Vi håller fast vid seglet,
trots att vinden vill kantra oss.
Håller fast och tror att vinden avtar
med tiden.

Så kommer samtalen igen.
verkligheten.
Svarta bokstäver som tydligt visar oss
att det inte funkar mer.
jag berörs, ruskar av mig,
knyter om mina skygglappar.
Håller fast i seglet.

Jag vill och tror på en helt annan idé
än samhällets struktur och normer.
Olikt är unikt säger jag till dig.
Du är helt perfekt och kan bli vad du vill,
oavsett vad andra säger.
Du är bäst och vackrast på jorden
och jag är så stolt över dig.
orden säger ett, verkligheten en annan.

Du ser. Du vet. Du känner.
Och så lämnar jag dig kväll efter kväll
ensam i din säng att sova.
Jag ser dina tårar och din sorg.
Min tröst är aldrig tillräcklig
jag vet att tårarna är kvar där hos dig
när jag har somnat.

Inga skygglappar kan befria dig från verkligheten,
det är bara mitt försvar.
Ändå fortsätter jag knyta mina. Blundar
och hoppas att bilden förändras
när jag åter öppnar mina ögon,
och ser att dina stått vidöppna i stormen.

Förlåt mig för att jag inte kan
vända vindarna åt dig,
eller få dem att avta som jag lovat dig
om och om igen.....
men all den kraft jag har kvar just nu
går till att hålla oss fast
i seglen.