Nu har jag lämnat Mira vi bussen som tar henne till leksand sommarland. Hon åker med skolan, men jag kan inte låta bli att känna mig orolig för henne.

Det är en tuff bit för en flicka med asperger att åka iväg på något så nytt och spännande utan föräldrar med sig. Men det är minst lika tufft för föräldern som nu sitter och bloggar att lämna sin flicka vid bussen utan att själv följa med! Måtte nu busschauffören köra försiktigt! Lärarna sköta sitt jobb! badvakterna på sommarland vara välutbildade! Klasskompisarna inte frysa henne ute igen!

Vet att jag är alldeles för mycket hönsmamma när det gäller henne, men kan inte låta bli, vi har ju trots allt en hel del i ryggsäcken sedan tidigare....

Hon har ju i allafall mobilen med sig så jag kommer att kunna ha kontakt med hene under dagen. Hur vågade våra föräldrar skicka iväg oss nånstans när vi var små? Då fanns ju inga mobiltelefoner på det viset....

Min pappa var dock tidig med mobiltelefon. Men på den tiden satt de fastkopplade i bilen. En stor enhet sattes fast mellan säterna och en tegelsten till lur med snurrad sladd låg på laddning i enheten. På den tiden kostade det också så mycket att ringa så att den BARA fick användas i akut nödfall!!!

Det glömde pappa att informera oss barn om.....

En dag när telefonen var upptagen inomhus och min syster ville prata med kompisar kom hon på idéen att gå ut i bilen och ringa. Hon kunde prata lääänge med kompisar..... Efter samtalet var det inte nådigt att vara pappas dotter.... han kunde bli jäääättearg....stackarn. Cilla alltså.

Ja ja utvecklingen när det gäller telefonen går iallafall framåt. Utvecklingen i familjen går inte lika snabbt. men nu för tiden bllir pappa nog mer sur än arg. men Cilla hon pratar fortfarande jääääättelänge i telefonen. 

Som mamma skulle ha sagt "Cilla hon kan det där med att prata hon...."