Gjorde ett tappert försök igår att berika barnen med lite filmpoesi. Alltså film som inte går ur tiden och kan ses om och om igen. Tidigare har vi sett bla "nyckeln till frihet" som klart ligger placerad på en av de högsta platserna.

Igår såg vi Blues Brothers.

Händelsförlopp:  barnen somnade i TV-soffan.... (De hade dessutom alla tre röstat enhälligt på en krokodil-anfaller-och-äter-upp-alla-människor-så-det-kommer-massvis-av-blod-film och vi vuxna tyckte att demokrati ej bör tillämpas vid alla tillfällen, så två händer i luften vann över tre eftersom att våra armar var längst.)

Resultat: Barnen kommer nog aldrig att se Blues Brothers igen, inte ens i vuxen ålder eftersom de har traumatiska minnen av orättvis behandling och ickedemokratisk demokrati.

Slutsats: Filmpoesi bör tillämpas vid något högre ålder på barn, vid ung ålder rekommenderas: krokodil-anfaller-och-äter-upp-alla-människor-så-det-kommer-massvis-av-blod-filmer och annat äckligt. Det minns de och sätter spår genom resten av deras liv. De kommer aldrig heller att bada ihop med krokodiler någon gång vilket ökar deras chanser till att nå hög ålder.

Om man istället väljer vårt alternativ "Blues Brothers" kommer barnen aldrig någonsin att vilja lyssna till bluestoner  mer utan istället lyssna till hårdrock, opera eller hip hop genom sitt liv. Och de kommer inte heller vilja använda solglasögon eller hatt, vilket kan ge dem både otäcka UV strålar i ögonen samt solsting och och minimera levnadsåldern.....Vet inte vilket av de olika alternativen som är mest skadligt, (Tror det kan vara hårdrocken men saknar vetenskapligt belägg för det påståendet) tror dock de är farlig allihop...