Går omkring i, och sover med, Davids dödskallesjal, eftersom mina FEM sjalar har försvunnit, för att lindra värken i axeln och nacken en aning. (Sjalarna kan ligga på samma gömställe där de parlika strumporna ligger, vi har nämligen en hel korg full med strumpor som saknar en kompis)

Har nyss haft besök av Johanna, alltid lika mysigt och trevligt besök:)

I förrgår kom min pappa hit med mammas gamla laptop. Den var full av virus och vi fick ett stort problem att lyckas rädda innenhållet. Var näst intill gråtfärdig innan vi fick ordning på datorn. På datorn finns nämligen mammas dagbok som hon skrev de sista fyra åren av hennes liv. Ett otroligt starkt värde för mig och oss andra varför räddningsaktionen var så viktig.

Det är ju också spännande att den kom till mig just nu med dessa texter när jag arbetar för fullt med acceptansen och sorgen och försöker att minnas hennes sista tid utan att redigera bort viss del av innehållet som jag inte vill känna till. Åter igen ser jag förstås att DET FINNS EN MENING MED ALLT. nästan irriterande sant. man knuffas visst åt det håll man ska när det väl är dags oavsett om man inte vågar eller ej.

Ikväll hänger Per på kyrkaktiviteter i vanlig ordning med kyrkgummorna. När Per var bebis var han ruggigt fet. Då avskydda han tanter eftersom de alltid var tvungen att nypa honom i kinderna och det gjorde förstås ont. Jag tror att det har en grund till att han nu jobbar i kyrkan. Nu är han vuxen och större än alla gamla tanter och kan nypa dem i kinderna ännu hårdare och liksom ge igen på riktigt! Jag tror det går till så i alla fall.

I Paradiset hamnar han ju tillsist ändå, iaf om man får tro utomjoringsekten som jag skrev om tidigare, och får använda ångtoaletter och dricka öl och vin hela dagarna. Så då spelar det ju ingen roll om man syndat lite i kyrkan först....:)