Ibland lever vi utan att se på vårt liv som en del av det vi har. Vi springer utan att veta vart och vi stressar utan att veta varför. Som om tiden borde dela sig i tanken av att den är inte påhittade för vår skull utan där för att vi ska ta del av den.

Allt det stora ger mig just nu en massa ny insikt i det lilla samtidigt som det lilla ger mig insikt i det stora. Just nu låter jag mig vara i ett inre flöde som är välkommet och tacksamt. som om jag gått i ide en stund i och med kylan för att nu sträva mig utåt igen med en annan kraft och motivation. Har så mycket som väntar på att göras. Så många ideer som kräver struktur. Så många drömmar som pickar mig på axeln. Men de förverklas inte av min stilla väntan. Nu är de utvecklade till den grad att jag ser hur de ser ut. Som om man måste vila en stund i tanken för att kunna tänka igen. Det är precis som med kroppen eller livet i sig själv. jag tror att lugnet stillheten och vilan är a och o för att vi ska orka vandra vidare.

Och mitt i detta kan jag ändå inte släppa tanken på det där huset som känns så mitt som dök upp på hemnet....Och pengarna som inte finns till det än hur jag gör....Vissa drömmar stör verkligheten faktiskt även om inte alla gör det. Men vissa är svårare än andra att bli riktigt av med.....