att döma andra är det att älska förutsättningslöst?

Efter muntliga reaktioner vill jag förtydliga vad mitt förra inlägg handlar om.

jag har tidigare stött på motstånd till mina kurser och mitt tankesätt från kristna medmänniskor. Att jag sysslar med humbo jumbo eller senast i raden då jag hyrt en kristen lägergård och pastorn i församlingen menade att ockultism och buddism inte passade sig i sanna religiösa lokaler....

Personligen tycker jag nte alls mina tankar går stick i stäv med religioner. Det jag förmedlar har samma kärna, den jag talade om i mitt förra inlägg. Jag väljer dock inte att lägga in tro hos någon. Jag tycker att var och en får bestämma detta. Ingen kan tvinga en människa till en gudstro. Inte jag och inte prästen, påven eller imamen.

Alla människor är här på jorden av en mening tror jag, som ett stort pussel passar var och en in i hela skapelsen. Om man har en gudstro eller inte har ingen betydelse. Att man däremot handlar utifrån hjärtat och på ett individuellt sätt istället för efter något andra stakar upp för oss tycker jag är viktigt.

Vi ska inte heller glömma att bibeln skrivits om. Redan på kyrkomötet i Rom (var det runt 100 e.kr? låter det vara osagt) valde präster att samlas för att ta bort delar ur bibeln och göra viss redigering för att det skulle passa folket och ordningen i landet ännu bättre. Därefter har olika människor, grupper och kyrkor tolkat bibeln på sitt eget sätt.

jag tror inte att Gud själv, om han nu finns, tyckte att våra hierarkiska tankar med påvar, präster och imamer, som något slags mer gudomliga varelser eller ledare passar hans tankar. Jag tror det är i människornas tankar de passar bra. I guds tankar tror jag att vi människor ska se oss som varandras liknar. Redan när äpplet plockades från kunskapens träd i bibelns första bok, gjordes detta efter att ormen lurat människan att hon skulle komma närmare gud genom denna handling.

I mina ögon sett plockar människor än idag äpplen från kunskapets träd och ser sig själva som överhuvuden och lite märkvärdigare än andra. Nu talar jag inte bara om religiösa människor, utan även de profana eller antireligiösa människorna.

På mina kurser vill jag att var och en förstår vilket värde de har. Alla individer är unik. Det finns inga överhuvuden, inga gurus eller ledare som man måste rätta sig efter. När vi vågar lyssna inåt och handla efter det vi innerst inne står för och tycker att är viktigt, då kan vi handla på bästa möjliga sätt.

jag tror att vi människor är som solar här på jorden. Först när vi ser värdet i oss själv och känner respekt, vördnad och samhörighet med varandra, naturen, djuren och världen och oss själva kan vi stråla på precis det sätt som är meningen. Utan att bli gudomliga. När vi strålar tror jag att den guden var religion talar om på olika sätt känner sig stolt över sin skapelse. Om han nu bildat oss för att berika jorden så är det ju onödigt om människan själv inte vågar berika den pga att någon annan säger att det är fel, fult, ockult eller oreligiöst att göra det. Allra helst om man handlar utifrån sann godhet och kärlek.

Jag är själv inte motståndare till religioner. Vill förtydliga detta. men jag är motståndare till dem som hindrar andra människor från att vara unika individer, gå sina egna vägar, uppleva sina drömmar och älska förutsättningslöst pga omskrivna, omtolkade skrifter i olika pärmar, eller något man hört av någon annan om vad som är rätt eller fel.

Jag är inte heller förespråkare för ockulta, buddistiska, antikristna eller liknande rörelser som vissa säger till mig, för i alla rörelser förekommer den hierarki och ledarskap jag talar om, oavsett vilken kärna, grund eller text de arbetar utifrån.

Däremot tror jag att religioner har många vackra tankar att dela med sig av. Jag tar gärna till mig dem om de passar mig och jag kan stå för dem. Däremot tvingar jag inte andra att ta till sig de delarna. Även om de passar mig betyder det inte att de passar dig. Jag kommer att tycka om dig ändå. kalla det humbo jumbo om du vill eller ockult, men jag väntar i så fall på att Gud själv ger mig den domen innan jag funderar över om det är helt oetiskt tankesätt.

"Ni är världens ljus.
En stad uppe på ett berg kan inte döljas,
och när man tänder en lampa
sätter man den inte under sädesmåttet
utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.
På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna,
så att de ser era goda gärningar
och prisar er fader i himlen." (Matteus 5:14-16)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0