Spindelmancyklop

Mina barn har det inte alltid lätt här hemma. De har problem med sin mamma...

Igår när Miranda skulle lägga sig kände hon sig mörkrädd. Det är ju självklart synd om henne som har den känslan men när man som förälder har slagits med detta problem i X antal dagar och dessutom börjat misstänka att man är lite smålurad för att sitta kvar på sängkanten lite extra länge, så tröttnar man till sist....eller iaf är jag just den mamman som tröttnar till sist...

Så igår svepte jag in hela mig i den vita långa morgonrocken och satte på mig davids spindelman-cyklop-utrustning. Så där lagomt liten så man klämmer ihop hela ansiktet dessutom. Sedan anföll jag henne ända tills hon sa att jag var gullig i utstyrseln. När jag plågat henne ttill hennes tålamods ände sa hon det iaf och då kunde jag äntligen klä av mig de trånga simprylarna. Efteråt säger Miranda:

-mamma jag har det inte lätt med dig. Du är inte som vanliga mammor. När mina klasskompisar berättar efter helgen vad de gjort så berättar de att de varit i fjällen eller åkt skoter med sin pappa och sånt där häftigt. När jag kommer tillbaka och funderar över vad jag ska berätta så vill inte jag berätta att jag blivit anfallen av en mamma med cyklop, eller bli tvingad av min mamma att bära hem matkassen från affären och att hon tyckte det var så kul att hon låg i en snöhög och skrattade så att tårarna rann eller att hon leker att hon är en Rudolfnalle på kvällarna och river omkring med sängkläderna innan jag ska sova....

Miranda har ett och annat rätt förstås. men jag har liksom inte blivit så där supervuxen än som man kanske ska när man är mamma. men jag har i allafall ruggigt kul och så hoppas jag att de kanske glömmer de här små egenheterna när de blir större och ser tillbaka på sin barndom....eller så är det just pga av dessa små tillställningar som de en dag sitter med psykolog allihop och pratar ut om sin traumatiska barndom...Hm...Men psykologen förstår nog, de brukar ju vara beläst, att även mammor måste få ha lite skojigt ibland!

Kommentarer
Postat av: Susanne

Vilket underbart inlägg ! :D

2010-02-02 @ 12:06:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0