Ja det är sant..... vi har en tendens att liksom sitta fast i våra spel. Just nu springer vi omkring i en grotta och ska följa efter en tjej som springer före oss. (Läs:springer IFRÅN oss) Ropar att vi ska följa med. Vi springer gångar upp och gångar ner men hittar f-n inte tjejen mer, trots att vi springer med sonic-fart (Läs. lunkandes, lysande med våran fackla, för att inte trilla ner i nått hål....)....vi hör hennes röst "vart tog ni vägen?"  långt, långt bort.

Då händer det!

är du själv inbiten TV spels körare och på samma nivå som Per och mig så vet du vad jag menar. Spelet är slut (Vi dog, missade nåt hål, blev anfallen av ett monster eller tog bara alldeles för lång tid på oss) och får förfrågan: RESTART THIS LEVEL?

Det är ju jättebra att börja om. Men tro INTE man får börja om där man slutade!!! nej nej nej. Man måste lösa en mängd uppgifter SOM MAN REDAN KLARAT AV!!!  Prata med samma personer en gång till. Ställa EXAKT samma fråga en gång till. Lyssna på EXAKT samma svar igen. Ett förspel på femton minuter (känns det som) för att ta sig in i samma grotta igen. Följa efter samma tjej igen. Gå vilse i mörkret en gång till. Höra hennes stämma långt, långt bort igen. "vart tog ni vägen....?" och sen händer EXAKT samma igen.....

RESTART THIS LEVEL?

Ni ska se Per och mig rycka vårt hår. Dunka våra pannor i bordet. Gå och väcka David som måste upp i skolan för att hjälpa oss.....Nä så var det inte.....Men faktum är att det är lockande..... Vi har som sagt suttit fast förr. Till slut tröttnat.

Intalat oss själva att det är nåt fel på just det spelet vi köpte. Lämnat det och gått vidare i våra liv.

Då plötsligt får David (nu 7 år men detta har pågått i ganska många år......) syn på spelet. Stoppar in det i Xbox, restartar vår level. trycker med sina små snabba fingrar och inom nån minut tagit sig igenom min och Pers månadslånga kamp.......