Nu har vi städat undan julgranen. Julpyntet ryms i samma låda som jag vet att min mamma bar fram varje jul när jag var liten. (jag räddade de gamla julsakerna i flytten från huset när hon gick bort) Som barn tyckte jag att julsakerna var en tradition på samma sätt som allt annat som hör julen till.

Idag upplever jag att den traditionen har försvunnit ur många hem. Det är så viktigt idag att ha toppstajlat i hemmet, så nya julsaker inhandlas varje år för att passa in med inredningen.

När jag var liten tog mamma fram, den redan då välanvända papperslådan, med julpyntet. Kulorna, glittret, tomtarna och julstjärnan återanvändes varje jul.

jag minns speciellt förtjusningen över ståltrådstomtarna. Små smala, ganska fula tomtar, med flirtkulhuvud och böjbara armar och ben. De var roliga att hänga upp. Vissa hängde knäväck, andra klättrade mellan grenarna. En av tomtarna råkade mista sitt ansikte i en kattmun, men den slängdes aldrig efter den olyckan utan fick hänga med nästa jul igen. och nästa....och nästa....Och vi barn kunde fortsätta leken med tomtarna i granen varje år, precis där vi slutade leken ett år tidigare:)

För ja, visst ommöblerades granen dessutom hela julhelgen...den var ju bästa julleken!

Nu för jag traditionen vidare. Tar fram mammas gamla låda varje jul och hänger upp de alldeles för utnötta julföremålen. Och barnen hänger upp kulorna och ståltrådstomtarna (Glittret har jag bytt) och även den stackars tomten utan ansikte hänger med....

och så fortsätter de leken, där jag slutade den och när jag nu plockade undan granen hade julpyntet helt bytt plats och dessutom fördubblats med en massa andra snygga eller använbara attiraljer som påskfjädrar, plastfjärilar, ljusmarsaller m.m. Och jag valde att lägga ner allt i samma jullåda igen så jag kan se fram mot barnens förtjusning nästa år igen när de plockar upp de välbekanta sakerna, då kan leken fortsätta där den slutade nästa år också, och nästa jul och nästa igen....

Vi vuxna bestämmer ofta vad som är jultraditioner, men i barnens värld handlar det ofta om helt andra saker än sillens placering och de supertrendiga julgardinerna.

När jag var barn var det julpyntet som var det viktiga och den låååånga väntan på tomten framför Kalles jul uppe i mormors snurrfotöljer med alla kusiner, julkalendern förstås och julkrubban. Vad vi åt minns jag inte mycket av och jag har faktiskt ingen aning om vad mamma hängde upp för julgardiner.....