Mamma och Mike!
En fantastisk dag med mycket sol och dessutom uppvaktades jag av familjen eftersom jag fyllde år igår. En fantastisk och personlig present fick jag av min bästa syster som kopierat ett foto av vår mamma till duk. Så nu har jag en tavla på henne på väggen tillsammans med Mike Landon att kunna se på varje dag. Hon finns ju i mitt hjärta och min tanke och nu får jag se henne dessutom. En present som verkligen värmer i hjärtat.
Eftermiddagen har jag ägnat på Lergökens dagis tillsammans med härligaste Anneli. Tänk att en människa kan fylla en med så fantastisk energi genom att bara vara. Tack Anneli för att du finns! Så glad att jag har många så fina vänner omkring mig. Tack för att ni finns!
Miranda travar på i skolan och tack vare Susanne är hon dessutom lycklig när hon ska iväg eller kommer hem från skolan. Det känns så tryggt att det fungerar så bra för henne just nu att det känns som jag tappat fler kilo från mina axlar.
David ringde hem idag från Kreta också och jag hör att han mår bra min lillkille. Det här har varit den längsta veckan i mitt liv när han har varit bortrest....Den stackaren kommer att bli totalt sönderkramad och pussad när han väl kommer hem. Men jag är självklart glad över att han fått den här chansen!
Lova har just sett till att reta gallfebern på sina storasystrar och sin faster i köket just nu och jag känner att det är dags för mig att kliva in som fredsmäklare.....
Hinner iaf lägga in bilden på fotot (som nu blivit tavla och jag fått i present). Ha en trevlig kväll!
mammalängtan....
David har försökt att nå mig hela helgen men ja har ju haft telefonen avstängd, när jag kom hem fick han iaf tag i mig. (David befinner sig just nu på Kreta tillsammans med en kompis och hans familj). Jag fick prata med David och familjens far.
David hade drabbats av den svåra mammalängtan. Ååååh vad jag ville kunna flyga över jorden just då och bara ge honom den där kärleksfulla kramen! Men det går ju inte. Jag fick sända en massa kramar och pussar i tankar och ord över telefonnätet i stället och hoppas att de anländer dit de ska.
I morse ringde han iallafall igen och nu lät han glad. Han kom förstås ihåg att det var min födelsedag idag och lovade att han skulle plocka några snäckor och stenar på stranden. Det han vet att jag verkligen önskar mig i present.
Jag måste vara världens lyckliga och tursamma mamma till så fina ungar!
Under helgen i Forsby har vi talat en hel del om balansen i världen och våran del i den. Till er och alla andra förstås delar jag detta klipp och önskar er lycka och glädje och att ni tar hand om er själva i massvis!
Flingor
Flingor till små vidriga barn
(Miranda skrev när ingen såg)
Lördag
Så därför släpper jag det en stund nu och berättar istället nåt helt annat! Idag har Andrea (Tusen tack för att du dragit igång nåt kul i Forsbacka!) ordnat en gårdsloppis! För närvarande är det 14 anmälda som ställer ut bord! Och vi är en familj av dessa. Ett smärre kaos har rått här inne bland barnen som helst plockat ut var enda liten pryl vi äger och har till dagens loppis.....Efter en del struktureringar och förmaningar har vi valt ut en del av det vi har och märkt med priser och sorterat i högar. Det här blir bra tror jag även om det är en hel del vi har kvar att fixa med innan klockan 10.00.
Så har du inget för dig idag så kan du väl ta en tur till Forsbacka:) Ha en bra dag!
prosit
skolans första dag
Vissa saker minns man så tydligt från sin egen barndom. Första dagen i ettan är en sådan sak som jag minns mycket väl.
Jag minns hur pirrigt det var och hur nervös jag var. Vi visste att vi skulle bli frågade om vårt namn och vårt telefonnummer. Jag rabblade telefonnumret hela vägen till skolan så att jag inte skulle glömma bort det.
När jag väl satt där i skolbänken och fröken frågade vad jag hette och om jag visste mitt telefonnummer så sa jag tydligt Catarina 46151....jag hörde hur föräldrarna började röra sig och fnittra lite runt om mig och själv kände jag hur rodnaden tog över mitt ansikte och jag blev alldeles varm och tyckte det var jättepinsamt.....
Det var ju inte mitt telefonnummer. Det var ju min bästis Jockes telefonnummer. Det nummer jag slog varje dag och som satt som fastklistrat i mitt huvud.
Lova skötte sig i alla fall exemplariskt på ettans första dag, idag när jag var med, och det tror jag mina andra två gjorde också:)
Glädjehopp
Måns Zelmerlöfs akustiska version av en tidigare hit får mig fortfarande att beröras.
Igår rev jag murar
Igår svärmade myrorna på våran altan. De bildade ett svart täcke på trägolvet och flög med tiden iväg en efter en. Jag förstår just nu varför det fascinerade mig så mycket just då. Det var precis så jag skulle tänka, fast inte i bilder utan ord. Att våga lyfta från den trygga grunden en stund för att se nya alternativ. Öppna ögonen för att världen finns där utanför och har plats kvar att fylla.
Igår upplevde jag att det var precis som en tickande bomb som plötsligt exploderade och raserade murarna. Men när murarna rasade kunde jag se genom hålen att det fanns en hel värld bakom dem. Och det är just den jag ska utforska nu. Med nya ögon.
I Varje kris finns en möjlighet. Vid varje slut finns en början. Jag har blundat så länge men nu öppnar jag ögonen, brer ut mina vingar och utforskar det dolda. En ny vandring har påbörjat där vandringen är själva njutningen.
Igår rev jag murar idag öppnar jag fönster....God morgon världen idag är jag redo att möta dig.
med kroppen mot jorden
Konstiga djur
-En älg?
-Ja du vet en sån där med jäääätte stooooora klor!
(Tog en promenad med Lova igår.)
