Kan inte sluta fascineras av hur sammanflätat hela livet är, hur allt har betydelse och hur det visar sig på mest oanande sett! Just nu skriver jag inför nästkommande kurs. Det är jättespännande när frågor bara får sina svar helt av sig själv och jag behöver bara följa med flödet:) Så tacksam för detta!

Sommaren har vandrat in över landet och det både känns och märks i luften. Allt blir så mycket enklare med lite värme. Barnen leker för fullt efter den stillasittande vintern och människor ute har plötsligt tid att stanna upp och prata med varandra. När det är sommar ser vi varandra, vi människor, och vill se varandra istället för att krypa ihop i sin vinterjacka och fort skynda hemåt för att stänga dörren om sig.

Jag går barfota. Så mycket jag kan. Att slippa skorna är en befrielse tycker jag efter att ha varit tvungen att dra på mig vinterstövlar ett halvår. Att känna asfaltens värme eller gräs mellan tårna är befriande. Och idag på min hundpromenad kunde jag inte låta bli att sjunga min favoritvisa medan jag gick. En visa som beskriver allt det jag ville ha sagt med detta inlägg egentligen. Ett mästerverk i min mening:

KLICKA HÄR