Det värsta är att jag har bara goda och fredliga minnen av gärningsmannen. I mina minnen är han den gode. I andras ögon, de som inte kännt honom tidigare utan blivit varse om hans namn och bild i tidningarna efter händelsen, är han ju bara en ond individ helst utan några som helst rättigheter eller sympati.
I mina ögon har han också gjort ett fruktansvärt brott, men är ändå ett offer på sitt sätt. Liksom de nära sörjande kring honom blir offer i historien också, mot sin vilja. I mina ögon är han den gode som gjort den onda handlingen....vilken kategori tillhör man då? kan man vara både ond och god? kan goda göra så onda handlingar. kan de onda någonsin göra goda handlingar?
Ibland ruskas man om lite mer än annars. Som om man genom livet ska lära sig att se från olika synvinklar vare sig man vill eller inte. Just nu känner jag mest förvirrelse och vet att domen föll i tisdags men hittar inte vad det blev. Har domen någon betydelse för mig? Troligtvis inte ändå väntar jag mig en typisk amerikansk film historia som uppföljning, där det visar sig att gärningsmannen gripts av misstag. Innerst inne vet jag så klart att det inte alls blir så. Men än hur jag vrider och vänder på historien så hittar jag inte det rätta svaret på mina tankar.
Jag känner sorg, kärlek och sympati till den "onda sidan". Får man ens känna så?
Tomte med skägg
Hsh så ska Lova vara med på Lucia i skolan i kväll. Hon ska självklart gå sin egen väg som alltid och har i år bestämt sig för att vara tomtegubbe med skägg.... Igår åkte vi till Köpis för att handla allt som behövdes till tomteutstyrseln. Tack och lov följde Susanne med oss och hjälpte till. Mina barn blir så uppspelt av att åka buss och gå i affärer och jag tror att det tar lång tid innan Susanne ställer upp att följa med en gång till...
Barnen var glada iaf och jag lyckades komma hem med allt jag skulle och har idag ett tvärtomt konto. Precis som det ska vara till jul:)
Idag ska jag skriva vidare på ett arbete jag skapat i huvudet men ännu inte fått ned på papper. Det är bara ett roligt projekt och passar perfekt i det mörka regniga vädret utanför. En kopp kaffe, datorns surr, ett par hundar i knä och en på fötterna, tända adventsljusstakar i fönstren som påminner mig om att det är jul och spännande böcker runt omkring, som jag redan har läst, för att kombinera tidigare kunskaper med en massa nya idèer. Det här blir en härlig dag:)
En skola i tiden...
Om våran ständiga begäran har gett resultat tror jag dessvärre inte. Det handlar i vanlig ordning om hur lika barn får olika behandling beroende på sin diagnos. Med andra ord så har en assistent varit befogad i alla år hittills, men först när diagnosen blev asperger vill samhället ställa upp och hjälpa. Det är så synd tycker jag att man inte ser till barnens problematik utan förblindas av dess diagnos.
Jag är såklart glad för att hon får det nu och jag vet att hon behöver det och tror att hon kommer att växa av det, förutsatt att assistenten och Miranda klickar vill säga:)
Nu på morgonen har jag varit på fritis och pratat om en olycka som hände david igår, när en pojke höll honom i luften genom att enbart hålla i huvudet. David blev ledsen och åkte hem och berättade att det knakat och sprakat i nacke och rygg och har haft ont en del efteråt.
Jag var där på morgonen för att prata om händelsen som sagt och önskade lite råd och en anteckning utifall försäkringsfrågor blir aktuellt. Men det tog mig tid att komma till de frågorna eftersom fritis själv var mer arg på David som bara sprang hem utan att säga något och dessutom lade vikten i att tydliggöra deras situation och att de inte KAN hinna med att se allting.
Jag försökte ge dem hans syn på varför han inte berättat för dem, och det resulterade i ytterligare en massa tid i att överbevisa mig att det inte alls är så det behandlas av fritispersonalen. Jag fick åter om förklara att jag inte tror som David utan att jag förklarar hur David tror att de hanterar kriser och att de måste tydliggöra för honom hur det är och inte för mig, om de ska vinna hans förtroende.....
Det skrämmer mig faktiskt att bemötas av självförsvar när man diskuterar problem med skolpersonal.... Och helt plötsligt kan jag förstå att David kanske inte har helt fel kring sina rädslor av att berätta vad som egentligen händer för dem....
Hur som helst efter tjugo minuter fick jag min fråga ställd och hoppas att den blev hörd. Hoppas barnen hörs när de ställer sina frågor lite snabbare. Jag känner mig iaf inte ett dugg mer klok på vad som sker efter det här och önskar att jag slipper liknande händelser i framtiden.
