När jag var barn upplevde jag att allt var så enkelt. Livet var glädje, bus och lek fyllt av härliga dagar med spännande grejer! Det är väl en självklarhet att det ska vara så när man är barn, dessvärre upplever jag nu i vuxen ålder att den inte alls är så självklart.

Den senaste perioden har jag mött fler och fler föräldrar som bär en sorg på sina axlar. En sorg över att deras barn inte mår bra. Det beror på olika saker hos barnen men grundar sig mycket ofta i tanken om att inte räcka till eller duga, känna sig olik eller utanför.

Att se sitt barn somna i tårar och vakna med ångest över att det redan är morgon igen är ett av det svåraste man kan uppleva som förälder, mina mått mätt. Otillräckligheten att kunna göra något eller att dag efter dag tvinga iväg sitt barn på lagbestämda sysselsättningar, bara för att man inte kan eller får göra på annat sätt, är en kamp där huvudet och hjärtat hamnar i total konflikt med varandra.

Resten av dagen formas en klump i magen som växer, ett hopp om att det blir bättre och ett återseende efter skolan med sitt barn då förståelsen kommer att det blir en tårfylld kväll igen. I tysthet antagligen. Och så somnar man på olika platser i hemmet med varsin sorg med varsin känsla av otillräcklighet.

Igår sprudlade Miranda av glädje under kvällen och hon somnade med ett leende på läpparna. För mig som mamma att se denna glädje är ovärderlig och jag hör det klingande skrattet om och om igen. Hon var så glad för att hon har varit med en kompis i klassen under dan och fortsatt lekt efter skoltid. "Mamma jag har en kompis i klassen!" sprudlade hon. Vilken lycka! En självklarhet för de flesta barn och familjer men inte hos oss.

Ett skratt en kväll med en otrolig läkande kraft. Att kunna få somna en kväll helt fri från sorg, medlidande och känsla av otillräcklighet. Om så bara för en natt önskar jag att alla föräldrar och barn skulle få chans att uppleva.

Detta inlägg är tillängnad alla er föräldrar som har ett barn som känner sig ensam, olik eller ledsen. Att det finns ett hopp och det finns en glädje åt dem också här i världen. Det finns en mening att vi möter dem. Det finns en mening att de föddes hos oss. De lär oss att livet är skört och stort. men de lär oss också att förstå hur viktig kärleken och glädjen är.

Dessa "annorlunda" barn, enligt dagens mall av hur ett barn ska vara och bete sig, är stjärnbarn.

De strålar, berör och sätter avtryck i våra hjärtan. De är här för att lära världen någonting viktigt. normer, förnuft, logik och vetenskap är det som dagens samhälle sätter främst, men i framtiden kommer vi att förstå att det finns viktigare saker än så att ta hand om. Oss själva och våran del i världen. Det här är något som stjärnbarnen redan förstått.