"Stackars uteliggardjuren.
Alla djuren i naturen.
De som inte har nånstans att bo.
När det blir kallt."

Sjöng rallygänget för tio år sedan och jag är beredd att hålla med......

Nu kommer vintern igen och så kollar jag upp vilka stackars utekatter som växt upp och inte har nåt hem, så bäddar jag i smyg med den varma fällen på altanen, så att inte Per ser.

Och så tänker jag på fåglarna. Måste köpa mat åt dem nu när frosten kommer och innan den första snön faller så de inte tar av sitt underhudsfett och fryser ihjäl de första minusgradersnätterna.

Sen sörjer Per och jag under hundpromenaderna de stackars maskarna som under dagen, när frosten smälte och bildade vatten i deras gångar, sökte sig uppåt och ut på asfalten, för att där långsamt frysa ihjäl när nattfrosten kryper fram.....

Varför skapade den gode Gud så många djur egentligen när han inte gav sig tid att sy täcken och laga mat åt de stackarna?