tankarna tystnar på kvällen och drömmarna tar över och när jag minst anar det så växer jag. Helt utan att slåss, därav inte sagt problemfritt. Det krävs styrka för att våga lyssna inåt och mod för att våga låta sig ledas av vad man hör där. Och jag är stark. Även när jag själv känner mig liten. Vet att jag vågar även när jag känner mig som mest rädd. Egentligen vet jag det men ibland kittlar tvivlet mig. Det får mig också att växa....bara jag vågar våga.