Har haft en sån där natt som jag har ibland. Inte ofta men ibland händer det. En sån där natt när jag vaknar och känner mig tröttare än innan jag lade mig igår... ibland kommer tankarna och drömmarna om vart annat och sysselsätter mig hela nätter. Tänker och planerar. Vrider och vänder. Ser hinder och lösningar tydligare än nånsin. Sover en stund och drömmer vidare, vaknar och sorterar tankar igen. Och runt omkring i sovrummet är det alldeles mörkt och alldeles tyst och det gör att varken synintryck eller hörselintryck kan avbryta tankarna. 

 

Det handlar inte alls om att jag legat vaken och ältat, mått dåligt eller gråtit i natt. Det handlar om att jag just nu gjort mig bekväm i en obekväm tillvaro bara för att jag glömt bort att känna efter innan jag handlat. Låtit  annat styra mig för att vara till lags, istället för att ha låtit mig ta hand om mig själv och lyssnat inåt.

 

Inatt sa jag stopp till mig själv. Stopp! ta dig tid att känna efter vad du vill nu, Catarina. Och med ens som man gör det. Stannar upp alltså och om än bara för en minut, en dag eller en natt som jag gjorde så talar vårat hjärta tillbaka till oss. När hjärtat talar finns inga men, inga krångel, inga hinder eller inga tänk om....Det finns bara klara insikter.

 

Idag är jag tröttare än nånsin i kroppen men piggare och renare än nånsin i själen.

 

Just idag är jag stark.