Våran son David har ett större hjärta en så många andra.

Han är som en ängel på jorden i människoskepnad.

Sätter andra framför sig själv helt naturligt.

Idag ska jag på utvecklingsamtal med David och igår pratade jag med honom om vad utvecklingsamtal är bra för och bad honom fundera över om det var något bra eller dåligt han tycker om skolan som bör tas upp under samtalet. David visste på en gång vad han ville prata om:

- Jag tycker så synd om Tom (som egentligen heter något annat men jag vill inte skriva ut namn på bloggen.)

Tom bör tilläggas har varit besvärlig i klassen från första stund. Bråkig och busig och som har sagt och gjort mycket elaka saker mot David och andra.

David fortsätter: De andra är så dum mot honom och skyller allting som händer på honom för fröknarna. Fröknarna tror alltid att det är Tom som gör dumma saker också fastän det inte alls alltid är han. För då slipper de andra skäll från fröken om de säger att det är han som gjort det.

Igår sa Bengt (också påhittat namn) Att han skulle köra över Tom med cykeln, då skrattade de andra, men Tom blev ledsen och började att gråta. Då blev Bengt ännu dummare och skrattade ännu mer.

Då sa jag:
- Sluta vara dum mot Tom han har faktiskt ett hjärta som kan gå sönder och ett liv.

Då skrattade killarna ännu mer och sa att jag tjatar kärlek och hjärtan.
Så då sa jag åt Tom att vi skulle gå så lekte jag med honom istället, fastän han egentligen inte är en av mina kompisar.

David är 7 år och har redan förbryllats av det dolda spelet. Utfrysning, att skylla ifrån sig och inte ge varandra respekt och omtanke. Har skrivit i bloggen tidigare om david också. När Susanne o Lina lär mig att länka till inlägg ska jag börja göra det men jag kan inte nu....

David och jag pratade en stund och jag berömde honom åter för sin fina empati och vilken bra kompis han är. Sedan pratade vi om hur tacksam Tom måste han kännt sig över att någon för en gång skull ställde upp för honom och inför alla andra.

Som du gör gör en äkta hjälte sa jag. Och menade varje ord.
Mitt stolta modershjärta gick inte sönder igår, det bara växte ännu mer. Och åter igen inser jag vad mycket vi vuxna har att lära av våra barn.