Hela världen får plats framför dina ögon.
Jag har stått där längst fram i ropet. Debatterat, demonstrerat och inspirerat andra att förstå vikten av misshandeln av vår värld. Jag slutade detta när jag blev 20 år. Kändes ibland som att försöka ta sig igenom en stenmur med hjälp av en fjäder. När jag ser tillbaka vet jag att det gav mer än så, men jag var för ung för att se vilken inverkan engagemang egentligen ger.
Alla klappar på huvudet och skakningarna på huvudet handlade inte om att de tyckte att mina tankar då var naiva utan att de egentligen var mycket väl medveten om problemen men inte vågade göra sig medvetna om dem.
I dagarna har massmedia exploderat. Alla artiklar kring djur i missär och idag denna världsbild över världens förbrukning av elkraft.
Betrakta bilden en stund. Hela världen får plats framför dina ögon. Men får hela världen plats i din tanke? kanske tänker du att: inte kan väl jag göra något åt elförbrukningen i Amerika?? eller ens Stockholm??
Nej kanske kan du inte det. Men du kan göra något i ditt hem. Släck lampan i det rum du inte befinner dig i, eller stäng av TVn och datorn på strömbrytaren. Eller bojkotta kött en vecka, kanske två? Din lilla handling blir inte längre liten om fler tänker samma sak. Och när fler tänker samma sak skapas än ännu större kraft och förmåga att påverka sin omgivning. Om alla i hela Sverige bojkottade kött en vecka skulle konsekvenserna definitivt påverka köttindustrin. Om alla i Sverige släckte sina lampor och TV apparater varje natt skulle det också påverka elindustrin.
Det är inte som att ta sig igenom en stenmur med en fjäder, det handlar om att våga ta sig över den. Tillsammans är vi starkare än vi tror. Tillsammans kan vi bestämma hur vi vill att våran värld ska se ut. Hur vi vill att våra barns framtid ska se ut. Jorden har gett oss alla tillgångar och resurser så att vi kan leva på den, nu är det väl ändå hög tid att vi känner tacksamhet för den gåvan och ger tillbaka av det vi kan. Med vår kärlek och välmening.
Beroende
Varning för att följa denna länk, man kan lätt bli besatt...... Miranda och jag har redan fastnat i träsket......
http://www.spela.se/spel_/Piano-Bar.html
Ny kurs
En tanke föddes, växte och blev till liv.
Möt dina andliga guider och kraftdjur
Vi kan göra en fantastisk utveckling för oss själva om vi vågar att släppa in den alternativa tanken och börja lyssna till oss själva och andligheten.
Den 26-28 mars i Lingbo
Vi fördjupar oss i andlighet och inre utveckling genom meditationer och andliga övningar. Vi arbetar med chakra, auror, energier, andliga guider och kraftdjur, ögonspegling, visualisering, kanalisering, tolkning av budskap, symboler och arketyper. Syftet med kurshelgen är att fördjupa din egen andlighet och tolka dina budskap och öppna upp vägar för att möta dina andliga guider och kraftdjur. Individuella samtal kommer att erbjudas, för den som önskar, under helgens gång, för tolkning av budskap, healing, änglaläggning, kanalisering, andlig och/eller personlig vägledning.
Kursavgift: 1300 kronor inkl. mat och logi.
Föranmälningsavgift: 300 kronor betalas senast sista januari och betalas inte tillbaka, resterande 1000 kronor kan betalas när du själv önskar innan kursen eller på plats i Lingbo.
Platserna är begränsade och garanteras först när föranmälningsavgiften är betald. Innan du betalar, skicka ett mail så att det fortfarande finns platser kvar.
Mer information, resbeskrivning och kursutformning skickas efter anmälan.
Välkommen till en magisk helg!
Catarina Fagerlund och Marie Nyqvist
mail [email protected] hemsida http://ninaswachipi.webs.com
Behöver lite läshjälp här.....
Julen står för dörren och julklappsönskelistorna sitter uppsatta på kylskåpet. Nu börjar föräldrarnas årliga jobb. Att TYDA julklappslistorna.
Davids Julklappslista:
1. STAVORSDRKLONUORSBEL
(Star Wars the Clooner, Spel)
2. SOD
(sudd)
3. NAROTOSBEL
(Ett spel är detta, men vilket?)
4. NAROTOLEKSAKÄR
(leksaker i samma kategori som ovanstående som jag inte vet vad det är alltså)
5. ÄNMASVIN
(Ett marsvin)
6. LEGOBÄJELS
(lego...och sen då?)
