Asperger

Min dotter har som ni säkert förstått asperger syndrom. Ett handikapp som inte syns på utsidan men plågar insidan. Varje dag är en kamp. Varje dag är så stor att den oroar, stör och påverkar på ett destruktivt sätt. Vissa dagar är naturligtvis arbetsammare än andra och just nu befinner vi oss i en längre period av detta illa mående. Jag skriver oss eftersom det påverkar hela familjen på ett eller annat sätt.

 Tårarna är många och faller ofta mellan skrikattacker eller självdestruktiva utlopp. Att lugna henne är som att strö salt på såren. Att tillrättavisa eller avleda minst lika svårt. Det enda man i stort sätt kan göra för att hjälpa dessa gånger är att visa sitt eget lugn, hålla sig på en fast punkt och alltid vara tillgänglig och visa att man älskar trots alla emotionella slag, svek och hårda ord. Det är det enda vi, åtminstonet, sett att vi kan göra och för den skull inte sagt att det är lätt.

 Vi låter bara oss vänta in tiden som det tar, alla tvångstankar och ticks som rituellt måste genomgås i varje steg vi tar. Alla avbrott och attacker som gör att vi inte kan planera vår dag eller ens gå från hemmet just nu.

 -Jag vet inte varför jag bara gråter, säger hon. -Det är som om tårarna ska ut bara.

-Och min röst bestämmer att jag ska skrika, inte jag, men det blir också bättre när det fått komma ut,
säger hon.

 Den största skillnaden mellan människor med diagnoser och människor utan är nog just det att vi utan lärt oss från tidigt att bara bita ihop, stänga in och förtränga alla känslor. Man gråter inte hur som helst. Skriker absolut inte, och visar aldrig känslor öppet inför okända.

Medan barnen med diagnos inte kan bita ihop på det sättet utan de bubblar över till sist och måste få ut sig allt för att gå vidare.

Frågan blir ju då. Vem är egentligen friskast av oss?

Borde inta alla få gråta och skrika ur sig emellanåt för att bli av med känslor man inte vill ha kvar?


Kommentarer
Postat av: Carina Lindström

En STOOOOOOR Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaam till er alla.

2010-01-02 @ 13:35:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0