varför bygga murar runt sig själv när man istället bara kan riva dem och se vilken häpnadsväckand utsikt man har? Ingen är bättre att sätta gränser för sig själv än just vi själva.

Tänk om vi var lika duktiga på att bygga broar. Vilken otrolig kapacitet vi människor skulle ha!

Idag ömprövar jag mina val och ifrågasätter mina tidigare arkitekriska verk. Vad kan jag plocka bort? Vad finns där utan egentlig grund eller anledning? Vilka hinder har jag lagt ut för mig själv bara för att jag tror att de måste ligga där?

Ibland sker saker som får oss att öppna ögonen och se saker som  tidigare varit dolda. När man är med om det så upptäcker man ganska snart vad man har krånglat till saker eller satt upp konstiga begränsningar och regler för saker som ingen egentligen har bett en om. Eller blundat för helt omedvetet.

Det kan sticka oss i själen när vi först ser det, men när vi låtit oss betrakta det ett tag brukar det efter en kort stund bara bli helt naturligt. Och till sist förstår vi varför allt blev som det blev. Varför vi just då tvingades att se med nya ögon på gamla mönster.

Det är bra att uppleva brister för först då inser vi att de fattas oss något och först då kan vi aktivt välja att plocka in det i vårat liv och leva det ännu bättre.

Idag river jag murar.

Det gör ont och gott på samma gång. För jag vet att när den sista stenen är borta kan solstrålar åter kittla de delar som tidigare legat i skugga.

Just Idag är jag stark.