7. POKIMON
(Så klart han kan stava till detta. Pokimon så klart)
8. KOSJUR
(Gosdjur)
9. SKÄJPORSAMVADÄRMAOHNDÄRHNDÄR
(Skateboard sådana där man använder händer, står det ju helt uppenbart.)
Som ni nu märker finns det vissa önskemål jag inte lyckats tyda. Nu önskar jag lite hjälp av er läsare att titta lite extra på de där orden. Kanske är det nåt ni känner igen eller kan läsa bättre än jag? jag har fortfaranade tid kvar innan jul.....
Lovas önskelista är enklare. Hon behöver inte skriva någon heller för hon har redan klart för sig vad hon önskar sig. Och det är ju samma önskemål som VARJE jul och VARJE födelsedag.
- Lova vad önskar du dig i julklapp i år då?
- En riktig häst.
- Men jag kan inte köpa en riktig häst.
- En riktig ko då?
- Nej jag kan inte köpa en ko heller.
- Gris?
- Nej, nej, nej.
- Då vet jag inte......
bad henne dock efter samtalet att fundera lite grann om hon önskar sig något annat och gav henne ett papper att skriva på om hon nu skulle komma på någonting. Det gjorde hon. En sak kom hon på:
SNEKA (en snäcka....)
Det kan jag i allafall fixa:)
Och våra drömmar är vilka vi är...
En dag ska jag äga ett hus på landet med djur omkring mig.
På samma sätt som jag själv är uppvuxen med skog, kor, lamm, hästar, höns, grisar och massvis av gårdskatter.
Att ha drömmar är bra tycker jag även om många anser att det blockerar ens egen förmåga att leva i och älska nuet. Jag tycker inte att det behöver vara så, och för mig handlar det istället om att jag får ännu mer inspiration, kraft och livsvilja när jag lever mitt liv här och nu samtidigt som jag skapar min framtid!
Alla som är framgångsrika måste ha haft drömmar om någonting. (maricopa, indianskt ordspråk)
Så gör det fortsätt dröm! Det är din dröm som skapar din verkligehet. Det finns allt för många som struntar i sin dröm, eller låtsas att den inte finns och går genom livet utan att ens försöka uppnå den. Ratata får avsluta detta inlägg:
Alla våra drömmar, var blev de av?
Vi lär oss leva vidare med det vi har.
Alla våra drömmar, som ingen tycks förstå.
Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå.
Valpar
Hemsida och Idol
Ikväll är det Idol vilket vi följer slaviskt. Både Per och jag älskar musiktävlingsprogram. Jag håller solklart på Mariette, vilket jag gjort från starten. Hennes sprudlande glädje, glittrande ögon, energi och fantastiska röst är oslagbar, tycker jag!
Valpar
Igår köpte jag extra fint och bra foder åt henne så att jag är säker på att hon får i sig allt hon behöver utifall hon bär valpar.
Om allting stämmer nu så väntar vi valp redan i januari. Så innan dess matar vi Signa med all kärlek och glädje hon behöver (som den prinsessa hon är) För jag är ju en sådan där löjlig hundmänniska jag också, eller snarare djurmänniska. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan djur i hemmet. Och tycker att den kärlek, tillgivenhet och glädje de delar med sig av är omätbar och behövlig både för oss vuxna och barnen.
Att ha djur omkring sig är som att alltid bära med sig en massa extra härlig energi, tycker jag. Och då är det bara så självklart och givande att kunna ge tillbaka kärlek med så liknande mått man bara förmår:)
När budskapen klarnar.....
Jag har drömt tre nätter i rad, sedan i söndags, om en och samma person. En vän sedan mycket långt tillbaka och som jag inte har kontakt med längre. Har frågat mig själv och uppåt varför drömmarna kommer och vad de betyder.
Idag slår jag på facebook och ser samma vän på sidan under rubriken "Det var längesedan du hade kontakt med.....skriv något i .... logg."
Sammanträffanden tänker jag och rynkar ögonbrynen något.
10 minuter senare får jag berättat för mig att han råkat ut för en olycka i söndags och behöver hjälp för att rentvå sin skuld i detta bisarra händelseöde.
nu i efterhand förstår jag precis vad jag fick till mig då. Livet har så underfundiga sätt bara att aktivera ens sinne, fast det är väl meningen att man inte ska förstå på en gång ibland.
livet.....
Tusen och en natt.....
Alva och Lova på Birka Paradise
En liten lapp jag fick fast med stort budskap.....
Jag älskar min familj.
Jag tycker min familj är som en vacker ros.
Även om det är bråkigt ibland.
(David)
