Syskon

Nu är bara Lova och jag hemma. David och Miranda har gått till skolan. Det är första gången de går ensamma idag. Stolta gick de iväg tillsammans. Vad härligt det är att få växa upp med syskon! Visst bråkar de en massa, men när det väl gäller ser man vilken gemenskap och glädje de faktiskt har av varandra.

Jag har själv växt upp med två äldre syskon. För mig har det varit otroligt värdefullt och jag uppskattar det mer och mer för var dag som går. Min syster Cilla är fem år äldre än mig, min bror Robert sex år äldre.

Cilla var som en liten mamma för mig. Hon läste sagor. "Prostens barnbarn" var en favorit:) Hon var otroligt omtänksam mot mig när jag var sjuk. Minns mer hennes omtanke då än min mammas faktiskt. Konstigt, men så är det.
Däremellan bråkade vi förstås.... Ofta och Mycket!  Men det var mest av kärlek det också, vet jag i efterhand. Cilla var min skyddsängel visste att jag alltid kunde luta mig mot henne. (hon äger ett behandlingshem idag)

Min bror var mest lugn när vi var små. Han bråkade aldrig med mig. För mig var han bara spännande och intressant.... Han var otroligt skicklig att bygga lego! Och så visste han allting när man frågade om saker. Hjälpte mig med läxan ända upp i tonåren.... (han  är lärare idag)  Robert var min idol.

Barndomen är viktigare än vi förstår. Den bygger oss, präglar oss och formar oss. Medvetet, omedvetet och undermedvetet.

Min mamma blev sjuk redan när jag var fjorton år. Mitt i min största kaosperiod. Detta påverkade mig otroligt mycket. När jag blev stor insåg jag att jag hade raderat hela barndomen ur minnet för att överleva sjukdomsbeskedet. Jag mindes inte min mamma frisk och inte heller vad vi gjort när vi var små.

När min kris kom för två år sedan började jag jobba med det här. Genom meditation kunde jag färdas tillbaka till barndomen och plötsligt dök minnen och bilder upp från det förflutna. En helt ny värld återuppbyggdes. En värld jag saknat så länge.En värld som fyller mig med ljus och kraft. En värld som behövdes för att gå vidare. 

Tack för att jag fick en så fantastisk och vacker barndom! Tack för att jag föddes i en så fantastisk familj! Återkommer med fler barndomsminnen lite senare.:)



Bild: Miranda och Lova

Kommentarer
Postat av: Cilla Fagerlund

Tack syster. jag visste inte att jag var med och gav dig fina minnen! det värmde.Jag minns dig om ditt grodsamlar intresse (du föder upp hundar i dag). puss och kram Your sister, the one and only!

2009-02-05 @ 18:52:46
Postat av: Robert

Jag bråkar inte med människor nu för tiden heller.

2009-02-06 @ 09:22:11
URL: http://robertfagerlund.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0