Skolans första dag. Förväntansfulla barn. Nya fröknar. Nya ämnen. Så spännande att det nästan var omöjligt för de tre syskonen att komma till ro igår kväll och somna. Uppropsdagen är avklarad nu och barnen är lika förväntansfulla inför morgondagen. Det är härligt att se!

Vissa saker minns man så tydligt från sin egen barndom. Första dagen i ettan är en sådan sak som jag minns mycket väl.

Jag minns hur pirrigt det var och hur nervös jag var. Vi visste att vi skulle bli frågade om vårt namn och vårt telefonnummer. Jag rabblade telefonnumret hela vägen till skolan så att jag inte skulle glömma bort det.

När jag väl satt där i skolbänken och fröken frågade vad jag hette och om jag visste mitt telefonnummer så sa jag tydligt Catarina 46151....jag hörde hur föräldrarna började röra sig och fnittra lite runt om mig och själv kände jag hur rodnaden tog över mitt ansikte och jag blev alldeles varm och tyckte det var jättepinsamt.....

Det var ju inte mitt telefonnummer. Det var ju min bästis Jockes telefonnummer. Det nummer jag slog varje dag och som satt som fastklistrat i mitt huvud.

Lova skötte sig i alla fall exemplariskt på ettans första dag, idag när jag var med, och det tror jag mina andra två gjorde också:)