Bär på en trötthet fysiskt som inte släpper taget. Vet inte om det beror på hösten och blåsten eller en förkylning som står och väntar. Upplever att barnen också bär på denna trötthet, tror vi behöver höstlovet ganska väl. I sinnet är jag piggare och det är skönt. Det ger mig tillfälle att ligga och läsa och anteckna inför första november och mindfulness dagen.

Nu ska jag sätta på kaffe, Lova ska vispa grädde och så ska vi göra i ordning en tårta av det som blev över från kalaset. Ute blåser det isvindar så att få sitta tillsammans i lugnet inomhus och mumsa på något gott är perfekt den här dagen! har vi tur kanske sockret sätter lite fart på oss också. Om inte annat så ger det iallafall tillräckligt med energi att ta med tre hundar ut på en eftermiddagspromenad..... För de rackarna tycks aldrig vara utan ork....

Nu beklagar jag mig en aning men hösten är vacker ändå där utanför, trots att jag fryser en massa. Hösten samlar tid för tankar och stillhet, Drivor av färgglada löv som vandrar med vinden. Det känns som en stor sömn drar sig över naturen och vi har den äran att stå här i den och bara få uppleva förvandlingen. Visst är det gudagott att leva även då:)

"Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
 
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut. "

Höstvisa av Tove Jansson