Livet gör ju en del vändningar genom åren. och när man blickar tillbaka ser man ofta mönstret, eller meningen av det som hänt och hur det fört en dit man är.

Jag var med om det konkret just nu när jag fann Rås på facebook. Rås och jag delade skrivbord på studiefrämjandet ett år när jag jobbade som miljöinformatör åt fältbiologerna. Rås bar på en massa kunskap som jag saknade helt under den tiden. Och hon hade skinn på näsan:) Jag var ung och oerfaren men brann för miljöintresset och trodde att mitt arbete kunde rädda världen. (ungefär som nu alltså fast lite annorlunda, så mycket mognare kanske jag ändå inte blivit)

Men det som Rås gjorde mest avtryck hos mig var genom att visa att det faktiskt finns människor som älskar på riktigt, brinner på allvar och vill bara sant och gott.  hennes glöd och intensitet bevisade för mig att det sanna och godaste övervinner allt!