Att ha barn är ett ständigt arbete och brist på tid, och nånstans kommer det dåliga samvetet och knackar en på axeln, det där som frågar: har du verkligen hunnit med att se alla dina barn idag? Hjälpt dem med läxan? Lyssnat till deras berättelser? Kramat dem? Älskat dem?

Att ha barn med särskilda behov kan ibland innebära ännu mer tid, samtal och möten . Så jag har haft nya möten för att fixa en mötessamordnare eftersom det blir så många inblandade i samma ärende. Barn med flerdiagnoser tillhör nämligen så många skrivbord innan de får ta del av sina rättigheter och livnödvädigheter.  Den senaste tiden har möten överlappat varandra och telefonsamtal likaså.

Karin, en av mina väninnor, bad mig idag att skriva ner en dag, för att se hur det gentligen ser ut. Är det så många telefonsamtal? Är det mindre möten och samtal nu,som vi arbetat effektivt en tid med nu. 

Så här blev det:

7.40 Samtal med Porfyrskolan. Taxin är inte avställd pga någon miss med sjukskrivningen. Passar på att gå igenom lite planering av skolgången. Avslutar samtalet 8.05

8.30 Samtal från Lottie Mötessamordnaren nummer 1. (Vi har alltså tilldelats två mötessamordnare som ska ha koll på att inte möten och telefonsmtal tar för mycket av vår tid) hör om det blir möte idag och om hon ska vara med. Jag säger det är läkarbesök idag och inget hon behöver vara med på.

9.00 BUP ringer för att säga att läkarträffen är flyttad idag från kl. 10.00 till 11.00

11.00 är vi på plats. Doktorn kan ta emot oss 11.30. Skriver ut receptet vi behöver.

11.20 Missat samtal från Forsbacka skolan. 

12.10 ringer upp skolan. Vikarie på plats. Några uppgifter av privat karaktär reds ut.

12.30 porfyrSkolan ringer, väljer att inte svara då jag handlar för att kunna fixa lunch till barnen.

13.30 hemma. ringer upp Porfyr medan jag tillagar maten. Planerar skolgång. Och planerar utvecklingssamtal. Väljer torsdag då vi på onsdag har möte med LSS.

14.30 Porfyr igen men annan lärare ringer och meddelar ändring av schema nästa vecka.

15.30 Åter i Gävle. Åter på sjukhuset. Denna gång Davids obloigatoriska astmakontroll på barnavdelningen. Passar på att hämta medicin på apoteket. En fattas.

16.20 Gittan, från teamet runt Miranda hör om vi ska vara med på mötet imorgon. Glömt antecknat det, kommer överens om att inte behöva vara med då det alltså blir den enda dagen den här veckan vi var möteslediga annars.

16.25 forfarande i bilen på väg hem poppar vi musik och missar ett samtal från mötessamordnaren, troligtvis ville hon bara höra om vi ska vara med på mötet i morgon. Vi får hoppas någon kollega informerar henne om inte annat ringer hon nog igen....

I skrivande stund har klockan hunnit bli 17.15. Jag sitter i köket, skriver och njuter av en kopp kaffe, kroppen och hjärnan är slut och jag behöver sitta ner en stund, samla tankar och skriva av mig. Inser också att jag inte hann ringa doktorn ang det missade receptet. Skjuter det till morgondagen. Lovat ringa ang torsdagsmötet ikväll också, det får jag inte glömma.

Och så funderar jag över hur mycket tid jag sparat på telefonmöten och andra möten sedan de två mötessamordnarna arbetat så effektivt med att minska dem. Det jobbet skulle jag också vilja ha. De måste ha det så lugnt och skönt för på deras skrivbord ligger nog telefonen alldeles tyst, för vi möteströtta föräldrar ringer inga onödiga samtal, vi försöker hinna med vår familj när vi har en stund över och skulle aldrig komma på tanken att ringa ett extra samtal om vi inte nödvändigtvis behöver. Vi föräldrar vi försöker ju bara göra alla de där sakerna som bestäms via telefon och möten som ska göras när telefonen är tyst och mötena obokade, och den tiden är ibland något begränsad i byråkrati- och papperssverige. Vi föräldrar försöker ju bara hinna med att vara ostört med våra barn när vi har tid över.