Barnhemmet

Varför låter jag mig om och om igen luras att se de där obehagliga filmerna som jag inte klarar av? Igår var det Orphan, ej att förväxlas med orphanage som iofs var minst lika obehaglig. Denna film (orphan) var fransk och tog oss åter till ett barnhem varav titeln, och en adoption av en liten, till synes väluppfostrad och söt liten flicka, men förvandlades självklart med ett totalt vansinnigt händelseflöde.

I natt låg jag fastklamrad vid Per och hemsöktes av oroliga drömmar, liksom varje gång jag sett obehagliga filmer. Inte en gång till! säger jag till mig själv varje gång, sedan går det en tid och så glömmer jag bort den där obehagliga känslan av mörkräddhet och rädsla....

Aldrig mer säger jag till mig själv men om ett tag kan jag lova att jag sitter bakom Pers rygg igen med en kudde tryckt mot mitt huvud och ner över mina öron och kisar med ögonen framför TV skärmen, tittandes på ännu en ny skräckupplevelse. Varför lockas till detta vansinniga obehag? Jag kan inte vara helt frisk tror jag.....

Hur som helst. Nu är det en ny dag. Nya tag. Idag är det habiliteringen som gäller och möte med Mirandas psykolger och arbetslag. Jag ska försöka arbeta lite på förmiddagen, hinna ut med hundar och bädda några sängar och sen åker vi in till stan på mötet. 



                                                                Bilden är tagen här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0