Nu gryr den första morgonen 2010, det förgågna året dog i och med nyårsraketerna och in kom det nya året med nytt ljus, hopp och infallande önskningar.

Det är iaf så vi firar det och tanken är god även om jag tror att vi behöver några fler nyår under året i så fall att rensa av oss lite skräp och ta nya tag. Enligt gammal myt är årets första dag starten på hela tillvaron. och att  tiden blev "utsliten" under året. Ju fler dagar som går ju mer utslitet blir året.

I början av året var tiden full av kraft och mening (detta blir extra logiskt om man kommer ihåg att för de flesta folk så började året vid våren, då livskraften var som starkast i naturen), men under året så slets den kraften ut. Och då var man tvungen att på nytt ladda tiden med kraft, genom att börja ett nytt år. Det är från detta sätt att se på tiden som fenomenet "nyår" kommer.

Kaos blir ordning. Världen återskapas som i tidernas begynnelse. Mitt i skapelsen står vi och blir del  av den. Vi har alla förutsättningar just vid denna tidpunkt att ta vilken väg vi vill. Lyfta ett nytt projekt, skapa ett förhållande eller bygga ett bo. Vi är mitt i skapelsekraften vid tolvslaget, redo att ta del av hela världens frukter. På tolvslaget blir vi nya människor, i det nya året och allt det som skett i det förra året existerar inte längre utan läggs bakom oss i glömska.

Ja, än idag i vårt civiliserade samhälle firar vi detta nyår och ger löften inför kommande år och lyckönskar varandra inför det nyskapande året! Så gamla anor och ritualer vi för vidare och tar till oss omedvetet eller medvetet för att fira in det kommande året.

Håll med mig om att vi människor gott skulle kunna ha ett nyårsfirande en gång i månaden.

Tänk vilken fart det skulle bli på skaparkraften, produktionen, glädjen och lusten  hos oss människor då!

Vilka möjligheter vi skulle skapa oss!